Ögonblicksbilder?

Ett foto, en bild visar något här & nu. Det behöver inte vara så hela tiden, utan just när avtryckaren trycks ner & motivet fångas i kameran.
En ögonblicks bild kan visa osanning, inte ljuga, det som fastnar på bild har ju hänt.
Men just när avtryckaren trycks ner så kanske hästen slänger med huvudet & du hänger inte med, den gapar, det ser ut som om du drar hästen i munnen.
Just i det ögonblicket som bilden fångas & förevigas så tar du ett ledande tygeltag, hästen är inte med, den visar vitögonen, är det så du rider hela tiden?
Hästen dyker ner för djupt med huvudet just som bilden tas, rider du rollkur, är du för hård i handen?
Hästen har jättefin tölt, men du trycker av kameran precis när den tar ett nytt steg & benen är huller om buller, har den dåliga gångarter?
Oftast (tack & lov) är svaret nej, det är som sagt en ögonblicksbild, just då & där.

Just nu är detta en bild som upprör många, Andreas Helgstrands häst på denna bild, en ögonblicks bild.
Vad man kan se på denna bild om man tittar närmare är färgen på tungan.

I den rosa ringen syns tungan ovanför bettet, rosa som den ska vara.
I den röda ringen syns tungan där bettet ligger & trycker, den är blå av syrebrist, från ett hårt tryck av bettet ner mot underkäken.
Visst detta är en ögonblicksbild, men "ögonblicket" har pågått en längre tid, annars skulle inte tungan vara blå...

Det här är en bild på min Galsi, fruktansvärt blåmärke i munnen, sliter jag & drar min häst i munnen, rider jag med hårda händer?
Nej, så här ser han ut i munnen efter att jag ridit honom på ledat bett med lös tygel.
Han viker in bettet i munnen & biter sig själv (= dumskalle)
Men om en domare sett detta efter en tävling så hade jag fått en varning, om inte diskats, även om jag inte hållit i tyglarna alls, en ögonblicksbild.

Vars vill jag då komma med mina bilder & inlägg?
Jag anser att man ska titta noga på de bilder man lägger ut på nätet, har sett hemska exempel där jag tror att många av bilderna är just ögonblicksbilder, där något hänt just när avtryckaren gått ner.
Jag skulle aldrig publicera en "dålig" bild om jag inte visste att den var "sann", jag skulle bli oerhört ledsen om någon publicerade en bild på mig som inte var "sann"

Bilden på Akeem Foldager är sann, tungans färg ljuger inte.
Men alla andra bilder tycker jag vi ska ta på oss kritiker glasögonen innan vi dömer/fördömer, att du som fotograf skall titta på de bilder du lägger ut en extra gång innan du publicerar dem, talar de sanning, eller råkar de vara en ögonblicksbild?

Mina tankar & funderingar så här på påskaftonskvällen :-)

Se din häst i ögonen

Som vanligt en spännande dag med veterinär, kiropraktor och hästodontolog Anna Semrén idag igen. Jag känner mig så privilegierad att få vara med henne och ta del av hennes stora kunskap, här har vi verkligen en människa som ser till hela hästen, jobbar för att lösa problemen, inte dämpa symptomen. Mycket viktigt anser jag! (efter egna erfarenheter som människa)

Idag har vi pratat lite om obalanser i kroppen hos hästar.
Detta kan bero på många saker & ge olika symptom & problem hos hästen.
Att se sin häst i ögonen & se att ögonvitorna är vita är en sak att göra.
Är hästens ögonvitor brunaktiga så kan detta vara ett tecken på en obalans i kroppen.

Många människor & djur är idag försurade på grund av den miljö vi lever i, gifter, gaser, miljöutsläpp mm, den mat vi stoppar i oss och våran hälsa, allt detta påverkar oss och våra kroppar, människa som djur.

Problemen kan visa sig i stela muskler, strålröta, gallor, magsår, tandsten mm.
Vi kan behandla symptomen till döddagar men kommer inte åt problemet för än vi löst orsaken till det.

