Utvecklingen går framåt, tack & lov!

Tänkte på hur det var att ha häst när jag var yngre & hur mycket mer man lärt sig & hur mycket som förändrats.

När jag hade Glunt tyckte jag det var helt okej att "morgonfodra" vid 11-tiden... Törs inte ens tänka på vilken tid vi tyckte det var okej att ge kväll & hur många timmar de stod inne...
Vissa resonerar att "när jag var yngre & hade häst så gjorde vi si eller så & inte dog de..."
Nej, brukar jag tänka, men hur bra mådde de egentligen?

Thermobar är en av de uppfinningar jag prisar väldigt högt!

När jag hade Titan så fick de oftast klara sig med att äta snö vintertid, men nu när man lärt sig mer & det finns alternativ så finns det ingen anledning att vara kvar i det förgångna. Visst, det kanske fungerade (trodde man) men hur bra mådde hästarna av det?
Innan jag fick min Thermobar så åkte jag förbi stallet innan jobbet med en 2½ dunk med kokat vatten & hällde i, innan jag åkte hem så kokade jag vatten på jobbet & åkte till stallet & fyllde på nytt...
Jag har för mig att hästen måste äta 10 liter snö för att få i sig 1 liter vätska, dessutom går det en massa energi att omvandla snön till vatten!

Bomlösasadlar är något jag omvärderat sedan jag provat på & ridit i ett par stycken. Men det är samma där, utvecklingen går framåt & de gamla tidernas bomlösa är inte alls konstruerade som nutidens. Då var det väldigt vanligt att man sa att man skulle variera mellan en bomsadel & en bomlös för att man satt på ryggraden i en bomlös eftersom det inte fanns någon bom som fördelade & lyfte upp vikten. Så är det inte med dagens bomlösa, utvecklingen har även där gått framåt. Dessutom så är det tusen gånger bättre att rida barbacka än att ha en bomsadel som sitter illa, en sadel skall sitta bra året runt även om hästen ändrar sig i kroppen (sommar fet, höbollsfet eller slimmad & slank)
När vi köpte Galsi så tänkte vi just på det att han kommer att lägga om sig i kroppen eftersom han inte reds så mycket innan. Vi hade en Torsion sadel till Saxi som han trivdes bra i, men jag & Jessi var inte så där överlyckliga över den, den var lite klumpig & bred, dessutom var den ju inte så snygg... :o)
Helen som säljer Sensation sadlarna hade jag känt sedan flera år tillbaka.
(Det är hon som gjort målningarna på Titan & Saxi)

Jag kontaktade Helen om en annan sadel hon hade i sortiment då, men blev rekommenderad en Sensation, efter de önskemål vi hade så blev det en G3 med G4 säte & extra stora knästöd. Den har vi haft sedan vi skaffade Galsi & är supernöjd med den!

Flexibom fick mig att rysa förut, en bom som klämde åt som en klädnypa runt maken på hästen kunde ju aldrig vara bra! Nu finns det sadlar som har en flexibom längs efter & inte runt manken. Jag kunde inte förstå att folk kunde köpa sadlar med flexibom, nu har jag själv gjort det... Jag har ännu inte fått min Eques Sella Soft som har just en flexibel, längsgående bom, men det ska bli jättespännade att prova. En flexibel bom som följer ryggen borde i mina tankar vara bättre än en hårdstoppad stum bom längs ryggen?
Jag har själv ridit med renskinn under sadeln i många år & är verkligen förtjust i renskinnets egenskaper. Eftersom renens päls innehåller 2000 ullhår och mer än 700 luftfyllda celler/cm2 så blir det i princip som om man sätter luft under sadeln & även här så får ryggmusklerna jobba utan motstånd.
Jag har hjälpt Ulla på Nordic Horseselect i många år att marknadsföra & åka runt & sälja renskinn på Islandshästtävlingar, så jag har hunnit lära mig heldel om renskinn. Tyvärr så har Ulla flyttat söderut & jag vet inte hur igång hennes företag är idag. Men jag har ett helt renskinn kvar som ska bli padd åt Galsis Sella!

