onsdag 26 juni 2013

Helhetssyn

Igår kom Anna Semren som är både veterinär, hästodontolog och kiropraktor upp till Gällivare för att behandla ett gäng hästar. Galsi var en av dem.

Vi höll till i vårt stall & det var jätteintressant att vara med under dagen & få se både det ena & det andra. Man lär sig saker hela tiden!
Vi började 9,00 på morgonen & Galsi var sista patienten hos oss (hon åkte till Galgbacken sen & behandlade några till) & han stod på tur vid 18-tiden så min hjärna var ganska mosig vid det laget :-)
Man jag tror jag har grepp om det mesta.

Jag fick börja med att promenera med honom ute & jag såg själv att det inte rörde sig som det brukar vid ländryggen utan det var med som om han vaggade fram som en anka.

In med honom i stallet & Anna började känna igenom honom.


Han var väldigt låst över länden, men hipps vipps så gungade det som tusan så tydligen var låsningarna lätta att få bort.
Jag har ju upptäckt bulor på hans rygg som jag var orolig att de kom från sadeln, Anna såg också dessa bulor direkt.


Vi pratade lite om den behandling han fått tidigare & jag kom på att jag hade en bild på när han fick akupunkturen, när jag tar fram den bilden så ser jag att då fanns det inga bulor.


Även om bilderna är tagna från olika vinkar så ser man verkligen att det är plant på länden då.
Detta betyder i alla fall att det inte är sadeln som är orsak. Han har sist gått med sadeln 25/4 & han fick nålar 20/5. Vi tänkte först att bulorna varit gömda i fettet & nu när han gått ner i vikt så kom de fram, men så var inte fallet & tänker vi efter så har han inte varit fet :-)

Vidare hittade Anna en massa AJ i högra bogen där han hade kraftiga låsningar i C6 & C7.
Detta är de sista halskotorna som sitter in mot bogen. (hästen har 7 halskotor)

C6 orange & C7 gul
Det lustiga är att jag för en tid sedan läste om problem med C6 & tyckte det var så mycket som stämde in på Galsi, men jag hittar inte den texten nu...

När Anna tog där så kom det en jätte reaktion från Galsi som ställde sig på bakbenen & riktigt skrek: AJJJJ!
Jag tog ett nytt tag om höger fram hov & Anna skulle känna igen, samma sak, vi försökte ännu en gång innan det var bara att inse att det får vara, Anna tror hon fick till låsningen där.
Bogleden på höger sida gav oxå problem.



Så var det dags för vänster sida & här var bogbladet något stramt & vi fick order om att stretcha när han är varm i musklerna (mycket viktigt!) Kotorna ville hon inte röra eftersom han så nyligt är behandlad i dem, men vänster kota fixade Galsi själv & det knakade till.

Det känns som om det är många frågetecken som rätats ut, vad han har gjort för att få allt detta vet nog bara han själv. En ordentlig vurpa i hagen är väl det mest troliga eller om han rullat fast sig i boxen & kommit lös själv? Vi får aldrig veta.

Nu vet vi i alla fall vad vi har att göra med & har lagt upp en plan.
Det är skillnad på kvantitet & kvalitet, jag betalade mer än dubbelt så mycket för detta besök, men jag gjorde det med glädje. Jag blev så mycket klokare & just vetskapen om att jag hade rätt i mina känslor känns underbart.
Anna är en rak, ärlig, mycket kunnig person som tar sig tid för sina patienter & deras oroliga mattar & hussar, hon förklarar så man förstår, ger en hopp & planer för att räta ut problemet. Jag kan inte säga annat än att jag är MYCKET imponerad!

Jag har träffat Anna tidigare när hon behandlat andra hästar & just hennes helhetssyn med de gedigna utbildningar hon har gör att det känns mycket seriöst.
Jag är glad att Anna kommer upp i höst igen & nästan alla som haft henne i går har redan hört av sig & vill boka tid :-)

Även om sadeln inte var problemet så har han tyvärr (jag gråter högt!) vuxit ur den så den kommer på annons inom kort. Jag undrar om jag någonsin kommer att hitta en lika skön sadel som passar Galsi. Vad underbart det vore om man kunde få den sadel man älskar exakt efter hästen, fast det kanske går om man är miljonär....


fredag 21 juni 2013

Duktig kille!