Hittade en bra text om detta på en sida som jag länkar till, på den sidan kan man läsa följande om ögonvitornas färg:
Att man genom att titta på hästens hull, päls och tagel för att få ett hum om hästens hälsostatus känner nog de flesta till. Men det finns ett sätt till att kolla statusen på sin häst – ögonvitorna. 
- En frisk häst vars organ fungerar som det ska utan problem har klarvita/vita ögonvitor. 
- En häst med leverproblem har brunaktiga ögonvitor. 
- En häst med en infektion i kroppen/ansträngda njurar har rödsprängda ögon. 
- En häst med njurproblem (eller leverproblem, eller både och) har gula ögonvitor.

Så att se sin häst i ögonen då och då kan tala mycket om dess hälsa.
Jag har även under mitt liv som hästnörd och även under de tillfällen jag fått vara med Anna under hennes besök här, sett att det finns en hel del att utläsa i hästens ögon.
Man ser oftast en stor förändring hos hästen både i ögonen och i kroppshållningen då Anna behandlar hästarna, ibland har jag till och med känt en stor våg av tacksamhet välla ut från hästen, det är en häftig känsla :-)
På Galsi såg man tydligt i ögonen att något var fel när han höll på med sina mystiska tryningar förra vintern (Jag blir galen, vad är det som är fel?) när han satte igång blev han liksom "världsfrånvänd i ögonen" jag kan inte förklara det på något annan sätt & att då inte hitta vad som var felet höll på att göra mig galen!
Att Lyssna när din häst talar har jag skrivit om tidigare, oftast så känner vi våra djur bättre än vad vi tror...

Så ta nu i morgon & titta din häst djupt i ögonen, ta ett djupt andetag och lyssna på vad den vill säga dig, hör du bara "mera mat och mindre motion", så driver den nog med dig... ;-)

För er som vill läsa mer om obalanser finns denna sida som jag tycker förklarar mycket bra: Hästhälsa

/Annika, kunskapssugerskan :-)

Varför gör han på detta viset?

Jag har superproblem att få Galsi att fungera på ledade bett, vissa raka fungerar inte heller.
Han tuggar sig på insidan av kinderna så han får blåmärken.

Provade rida på ett 2-delat Ky Rotary bett idag & han gick jättebra, men jag hörde & kände hur han tuggade på bettet & mycket riktigt så hade han bitit sig i kinderna efter ridturen....

De bett han fungerar bäst på är ett bett som ser ut som ett Mylerbett, jag har köpt det på Tradera så givetvis lär jag inte hitta något nytt...

Jag har hittat ett likande som han fungerar på, men det är inte rostfritt. Det finns på RiderSport (Haglunds) & kostar inte mer än 169:-

Sen fungerar han bra på Kimblewick & vanligt rakt. Köpte ett Novabett, men det blev samma sak, han bet sig i kinderna.

När vi köpte honom så red vi på vanligt 3-delat & det fungerade bra. På en tävling för ett par år sedan fick vi anmärkningar på sår i munnen.  Jag som slogs för att veterinärbesiktningen skulle vara obligatorisk för alla eftersom så många hästar hade sår i munnen & så "åkte vi dit själv"...
Jag tog ut en hästodontolog som gick igenom Galsis mun men det fanns inga konstigheter. Anlitade samma under tre år & det fanns inget konstigt i hans mun inte.

Provade så en ny förra året i maj & "surprise, surprise" Galsi hade två väldigt nötta vargtänder....

Vi trodde att kanske bettproblemet skulle ge sig då tänderna var ute, men icke  han knaprar ännu på betten & biter sig. Jag vet inte om det fungerar med raka bett för att han inte kan vika in dem & nypa sig i munnen med dem, fast å andra sidan så lyckades han ju med Nova bettet.

Jag vet inte om man ska prova rida med ett nytt bett mer än en gång innan man ger upp, behöver han vänja sig med ledade bett igen? Är det på grund av vargtänderna som han började knapra bett eller har det någon annan orsak? Jag kan rida på helt lösa tyglar & han ser ändå ut så där i munnen efteråt, jag har provat.
Kanske det bara är att inse att raka bett & bettlöst är våran melodi?