Fodertillskott är något annat som brukar diskuteras. "Inte gav vi mer än havre åt hästen när jag var ung & nog överlevde den" Jo, men hur bra mådde den? Mineraler, vad ska det vara bra för, inte får vildhästarna mineraler!
-Nej, men de strövar fritt & kan själva leta upp i naturen de som de har behov utav. Vi begränsar hästarna med staket & väljer vilket underlag det ska vara i hagarna, de har inte en chans att själva plocka i sig det som de behöver.

När jag berättar något till ungarna om när jag var liten så får man ofta säga "Det var innan mobiltelefoner, datorer & internat fanns" & ibland har de tittat på en som om man levt på stenåldern...
Utvecklingen har tack & lov gått framåt & vi måste lära oss att följa med i den, för hur många är utan mobiltelefon idag eller bor i grottor?

Flytt & hårdträning

Kört en massa grejer & flyttat över Galsi till nya stallet idag.
Han var så söt när han kom in i sin nya hage & hälsade på stora Moije & Trulsa. Trulsa som tidigare klart & tydligt deklarerat att sådana som Galsi kan man äta som mellanmål, ställde sig nu & brunstade åt honom för fulla muggar. Tanten är 24 år, men det verkar hon inte förstå...
Även Moije verkade tycka att Galsi var en "latjo liten pryl"
Galsi hittade en massa gräs & annat spännande i hagen så han var helnöjd.

Tuula & Bosse har jobbat på som riktiga elektriker & fixar en STOR ljus lampa som lyser upp nästen hela Galsis hage, tur så slipper han vara så mörkrädd.

Jag har en 130 L Themobar (fattar inte hur man klarat sig utan dessa i så många år!) & Jennty hade en 40 L, så vi kom på så smart att Galsi får ta den lilla så får Trulsa & Moije ha den stora, så nu har vi även kopplat in den i kväll.

I dag är det torsdag & det var dags för dressyrlektion igen.

Jisses så vi har skrattat! Det var jag & Sussi (jämngamla) Sussis dotter Emma & hennes kompis Evelina som red idag & vi skulle jobba med våra egna sitsar...

Vi fick rida på volt utan stigbyglar. Först skulle vi lägga benen bakom sadeln & det gick bra så länge det var ett ben i taget, så fort jag satte upp båda så fick jag kramp i vänstra låret. 

Sen skulle vi lägga benen framför sadeln, genast sjönk jag ihop som om jag satt i en sackosäck :o) Men så skulle vi givetvis inte sitta så det var bara att räta på ryggen & sitta & känna efter om vi kände båda sittbenen lika mycket. Vi fick träna på att öka & minska skritten bara med hjälp av sittbenen, svänga, göra halt & det gick väl inte så lysande.

Sen skulle vi trava på det sättet oxå...

Jag häll på att garva ihjäl mig för Galsi har inte direkt små travsteg, sen kom jag på att man kunde ju faktiskt fuska & tölta i stället, men det såg ridfröken & jag blev kommenderad trav igen....
Hon kunde kallt konstatera att det var mammorna som hade störts problem med dessa övningar.
Hon sa till Sussi att det kan ju ha med åldern att göra. Absolut, svarade jag, för vi har samma problem & är jämnåriga...
Lektionen gick så fort & det var väldigt nyttigt förutom att det var roligt.
Trots att jag är osäker på om jag kommer att ta mig upp ur sängen i morgon, fast i så fall beror det säkert på  alla grejer jag släpat på när vi flyttat & ingenting annat, så längtar jag redan tills nästa torsdag & vad vi ska hitta på då!

Avslutar med en film när jag släppte in Galsi i sin fina skogshage & han bekantade sig med Trulsa & Moije, det är Galsi som piper & gnäggar som en fjolla...

Då slutar en saga...

Så är slutet på en dikt som fastnade i min skalle då jag tog bort Titan.
Idag är det 14 år sedan, jag kan inte förstå var tiden tagit vägen?

