lördag 19 januari 2019

Har vi bitit oss själva i svansen?

Beskedet att Distriktsveterinärerna lägger ner sin mottagning i Gällivare har upprört många, inte minst mig själv som blir dubbelt drabbad. Inte nog med att jag förlorar mitt älskade jobb, jag ser med skräck hur situationen kan bli med en akut sjuk/skadad häst, både dag & jourtid.

För flera år sedan då jag ännu inte jobbade på DV så hade jag en diskussion men en veterinär där om att de inte fick mer utbildning och verktyg för att jobba med häst. Svaret jag fick var att "Om bara 75% av hästägarna skulle anlita DV för exempelvis vaccinationer så man till ledningen kunde påvisa hur många hästar det verkligen fanns i området, så skulle de lättare kunna äska pengar för utbildningar och utrustning" Detta fick mig verkligen att tänka om. Vi har haft många inresta veterinärer för att fixa tänder osv. och ofta valde hästägarna att vaccinera i samma veva, det blev ju billigare så...


Jag har själv varit engagerad i att ta upp externa veterinärer, men har inte anvät dessa för saker som jag vet att DV kan klara av, detta har jag även påpekat förandra.

Jag tror det var 2012 som en tråkig händelse inträffade i Luleå men en häst som fick benet avsparkat, ingen jourveterinär fanns i området då DV i Luleå stängt och man fick stå 5 timmar med en häst med brutet ben innan någon tillslut kunde ända djurets lidande! När jag läste detta så skrämde det mig ännu mer, en djurägares mardröm!



En Distriktsveterinär ska vara som en allmänpraktiserade läkare, de ska kunna det grundläggande om mycket. Hos oss har vi haft inne allt från havsörn till renar, och många gånger får man använda sunda förnuftet och en massa kontakter för att lösa ett problem till det bästa, så visst några specialister jobbar sällan på en DV klinik, men de kan se till att du får en första hjälp innan du remitteras till en klinik med speciell kunskap.  Ofta innebär den hjälpen du får på en DV stationen skillnad mellan liv och död för ens älskade husdjur.




I september 2014 skrev jag inlägget Vi gör gott,  varje dag där jag lovordade min nya arbetsplats för att redan på den korta tiden hade jag redan fått en inblick i vad en Distriktsveterinär gör, vilket är gott varje dag!
Jag är glad för varje minut jag har fått jobba och visst det är inte alltid jobbet är en dans på rosor, Att vara där när en djurägare fattat sitt livs tuffaste och viktigaste beslut, att låta sitt älskade djur somna in är inte alltid så kul... Jag har ändå fått enorm respons för att jag funnits där, stöttat, lagt en hand på en axel, gett en värmande kram och oftast bara lyssnat. Senast idag har två djurägare tackat mig. det känns otroligt skönt att höra att man gjort nytta.


Att få vara med vid lyckliga ögonblick är underbart! Engagemang är A och O i det här yrket som djurägare själv så har man lättare att ta till sig de känslor som djurägarna förmedlar.


Jag hade ingen aning om hur jag skulle tacka operationer, sorg eller glädje när jag började, men insåg snabbt att detta inte bara var ett jobb, det var en passion, ju mer hjärta man har desto bättre blir det för både djur och djurägare. Jag har själv upplevt hur det är att stå bredvid en häst med brutet ben som gjorde allt för att försöka stå på det brutna benet, men det gick inte då benpiporna stack ut genom huden, haft hästhuvuden i famnen då de dragit sina sista andetag både vid avlivning och där tyvärr inte den hjälp de fick av veterinär hjälpte utan de självdog, min egen som dog i en brand och att ha en veterinär på plats en lördagsmorgon som kunde gå in i stallet och chippläsa hästarna så de kunde identifieras innan förflyttning,

Det är med både längtan och sorg jag går till jobbet nu och gör min sista tid, jag kommer att sakna alla djur och djurägare och jag hoppas verkligen att jag lämnat positiva spår i deras liv, för det har de gjort i mitt!



Min vädjan till er alla är att var rädd om din distriktsveterinär, det är den du ringer till när du är i nöd mitt i natten, det är den som sätter sig i bilen och kommer ut och hjälper dig när du står handfallen med en ett sjukt djur vare sig det är måndag morgon eller en sen fredag kväll...

torsdag 3 januari 2019

2018 i ord & bild


Ska försöka göra en summering av 2018 som som vanligt hade sina toppar & dalar.

Det nya året började i Kalix dit jag åkte på Nyårsafton för att fira med pappa och syster Kicki med familj. Kicki kom upp till Gällivare & hämtade pappa i mellandagarna.

