Mardröm!

I söndags så hade jag planerat att åka ner till stallet, ta en ridtur innan vi skulle ha Luciashowsmöte & hade just börjat byta om när Marie ringde mig från Dokkas; -Kan du komma, Thytur & Frosti har dragit ur hagen & är spårlöst försvunna!


Det var bara att ringa runt & se vilka jag kunde få med mig & hoppa i bilen.
Som tur var så hade jag en känsla att jag inte borde ta min bil, jag har ju inte bytt bromsar på den ännu som jag skulle gjort i somras...
Hämtade upp Jenny & åkte ner till Hanna (som är storasyster till Evelina som äger Thytur & Frosti) tog hennes bil & iväg till stallet. Lastade in kläder, grimmor, pannband, kraftfoder så vi skulle kunna locka hästarna & sen plockade vi upp Jennifer & stack iväg.

Träffade Sussi i stallet & informerade henne om läget, givetvis en notis på Facebook oxå (bra ställe att sprida information på) & sen brummade vi ut de dryga 3 milen till Dokkas.

Åkte efter de små grusvägarna vid Dokkas & ropade & spanade efter hästarna, men inget resultat. Hanna fantiserade om all sankmark som finns runt Dokkas, tänk om de gett sig ut på en myr?
Man får mardrömmar bara av att tänka på vad som skulle kunna ske...
Nu hade vi hunnit bli ganska många & det hade blivit mörkt ute, det regnade givetvis & började bli dimmigt. Hästarna hade nu varit borta i ett par timmar. Vi samlandes alla uppe hos familjen Oscarsson & delade upp vilka vägar vi skulle gå. Vi gjorde så att vi gick ett gäng från ena hållet & ett gäng från andra så vi skulle mötas & rapportera av till varandra.

Jessica ringde & hade googlat fram namnet & telefon nummer till en fjärrskådare i Boden som det stått om i Aftonbladet. Annikka ringde honom & ha sa vilken riktning hästarna skulle finnas i & att de inte var i tät skog, utan mera gles skog.
Så tände vi pannlamporna & stack iväg. Jag, Jenny & Jennifer fick en skogsstäcka fram till ett kalhygge på våran lott & älgade iväg.
Jag var livrädd att stöta på björn & Jenny & Jennifer gjorde ju inte saken bättre genom att tala om hur hungriga & sura alla björnar måste vara nu när de inte fått gå i ide ännu...

Vi kom ut vid kalygget där vi skulle möta upp Evelina, Alexander & Ronny ingen av oss hade sett ett spår av hästarna. Vi beslutade att vi skulle vända tillbaka & ta bilen & åka ner mot ängarna där de gått på bete i sommar.
Annikka & Pernilla hade gått samma väg som oss, men tagit till höger där vi svängt vänster & kommit ut på kalhygget.

Vi vände tillbaka hem till Annikka & hann inte mer än parkera bilen för än Pernilla ringer & talar om att hästarna är återfunna, oskadda!
De hade hittat dem på kalhygget i den riktning som fjärrskådaren sagt.
Hästarna hade då varit borta i dryga 3 timmar.

Frosti, Evelina & Thytur (bilden stulen från Evves blogg :o)

Vi packade oss i bilen & åkte hem. Snabbt upp till katterna & gav dem mat & insulin till Tarzan. Bytte till torra kläder & hopp i bilen för jag hade allt i stallet kvar.

Just när jag svänger in på stallvägen så lägger bilen av... 

Mest troligt har kamremmen gått, jag har inte kollat ännu, den blev bogserad till stallområdet & där tår den ännu.

Tänk om vi tagit min bil & hunnit en bit efter stora vägen så hade den gått sönder där...

Nu blir det att titta efter en nyare bil. Jag tycker om min gamla Volvo 740, men han börjar bli lite trött. När man sak hålla på att köra hästar, spån & hö så känner man att man vill ah en stabil bil att köra med så att man inte hamnar ståendes efter någon väg.

Vad som händer med "gammel-bilen" får vi se, ska först inventera vilka skador den fått innan beslut tas.

5/2 2004 på väg till Boden för att hämta Saxi, bilen hade jag köpt dagen innan :o)