För 14 år sedan jag jag & Ann in i stallet & borstade & pysslade med Titan för sista gången. Jag kan ännu känna ångesten jag hade när jag skulle ta på honom grimman för sista gången, det var då minuterna började räknas ner. Jag tog ett djupt andetag & tog fram hans lila grimma & satte på den.
Jag visste att jag tagit rätt beslut, jag visste att det inte gick att bota hans cancer, men ändå kände jag mig så hemsk, att det var jag som tagit detta beslut, att han skulle få somna in.

Jag hade varit förberedd på denna dag i nästan ett år, men ändå kändes det så hemskt, så jobbigt, man ville bara göra som strutsen & sticka huvudet i sanden, men det går inte, man har ett ansvar som djurägare att förhindra lidande...

Alla steg jag tog på vägen, från att ringa SLU & ställa frågor, låna böcker på biblioteket & lära mig mer om malingt melanom som han hade till att boka avlivning, fixa gravplats & grävare, alla de stegen var sorgearbete, ändå kände jag mig inte klar, ville inte, inte ännu...

Att berätta för 6 åriga Jessica vad hennes mamma beslutat göra, att tala om för skötaren Lena som fyllde 13 år två dagar innan, att han skulle förvinna inom en vecka var hemskt! Fy vad rutten jag kände mig, ändå visste jag att det var det schysstaste jag kunde göra för min vän som jag haft i 13 år...

Jag hade sedan länge beslutat mig för att inte vara med, man behöver inte se allt. Min dåvarande sambo fick gå med honom över ängen & vara med. Jag har ännu bilden på min näthinna hur de sakta går iväg över ängarna & gör sig ingen brådska alls, Titan tar en tugga gräs & jag känner mig ännu hemskare att han inte vet att han går rakt in i döden... Alla tankar som snurrade i skallen på en då & hur man gett vad som helst för att få en liten. liten tid till....
Jag valde att få honom avlivad med bultpistol. Jag hade läst mycket om olika metoder & alla var överens om att detta var det mest "smärtfria" sättet att låta sin vän somna in på.
Med sprutor kan de kämpa för att hålla sig på benen, en häst som är ett bytesdjur vet att när den går ner i backen kan den inte skydda sig alls & jag hade hört & läst om hästar som kämpat emot & det har bara varit obehagligt.
Sen kom nästa fundering, hur skulle det fungera i praktiken? Titan var ju fortfarande huvudskygg & speciellt skygg för karlar. Det hade gått hur bra som helst. min FD hade hållit armen över hans ögon när de la bulten mot pannan & jag insåg att Titan visste. Han stod dessutom just intill sin grav så det skulle vara lätt att få i honom. Inge sådana praktiska saker hade jag tänkt på, så här var det tur att den fanns andra som tänkte åt mig.
Skorna fick han behålla på, han var ju så öm om fötterna. Grimman skulle av, men läggas i graven & hans ögon skulle slutas. Det var mina önskningar & jag fick som jag ville.

Att behöva ta ett sådant beslut händer nästan varje djurägare minst en gång i livet, alla steg på vägen är bearbetning av sorgen.
När Saxi ryckets i från mig hade jag inga val alls, han inte ta farväl, han var bara borta. Jag förstod ingenting & var bara i chock. Det enda jag kunde planera var begravningen, samma här, skorna på & ögonen stängda.
Här kom all sorg & smärta efteråt & ångest, ångest över att man inte gjorde si eller så. Men det är sällan vi får  välja alla våra val här i livet...

"Som leendet bytes i skälvande tår, så växlar vårt liv några jordiska år. Ibland leker tanken i solljuset fri, ibland kommer nattsvarta skuggor förbi. Då slutar en saga, då slocknar en vind. Och allt blir så stilla, som tårar mot kind."

Sov gott älskade Titan, du lever ännu i mitt & många andras hjärta!

