Nyss så släpptes det en rapport från Island där man i samband med Landsmót och Islandsmót 2012 genomförde undersökningar på 77
deltagande hästars munnar både före och efter finaler. Lokalisation av sår i munnen
protokollfördes och graderades från lindriga till kraftiga. De lindriga såren innebar ytliga,
max 1 cm stora sår utan ömhet eller tecken på inflammation. De kraftiga förändringarna
innebar sår på mer än en centimeter, tecken på inflammation och ömhet samt uttalade
förändringar i vävnaden på lanerna.
På grund av denna rapport så är stångbett med tungfrihet förbjudna på Island från och med i år och man vill att övriga länder skall följa efter. (Läs mer här:
Stångbett med tungfrihet (oledat eller ledat) orsakar skador i munnen på hästar och får ej användas i Sverige enligt svensk djurskyddslag.)
Självklart så ska vi inte använda några saker alls som skadar hästen,
men oftast är det utövaren som avgör om hästen skadas eller ej...
Debatten går het, är dessa bett skadligare för hästmunnar än andra bett?
Anses man som djurplågare om man rider på stång med tungfrihet?
Är det inte handen som håller tygeln som bestämmer hur skarpt bettet är?
Det slängs spydiga kommentarer om de som rider på stång, de är inte riktiga ryttare, rider man i balans så behövs inga skarpa bett. Vad hästen har med sig i bagaget struntar man i.
Jag själv har bara ett fåtal gånger ridit på stång och då verkligen ridit som om jag hade fågelungar i händerna vid de tillfällena :-) Äger ingen stång överhuvudtaget, jo hackamore samt ett kimblewickbett som räknas som hävstångsbett.
Men jag har sett vad ett vanligt 3-delat bett kan göra med en hästmun (som ändå skall räknas som ett av de mildaste betten).
Min kille har så kallad "aktiv mun", han tuggar & tuggar på betten, är de ledade så viks de in i munnen & han biter sig själv så han får blåmärken på kindens insidor. Detta gör han även om han får stå i boxen med bettet i munnen &
ingen håller i tygeln, med eller utan nosgrimma, så detta har
absolut inget att göra med utrustning som inte är rätt anpassad eller med hårda händer hos ryttaren.
Jag har haft förmånen att få följa med en otroligt duktig tjej som är veterinär, kiropraktor samt hästodontolog och jag har lärt mig massor av henne!
Jag har fått se in i flera olika munnar och ta del av problem som ryttare upplevt och som hästarna haft.
Här berättar jag lite kort om hur en undersökning går till.
Efter att hästen sederats och fått på sig munstege så börjar
Anna se och känna i hästens mun, hon förklarar för ägaren vad hon ser och känner i munnen och ägaren får själv se in eller känna i munnen på hästen.
Anna använder vanliga raspar, inga elektriska prylar, hon vill
känna vad hon gör där inne i munnen.
Efter undersökning och åtgärder så provas bett, träns och nosgrimmor ut. Anna visar var bettläget finns på hästen, om den har gott om plats eller lite plats i munnen för bettet, hur hästens mun är utformad, hur du själv ska veta var bettet bör ligga, vilka typer av bett som passar i munnen samt vilka träns och nosgrimmor du bör använda. När undersökningen är klar får du ett tandkort som talar om exakt vad som hittats i din hästs mun för att journalföra hur hästens mun ser ut.
Alla hästars munnar är olika, även om islandshästarna har lite speciellare munnar.
Jag har sett bettslipade hästar, där man sonika slipar tänderna för att bettet skall ligga bra, inte anpassar bettet efter hästen (görs inte i Sverige)
Som de flesta vet så bör man variera bett och nosgrimma helst varannan dag för att undvika tryck samt förslitningsskador.
Hästägare har visat sin oro över att hästen går bäst på stångbett och man upplever att när man rider på vanligt bett så blir hästen stark och ridturen slutar i dragkamp, när de rider på stång så "håller de fågelungar" i handen. Hästen har
absolut inga skador alls i munnen, varken nya eller gamla. Skall då den ryttaren sluta rida på det bettet som fungerar för ekipaget, inte ger skador på hästens mun bara för att man i en studie på Island kommit fram till att stångbett med tungfrihet ger skador i hästarnas munnar?
Jag tycker det är fel.
De som diskuterar för ett förbud lutar sig mot Djurskyddslagen;
17 § Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att de utsätts
för lidande. Lag (2007:362).
Visst jag håller med till 100%
Om då hästen i fråga ser ut som min i munnen efter att ha använt ledade bett (min är inte den enda med aktiv mun som gör på det här sättet)
skall vi då förbjuda alla ledade bett?
Ryttaren som rider på stång med tungfrihet och knappt behöver ta i tygeln, hästen har en felfri mun, bryter denna mot djurskyddslagen?
Varför inte i stället antingen visa upp intyg av utbildad odontolog att hästen är undersökt i munnen varje år eller halvår och munnen är felfri. Vi visar ju upp vaccinationsintyg vid incheckningen.
Utbilda tävlingsveterinärer på hästars munnar, se till att de undersöks
ordentligt före och efter start. Diska direkt vid skador. Utbilda domarna att kunna göra en grundligare munundersökning vid hovbeslagskontrollen, diska direkt vid skador.
Till alla hästägare som värnar om sina hästar rekommenderar jag att minst en gång per år låta en utbildad hästodontolog gå igenom hästens mun en lista på de som är utbildade finns på
SLUs hemsida, klicka på länken och det finns en Excelfil länkad till höger på sidan.
Avslutar med kloka ord jag hört från Anna;
Alla bett kan bli som ett rakblad i en apas hand