Igår åkte vi med Galsi till ATG kliniken i Boden (25 mil enkel resa) för att se om vi skulle bli lite klokare på vad som spökar på honom.
Han kan ju vara lite stökig att transportera så det var inte direkt något jag såg fram emot :-)
Som tur var så har jag en guldvän, Anki som ställde upp som chaufför med egen bil & transport som dessutom är utrustad med kamera.
Hon bor 6 mil åt det håll vi skulle åka, men kom ändå in på morgonen så vi kunde sticka iväg vid 6-tiden. Som tur var så var Jessica ledig från jobbet & kunde följa med, Jeppe hemma & kunde mata katterna & Jessicas kompis Rebecca kunde ge Tarzan insulinet.
*SUCK* inte lite att ordna för att vara borta en dag :-)


Galsi stod lugnt i transporten, lite orolig var han & krafsade lite emellanåt. Det är första gången han åker så långt ensam. Vi stannade i Vippabacken & Anki fick sitt kaffe. Öppnade framdörren & kikade till Galsi som nyfiken stack ut huvudet & gnäggade åt oss.


Vi kom lite sent till kliniken så jag fick ringa & tala om att vi skulle vara ca 10 min sena, men det gick bra.
Jag hade dubbelkollat innan vi åkte att det även skulle göras en spattröntgen på honom, min stora fasa att även Galsi skulle ha fått spatt... Både Titan & Saxi fick ju spatt.

Jag fick börja med att longera honom & vi var lite fulla i skratt när ingen hälta syntes. han har tydligt visat hälta höger fram på böjt spår i höger varv, vi kollade honom så sent som på måndagen.
Nu hade han i och för sig en massa annat att titta på & travarna som joggade förbi med sina vagnar var väldigt intressanta :-)
In på kliniken & ut på gången, nu fick Jessica ta över & springa med honom. Ingenting syntes, han böjdes högt fram & båda bak, ingenting. Han stökade lite när de böjde höger fram. Vi funderade om skakningarna i transporten skakat bort hältan helt...
Nejdå, den kom fram när han böjdes lågt båda fram, mer på höger.


Åh nej, det är nästan så man inte vågar öppna munnen när man kommer från Boden med kotledsinflammation, men vi såg alla tydligt att han haltade efter den böjningen. Nu är bara frågan varför?
Maria frågade om vi gjort några förändringar, nytt stall, underlag i hagen, ny hovslagare eller sadel. Men nej på alla frågor. Det enda är att jag bytta koppjärnet på sadeln till ett smalare när vi satte igång honom i vintras efter hans mysko tryningar.
Kotorna bedövades & vi fick vänta ett tag innan han skulle böjas om. han var jätteorolig i boxen & ville inte ens äta gräset han fick. När jag eller Jessica stod där inne gnäggade han & blev lugn, snacka om matte gris :-) Lillvännen har inte varit ute mycket i stora vida världen :-)

Ny böjning & nu fanns det ingen hälta. Maria böjde även honom högt höger fram för att se hur han skulle reagera eftersom det är där vi sagt att han reagerat. Men icket, han var inte ens nämnvärt irriterad vid själva böjningen. Okej, då återstod röntgen.
Saxi fick en mysko hälta som vandrade mellan frambenen men var aldrig halt bak, inte ens när de böjde honom på kliniken, men ändå hade han spatt båda bak.
Maria sa att det är inte säkert att försäkringsbolaget täcker röntgen, men jag sa att det är okej. Har han spatt så täcker försäkringen, har han det inte så har han två lyckliga mattar :-)
Han fick en földos med lugnande & stapplade in i röntgen rummet.
Jag kommer att jubla högt vi har en egen maskin på hemmaplan!

Röntgen av vänster has

Jag är skitsnygg i blyförkläde :-)

Kameran ställs in

Fulla Galsi stod stilla

Röntgen av framkota
De fick ta om några bilder & Galsi nyktrade till & började undersöka sakerna i rummet, har är ju en riktig Nicke Nyfiken :-) Lite strul vid de sista plåtarna när gentlemannen i honom tyckte han skulle flytta på sina ben hela tiden då plåtarna rörde i dem :-)

När de sen kom & hämtade oss till rummet dör vi skulle få se plåtarna så såg tjejen så allvarlig ut att jag kände, det är kört! Han har värsta möjliga spatt & nu är det bara att åka hem & gråta....

Tack & lov hade jag fel!

Maria sa att hans leder såg ut som skolexempel på hur leder ska se ut. Fy fan så underbart!