Statist

Läste i dagens tidning att man ska sanera gamla gruvområdet Nautanen & kom att tänka på när jag var statist i en musikvideo 10juli 2009 som bland annat spelades in i Nautanen, Kitarias Women of the sea. Det var en rolig & annorlunda upplevelse!

Vi startade dagen uppe i Nautanen där man slagit upp ett stort tält där vi blev sminkade & fick byta om.

Denice hade en läpp piercing & Hanna försöker få bort den, men den satt som sten!

Som tur var gick den att sminka över till en liten vårta.... :o)

Rebecca & Berit i "väntans tider"

Hanna

Katarina, Kitaria, går igenom bilder med fotografen

Tommy har blivit förhäxad...

Jag sminkad & omklädd.

Om man tittar på himlen utanför så ser man att den börjar bli svart, det kom ett riktigt äckligt åskoväder & regnet började vräka ner! Både jag & Rebecca är livrädda för åskan & vi fick bita ihop ordentligt för att klara av att vara kvar på filminspelningen. Det kändes inte så tryggt att stå med högafflar höjda mot himlen & hojta i åskan....

Eftersom Nautanen är en gammal gruva så var det givetvis fullt med sten på backen & det var inte så skönt att springa barfota, men vad gör man inte för att få vara i filmbranschen... :o)

På kvällen var det dags för scenerna som skulle spelas in i Kåkstan & nu hade vi bättre tur med vädret!

Innan tagning

Denice med sitt ok 

Katarina, Tommy & hästen Lillan

Jag hytter med näven

Vi har tillfånga tagit trollpackan! Jag i lila/grönt till vänster i bild

Vi höll stackars Katarina så hårt att hon fick blåmärken, snacka om att vi levde oss in i filmen :o)

Det var jätteroligt att se resultatet efteråt. Fina vyer från Gällivare, bra musik & givetvis otroligt bra statister!

Det märks att man är en hästnörd...

Hos mig hittar man hästgrejer lite var som helst, tur man är singel så ingen behöver klaga över hästlukt, spån i sängen & hö i soffan, förutom hästsaker på alla andra ställen.

Just nu i badkaret:

En krubba som ligger i blöt för rengöring.

Badkaret upptaget av ett skumbad för borstar & sadelgjord

Eller en massa bett i diskstället

Man kan även hitta katter i badkaret

Tarzan följer gärna med när man sak duscha & kollar så att inga monster gömt sig i badkaret....

Städade i köksskåpen i somras, hur många har stigbyglar i köksskåpen?

Hushållets tre övriga katter, Nisse, Wilda & Kiara ligger & såsar på akvariet där det äldsta husdjuret bor, Fisken. Tror han är 13-14 år gammal & är av sorten vändmal.

För ganska många år sedan gjorde jag en storrengöring i akvariet innan jag åkte bort en vecka. Tyvärr råkade jag vrida på värmen ordentligt i doppvärmaren & fick världens algblommning i akvariet. Hur jag än rengjorde blev jag aldrig av med den, de andra fiskarna vi hade dog en efter en av naturliga orsaker, men Fisken blev bara större & större så han verkar trivas i sitt alg-akvarium :-)

Att klara av saker man inte tror man klarar av gör en starkare!

Idag var det äntligen dags för Lasse kurs igen efter det väldigt långa sommaruppehållet.
Katti på Dómur, Sussi på Bassi & jag & Galsi gick glada i hågen till ridhuset för att få svettas lite även i kväll.

