Ögonblicksbilder?

Ett foto, en bild visar något här & nu. Det behöver inte vara så hela tiden, utan just när avtryckaren trycks ner & motivet fångas i kameran.
En ögonblicks bild kan visa osanning, inte ljuga, det som fastnar på bild har ju hänt.
Men just när avtryckaren trycks ner så kanske hästen slänger med huvudet & du hänger inte med, den gapar, det ser ut som om du drar hästen i munnen.
Just i det ögonblicket som bilden fångas & förevigas så tar du ett ledande tygeltag, hästen är inte med, den visar vitögonen, är det så du rider hela tiden?
Hästen dyker ner för djupt med huvudet just som bilden tas, rider du rollkur, är du för hård i handen?
Hästen har jättefin tölt, men du trycker av kameran precis när den tar ett nytt steg & benen är huller om buller, har den dåliga gångarter?
Oftast (tack & lov) är svaret nej, det är som sagt en ögonblicksbild, just då & där.

Just nu är detta en bild som upprör många, Andreas Helgstrands häst på denna bild, en ögonblicks bild.
Vad man kan se på denna bild om man tittar närmare är färgen på tungan.

I den rosa ringen syns tungan ovanför bettet, rosa som den ska vara.
I den röda ringen syns tungan där bettet ligger & trycker, den är blå av syrebrist, från ett hårt tryck av bettet ner mot underkäken.
Visst detta är en ögonblicksbild, men "ögonblicket" har pågått en längre tid, annars skulle inte tungan vara blå...

Det här är en bild på min Galsi, fruktansvärt blåmärke i munnen, sliter jag & drar min häst i munnen, rider jag med hårda händer?
Nej, så här ser han ut i munnen efter att jag ridit honom på ledat bett med lös tygel.
Han viker in bettet i munnen & biter sig själv (= dumskalle)
Men om en domare sett detta efter en tävling så hade jag fått en varning, om inte diskats, även om jag inte hållit i tyglarna alls, en ögonblicksbild.

Vars vill jag då komma med mina bilder & inlägg?
Jag anser att man ska titta noga på de bilder man lägger ut på nätet, har sett hemska exempel där jag tror att många av bilderna är just ögonblicksbilder, där något hänt just när avtryckaren gått ner.
Jag skulle aldrig publicera en "dålig" bild om jag inte visste att den var "sann", jag skulle bli oerhört ledsen om någon publicerade en bild på mig som inte var "sann"

Bilden på Akeem Foldager är sann, tungans färg ljuger inte.
Men alla andra bilder tycker jag vi ska ta på oss kritiker glasögonen innan vi dömer/fördömer, att du som fotograf skall titta på de bilder du lägger ut en extra gång innan du publicerar dem, talar de sanning, eller råkar de vara en ögonblicksbild?

Mina tankar & funderingar så här på påskaftonskvällen :-)

Så imponerad av min snigel!

Efter stor beslutsångest & en miljon fjärilar i magen så beslöt jag mig slutligen att anmäla mig till Galgbackens gaedingakepni som gick av stapeln idag.
Galsi har varit supertrött i vår & jag kallar honom för min snigel :-)
Däremot brukar  han bli helt kokko när han kommer på nya ställen & beter sig som en hormonstinn hingst...

Vi har aldrig åkt iväg & tävlat med Galsi så det var ett lagom avstånd till premiären (ca 1,5 mil) & han har varit på Galgbacken i somras när han lastades för hemfärd från betet, han bete ligger på tomten.
Fjärilarna i min mage lyckades hålla John Blund på avstånd i natt...
När jag trött (& sen) kommer till stallet & öppnar skåpet så hade Jenny köpt eucalyptusskumbad åt mig & jag började asgarva, gulliga stallpolare man har!

Jennifer & Hala skulle oxå tävla så vi fick åka med dem & Börje var så snäll & körde eftersom det gav mig ännu fler fjärilar i magen :-)

Galsi gick på väldigt bra på transporten, lite tvekan & massor av frågor om, "Var ska vi? Vad gör vi? Ska vi åka?" från honom så gick han in.