Nästa fråga vad ville vi göra åt kotorna?
Jag sa att de är experterna & får välja, det blev 50% tuppkam & 50% cortison i båda fram.
Jessica mutade med morötter så han stod stilla & struntade i att de stack honom.
Han fick så snygga vita bandage så han såg ut som en fin dressyrponny :-)


In i boxen & nu var han lugnade & vi kunde åka på Max & få oss lite mat i magen.
Efter ett besök på Royal Hästsport (jag handlade ingenting!!!) så var det dags för lastning & hemfärd.
Men det tycket inte Galsi! Det tog en hel del övertalning innan han klev in i "skumpa-skumpa lådan" igen!


Han var så trött & slut att jag trodde han skulle tippa i transporten sista biten vi körde.
Jag var så duktig att jag körde de sista 6 milen hem! Det var spännande mil vill jag lova :-)
Tankmätaren sa att det snart var slut bensin så jag fick verkligen träna på ecco-driving :-)

Jag är så imponerad av min kille som skötte sig lång över förväntan på hela resan, tror ta mig tusan han håller på att mogna!

Nu har ju  tusen tankar börjat snurra i allas våra skallar, Anki är minst lika fundersam :-)
Vad har orsakat kotledsinflammationen?

Tuula märkte två bulor på hans rygg på tisdag kväll, de ligger just bakom sadelläget.
De syns inte så bra på bild. Han har inte blivit riden med sadel sedan 25/4, så det är ett bra tag sedan.



Kan bytet av koppjärn spelat roll?
Kan hans onda i nacken som vi upptäckte i vintras ha något med detta att göra?
Jag har ju hittat skrället med benet fast i grinden ett par gånger så för ca 3 veckor sedan satte Bosse en skiva i grinden så han inte kan flaxa med benen där, kan han ha suttit fast ordentligt & slitit lös sig själv?
Som sagt många funderingar...

Nästa vecka så kommer Anna Semren från Råneå upp & kikar på lite hästar. Hon är veterinär, kiropraktor & hästodotolog & jag har bokat en till till Galsi för henne. Vi får se om vi blir något klokare efter det.

Nu är både jag & Galsi sjukskrivna.
Jag har haft en lång period på jobbet med en massa stress, tjorv, strul & det är som om hela projektet blivit motarbetat. Facket har varit inkopplat en tid nu.
Jag har varit trött, ofokuserad & mått dåligt en längre tid. Hade återbesök hos läkaren idag efter att ha lämnar prover i förrgår, jag har haft lågt sköldkörtelvärde en gång i vår, men nu för andra gången på raken var mina världen bra. Vi började prata & när jag beskrev mina symptom & hur jag har det just nu så var det som ingen tvekan, utbränd. Jag har försökt hålla mig borta från väggen, men tydligen misslyckades jag...

Nåväl, det är bara att blicka framåt, ta det lite lugnt & andas ett tag så blir det säkert bra i slutändan!

söndag 16 juni 2013

Glädje & tårar

Så har vi passerat det jobbiga datumet 14/6. I år var det fem år sedan jag vaknade upp till en sorgens dag då Saxi omkom i en stallbrand. I år tog min son studenten just den 14/6 så det var faktiskt en glädjens dag!


Däremot kvällen den 13/6 ganska tung, det är många minnen som faller över en...
Fick ett klokt svar på min fråga; När ska det går över?
 - Priset för stor kärlek är väl tyvärr stor saknad...

I Saxis stallbok skrev jag:

Sista veckan med Saxi
Måndag river han nästan mellanväggen mellan honom & Gassi under natten. När Jessi tar in honom så är han oroligt & gnäggar hela tiden.
På kvällen när de andra hästarna går ur hagen för att beta, gnäggar han efter dem i hagen.

Onsdag eller torsdag morgon är han lös i stallet då B kommer för att fodra. Jag har kvällat kvällen innan, Saxi har förutom sitt boxlås en extra hasp på dörren. Jag går & känner på alla boxdörrar innan jag går från stallet. Spelar ingen roll om vi är flera & någon annan kollar boxdörrarna, jag måste ändå kolla dem.


Fredag, Jessi ska inte med till stallet, skolan har just slutat & hon ska ut med kompisarna. Men efter vi ätit så säger hon att hon följer med ändå. När vi kommer ner så frågar hon om hon kan rida, javisst säger jag & tar hand om mockningen.
Jessi tar in honom, han är "galen" på henne & ska bara pussa & pussa & pussa, han är super gosig med henne & hon säger själv: Kolla vad tokig han är, han bara ska pussas :o)
Jag säger att hon ska ta bootsen & rida efter stigen, han har fått en UNDERBAR tölt, något nytt har hänt, jag har bett en kompis filma för jag förstår inte själv vad som har hänt. Det känns om om bakdelen åker långt inunder honom & han bara "kommer upp" & lättar framtill & det bara flyter framåt, man sitter helt stilla & blir glad i hela kroppen...