Lektionerna är upplagda så att först går Lasse igenom övningar som vi behöver träna på individuellt & sen kan vi göra en gemensam övning som avslutning.
När det var min tur att komma upp på volten & Lasse sa; Då kollar vi galoppen så tänkte jag det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen direkt & började i vänster varv.
Förutom att hoppa, eller trava över bommar så har jag en fobi för att rida galopp på volt, helst då i vänster varv som är Galsis svagaste varv. Jag tror vi ska rida in i väggar & staket, tippa inåt, gå omkull & göra kullerbyttor.
Höger varv går bättre, men jag tycker inte om det heller & absolut inte i lilla ridhuset eller på dressyrbanan som är mindre. Men det gick över förväntan! När vi kommer på öppna delen vill han gärna "flyta ut" & jag har sådan fobi för att han inte ska svönga i tid för att jag ger honom otydliga signaler & vi ska krascha in i ridhusväggen. När Lasse sen la till att jag skulle ställa honom utåt på den "stängda" delen & inåt på den öppna så får man ju ännu mer att tänka på, men det gick som sagt bra & jag var jättestolt, både över mig själv & Galsi!
Galoppen har blivit mycket bättre & det är så kul när det går framåt.

Efter det individuella genomgången satte Lasse upp koner med 2 meters mellanrum & så skulle vi gå på volt i trav eller tölt runt varje kon (4 m volt) & sedan in på stora volten i galopp & galoppera långsidan upp för att sen bryta av till trav eller tölt & göra om det igen.
Det var en väldigt nyttig & svår övning där vi skulle fokusera på böjningen i volten.
Jag tyckte att Galsi skulle säkert ha lättare för detta i tölt, men det var som att rida i sirap!
Jag fokuserade givetvis fel & jobbade på att få honom att gå fram & inte sakta av & glömde helt att släppa på yttertygeln vilket inte gav så bra resultat.
Sen lät jag honom gå över i trav & då gick det över förväntan, men lika fina runda volter som Sussi & Bassi fick vi inte. "Det är för att hon slutat fippla med tyglarna & rider" sa Lasse. Ibland så gör man för mycket & glömmer bort övningens egentliga mening.

Kurs för Lasse april 2009

Både jag & Galsi var ganska trötta efter lektionen, men Galsi smackade med läpparna, ett säkert tecken på att han är nöjd.
Vad jag älskar hos den hästen är hans arbetsvilja! Han vill alltid göra sitt bästa & tycker om att arbeta, då slår han med läpparna & frustar.

Nu ska det bli spännande att se om jag tar mig upp ur sängen i morgon eller om träningsvärken blivit olidlig...

Galsi i hagen innan Lasse kursen, visst ser han taggad ut?

Lektion igen

Igår red vi dressyrlektion igen. Eller dressyr & dressyr, det var markarbete igår med trav. & galoppbommar, för mig är det nästan hoppning....
Jag är inte så förtjust i hoppning, tycker att hästen bör ha minst ett ben i marken hela tiden.

Vi fick börja med att korta stiglädren ett hål & bara här tyckte jag att jag höll på att tappa balansen, & så upp & stå i lättsits i trav. Faktiskt så fick jag bättre svikt i benen i traven än när vi skrittade.
Sen skulle vi gå in på A & C volten & stå i lätt sits, på ena volten var det 4 bommar vi skulle trava över. Vi missade givetvis varenda en på första försöket (min nervositet) & fick väl 2½ träff på andra, men sen gick det bättre & vi klarade alla 4 utan att vi snubblade & bröt ben & nackar.
Galsi minskade traven så fort vi kom nära bommarna & det är ju inte så konstigt när personalen på ryggen tvekar.
Jag har en liten skräck för att trava över bommar, är livrädd att de ska rulla iväg så hästen bryter benen & jag själv flyger av & bryter nacken... Men jag kom över den värsta rädslan när jag kände hur duktig han var & då var det genast mycket roligare. På den andra volten skulle vi bara gå in & stå i lätt sits innan vi gick ut på fyrkanten & red lätt igen.
Efter en välbehövlig skrittpaus för återhämtning för både häst & ryttare (den som säger att det inte är jobbigt att rida skulle ha fått låna min svettiga ridhjälm så hade de nog uttryckt sig annorlunda...) så var det dags att galoppera över bommar!
Redan i början på lektionen när det nämndes att vi skulle gå över trav- & galoppbommar började fundera på ett bra godtagligt skäl att dra mig ur, men jag hade varit så koncentrerad på travbommarna att jag helt glömt bort att tänka ut något fyndigt.
Samma sak igen, trav på långsidorna, fatta galopp vid C & in på volten & där det låg två bommar som vi skulle galoppa över...
Efter lite pass, lite tölt, lite för stor volt så vi missade bommarna totalt, fel galopp & gud vet vad så kom vi faktiskt helt rätt i rätt galopp & det gick jättebra!
Både jag & Galsi var ganska trötta vid det här laget, men vi fixade det i båda varven! Jisses så stolt jag var. Jag tror det var första gången Galsi var med om detta & jag undrar om det inte var första gången jag oxå red över galoppbommar.