Den 17 januari hade vi begravningsceremoni för mamma och det var givetvis väldigt tungt. Jag hade fått tag på en tjej som sjöng Björn Skifs - Håll mitt hjärta, det var helt underbart vackert!



<3 td="">


Att förlora en familjemedlem är väldigt hårt, man tror på något sätt man är förberedd när föräldrarna blir gamla, men det är man aldrig. En tröst i sorgen är att mamma lugnt & stilla fick somna in hemma i sin egen säng.

I Februari spelade E-type här i Gällivare & jag hade sådan tur att jag fick biljett, men hade ingen att gå med, tjurig som man är så gick jag själv & givetvis var det värt det alla gånger!
Efter spelningen så kom Jessica & hämtade mig & ledde iväg mig till ett ensligt bord där HAN SATT! Fick ju knäck i halsen & visste knappt vad jag skulle säga, jo givetvis talade jag om hur underbar hans musik är att rida till... :-) Fick en puss på kinden innan jag snurrade iväg därifrån med ett stort leende på läpparna.
Massor av blåmärken hade jag på armarna dagen efter, men så klart värt det!

Bästa utsikten, en lurvig man & hopp om en ljusare framtid

Lyckades fota något ljusfenomen utanför jobbet

Ett annat ljusfenomen från hästryggen

En suddig E-type :-)

Spännande möten på jobbet

Jagade av renar & här höll jag verkligen på att ploga ridstigen med nnäsan först...

Frostig häst som ser ut som en utblommad maskros som någon blåst på :-)

Odin tycker om att krypa ner på alla möjliga & omöjliga platser, typiskt katter :-)

Mars började med att jag bytte bil! Jag blev Volovägare igen. Hyenan flyttde in och Ulwen flyttade till en kollega. Efter mitt bilbyte så köpte både pappa & brorsan nya volvos :-)

HYEnan

Påsken tillbringade jag & pappa i Kalix & vi åkte ut till stugan i Akusjärvi & pappa fick åka skoter :-)

Skoterfarsan (han fick åka & inte köra)

Hjalmar, Tyra & Pappa
Äntligen hopp om en vår!

I April hade vi äntligen kurs för Lasse & jag & Galsi red bana, det var så himla roligt & jag är så stolt över att han gick upp på pallen utan att tveka!

Så duktig häst!
I slutet på april åkte jag på hygienutbildning i Östersund, passade på att ta några dagar ledigt & hälsa på älskade Jeppe i Järpen.

Hos Jeppe

<3 td="">
Maj kom & med den min 50-års dag (kan inte fatta det själv)
Min älskade familj överraskade mig rejält med en resa till Nerja i Spanien till hösten!  Det var tungt att inte ha mamma med vid firandet...


I slutet på maj påbörjades resan ner till Strängnäs för att gravsätta mamma i familjegraven.
När vi kommer fram till kapellet & packar upp urnan ur kartongen så ser vi att de satt fel namn på urnan, Karin som är mammas mellannamn, jag kan lugnt säga att jag flög i taket!

Det hade strulat från dag ett med detta begravningsbolag, felaktiga fakturor, dåligt bemötande då de ville (nästan krävde) att jag skulle komma ner på lasarettet & klä mamma innan begravningsceremonin ja fruktansvärt dåligt bemötande & jag fick inte tag på någon so kunde svara på hur det kunde gått så fel för än jag mailade & hotade med att gå till tidningarna!

Jessica & pappa vid Mälaren

Kändes inte så kul att mamma skulle begravas med sitt mellannamn...

Sov i ro lilla mamma

Strängnäsdomkyrka  

På vägen hem gjorde vi en nostaligtripp & åkte förbi gamla Slätterna, kan ännu säga att sommaren 2003 var den lyckligaste i mitt liv....

Här föddes Galsi

Ingången till Slätterne gård,  men vi kom in... :-)

Bastun vid vattnet


Annexet där ridlägerbarnen bodde & vi åt alla måltider

Stallet

Stallet igen tyvärr en stor sten framför dörren så vi kunde inte gå in & titta

Annexet fullt med en massa minnen...

Boningshuset

Efter de här vägarna har man töltat många, många gånger...
Efter en hundpromenad på Dundret med kollegorna så blev vi stoppade av polisen i en blåskontroll & filmade då man tydligen spelade in en dokumentär om Norrlandspolisen, får se när den kommer på tv...