Aldrig mer...
 Jessi säger att hon är rädd för älgen som varit efter stigen & rider ut på Saxis favoritvägar i skogen i stället. När de gått skogsrundan så tycker hon ändå att han bör få springa lite så de rider efter stigen en sväng. När de kommer tillbaka så brukar det alltid vara bråttom hem, det är ju dessutom fredag...
Men vi går & betar med honom, kliar lite & pratar.
Snart ska han åka till sommarmatte & hur ska vi klara oss utan honom i sommar.... I sommar?
Hur ska vi klara oss i ett liv utan honom...?
Jessi tycker att vi släpper ut honom i hagen igen, det är ju så fint väder. Ö har kvällen & de är på cirkus.

Det är tävlingar på klubben & grannen har hyrt ut sitt stall, hon frågar oss: Ska era sova ute i natt?
Oh nej, svarar jag, Saxi har ju eksem, jag RISKERAR inte att ha honom ute.
OM jag bara vetat...
Vid 20,45 tar vi in de andra, Mimir syns inte till, men Odin kommer in & äter. Fodrar dem alla, jag brukar alltid ge Saxi en puss, men i kväll gör jag inte det...
Tittar in över boxen & säger: Godnatt älskling, syns i morgon...
Kollar boxdörrarna & säger: Sov gott pållarna....
Stänger stalldörren för sista gången & har ingen aning om hur världen kommer att vändas upp & ner i natt...


På fredag 14/6 2013 vaknar jag upp till Jeppes studentdag & trots att det regnat lite så skiner solen emellanåt. Jag har varit glad hela dagen, inte en tår har fällts i sorg. Det känns bra, jag kan minnas med glädje, allt är inte bara sorg.




Jag har knåpat ihop en studentskylt åt Jeppe med olika roliga bilder från när han var liten. Jag gjorde samma till Jessica. Det är roligt att gå igenom bilder från när barnen var små. Jag önskar jag hade en fjärrkontroll som kunde ta mig tillbaka till roliga minnen från när de var små, de växer upp så fort att man inte hinner med! Jag tycker det är nyss de var 5 år gamla :-)

På lördag morgon steg jag upp tidigt, åkte & fodrade hästarna (möttes av Galsis glada gnäggande som vanligt. Funderar om han gnäggar åt alla bilar som stannar i närheten eller om han vet när jag kommer?)
Lät Galsi beta lite gräs innan det var dags för hö i grushagen. Satte mig sen i bilen & så har jag varit en tripp i Haparanda & även en sväng över till Finland & shoppat lite.

Stannade till vid Saxis grav på morgonen, satt mig ner & snackade lite. Det var så lugnt & fridfullt i skogen så jag hade nog kunnat sitta där ett bra tag. Gläds åt mina minnen från denna underbara häst, hoppas på att få lika många underbara minnen med Galsi.


Avslutar inlägget med den underbara dikt som vår veterinär & vän Peter skrev efter branden:

Requiem

I Valhall grälar Gudarne Med arga ord och skäll
Vad som skall ske med fagra tre som kommit dit ikväll
En grå som molnets skugga, som genom dalen drar
Två svarta såsom korpen, som över fjället far

Så stolta och så tappra så skall de stridsdjur bli
Så råder högste Odin och Tor står honom bi
Nej knappast, säger Balder, är striden deras lott
För i sin tid i Midgård de gjorde bara gott

De gladde människofränder med sin stil och fart och fläkt
Och värmde frusna händer med mulens andedräkt
De gav åt flickor trohet och vänskap ren och skön
Åt den som levt det livet kan finnas blott en lön

Då Balders tal har tystnat är Asaborgen still
Och alla som har lyssnat Förstår vad Balder vill
Till ängder invid Valhalls vägg
De tappra tre går ut och hälsas utav hundra gnägg
Från de som lämnat oss förut.