Jag fick ganska mycket bannor för att jag satt för mycket till höger, jobbade mycket med det under lektionen & idag har jag en grym träningsvärk på insidan av vänster lår! Nåväl det bevisar väl att jag jobbade med att sitta över till vänster & vrida fram vänster höft & ner med vänster knä.

När jag började rid för snart 40 år sedan så lovar jag att jag hade inte alls så här många kroppsdelar att hålla reda på! Jag hade huvud, axlar, händer, knä & häl & inget mer!


Nu ska jag se om det stämmer att ont skall med ont förgås genom att rida lektion för Lasse i kväll, så antingen är jag helt fri från träningsvärk i morgon eller så lär jag inte ta mig upp ur sängen...

En trött & suddig kille efter lektionen igår :o)

Laga hovar med plastic padding....

Galsi fick en liten spricka framtill på hoven & hybris Matte fick panik!
Hovslagaren kom ut & lagade den lilla sprickan med plastic padding, det fungerade jättebra.

Han har torra hovar & är lite väl duktig att stå på sina egna fötter...
En liten bit lossnade längre bak på hoven & för att undvika att han skulle trampa av sig hela skon så skulle hans duktiga Matte laga själv...
Sagt & gjort, jag blandade till plastic paddingen & smetade & kletade fast det på hoven.
Jag var så stolt så över mitt resultat.

Den sprickan var ordentligt lagad!

Dagen efter när jag kom till stallet fick jag en chock!

Hoven hade nu fått en jättespricka längs efter!
Fick panik igen & ringde hovslagaren som kom & fixade till min röra....

Då lärde jag mig att framtill på hoven kan det gå bra med plastic padding för hoven rör ju sig inte lika mycket framtill som vid de bakre sömmarna. När hoven nu skulle expandera så gick det inte eftersom hans duktiga matte dessutom kladdar plastic padding ner på skon så hoven var verkligen låst till skon...
Hädanefter så överlåter jag sådant till experterna & mixtrar inte själv!

Glasslock i hovarna

Jag funderar ibland för mycket & ska testa massor av lösningar tills jag kommit tillrätta med ett problem.

I vintras hade vi problem med att Galsi fick snöstyltor trots att han hade snösulor.

Till Titan så hade jag en konstig anordning med hela sulor som man skulle värma lite & sedan nypa ihop med en tång, lägga i hoven & släppa på tången så de gled in under skons kant. De var ganska bökiga att få i & ur, men när de väl satt där de skulle så funkade de bra, men det var ett himla mickel vid varje ridtur :o)

Oppfinnar Jocke i mig tog genast tag i problemet & funderade hur man skulle kunna göra egna sådana...

Så fick ja en idé & tog helt sonika plastlock & klippte till efter skorna så jag hade lösa sulor att ta i & ur vid ridning.

Det fungerade jättebra, så länge de satt kvar... Jag gissar att det ligger ett gäng efter ridstigen som vi tappat.
Jag tog hans gamla skor, ritade av insidan på locket & klippte sedan lite utanför så att det blev en liten kant att sticka in mellan skon & hoven. Jag fick hålla på & klippa & fixa lite innan de passade. Sen märkte jag upp dem med HF, VF, HB & VB så de skulle hamna på rätt plats varje gång :o)

Sen kom Lasse hovslagare på att jag hade sådana problem för jag hade sulor anpassade till travskor som är smalare än vanliga remontskor... :o)

Eksem

Eksem & spatt detta gissel för Islandshästägare, jag lyckades ju givetvis med båda med min förra häst Saxi.
Eksem han hade då jag köpte honom men eftersom han var så fin så vågade jag köpa honom & ta honom upp till Norrland. Många eksemhästar blir bättre här uppe & på vissa syns det inte alls att de har eksem & det syntes inte på Saxi. Hans man mätte 68 cm på längsta stället.