Vi lastade ur hästarna nere på vägen & gick upp för den branta backen & Galsis ögon var stora som tefat! Han såg ut som om han aldrig sett så många hästar samtidigt förut!
Jag var ändå imponerad över att han var så trygg bredvid mig, jag hade förberett mig på att ha en studsade drake i andra änden av grimskaftet...

Dagen började med en föreläsning av domaren Caroline Wintzell om den nya domarhandledningen som det även dömdes efter idag. Jag tycker att den verkar mycket bra, mer fokus på lösgjordhet och harmonisk ridning. Har du en häst som är flott och med stora rörelsen, men som hänger i stången eller att ryttaren rider med hårda händer så dras poängen ner drastiskt efter de olika brandväggarna som domarna har att jobba efter. Det ska bli spännande att i år se hur det fungerar i praktiken.

Vi körde på rosa idag & hade rosa G-bootsen, Faukurtränset med rosa foder & stenar samt rosa stigbygelinlägg & jag hade rosa fleecetröja & det verkade fungera :-)

Red fram & fick prova banan innan starten av Grön klass tölt (för oss som fått under 4,9 i tölt) som var vår första gren.
Vi skulle bedömas på en långsida & fick välja själv om vi skulle rida runt den upplogade ovalbanan eller vända efter långsidan & visa nästa moment.
Jag red efter långsidan på en spänd stålfjäder, vände var på Galsi körde huvudet upp i luften & försökte dra, fjärilarna förökades sig i snabb takt i magen. Tog ett djupt andetag & red något varv runt banan i tölt & trav.

Red runt lite i collectingring & lösgjorde honom medan de första red in på banan, vi hade startnummer fyra (8 st startande)
När det sen var vår tur på banan så hade Herr Snigel infunnit sig igen & jag fick driva en massa, tölten kändes som ren grisepass & vi fick inte veta några poäng för än hela tävlingen var över.

Det var tre ekipage som kvalade upp sig att rida i Blå klass tölt (de som fått 4,9 - 5,5 för tölt) men det var bara en som valde att rida den klassen också. Den högsta klassen var Rödklass för de som fått 5,5 eller över.
Jättebra med denna poängindelning så vi gröngölingar fick rida för oss själva :-)

Stod kvar nere vid banan tills det var dags för fyrgångsgrenarna där vi startade i Äppelfyrgång (samma poängindelning som i tölten) även 8 ekipage här.
Jag körde högervarvet & valde att rida hela varv runt ovalen.
Tölten först & den kändes seg & passtaktig :-)
I traven försökte jag få samma känsla som på lektionen i tisdags där jag liksom lyfte upp hela underredet med underskänkeln & då hade en fin, schvungfull trav,  det gick inte alls så bra & när jag kom ut på andra långsidan började jag rida lätt & halleluja, där kom den fina traven fram! Svor lite att jag inte ridit lätt under själva visningen!
Skritten, som han brukar få bra för, så var han ännu segare & tittade på allt han såg som om han var ute på söndagspromenad (fast hellre det än en galen gutaperka :-)

Galoppen är jag nästan alltid lite nervös för, men han gjorde en fin övergång & sen fick jag rida & driva, rida & driva. Det var bara sluta driva så saktade han av & var så nöjd så :-)

Sen var det dags för resultatet & jag blev väldigt glad att hamna på 4é plats i tölten!
För långsamt tempo tölt fick vi 4,0 & kommentarerna: Något passtakt, bra tempo, okej form
Valfritt tempo tölt: 4,5 - Bättre takt, lite emot handen
Slutpoäng 4,3
Jättenöjd! Vi brukar alltid få passtakt & emot handen & jag trodde jag red i allt för högt tempo.

I fyrgången fick vi.
Tölt: 4,0 - Okej tempo men något styv
Trav: 5,5 - Bra grundtakt, spänstig, bitvis fin form (svor ännu mer att jag inte ridit lätt eftersom formen även blev tusen gånger bättre på andra långsidan :-)
Skritt: 5,0 - Bra takt & energi, kunde vara lite rundare i formen
Galopp: 4,5 - Fin fatt fattning, något fyrtaktig
Slutpoäng 4,8 & en delad 2:a plats!