Lyssna när din häst talar

Hur många gånger har man inte haft den där känslan att något inte är rätt?

Det är sådana gånger man måste lyssna på sin häst, oftast så har man rätt, men det behöver inte alltid vara så allvarligt som man kanske först tror.

Ibland vill man bara göra som strutsen & sticka huvudet i sanden, eller vara som de tre aporna, inte se, inte höra, inte tala. Det kanske är lättast så, men det är inte schysst mot hästen...

När våran förra islänning Saxi blev halt så kände jag direkt att det var något som inte stämde. Jag hade ridit kurs med honom ena helgen & han gick så bra som han någonsin gått, nästa helg var det tävling & ingenting kändes rätt. Joggade honom ett par dagar efter tävlingen & satta honom sen på vila. Jag bad sedan Robban komma & kolla när jag longerade honom & Robban sa direkt; - Om jag inte ser helt fel så är din häst halt fram...

Precis vad jag misstänkt. Hade ut veterinären som böjde, konstaterade & hälta, det blev metacam, vila & återbesök på 2 veckor. Fortfarande halt, men nu på andra frambenet. Remiss till Boden & röntgen.

När jag bokade tid för hältutredning så ringde jag tillbaka en gång extra för att dubbelkolla att de hade tid för  spattröntgen.

Väl i Boden så visade han hälta på fram efter böjning, men inget bak. Då tyckte de att spattröntgen var onödig, men tack & lov så stod jag på mig & visst var det spatt, båda bak...

Att känna igenom hästen med jämna mellanrum & notera saker kan hjälpa otroligt mycket.

Jag har ett viktmåttband som jag använder för att hålla lite koll om Galsi går upp eller ner i vikt.

Man kan nog inte tro att de väger på kilot rätt, men man kan hålla lite koll åt vilket håll det är på väg eller om vikten håller sig något sp när stadig. Nu får man ta i beaktande att de kan variera flera kilon från dag till dag & även beroende på var du lägger bandet. Om du tar en bild har du ett bra riktmärke, om du nu inte har en skäck med bra teckning just där du skall lägga bandet :o)

Att hålla koll på hull & muskler är jätteviktigt! Har du fått ett problem är det bra om du fångar upp det i god tid innan det ställt till för mycket problem.

Våra hästar har ju en tendens att ändra kroppsform efter årstiderna & då är det viktigt att kolla så att sadeln sitter bra så man inte rider i en för vid eller för smal sadel. Både ock är dåligt för hästen, det kan skapa mer problem än vad vi vill ha.

Många tror att för att de haft en sadelutprovare som passat in sadeln & så skall den passa, men man tänker inte på att hästen lägger om sig i kroppen. Om hästen är dåligt musklad när man provar ut sadeln så lär den bygga muskler & vips så har den vuxit ur sin sadel. Med Saxi tog det 4 månader innan han växte ur den sadel vi fått utprovad & så var sadeljakten igång igen... :o)

Att ha en bomlössadel att alternera med är det bästa, men annars får man rida barbacka emellanåt om hästen lagt om sig i kroppen.

Fota ryggen & jämför lite då & då så ser man om det verkar bli några förändringar.

Se till att hästen står rak & inte som Galsi vänder huvudet lite åt ett håll, det kan direkt bli missvisande.

Det är även viktigt att kolla så att hästen är jämt musklad över ryggen. Har den byggt lika mycket muskler på vänster som på höger sida?

Jag har en helt underbar massör som kollar igenom Galsi 3 - 4 gånger per år, det är toppen att kunna fånga upp eventuella problem innan de blir stora problem. Sist hon var så sa hon att Galsi aldrig sett så fin ut som han gjorde då, men jag vet att nästa gång hon kommer så kommer hon att hitta "skräp" i bogarna på honom igen (vårat ständigt återkommande problem :o) 

Jag stretchar honom efter hårdare träning, använder magneter & Back on Track täcke & både masserar honom förhand & med IR massage. (jag tillhör kategorin överambitiös matte :o)

Att kolla hullet gör du genom att känna med hela handen (inte bara fingertopparna) längs efter revbenen, du ska kunna känna dem med handen, men handen ska inte hoppa fram & tillbaka mellan revbenen.