Det här är mina tankar & erfarenheter av eksem. Jag vet inte vad som är sanning & vad som är myt, men jag valde detta till Saxi & det fungerade.

I kraftfoder gav jag honom Krafft grund, han hade gått på detta tidigare & jag hade hört på många ställen att havre kan göra en häst mer klibenägen, sanning eller myt jag vet inte?
Jag hade även hört av att de som gav Biopromin att de var mycket nöjda, så jag började ge honom Biopromin som dessutom är bra för hovarna.

På sommarbetet fick han gå med "pyajamas", men det var sällan han behövde göra det hemma i hagen.

Jag såg alltid till att tvätta honom flera gånger under sommaren & även ordentligt till hösten så det inte skulle sitta kvar någon "gegga".
Nylanders använde jag som mjukgörande & som myggmedel blev det RB86.
Detta fungerade för oss.

Jag gav vitlök ett tag, men när det kom en massa varningar om det kunde vara farligt för hästar med vitlök så slutade jag.
Jag gjorde även eget myggmedel som bestod av matolja, vitlök & en blandning av bäck- & djungelolja.
Fast detta med att smörja olja på en häst som ska vistas ute i solskenet blir för mig som om att hälla fett i en panna som hettas upp...

Jag (rättare sagt mamma) odlade ringblomma som jag tänkte ge honom, men det blev inte av. Däremot så plockade jag brännässlor när de just hade kommit upp. Med ordentliga handskar & långärmat så gick det som på räls utan att man brände sig. Jag hände upp brännässlorna & lät dem torka & gav sedan en nypa av detta i kraftfodret & det gav jag året om.
Brännässla är bra för många saker, men man bör vara försiktig då man börjar ge det så att hästen inte får nässelutslag, då skall man omedelbart avbryta.

På Hippok9´s hemsida kan man i deras Örtguide läsa om olika örter & vad de har för egenskaper.
Jag är av den åsikten att jag ger hellre av det naturen har att erbjuda än syntetiska preparat, detta så långt det går. En häst som går lös i det fria kan ju själv söka upp vilka örter, mineraler eller växter den behöver, men i och med att vi begränsar deras utrymme med hagar & vad som finns i dessa hagar så är hästarna själva begränsade.

Jag tror att det finns många faktorer som spelar in hur pass bra en eksemhäst klarar sig; foder, motion, miljö, sysselsättning samt det viktigaste hur mycket tid du själv orkar lägga ner för förebyggande åtgärder.
Jag läste på någon sida för några år sedan att man bör behandla alla nyimporterade hästar som om de hade eksem de första 3 somrarna. Importera dem på hösten så att de fick så lång tid på sig i det nya landet innan de utsattes för insekter.

Mina föräldrar är sörlänningar som flyttade upp till Lappland i slutet på 60-talet.
Båda skyddade sig väl mot insekter första somrarna & klarade sig bra, medan bekanta till dem inte gjorde mycket för att "vänja in sig" vid den nya miljön & blev jättesjuka av insektsbetten.
Jag är det enda barnet som är född här uppe & idag får jag inga myggbett alls, de biter mig, men inte ett enda myggbett har jag fått de senaste åren.
Jag brukar skoja att det är för jag haft en eksemhäst som jag blivit immun ;o)

Vad man än väljer & hur man än gör så tror jag det är viktigt att välja en linje & följa den. Om man tar in tips & tricks från en massa så vet man ju inte tillslut vad det är som hjälper!

Det gick igenom!!!