 Vila i frid Pållar, nu sticks jag inte mer. Er Veterinär


onsdag 12 juni 2013

"Tämj mig" sa räven

För många år sedan så läste jag böcker av Torey Hayden, helt underbara böcker om hennes arbete med barn med psykiskt handikapp. I en av böckerna, tror det var rävungen, så citerar hon text från boken Lille Prinsen av Antoine de Saint Exúpery. Jag fastande för denna text & skrev ner den, började tänka på den idag & med teknikens under kunde jag googla fram texten som här följer:



Kapitel XXI Ur Lille Prinsen av Antoine de Saint Exúpery Då kom räven:'
- God dag, sade räven.
- God dag, svarade Lille prinsen artigt. Han vände sig om men såg ingenting.
- Jag är här, sade rösten, här under äppelträdet.
- Vem är du? Frågade Lille prinsen. Du är så näpen…
- Jag är en räv, sade räven.
- Kom och lek med mig”, föreslog Lille prinsen. ”Jag är så ledsen…”
- Jag kan inte leka med dig”, sa räven. ”Jag är inte tam”
- ”Åh, förlåt”, sa Lille prinsen. Efter att ha funderat en stund tillade han: - ”Vad innebär att vara ’tam’?”
- Du är tydligen inte hemma här, sade räven. Vad söker du?
- Jag söker människorna, sade Lille prinsen. ”Vad innebär att vara ’tam’?
- Människorna, sa räven, har gevär och jagar. Det är mycket obehagligt. De föder upp höns också. Det är det enda dem intresserar sig för. Söker du efter höns?
- Nej sade Lille prinsen. Jag söker vänner. ”Vad innebär att vara ’tam’?”
- ”Det är en konst som är nästan bortglömd” sa räven. ”Det betyder ’att fästa sig vid någon’…
- ”Fästa sig vid någon?”
- ”Ja visst”, sa räven. ”Än så länge är du bara en liten pojke för mig, lik hundratusentals andra små pojkar. Och jag behöver dig inte. Och du behöver inte mig heller. För dig är jag ingenting annat än en räv lik hundratusentals andra rävar. Men om du tämjer mig, så kommer vi att behöva varandra. Du kommer att vara den ende i världen för mig. Jag kommer att vara den ende i världen för dig…”
- Jag börjar förstå, sade Lille prinsen. Det finns en blomma… jag tror att den har tämjt mig…
- Kanske det, sade räven. Man ser allt möjligt här på jorden.
- Åh, det är inte på jorden, sade Lille prinsen.
- Räven verkade mycket nyfiken.
- På en annan planet?
- Ja.
- Finns det jägare på den planeten?
- Nej!
- Det var intressant! Och höns?
- Nej.
- Aldrig är någonting fullkomligt, suckade räven och fortsatte: ”Mitt liv är enformigt, jag jagar höns och människorna jagar mig. Alla hönor liknar varandra och alla människor liknar varandra. Jag tycker det är lite långtråkigt. Om du tämjde mig skulle det lysa upp min tillvaro. Jag skulle känna igen ljudet av steg, som var olika alla andra. De andras steg kommer mig att försvinna under jorden. Dina steg skulle vara en locksång, som fick mig att titta upp ur lyan.
Titta! Ser du sädesfältet där borta? Jag äter inte bröd. Säden är inte till någon glädje för mig. Sädesfält kommer mig inte att tänka på någonting. Och det är synd! Men du har hår som guld. Det blir härligt, då du har tämjt mig! Den guldgula säden ska föra tanken till dig. Och jag ska älska vinden som susar i säden…”

Räven tystnade och såg länge på Lille prinsen.
- ”Tämj mig, är du snäll!” sa han.
- ”Det skulle jag gärna göra”, svarade Lille prinsen. ”Men jag har så ont om tid. Jag måste skaffa mig vänner, och det är så mycket jag måste lära känna.”
- ”Man lär bara känna det man tämjer”, sa räven. ”Människorna har inte längre tid att riktigt bli bekanta med något. De köper färdiga saker i affärerna. Men eftersom det inte finns vänner att köpa i affärerna, har människorna inte längre några vänner. Om du vill ha en vän, så tämj mig!”
- ”Hur ska man göra då?” frågade Lille prinsen.
- ”Man måste ha mycket tålamod”, svarade räven. ”Först sätter du dig en bit ifrån mig, till exempel där borta i gräset. Jag tittar under lugg på dig, men du säger ingenting. Men för varje dag kan du sätta dig lite närmare…”

Nästa dag kom Lille prinsen tillbaka.
- Det hade varit bättre, om du hade kommit tillbaka vid samma tid, sade räven. OM du kommer till exempel klockan fyra på eftermiddagen, så hade jag börjat känna mig lycklig redan kl tre. Ju längre tiden lider desto lyckligare känner jag mig. Klockan fyra har jag redan börjat känna mig upprörd och orolig, jag får betala priset för lyckan! Men om du kommer när som helst, vet jag ju aldrig när jag kan börja ställa in mitt hjärta på dig.. det måste finnas en visst ritual.
- Vad är en ritual? Sade Lille prinsen-
- Lille prinsen tämjde alltså räven. Och när tiden var inne för honom att resa sin väg, sa räven:
- ”Åh! Jag kommer att gråta!”
- ”Det är ditt eget fel”, sa Lille prinsen. ”Jag ville dig inget ont, men du bad själv att jag skulle tämja dig…”
- ”Ja visst”, sa räven.
- ”Men nu kommer du att gråta”, sa Lille prinsen.
- ”Ja visst”, sa räven.
- ”Vad har du då för glädje av det hela?”
- ”Jag blir lyckligare när jag ser den gyllene säden.”
- Adjö, sade Lille prinsen.
- Adjö, sade räven. Nu ska du får höra min hemlighet.
Den är mycket enkel: det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen.