Jag har fått lära mig följande riktmärke: Har du en häst som är jämnfet runt om är det mest troligt för mycket protein, har du en häst som är tunn över revbenen eller att du känner av dem, men har en runt kula baktill på magen, så är det oftast för mycket energi i fodret.

Det är toppen om man har ett analyserat grovfoder så man ser vilken torrsubstans höet har, vilken mängd energi (MJ) & smätbart råprotein (SMRP) som höet innehåller, det gäller att hitta en balans mellan dessa för att få en bra foderstat till hästen. För grovfoderanalys finns www.eurofins.se samt www.agrilab.se

Idealvärden för hö är Smätbart råprotein ca 40g/kg foder & energi ca 8,0 MJ/kg foder. Utifrån denna analys kan du sedan bygga på med vilken sorts & hur mycket kraftfoder du bör ge din häst.

Det finns sidor på nätet som kan hjälpa dig räkna ut vad din häst behöver,  här finns ett exempel: www.freefarm.se anväd sedan sunda förnuftet, fråga om råd så hittar man tillslut rätt.

Idag har vi tyvärr ett växande problem med för feta hästar, vi göder dem nästan till döds! Flera forskningsprojekt pågår just nu kring detta & vill man läsa mer så kan man göra det här: www.hastsverige.se

Men det viktigaste av allt, stoppa inte huvudet i sanden när din häst talar, utan lyssna!

Var inte rädd att rådfråga vänner eller veterinären, hellre en gång för mycket än en gång för lite...

Hjälptyglar eller tortyrredskap?

Jag blir mer & mer emot alla så kallade hjälptyglar. Visst kan man en kort period behöva någon form av hjälp, men det finns så många som inte förstår hur dessa hjälptyglar ska sitta för att fungera korrekt eller ens vet vad de egentligen har för inverkan på hästen.

Såg filmen om Buck Brannaman i veckan & blev förskräckt över en hjälptygel som hette "Hock hobbles"
Denna tygel gick från hästens bett till bakhaserna vilket gjorde att varje gång hästens bakben var i "bakåt läge" så ryckte det till i bettet vilket då skulle göra att hästen skulle uppleva obehag i munnen & vilja sänka nacken & "gå i form"

För mig är detta ett rent tortyrredskap. Sen visade de en annan bild & det var på en så kallad pessoasele, denna har ju nästan samma verkan.

Citat från en sida om Pessoaselen: "Pessoaselen är, när den används på rätt sätt, ett mycket bra hjälpmedel och komplement i det vardagliga arbetet med hästen."
Vem tar ansvar för att den använda på rätt sätt? Vad är rätt sätt? Hur verkar den om den används på fel sätt?

I texter där man säljer selen kan man läsa följande: "Med Pessoa selen, tvingas hästens ryggmuskler till arbete. Först i låg form och successivt i en hög, samlad form. När hästen galopperar, tvingas hästen att sätta bakbenen under sig, således förbättras balansen. Allmän åsikt är, att bästa gångart för att bygga upp hästens muskler är trav - bästa gångart för att förbättra balansen är galopp. Det är därför att rekommendera att börja med trav, och endast när traven är tillfredsställande fortsätta med galoppen. Utvecklingen från låg till hög form bör inte påskyndas! Varje position bör vara väl etablerad innan övergång till nästa. OBSERVERA - arbetet bör utföras under korta pass, c:a 20 min., för att undvika stelhet och muskelsträckningar."

Varför ska man hålla på att spänna in hästen med en massa remmar & tvinga ner den i form?
Är inte vitsen att hästen själv ska hitta sin balans & söka sig framåt, neråt?

Jag har hivat iväg både chambon & inspänningstyglar, det enda jag har kvar är en halsförlängare, eller snodd som den brukar kallas till vardags.

Chambonen ger hästen en viss frihet som även en halsförlängare gör, däremot är jag inte förtjust i de hängande linorna.

