Ibland så finns inte tiden & även om man "bloggar" fritt i hjärnan hamnar det inte på pränt :-)
Jag verkligen ÄLSKAR mitt jobb, går nog ibland in för mycket i det. Jag har ju alltid älskat alla sorters djur & detta är det näst perfekta jobbet man kan ha. Det bästa jag haft är att jobba som ridlägerledare, då fick jag jobba med både barn & djur, helt underbart!
Det är så roligt att än idag få höra av folk: - Men nu har du då verkligen hamnat rätt! när de träffar mig för första gången på stationen.
Jo jag har nog det. Jag har en passion för djur (de är så mycket klokare än oss människor) och de är faktiskt mer tacksamma än vad vi är :-)
Djur har alltid varit en stor passion hos mig, hjälpte till och med myggor och knott och hade ett "mygg och knott pensionat" i mamma och pappas garage när jag var liten, tror jag stjälpte mer än hjälpte,,,
Samlat på sniglar när vi var hos mormor och morfar nere i Strägnäs på somrarna, försöka smuggla hem några i resväskan som mamma som tur hittade och kunde släppa ut i sin rätta miljö. Mamma säger att hon fick alltid tömma mina fickor ordentligt innan hon tvättade mina kläder, för där kunde jag samla på mig vilka djur som helst. Försökte återuppliva en fryst räka som jag räddade undan mamma och pappas käftar och la i en liten blå balja med vatten och en sten och hoppades på återupplivning, Tyvärr blev det bara en illaluktande stank under min säng och mamma avslöjade min hopplösa räddningsaktion :-)
Vet inte om det är en nackdel eller en fördel att jag är så ruggigt blödig. Får lätt (och ofta) tårar i ögonen när djurägare är ledsna. När det kommer till att fatta det där väldigt viktiga, men fruktansvärt hemska beslutet, är det mer än en gång jag fått svälja hårt och gå undan. Vet ju tyvärr hur det känns... Många gånger känns det hemskt att djuren inte får leva lika länge som oss, många gånger känns det även som om det är förmån djuren har att det finns en "rätt att förkorta deras lidande"
Vissa djur sätter stora avtryck i hjärtat, de kommer alltid att leva kvar där.
Jag har haft förmånen att träffa ett gäng sådana, både i och utanför jobbet.
Något som jag alltid tyckt är viktigt är att få träffa en veterinär som man får förtroende för, en som lyssnar. Även om vi djurägare många gånger är hemska när vi anlitat "Dr Google" innan vi kommit till veterinären, så finns det faktiskt veterinärer som suckar i det tysta och sakta men säkert och utan ett idiot förklara oss, att den diagnos som "Dr Google" ställt passar in på en 58-årig get i Gambia... :-)
Jag har förmånen att få jobba ihop med en sådan veterinär, och jag lovar, jag vågar lämna mina barn såväl som mina djur helt i hennes händer. Hon lyssnar och vågar se "utanför boxen" Hon provar gärna de idéer som vi djurägare har och är fruktansvärt lyhörd.
Har förmånen att ibland få jobba med en till veterinär med de egenskaperna och insett att de är väldigt få :-)
Vi ska vara rädda om de underbara veterinärer som hjälper våra djur, ställer upp i vått och torrt och alltid har ett lugnande råd att ge oss "hysteriska mammor"
Är så glad att jag hittat ett bra team runt mig och mina djur, veterinärer, hovslagare, tränare, massör och goda, stöttande vänner!
God natt och god jul och var rädd om era fyrbenta och tvåbenta vänner!