I Juli flyttade Vidalin in i stallet & Galsi fick en ung, rödhårig tjej då Monica & Astrid köpte henne. Jag fick min lägenhet inlöst av LKAB men hyr så bor kvar ett tag till. Nu är jag hemlös miljonär...
Galsi blev kär

Det blommade ordentligt på balkongen
Det var extremt varma dagar & väldigt torrt, som följd av detta blev det akut foderbrist i Sverige. Jag blev kontaktad av en vän i Mellansverige som frågade hur hösituationen såg ut här uppe & efter att ha skrivit en stund gick jag till tidningen & sedan skapades en facebookgrupp där ängar som kunde få brukas efterlystes. TV hörde av sig & jag hamnade till och med på nyheterna :-)
Det blev en hel del ängar som kunde slås, tyvärr så verkade det hela rinna ut i sanden då de inte hittade någon som kunde slå och bala höet, verkligen synd men jag kände att jag iallafall gjorde vad jag kunde.

TV inspelning 


Baronen badar


På jobbet fick vi celebert besök av självaste Jon-Henrik Fjällgren :-)

Taxtur efter stigen

Det blommade både här & där & jordgubbar i glaset

En liten beteshage till Galsi & Vidalin
I Augusti satte jag mig i HYEnan & åkte ner till Jesper i Östersund för att fira hans års dag. Var faktiskt väldigt skönt att köra ner själv, ta den tid man ville,m stanna där jag ville & lyssna på poddar på vägen.

På det här pensionatet i Arnäsvallen sov vi alltid över på väg till & från Strängnäs när jag var liten

Älskade Jeppe inne i Östersund

Vi besökte Åre & där var det verkligen slående vackert


Färgglada höbollar :-)

Här verkar många ha tappat sina navkapslar :-)

Härliga ljusa, varma sommarkvällar i stallet

Monica demonstrerar hur man tar en selfie med häst :-)

Sena härliga ridturer

Åkte med pappa till Kalix & en sväng till Akusjärvi

Vi åkte färja tillbaka

Så sjukt snygg häst man har

Odin tar igen sig på Galsis rygg

men tyckte det var säkrare på marken bredvid Monica
September blev lite svalare & höstmörkret smög sig på och dagarna blev kortare.

Vi hade hästloppis & givetvis handlade jag mer än jag sålde...

Vidalin & Galsi

Vinkväll med stallgänget

Mysigt ljus över hagen
Oktober bjöd på fler ridturer & det kom lite, lite snö som försvann nästan lika fort. I slutet på oktober & början på november så åkte vi till Nerja, en underbar resa med mina systrar <3 p="">
Lite snö i början av oktober

Bästa utsikten

Söta kunder på jobbet 

Äventyrliga skogsturer :-)

Laddade upp i Kalix innan resa till Stockholm & sedan Spanien


Vågade i alla fall mig ner i vattnet :-)

Kicki, Nina & jag
Min resa till Nerja kan man läsa om i ett annat inlägg som man hittar här: La viva Espana

November kom och gick den också. Var nere i Stockholm på Telefonstödskurs bara två veckor efter jag kommit hem från Spanien.

Älskar månbilder & Galsi

Investerade i en ordentlig dammsugare :-)

Frostig kille

Julpyntad box
Helt plötsligt var det december igen och ett helt år hade passerat. Avslutade året där jag började det, i Kalix med syster Kicki med familj & pappa.

M¨ånga härliga skogsturer har det blivit och ibland var vi båda täckrta med snö när vi kom ut ur skogen :-)

Kyrkan & figurerna i cernitlera som  vi gjort kom fram (älskar att julpynta)

Tuula fixade den årliga stallgranen

Ridklubben Dundrets årliga Luciashow

Tomtenissarna

Vi båda älskar verkligen att rida i skogen, som att rida i en Disney saga

Den riktiga TomteNissen :-)

Sjukt imponerad av Galsi som gick med bjällror så på julafton kunde vi bjuda på riktig "bjällerklang"

Den årliga julaftonsritten & i år fick jag sällskap av Monica & Vidalin & helt chockerande så kunde vi rida i skogen
Julmiddag hos pappa med brorsan Stefan & Siw
Galsi ÄLSKAR julmust :-)

Baron fick julkläder

Nyårsmiddag hos syster Kicki

Vackert att se men tycker inte om raketer för djurens skull 
 Ja så har jag summerat ihop mitt 2018, jag vet redan nu att 2019 kommer att bjuda på stora förändringar, tyvärr inte alla så positiva men, men.
Jag hoppas i alla fall att vi alla får behålla hälsan & livet 2019, skulle behövas ett år med lite medvind för den här familjen...