"Inspänningstyglar är ett bra sätt att hjälpa hästen att söka sig neråt, man kan sätta dom lite löst om man aldrig ridit med såna tidigare."
Den flexibla gummiringen tycker jag är väldigt svår att få flexibel...

Jag har använt "snodden" vid flera tillfällen. När vi köpte Saxi så var han väldigt pigg & het när man red ut, Jessica var bara 13 år, så hon hade förbud att rida ut med andra utan snodd. Den var inte mycket spänd om alls, men hindrade Saxi från att slänga upp huvudet, bita tag i bettet & rusa iväg.
Även vid longering har jag använt snodden.
När vi jobbar markarbete för Lasse i repgrimma så strävar vi alltid efter att hästen själv ska sänka sig & sträcka ut, så eftersom vi tränat på det så provade jag longera Galsi i kapson & det gick toppen!

När jag hade hand om Idunn i somras så använde jag snodden i longering, men hade en kapson ovanpå tränset så att linan aldrig störde i bettet.
Idunn kom snabbt på vad som förväntades av henne & det var bara en gång jag behövde använda snodden :o)

Hittade följande text om hjälptyglar: "Alla hjälptyglar (utom martingal) används för att hästen skall arbeta i rätt form genom att trampa under sig, höja ryggen och böja på nacken. En häst som inte går i rätt form har ofta dåliga ryggmuskler. Att hästen böjer på nacken behöver inte betyda att den trampar under sig och jobbar på rätt sätt."

Men vad händer när okunnigt folk använder dessa?
Är de ännu hjälptyglar eller blir de tortyrredskap?

Mina erfarenheter av spatt

Första gången jag kom i kontakt med spatt var i början på 90-talet då min ponny Titan fick spatt.

Han blev han halt på ett bakben, efter vila & besök på kliniken i Boden så konstaterades det att han fått spatt. Det var vila, igångsättning, smärtstillande & lugn ridning & återbesök året efter. Efter ett år så var spatten inte bättre & han blev utdömd.... Jag grät floder!!!!
Han fick åka på bete & jag våndades för att jag skulle behöva leka gud & bestämma ödet för min älskade ponny. Han kom hem från betet & jag sköt & sköt på beslutet.
Veterinären var i stallet för att göra något med någon av de andra hästarna & jag frågade om han inte kunde göra ett böjprov på Titan. Han böjde & på "spattbenet" så visade han en 1% hälta EFTER böjprov, inget före. Veterinären förstod inte varför jag inte skulle kunna ha kvar honom som "skrutt ponny" han var trots allt nästan 17 år då. Jag var överlycklig & satte igång honom. Det gick toppen & Sen lånade jag ut honom till vad jag trodde var seriösa människor, tyvärr höll de i princip på att "rida ihjäl honom" & han var rejält överansträngd när jag fick reda på vad som hänt & kunde åka & hämta hem honom.
Det konstiga var att "spattbenet" var det som klarat sig bäst, han visade minst hälta på det benet?
Smärtstillande, vila & ny igångsättning & vi lullade på. Han var aldrig halt på det benet mer & jag hade kvar honom tills han var 21 år då han tyvärr fick cancer & var tvungen att avlivas på grund av detta.

När Saxi blev halt på frambenen hösten 2005, så gissade jag att det fanns en bakomliggande orsak & jag hade rätt.

Vi red kurs & han gick så super, duper bra! Vi fick mycket beröm & sådant blir man ju glad som hästägare att få ;o)