fredag 7 juni 2013

6 juni

Dagen började med morgonfodring med hjälp av överkonstapel Odin :-)
Han är ganska rolig som ska ha full koll på oss människor & se till att vi gör det vi ska.


Sen stack jag & Tuula iväg & hämtade hö.
I förrgår upptäckte vi värmeutveckling i deras stora höbollar & alla fem fick kasseras. Detta betydde att höladan i princip blev tom!
Städade ur den & packade färdigt hösäckar igår.


Drygt 600 kg hö fick vi med oss hem & det borde räcka ett tag även till "stor glufsare" som Moije & Trulsa :-)

På vägen hem stannade vi till i Ullatti hos min vän Anki & den mystiska vinflaskan jag hittade i mitt stallskåp i går fick sin förklaring...


Hem & lasta ur hö från släp & in i hölada. Det hade hunnit bli riktigt varmt så jag hade t-shirt på mig. Kan säga att det inte var så smart. Det ser ut som om jag fått pricksjuka på armarna & jag svettades som en tok när vi lossade höet så det satt till och med hö fastklibbat på kroppen innanför min bh...
Hem & dusch. Lyckades till och med slumra till en stund.

Jag & Jessica fick ett ryck på kvällen & åkte ut till Galgbackens Islandshästar.
Fick snosa på ett tre dagar gammalt föl, så himla söt!
Freja från Galgbacken E: Frakkur frá Mýnesi & U: Nama frá Rödli




Kliade även på min gamla bekanta Skjóna frá Hjardarhvoli, hon börjar bli till åren nu född 1989 så hon är 24 år i år. Det var på henne jag lärde mig rida islandshäst & hon har en speciell plats i mitt hjärta.


Det var tack vare henne & hennes avkomma Frode från AndraSidan som jag sommaren 2003  hamnade på Slätterne Gård där jag hittade Saxi <3 p="">
Väl i stallet i kväll fick Galsi lite spa, jag tycker inte jag pysslat med honom på evigheter så det fick bli extra pyssel i kväll. Ryktade ordentligt, smorde in hans vassa mule med helosan (vilket han direkt doppade ner i spånet), rensade ut en ganska hård snoppsten, klappade, kliade & borstade tänderna på honom. Han brukar inte tycka att allt detta är nödvändigt, men i kväll så stod han stilla & bara njöt (jag förutom när jag rensade snoppsten :-) Han har en spricka i en framtand & det fastnar höstrån där som jag brukar borsta bort med jämna mellanrum. Jag hade även plockat ca 1 kg gräs åt honom som han lyckligt mumsade i sig.





Baron har börjat gräva ett hål i gräsmattan utanför stallet, vad det är som lockar där har vi ingen aning om, men han är 100% fokuserad på jobbet!



tisdag 4 juni 2013

Bifrosts sommartävling med tölt i midnattssol

I helgen har Bifrosts sommartävling gått av stapeln på Sveriges nordligaste ovalbana, 10 mil norr om polcirkeln. Jag har för första gången klivit ut ur speakerbåset & tagit på mig rollen som tävlingsledare. 

Som flitiga små myror har järngänget i Bifrost jobbat för att få allt att gå i lås. Anmälningar skall tas emot, filer till Icetest skall skapas, startordning skall lottas, programblad göras, listor till speaker, domare & sekreterare skall skrivas ut *PUH* Det är ett svettigt jobb.
Vi har de senaste året satt ett stoppdatum för efteranmälningar och byten av varv & grenar. Allt för att underlätta för för de som sitter & jobbar som galärslavar för att få allt att gå ihop.
Trots att vi kollar & dubbelkollar allt så sker det ändå misstag, men de är oftast bagateller :-)
Stallplatser skall fördelas, de flesta vill ha boxar men vi har en prioriteringsordning. Först hingstar sedan långväga gäster, efter detta går det in i turordning som man anmält att man vill ha box. Vi har jagat boxar på Småstallsområdet & försökt göra alla nöjda & glada. Mat till ryttarmiddagen skall bokas & information skall ut till de tävlande. Priser från sponsorer jagas och skall hämtas ut, sponsorernas loggor & länkar skall ut på hemsidan. Det skall fördelas ut ansvariga till de olika posterna som i sin tur ska jaga personal.
Som sagt ett svettigt men roligt jobb :-)


