Förra hösten gick han kanonbra & tölten var underbar, han hade tempon och det var såååå roligt att tölta. Vips var det inflammation i bakknäna igen och vi backade flera steg.
Nu har vi tagit det lugnt, korta ridpass, skritt, skritt, skritt. Detta varvat med promenader. Då har vi inte bara gått rakt fram med en häst hängandes i grimmskaftet, utan i uppförsbackar, sakta, sakta med lågt huvud och backat upp för svaga sluttningar, mycket i skogen under sommar och höst. Bensprattel från marken.
Det ger inget att bara sitta och åka skritt utan man måste rida skritt. Tempoväxlingar, öppna, sluta, skänkelvikningar, "bensprattel" som min tränare Camilla brukar säga.
Skritt kanske inte är så roligt, men det är faktiskt den viktigaste gångarten. Kan du inte utföra något i skritt så kommer du definitivt inte kunna utföra det i någon annan gångart heller.
På vilket sätt är då skritten så viktig?
Den går sakta, här hinner man med att känna och se vad som händer. Hur placerar hästen sin kropp?
Skritten skall bölja genom hela kroppen och genom att rida skritt i olika tempon så bygger man upp både styrka och kondition.
Traven har vi jobbat med korta sekvenser i början, samma här, böja, flytta, olika tempon. Traven ger bra träning för ryggen och en riktigt bra trav är stretchande för hela kroppen. Mycket böjning, släppa bogarna lösa och på halvlånga tyglar eller med helt lös yttertygel.
Det viktigaste har varit att Galsi hittat sin egen form och balans. Att trava och känna den känslan att det känns som om han ska sakta av men han fortsätter att trava, då vet jag att han har bärighet och sväv i steget.
Avslutar ridpassen på banan med att trava lång och låg. Ställer mig upp i lätt sist, ger hellånga tyglar och får ibland visa vägen, framåt, neråt och eftersträvar nästan att mulen skall ta i marken, då vet jag att han stretchar genom hela kroppen.
Galoppen, här jobbar vi bärighet och styrka i bakdelen.
Har fokuserat på att göra något vettigt av galoppen. Mest bara fattningar och nedtagningar i början.
Har jag galopperat en längre sträcka så har vi flyttat från sida till sida för att inte bara fräsa rakt fram, det ger ingenting förutom en häst som vill springa mer och blir lite svettigare. Visst drar vi en busgalopp emellanåt, gasar på lite och bara har kul, men det tillhör inte uppbyggnadsarbetet. :-)
Så fort jag känner att jag tappar kvalitén i galoppen saktar vi av och gör om. Femgångare som han är så har galoppen en tendens att bli lite flack.
Jag har en löjlig skräck att galoppera på volt och då helst i vänster varv (hans sämsta galopp), tror vi ska tippa omkull eller rida in i en vägg eller staket... Tokiga tankar, men de finns där.
När vi hade "fredagsmys" som vi kallar det och är ett gäng som går till ridhuset på fredagskväll och leker lite, så fick jag sådana underbara galoppfattningar i båda galopperna så jag tog ett djuptandetag och styrde in i vänstervolten och red TVÅ VARV i bärig galopp och jag andades hela tiden!!!!
Jag fick ta fattningarna från tölt först, inget annat funkade. Nu tränar vi dem från alla gångarter och även från halt & det går såååå bra! Har även suttit på hellång tygel och fått jättefina fattningar.
Det var så roligt när jag red för Camilla igår och hon sa att nu galopperar han verkligen med hela kroppen och inte bara med frambenen :-)
Vi har ridit väldigt mycket barbacka och jisses så bra balans jag fått :-)
Jessi har ju alltid tyckt mer om att rida utan sadel än med, hon till och med hoppar honom barbacka :-) Att skutta över hinder är också en bra övning, men det överlåter jag till Jessi, minst ett ben i backen vid ridning är min melodi :-)
Tölten då. Ja den låter vi komma sakta men säkert. Tar det lugnt och den har blivit så mycket bättre!
Folk som aldrig töltat förr har haft jättesvårt att hålla honom i tölt, han kastar sig gärna ner i trav. Här har han imponerat på mig de två senaste dagarna. Först så kastbytte jag & Britta (westernryttare) och han bara tickade på i tölt med henne, hon red till och med enhandsfattning och han bara töltade på.
Igår slängde jag upp ridfröken Camilla på honom och de töltade på som de aldrig gjort annat. Det roliga var när Camilla utbrast: "Jag kan tölta OCH svänga" :-)
För ett par månader sedan så sa Camilla till mig: -"Annika, nu är det dags att du börjar rida den häst du har och inte den du är rädd att få"
Mycket kloka ord och igår fick jag frågan när jag kom in i ridhuset vilken häst jag rider, -Den jag har nu, svarade jag. Det kunde Camilla bekräfta. Så nu hoppas jag att vi har gjort rätt när vi gjorde om!
