En död julgran på vägen

Så fort jag ser något ligga på vägen blir jag livrädd att det ska vara ett påkört djur som inte dött.
Var med om det en gång. Vi kom körandes genom Ullatti det kom det en bil mot oss & det virvlade till under däcken, den hade kört på en ekorre. Den hade inte dött utan släpade sig fram med frambenen. Vi stannade, tre livrädda, gråtande tjejer & funderade på vad vi skulle göra. Som tur var hade vi just stannat på OK för att köpa glass & där fanns en familj. En av oss stannade & kollade var ekorren tog vägen & vi andra gick tillbaka & frågade pappan i familjen om han kunde tänka sig att komma & slå ihjäl den stackaren, det skulle han göra så vi slapp & kunde åka vidare.

I mina ungdomsdagar (det är inte så läge sedan :o) Så åkte jag med ett gäng som skulle upp till Kiruna på party, vi åkte i två bilar & jag somnade som vanligt på hemvägen (älskar att sova i bil) & vaknade av att vi stannade efter vägen. Mitt X körde bilen sa att den andra bilen körde på en ren.
Jag hojtade genast till att vi måste vända & kolla så att den var död!
De andra började protestera, men mitt X visste att det är bara att åka tillbaka.
Jag gick ut & kollade så att den inte andades & att den verkligen var död & det var den. Det var några andra tjejer med i bilen som bara stod & fjantade sig; "Uuuu, vad äckligt. Men fy"
Kör man bil så måste man ta sitt ansvar om man kör på ett djur & i alla fall se till att det inte lider!

Hade världens problem när jag jobbade nere på Slätterne gård. Det var nämligen en massa grodor på vägen när vi skulle åka & hämta & lämna hästarna från beteshagarna. Jag körde fyrhjulingen & hade världens sjå att undvika de små stackarna på vägen. Mina resor blev minst sagt hoppiga & ryckiga då jag inte heller var van att köra fyrhjuling :o)

En kväll var det så vansinnigt med grodor på vägen att jag klarade inta av att siksacka mellan dem, så jag slog av lysena & hoppades att jag inte skulle träffa alt för många i mörkret...

Här om dagen lyckades jag rädda två daggmaska. Jo det är sant, jag flyttar på dem om de är i fara, spindlar bär jag ut på sopskyffeln & släpper ut instängda flugor. Något jag inte är så snäll med förutom mygg & knott som verkligen vill göra mig illa, är knäppskorvar, de brukar jag säga förlåt till innan jag trampar på dem...
Nåväl först hittade jag en mask som var på väg ner i Trulsa & Moijes vattenhink i hagen, så han lyfte jag upp & satte honom i säkerhet.
När jag kom hem så hittade jag en annan stackare som låg på trappen & vred sig, han höll på att torka ut! Så honom lyfte jag ner i gräset. Jag var väldigt förtjust i Dagge Daggmask som fanns med i Richard Scarrys böcker när jag var liten :o)

Två korta maskhistorier innan vi avslutar detta :o)

Jag skulle lära mina barn att maskar & andra kryp inte är farliga när ungarna var små.
Jeppe hade just börjat gå för egen maskin & jag hittade en mask på gården som jag så fint höll mellan fingrarna & skulle visa åt honom att den inte var farlig.
Jeppe rulltar i väg så fort han bara kunde över gården & skrek; "HJÄLP - Mamma haj en ojm, mamma har en ojm!" *SUCK*

Jessica skulle vara så snäll med en mask när vi höll på att vårstäda i stallet när hon var liten. Vi stod & krattade & jag stod en bit bort när hon sa att det var en mask i vägen. Jag sa; Ta upp den & flytta på den då.
Jessica böjde sig ner & kämpade på, jag visste ju inte att halva masken ännu var i jorden.
Så hör man; "Oj mamma den blev två!"

Jeppe, Jessica & Titan

Jag & Jessi hade varit hos mamma & pappa & på hemvägen så såg vi något stort som låg på vägen & rörde sig fram & tillbaka. Jag svor högt & tänkte att det är en påkörd hund. Vi vände bilen & åkte dit, vi båda började skratta då vi såg att det var en gammal, avbarrad julgran som någon tappat mitt på vägen. *PUH* sa jag; det var bara en julgran, en död julgran.