Helgen efter hade vi tävling & jag kände inte igen min häst, han var seg & fick en känsla av att han bara gjorde som vi bad honom om, utan glädje & villighet. Gjorde som vanligt efter träning eller tävling & "red ner" honom ett par dagar. Det vill säga, kravlös jogging så att slaggprodukterna skulle komma ut musklerna & han inte skulle få träningsvärk.
Ställde honom sen på en liten "höst-vila" Jag sa inget om mina misstankar utan bad Robban följa med mig på banan när jag skulle låta han gå i lina. Skrittade & värmde upp honom & bad honom sen komma fram i trav.
Jag såg att Robban tittade & så sa han; -Om jag inte ser helt fel så är han halt fram.
Tack, sa jag la av. Ringde veterinären som konstaterade hälta på ett framben. Metacam & vila, återbesök efter två veckor. Halt på det andra frambenet & vet. kliade sig i skallen & ordinerade besök i Boden för hältutredning.
Jag bokade tid & jag ringde upp ännu en extra gång för att kolla att vi fått ordentligt med tid & att jag ville ha en spattröntgen för en komplett hältutredning. Japp, det skulle det finnas tid för. Kom till kliniken & de böjde alla fyra benen, halt fram, lågt men ingen hälta alls bak. Jag fick frågan om vi ens skulle spattröntga bak eftersom han inte visade något.
Jag sa -Ja, jag hade ju bokat det & ville ha en komplett utredning.
Några suckar senare så hade vi även röntgen bak. Sen en ny suck när vi skulle titta på plåtarna, fram såg allt fint ute, men så skulle jag ju absolut ha "den där spattröntgen" & så visade sig att han hade spatt. -BRA, sa jag, nu vet jag vad jag har att göra med!
Saxi hade påbörjad spatt i nedersta glidleden på båda bakbenen.

Han var aldrig halt av sin spatt & jag tror att det är viktigt att en spatthäst hålls igång så länge den inte är halt. Lederna får en naturlig smörjnig i och med att hästen rör på sig. Hästar är ju skapta för att röra sig konstant. Vi har stängt in dem i hagar & begränsar deras rörelsefrihet. På stallområdet har vi, tyvärr, minimala hagar (men det blir det en ändring på nu bara kommunen har råd att flytta stigen som är i vägen) & även om de har hagkompisar de busar med, så är det inte säkert att de rör sig så mycket som de ska.


Jag beställde Glucosamin som han fick varje dag, vi såg till att han inte blev "stillaståendes", vi har ju så små hagar så var det vilodag så gick vi oftast på en liten promenad så han hela tiden hölls igång.
Jag vet att jag fått frågan om Glucosaminen hjälpte & det enda jag kunde svara var att det visste jag inte, men jag tänkte inte ta bort den för att prova.

Saxi & Jessi på tävling 2007

Vi red på som vanligt, men alltid med spatten i åtanke & han var ute på tävlingsbanorna igen utan några som helst problem.

Han var aldrig halt av sin spatt & jag är idag 99,99% övertygad om att det var den som framkallade kotledsinflamationen fram.
Oftast är en en kotleds- eller knäledsinflamation en sekundärskada & jag tycker då det är viktigast att ta reda på orsaken & sedan behandla om behov finns, risen är annars att problemen uppstår igen.
Alldeles för få tar reda på vad det är som orsakat "skadan", man behandlar bara symptomen. Detta är som sagt mina tankar & funderingar om saker som snurrar runt i min hjärna :o)
Jag tror att om vi ska få hållbarare hästar så måste vi titta på vilka bakomliggande orsaker som skapar problemen innan vi kan åtgärda dem!

/Annika

Man blir förskräckt!

Har en kompis som letar häst så jag kikar på annonser nästan varje dag för att se om hennes tölt-kille dyker upp :o)

Men jag har flera gånger sett annonser där man hyr ut eller säljer islänningar ganska billigt. De flesta hästarna är unga, 3 - 4 år & de är redan hoppade med!!!
Dessutom tycker jag att man inte verkar ha bra anpassad utrustning på dem heller. Nosgrimmor som är spända i bettet, eller på bettet.

Hästar som har eksem en kortare period på sommaren....
Antingen har de eksem eller så inte!

Jag kan inte annat än säga att jag blir förskräckt över såväl annonserna som bilderna på de stackars hästarna...

/Annika

Hästfolket är ett knepigt folkslag

Träffade på min kompis i stallet i går som var så ruggigt förkyld & hade ont i både ryggen & öronen. Hon hade ridit kurs i två dagar på båda sina hästar under helgen.

