Glunt

När jag var liten så skötte jag hästar på Karlgrens slakteri, Olle Karlgren var även hästhandlare så det kom & gick en massa hästar i mitt liv på den tiden.

Det var ofta ont om ridhästar & när man visste att det skulle komma nya hästar & såg lastbilen komma trampade man iväg på cykeln för fulla muggar till stallet.
Glunt kom samtidigt som en vit liten ponny som hette Oscar, Lus Oscar kallade vi honom för. Jag kommer inte ihåg om han hade löss eller om han bara såg skabbig ut :o)

De flesta hästarna kom "namnlösa" & innan vi fått tag på Olle & han tittat på papperna (om det nu ens fanns några) så hade vi döpt hästarna.
Glunt hette egentligen Pricken.

Glunt & Oscar stod inne i lagården, i mjölkrummet. Alla samlades runt den söta lilla ponnyn Oscar & jag kände att någon blåste varmluft i nacken på mig, jag vände mig om & där stod Glunt, med huvudet på sned & tittade på mig.

Jag red Glunt & han var jättefin, jag tyckte bara mer & mer om den hästen. Sommaren 1983 skulle jag ha sommarhäst på Hedstallet i Gällivare. Stallet låg bara ett stenkast från där vi bodde så det var perfekt!

Sommaren med Glunt var underbar!
Vi han rida ut på långtur till Stenbron, vi tänkte egentligen rida till min kompis stuga i Björkberget (ca 5 mil) men vi kom bara till Stenbron (ca 1 mil) & det räckte. Våra föräldrar kom dit med fika & vi hade en mysig dag i solen.

Det blev dags för mig att åka på semester med mina föräldrar & Glunt fick åka tillbaka till Karlgrens. Jag hade redan börjat tjata på mamma & pappa att få ha honom över vintern, men inte riktigt fått något svar.

Just när vi skulle åka hem så ringer en tjej till mig & berättar att Glunt varit med om en olycka. En tjej hade ridit honom efter vägen & det hade kommit (om jag nu minns rätt) en taxi med släp som hade något löst på släpet som skramlade & Glunt blev rädd & hade hoppat till ut mot vägen & fastnade mellan bilen & släpet!!!

Nu hade mamma & pappa inte mycket att säga till om, så fort vi kom hem promenerade jag iväg till Karlgrens & hämtade hem Glunt!

Han var halt på ett bakben & hade tydligen haft blodförgiftning (?) så jag fick med några salvor som han skulle smörjas med. Han var ännu halt så det var promenader som gällde. 

När vi skulle gå från Karlgrens så sa tjejen som jobbade där som ridit Glunt att han skulle vara rädd för bilar & att vi inte skulle kunna leda honom "hem", det gick hur bra som helst.

Han repade sig & jag började rida honom igen. Han var så otroligt snäll!
Glunts pappa var en fin halvblods hingst vid namn Ibsen 526.

Hans stamtavla finns här: Ibsen 526

Mamma till Glunt var ett korsningssto som hette My Lady, han var född 1976. Han var ca 155 cm i mankhöjd & det räckte då åt mig :o)

Jag hade Glunt fram till 20 maj 1984 (min 16 års dag) & vi han med att tävla i hoppning på Ridklubben Dundret som då låg i Malmberget.

Det gick inte så bra på tävlingen fö vi rev & kom inte vidare, men det var bara en rolig grej :o)

Men han var duktig att hoppa min Glunt.

Här hoppar vi över stenmuren hemma.

Efter mycket tjat så gick mina föräldrar med på att jag skulle få köpa häst & det fanns ju bara en tänkbar, Glunt.

Veterinär besiktning beställdes som han inte gick igenom! Han hade en hälta på det bakben han skadade i bilolyckan & veterinären trodde inte han skulle hålla för ridning i längden så mina föräldrar sa nej, jag grät & bråkade men de vägrade köpa en halt häst.

Idag förstår jag dem, man behöver inte köpa problem, de kommer ändå.

Men Glunt var så speciell för mig att jag hade kunnat ha honom som promenadhäst just då.

Det var tungt att lämna tillbaka honom & jag vet inte hur många tårar jag grät.

Han åkte vidare efter en stund & jag köpte min ponny Titan

En dag så kom en kompis ridandes in på stallbacken med andan i halsen & skrek: Glunt är tillbaka, Glunt är tillbaka! Jag kastade mig på Titan & red iväg till Karlgrens & där stod han. Huvudskygg & med ett långt sytt sår på bogen... Jag grät igen.

Tjejen som jobbade i stallet frågade om jag kände honom & frågade om jag ville hjälpa till med honom så länge han var kvar. Givetvis ville jag göra det! Hon sa sen; -Han ska börja ridas nu så det går fortare att  sälja honom...

Jag red där ifrån & vände aldrig tillbaka. Vad som hände med min fina Glunt vet jag inte. Ett rykte sa att han blivit såld till Boden där han gick som sällskapshäst, men vad som verkligen hände med honom vet jag inte. Jag kan ännu idag känna den där varma pusten från hans mule på min hals & sakna denna stora underbara häst!