Det kryllar av aktivitet på tävlingsplatsen dagarna innan, det höga staketet som sitter runt hoppbanan skall ersättas med ett lågt staket så domarna kan se hästarna röra sig på banan & domarkurer skall bäras ut. Inlånat dressyrstaket ställs upp på utsidan av kortsidorna, passbanan ska byggas, traktorn som ska komma och slyröja går sönder och passbanan ser ut som en djungel, det ska handlas till fiket, priser sättas ut i prispåsar till de olika klasserna, musikanläggning skall kopplas in och ljudet testas, även mot datorn där de inne i sekretariatet ska kunna höra "plinget" som talar om hur länge ett moment pågår. Gäststallet skall saneras med Vircon & det skall spånas upp i boxarna & märkas ut med vilken häst som ska stå var.

Ovalbana redo för tävling

Ovalbanan till vardags

På fredag förmiddag får vi besked att en domare eventuellt fått personliga förhinder och kanske inte kan hoppa på planet som skall gå från Arlanda 19,15. 
PANIK! Kan vi få dispens? 
Det var tydligen inte det lättaste och något ordentligt svar på frågan fick vi inte.
Tack och lov så ordnar saker upp sig och domaren beger sig till Arlanda för att stiga på planet.
Vi donar på i hettan & tar emot ekipage, kollar ryttarlicenser & vaccinationskort, tar emot betalningar & visar var deras hästar skall stå under helgen. Banan är öppen för träning & ekipage testar den inför morgondagens allvar. Musiken strålar ut från högtalarna & man känner att nu är det nära.
Då kommer telefonsamtalet till mig som tävlingsledare; "Planet i Stockholm kan inte lyfta, sprucken vindruta & punka. Domarna kommer i morgon vid 13-tiden"
Vad annat att göra än att skratta :-)

Ut med information till ekipage & funktionärer att tävlingen inte kommer att starta för än tidigast 14.00. Vi beslutar att köra veterinärbesiktningen 7,30 som planerat & lämna information till alla där. Tack & lov att vi valt att köra obligatorisk besiktning för alla hästar!
Tidscheman skall räknas om, maten är beställd till 19,00 så vi beslutar att i stället för lunchpaus ha en middagspaus & sedan fortsätta, tävlingarna beräknas vara klara vid ca 22,00 på lördagskvällen.
Det är inte bara den tryckande & ovanliga värmen som får oss att svettas den kvällen.

Tur att det fanns fläktar att låna när personalen var så sura :-)

På lördag morgon försover jag mig! Jag har stigit upp med Tarzan 5,50 i snart fyra år då han fick diabetes & under den tiden har jag försovit mig två gånger, den andra gången var i lördags! Vaknade & tittade på klockan & den var 7,00, inte 6,00!
Hoppade upp ur sängen, matade katter i reketfart medan jag klädde på mig & ringde & väckte Jessica.Tarzan strulade & ville inte riktigt äta, gissar att min stress smittade av sig. Snabbt in med sprutan under nackskinnet & iväg.
Det var tryckande hett & svetten sprutade. Efter att ha fodrat & släppt ut hästar & bytt hagar till våra helggäster så tänkte jag åka hem & äta lite frukost & ta en dusch, tänkte, men jag kom mig inte hem för än vid 10,00. Skriva ut nya listor med tider & information. Räknade om tiderna på söndagens finaler eftersom vi  fått in önskemål om att köra T1 & T3 B-klass i en final. Vi lyckades med lite pusslande få ihop det med.
Tillbaka ner & förbereda inför ryttarmöte 13,00. Strax efter detta så skulle Norrbottens radion komma & intervjua mig om tävlingarna & HästSam.


(går bara att se till 9/6 2013)

14,00 kunde vi så sparka igång tävlingarna & de flöt nog på ganska bra. Jag har aldrig sett så lite av tävlingarna som jag gjorde i helgen! Jag hann knappt fota något heller, frågor & funderingar skulle svaras på, se till att allt flöt på som det skulle & att folk fick den hjälp de behövde. Man kan inte göra alla glada så en hel del skäll fick jag oxå, men det tillhör väl jobbet?