Jag sa; Nog var det då länge du fick dras med den där förkylningen!
När jag tänkte efter så kom jag på att det är nog inte så konstigt...
-Har du varit hos läkaren?
Nej, det hade hon ju inte.

Jag började fundera på om det hade varit en av hästarna som varit snuvig, haft ont i öronen & ryggen.
Jag LOVAR det hade inte tagit lång tid innan man ringt veterinären :o)

Vi tar ut equiterapeuter, hästmassörer, odontologer & gud vet allt till våra hästar.
Sadelmakare går igenom deras sadlar med jämna mellanrum så att inte sadeln ligger dåligt & skapar problem.
Vi stretchar & masserar, köper Back on Track prylar & massage maskiner (vägrar skriva apparater...) & vi donar på med våra hästar.

Men vad gör vi åt oss själva?
Vi är sneda & vinda i kropparna.
Vi stretchar inte, går inte till läkaren, knappt till tandläkaren, fast hästen ska träffa en sådan en gång om året.

Många av oss är små tjejer, som utan att värma upp kastar oss över en 350 kg rundbal som ska flyttas.
Vi skottar ut ton med hästskit varje år, sliter & släpar med att få ut vatten i hagarna kalla dagar då det inte går att använda vattenslangen. Värmer vi någonsin upp inför dessa "träningspass"?
Hästen skall skrittas igång & värmas upp så den inte gör sig illa innan man börjar jobba den.
Det är minst lika viktigt att skritta av hästen. Hästen skall komma in i stallet med samma puls den hade då den gick ut. Känns detta igen?

Vi ser över hästarnas foderstater, ser till att vi har analyserat hö med bra värden, men slänger i oss en macka på väg till stallet, eller knaprar lite hårtbröd & socker som man råkade ha i fickan.

Vi är supernoga med att hovslagaren kommer i tid, att hästen är broddad då det börjar bli halt. Men vi går själva i trasiga skor & halkar omkring på isen.

Tänk om vi skulle ta hand om oss själva på det sätt vi tar hand om hästarna?
Ja sannerligen, hästfolket är ett knepigt folkslag på många sätt...

/Annika

Så blev det ännu dyrare med de nya ryttarlicencerna

*SUCK* kan jag bara säga, så blev det ännu dyrare för oss att tävla!
Blev jätteglad att se att man kan lösa halvårslicens, ända tills jag ser vilket datum den gäller; 2012-07-01 - 2012-12-31.
Helårslicensen gäller nu tydligen per kalenderår, inte som tidigare ett år från det datum man löst licensen.

Här uppe har vi bara en större tävling per år på våran egen ovalbana. Samma är det för Midur, ca 25 mil (enkel resa), nästa blir Vallholt & Vindur har ungefär samma, ca 40 mil (enkel resa)

Vi har inte den ekonomin att vi åker iväg & tävlar utan passar på när det är tävlingar här hemma.
Det är nog så dyrt det, sist hade vi ett pris, 650:- för juniorer, 750:- för seniorer inklusive en gren, vid ytterligare en gren tillkom det 100:-.
Vi har tur att vi står på samma område som ovalbanan, annars hade uppstallningsavgift på 450:- för box eller 250:- för spilta tillkommit.

Vi har alltid gjort så här;
Löst licensen vid tävling, på min gamla licens ovan som jag löste 2004 gällde till 2005-06-04, det betydde att 2004 kunde jag tävla uttagning & final. Eftersom våran sommartävling alltid är föste helgen i juni så betyder det att 2005 var tävlingen 4/6 - 5/6, jag kunde alltså rida uttagningen på föregående års licens. Gick vi vidare till final fick jag lösa en ny licens på söndagen, då gällde ju denna även till 2006 års tävling.

Det vill säga att får våran del (och många andras) så kunde man åtminstone tävla två tävlingar på samma licens.
Med det nya systemet går inte det, vilket av alternativen jag än väljer!