Planförslaget som jag skrev om igår gick helt odramatiskt igenom på Kommunfullmäktige idag!
TRE år har vi jobbat med detta ärende, det är helt otroligt. Nu skall protokollet justeras & sen ska det hängas upp i kommunhuset i 3 veckor innan beslutet vinner laga kraft som det så fint heter :o)

För min del innebär beslutet (förutom att så länge jag står på Småstallsområdet så får Galsi gå i en större hage) även att man ritat in utrymme för ett Hästcenter. Jag jobbar just nu med ett projekt som är en förstudie för att bygga ett Hästcenter i Gällivare kommun. Platsen vi valt ut, intill Småstallsområdet gör att centret hamnar centralt i hästverksamheten. På hela stallområdet står idag ca 90 av kommunens drygt 200 hästar.

I den nu antagna detaljplanen står följande:
"Verksamheter kopplade till dagens hästverksamhet, såsom veterinärmottagning med
ett par gästboxar, gemensam utbildningslokal, utbildad hovslagare, utökat sortiment
hos hästsportbutiker, utökade hagar, stallplatser och lösdrifisplatser önskas av den
nätverksgrupp som representerar hästverksamheten idag. Nämnda verksamheter
tillsammans med befintliga ändamål såsom ridhus, ridbanor, hagar, ridstig, cafeteria,
konferensrum mm avses inrymmas i bestämmelsen P5,Ridanläggning.
Planerad ny byggnad för diverse hästverksamheter avses inrymma fiera av ovan
nämnda verksamheter. Byggnaden har ett behov av ca 2000 m2 enligt företrädare för
hästverksamheten. Önskemål finns om placering i södra området nära
Ridhusvägen/Flästskovägen. Bedömningen är att denna placering ger goda
förutsättningar ur logistik-/transportsynpunkt. Ingen genomfart sker då genom
hästområdet, utan tillfart sker i södra delen där man angör området med fordon.
1 detta område medges en högsta byggnadsarea om 2500 m2. Detta delområde avser ej
utgöras av småstallsområde och har därför en bestämmelse angående detta."


Vad vi mest hoppas på är en veterinärmottagning för häst. Det behövs verkligen här uppe! I Gällivare har vi ca 25 mil enkel resa till närmsta klinik, de i Kiruna får lägga på ca 10 mil till.
Det är inte så kul att behöva åka så långt, speciellt inte under den långa kalla vintern, för att ta en röntgenbild eller göra en hältutredning...

Något annat vi önskat är så banalt som en toalett, vi har skämtat om det ibland & sagt att vårat Hästcenter kommer bestå av ett utedass så vi i alla fall slipper göra i från oss i skogen :o)

Det finns ca 35 -40 hästar enbart på Småstallsområdet & till varje häst har du minst en person knuten varje dag, det blir många personer som rör sig i området. Visst har vi nära till Ridklubben, men de har inte öppet samma tider som vi rör oss i Småstallsområdet, så det blir oftast besök i skogen...

Att få en tvättstuga med torkrum för hästsaker vore också toppen & det är nog fler än de som står på området som skulle nyttja den.
Gäststall intill veterinärmottagningen för långväga gäster. De flesta som bor på landsbygden & har häst har också en hästtransport. Det är mycket billigare & måste även bli effektivare för veterinärerna att patienterna kommer till mottagningen för exempelvis vaccinationer, än att behöva åka runt i alla byar.

Ja listan kan göras lång om vad man önskat inom hästverksamheten i kommunen.
Ett fristående ridhus har även legat högt upp på önskelistan, men nu hoppas man att det ska gå lättare att få till ett samarbete med Ridklubben för mer nyttjande av de två befintliga ridhus som i dag finns, utan att inkräkta på den ridskoleverksamhet som bedrivs där idag.

Nu hoppas jag att vi snabbt får till ett möte med intresserade och att vi får igenom flera av de önskemål som finns för att kunna utveckla det stora intresse som ridsporten i dag utgör i kommunen, ett intresse som bara verkar blir större & större.