Det började givetvis mullra & regna när tävlingarna startade & jag som är så åskrädd fick bita ihop & bege mig ner på passrakan på ridstigen där första grenen som var P2 gick av stapeln. Det var en hel del strul innan första start kunde gå. Det var som sagt en djungel nere på passrakan & startdomaren fick hjälp att lösa situationen med att tidtagarna inte såg startflaggen för allt sly. Man tog helt enkelt & satte fast den med tape på en grep :-)

Tidtagare väntar på häst i pass
Jag hann se lite av Frida & Dofris ritt & det var så kul att se hur bra det gick för dem. Första gången på tävling tillsammans & de var så fina!
Äntligen, efter drygt ett & halvt års letande med många bakslag, verkar min vän Anki hittat sin drömprins!
Frida & Dofri fick fina poäng & låg 2:a i V5 uttagning med 4,67 i T8 låg de oxå 2:a med poängen 5,50!
De slutade även 2:a i båda klasserna med poängen 5,21 i V5 & 4,92 i T8.

Frida & Dofri från Fagerland
Det gick överlag bra för Bifrostarna & Jennifer lånade syster Lenas fina Assa & tävlade i femgång där de kvalade till B-klass! Passen fick inte så höga poäng, men för de andra gångarterna fick hon fina poäng. Assa är dessutom till salu.

Jennifer & Assa från Tullus (Foto Ronja Näckstam)
Med sin egen häst Halastjärna från Agersta som Jennifer kvalat in till B-klass i både V2 & T3 på Vindurs tävling & hon nu startade för första gången i B-klass, gick det toppen!
Hon vann V2 med 5,40 kom 2:a i T3 med 4,89.

Jennifer & Halastjarna från Agersta (Foto Ronja Näckstam)

Tävlingarna flöt på bra & vi åt god middag på ridklubben innan vi fortsatte 20,30 & körde lite tölt i midnattsol. Vädret var mycket bättre nu, inget regn & härlig frisk luft & lite svalare vilket gynnade hästarna.
Vi funderar på om vi ska börja köra så här på varje sommartävling & göra dem lite mer exotiska & ridvänliga genom att köra dem kvällstid.

Söndag & finaldag.
Nu fick jag verkligen springa!
Våran ordförande Cecilia delade ut rosetterna på banan efter varje klass men jag höll koll på prisbordet & det var inte så kul att lägga upp priser på ett blött bord i regnet. Jag slängde ut några regnponchosar över priserna & lyckades hålla dem något så när torra :-)

Ettan har första tjing att välja pris, sen tvåan osv. Med det fina prisbord vi har så är det ibland svåra val att göra...
Dessutom kom Nordnytt & gjorde reportage om HästSam under lunchen. 


Ankis företag Norrskensmotor sponsrade priser till ett lovande senior- & ungdoms ekipage. Båda priserna kneps av Bifrostare :-)


Kerstin Nilsson på Breki (inte med på bild, som hon dessutom valde i sista sekund eftersom hennes sto som hon skulle tävla blivit skadad) blev lovande senior & fick en motorsåg, Anki som delade ut priserna & Prins & Jessica Johansson som fick ett vackert swarowski träns!

Efter slutfört uppdrag tackade jag av domarna med lite priser från Visit Gellivare Lapland, de blev så glada över sina fina Gellivare mössor!

Kicki Flanck, Thomas Manske, Caroline Agerhill, Gunilla Lindgren & Anna Jardelin
 Då tävlingarna var över så fanns ingen tid att andas ut. Nu skulle allt göras bakvänt. Lågt staket bort, högt sättas tillbaka, ut med domarkurer & bort med dressyrstaket. Gäststallet kollas, fiket plockas ihop & städas, tillbaka med allt i rätt plastlåda, fiket städas ur, ja listan kan göras lång.
När allt detta är klart kör vi utlottning på vårat "funkis lotteri"
Det blir nästan alltid priser över så vi kör utlottning bland våra underbara funktionärer vars hjälp innebär att det går att genomföra en tävling! Vi har dessutom fått mycket hjälp utifrån vilket är guld värt!
Nu återstår en del jobb, listor med resultat skall rapporteras in till SIF, varningar, diskningar & kvalningar, resultatlistor till hemsidan skall fixas med mera.

När man äntligen dimper ner i soffan & andas ut så saknar man helt plötsligt allt & hade kunnat dra igång en ny tävling redan nästa helg :-)

Tusen miljoner tack till alla underbara människor som lägger ner sin själ & hjärta för att vi ska kunna stressa & jobba som idioter utan lön en hel helg...
Ja inte är det knäna det är fel på hos oss hästfolk :-)