Jag förstår att man vill avlasta föreningarnas kassörer & det är ju snällt tänkt.
Men om man i stället gjort så att du löst licensen online med giltighetsdatum ett år från den dagen man löst den så hade vi kunnat fortsätta tävla 1½ tävling på samma licens.
Detta borde inte vara omöjligt att lösa med dagens teknologi, du kan ju köpa fiskekort online på liknade sätt som bara gäller i ett dygn, så nog borde det även att gå att lösa för licenserna som ska gälla i ett år!

Vi har länge tjatat i motioner om att få ett annat system på licenserna, exempelvis per gång eller någon form av "klippkort" på 10 licenser, men fått avslag för att få ner tävlingskostnaderna.
Senast var 2008 då man hänvisade till en annan motion som fick följande svar:

Styrelsen anser att föreningar som anser sig ha mindre bra geografiska lägen eller andra ogynnsamma förhållanden som försvårar ett aktivt tävlande ska kunna ansöka om ett bidrag från förbundet för att på så sätt kunna sänka anmälningsavgifterna i stället. Tävlingskostnaden blir då lägre för dem som enbart tävlar inom ramen för den egna föreningen.


Vars man kan söka detta bidrag eller hur det ska gå till har vi ännu inte fått svar på trots att vi ställt frågan första gången 2008!

/Annika

Color my shoes

Har man en häst som lätt trampar av sig skorna så kan man prova denna färgglada uppfinning :o)

Denna monteras lätt på skon & ska förhindra att hästen trampar av sig skon.

Den finns dessutom i flera färger :o)

Läs mer på ShoeSecure
Säljs i Sverige av Stock & Sten hästsport

Uppspänd, inspänd eller avspänd?

Det finns en massa "hjälptyglar" när det gäller hästar, det ska göra det ena eller det andra.
Ibland kan man under en period behöva lite hjälp, med det finns även en himla massa saker som i fel händer förvandlas till tortyrredskap!

Trav kan jag inte mycket om, men här använder man ibland (eller ganska ofta om jag förstått det rätt) en så kallad Uppkäk, eller upckeck.

Denna ska, som man ser, hålla huvudet uppe på hästen. Enligt det jag läst för att hjälpa till att hålla luftvägarna fria & förhindra att den ligger i hårt på bettet.

Man kan även ha en massa andra hjälpmedel, allt givetvis för att hästen ska springa så rakt som möjligt & koncentrera sig på det den ska göra, springa fort...
Aftonbladet har en bra förklaring med bilder på vad de olika hjälpmedlen heter & vad de är till för.

Så har vi sen inspänningen, där man i stället vill att hästen ska sänka huvudet.

Det finns ett hemsk exempel på hur detta missbrukades på en Holländsk tävlingsponny som heter Power and Paint. Detta skedde i samband med ett VW sommaren 2007, tydligen fick de inget straff....

Halsförlängare eller gummisnodd som den brukar kallas till vardags. Kan vara ett mjukt hjälpmedel att använda en tid för att lära hästen att sänka sig & hitta sin egen balans. Men även en gummisnodd kan bli till rena tortyren om den är för hårt spänd. Halsförlängaren är åtminstone elastisk så hästen kan ha en chans att hitta balansen om den skulle snubbla till. Ett hösnöre knutet mellan nosgrimma & sadelgjord är däremot inte elastiskt...

Ja det finns hjälptyglar i alla de format & sorter, för alla problem & tillfällen.

Det finns dessutom så många saker som vi inte ens visste att vi behövde?

Jag har börjat använda kapson eller repgrimma då jag longerar, jag vill se att Galsi själv söker sig framåt, nedåt - utan hjälpmedel. När han gör det så berömmer jag & jag märker att han självmant oftare söker sig nedåt. Det är en avspänd häst som jag ser i andra änden av linan, en sådan häst är det jag vill se.

Den optimala drömmen med min ridning är att kunna rida helt utan utrustning & ändå få hästen att utföra det man vill!

Jag hittade ett klassiskt uttryck som jag tyckte var bra & tänkvärt: "Kandar och hjälptyglar är i den oskickliges hand lika farliga för hästens hälsa - som rakkniven i apans."

Detta var lite funderingar som snurrade i min skall just nu :o)