Idag har det varit förhandlingar med facket, Unionen & jag är uppsagd från 1 april (vilket april skämt...) & har jobbet kvar till sista augusti. Något ska jag väl ha hittat på tills dess?
Vi hade möte i Dokkas i onsdags, en extrastämma där vi förhoppningsvis skulle få in lite synpunkter av folket i byarna. Vad ska Landsbygdsrådet göra nu?
Vi var drygt 20 personer, synd att det inte är större uppslutning till mötena & dessvärre nästan bara äldre.
Är det så byautvecklingen ska se ut? Pensionärer som ska jobba för utvecklingen i byarna?
Jag hoppas att fler yngre engagerar sig & att man faktiskt tillsammans kan få förändring.
Tyvärr är det många som inte förstår eller har förstått vad det är vi jobbar med.
Det är inte så att man ska landa i en by & vifta med ett trollspö så fixar sig allt. Arbetet & viljan skall komma från byborna själva, vi ska vara guiden & hjälparen.
Det har gnällts över att det bara är häst & skoter som gäller.
De vet inte att det är en ständig jakt på pengar & projekt & nu är det häst & skoter som vi fått pengar till & det är det som finansierar även övrig verksamhet.
Nåväl det tar väl lite tid att vända skeppet.
Det har varit tuffa veckor & jag har varit förbannad, ledsen & arg, men nu har det mesta lagt sig. Just nu känner jag ingenting.
Min vän Robban sa alltid; Det löser sig.
Det törs inte jag säga, men jag säger det MÅSTE lösa sig.
Största skräcken är ju att jag inte ska ha råd att ha kvar Galsi, då lägger jag min ner & dör!
Slocknade efter jobbet & sov i två timmar!
I onsdags så bröt Jeppe handen, det var svettiga timmar på akuten & jag hade panik att hinna på mötet i Dokkas. Jeppes pappa kom & löste av mig så jag kunde slänga i mig kök & gasa i väg till Dokkas.
Hela vägen surrade jag med Jeppes pappa i telefonen så jag skulle hålla mig uppdaterad vad som hände.
Det var mellanbenet (tror jag det hette) i höger handen som var av. Gips i 4 veckor.
Var inte hemma för än 21.30 så jag har varit ganska slut...
Nu ska jag ner till stallet i det fina vädret & njuta av min underbara häst!
/Annika
2 kommentarer:
Det är min skräck också. Att inte kunna behålla hästen. Utan hästen dör jag så det måste helt enkelt gå. Det löser sig ska du se. Det brukar finnas lösningar på de allra flesta bekymmer. Kanske inte de man tror från början men något vettigt alternativ brukar dyka upp i slutändan.
/Tanja
Bästa Annika, ta det lugnt och njut av det du har nu, hela malmfälten skriker efter arbetskraft så jag tror inte du behöver oroa dig, ta det som en nystart! Kram/ Marie
Skicka en kommentar