Jag är mycket nöjd med dagen, det var jättekul att åka bort & tävla. Super imponerad av hur bra min buse skötte sig!
När vi skulle hem & promenerade ner för backen så rörde sig Bergelmer i hagen (en ENORM 2-åring) & Galsi tvärnitade & stirrade på honom som om han aldrig sett en häst förut! Detta ledde givetvis till skratt & inte var det många steg till vi hann gå innan token flyger i luften i ett glädjeskutt & slår med frambenen :-)
När vi kom ner för backen skulle han absolut gå till vänster & inte till höger där transporten stod, går man till vänster så kommer man ju till sommarhagen & inte vet jag om stollen trodde att den alltid är grån & fin & aldrig drabbas av vinter... :-)

Eftersom Lillmatte var ute & svängde sina lurviga igår så adopterade vi Rebecca som fotograf & hästskötare under dagen. Trodde ju som sagt att vi skulle behöva vara minst två för att hålla Galsi på jorden :-)
Mycket nöjd med dagen & har jag nu tagit ett hett bad med eucalyptusskummet, fjärilarna verkar ha flyttat ut så då kanske John Blund kommer i kväll.
God natt!

"Hästtjejer är, med andra ord, the shit"

Hittade en krönika på nätet; "Hästtjejer vs machomän" och denna kille har verkligen slagit huvudet på spiken.
Vi är tuffa, vi lär oss ledarskap, ordlös kommunikation, hur ska annars en liten tjej på 30 kg få en stor häst på 500 kg att lyda?
Stallet fostrar ledare, det finns forskning om detta. Stallet är en skola för tuffa tjejer som kräver en tydlig kommunikation för att det ska fungera.
Ändå måste vi ofta försvara vårt intresse.
Snobbsport, pippinetta flickor som leker med maten, alla med fördomar borde tillbringa en dag i stallet och se hur det verkligen är.
Att mocka skit, bära  vatten eller rulla fram 350 kg höbollar är inte det minsta glamoröst, det tillhör vår vardag.

Små krafter och hästkrafter

Intresset vaknar oftast tidigt, kan försvinna i tonåren och för vissa komma tillbaka i vuxen ålder, eller så är man född och dör som hästnörd hela livet :-)
Jag tillhör den sista kategorin...
Hästarna blir en livsstil, man tänker, andas, lever häst. Ser man en härlig sandväg är det första man tänker på hur härligt det vore att sträcka ut i galopp efter den.
Visst finns det annat, men det mixas liksom ihop med hästvärlden, när man ber någon flytta på sig sätter man gärna handen emot, trycker till & smackar, vill man att någon ska stanna så kommer det oftast et "WHOOO" ur munnen, har även provat detta på bilen utan lyckat resultat...

"WHOO, halt!"

Att gå på gymmet och betala för att träna behövs inte, vi får nästan all träning vi behöver i stallet. Vi använder muskler vi inte ens visste att vi hade för än dagen efter då de värker på alla möjliga och omöjliga ställen.
Vi försöker få olydiga kroppar att lyda, att man hade så många kroppsdelar som kan agera på egenhand har man ingen aning om för än man ridit en riktigt bra ridlektion, och det känns dagen efter.

Det är ett stort ansvar att ha häst. Hästen kan inte "torka sig i rumpan när den skitit, eller servera sin egen mat" den är helt beroende av oss, så som vi gör, så får hästen det.
Ibland får man står över saker och ting, har man stallmorgon så har man, kommer jag inte ner och fodrar och släpper ut hästarna så står de inne hungriga. De kan inte själva ta sig en matbit då hungern faller på (även om de nog skulle önska det...)
Man får göra uppoffringar eller kompromissa ibland, men så är livet.

Vad är väl en bal på slottet...

Lediga dagar spenderas i stallkläderna, hela dagen. Jag blev full i skratt när jag på tv programmet Ryttareliten såg att de stod och lagade mat i ridbyxor, fullt så glamorös är inte jag, ridbyxorna brukar åka av & så står man i köket i understället och lagar middag.
Dress code vid middagsbordet existerar sällan :-)

Hästar väcker känslor hos de flesta på ett eller annat sätt

Villkorslös kärlek

Det är ett härligt liv som oftast bara de invigda förstår och de oinvigda rynkar på näsan åt.
Men för de som väljer detta så väntas ett spännande, underbart liv, fullt av ordlös kommunikation, träningsvärk och blåa tår!