Tävlings premiär
Så var det då dags för mig att göra min tävlingspremiär.
Efter att ha jobbat med på de tävlingar som vi hitintills ordnat, tyckte jag att det var dags att se en tävling från sadeln för en gångs skull. Att sedan min dotter Jessica även skulle göra premiär så jag även fick agera hispig mamma gjorde inte saken sämre J
Tävlingen var Bifrosts istölt utanför Icehotel i Jukkasjärvi & hästen som skulle få äran att bära mig runt var Glaedir. Skjóna var redan upptagen av Anna-Karin & Jessica, så jag tänkte satsa på ett säkert kort & starta Glaedir i töltheatet för seniorer.
Min egen nervositet höll sig i schack i och med att Jessica skulle tävla. Så nu kunde jag vara nervös för att hon inte skulle orka hålla Skjóna & man skulle se dem susa iväg över isen jagade av såväl hundspann & skotrar som Japaner på sparkar. Att det även fanns en stor isvak i närheten där man kan bada naken (jag såg dem minsann) lade ju bara en extra krydda till min fantasi.
Tävlingsdagen kom & jag väntade så på min nervositet. Vi åkte upp till Kiruna & lastade av hästar för veterinär besiktning. Givetvis så hade det snöat under natten så isen var täckt av ett snölager vilket gjorde den väldigt hal. Snabbt var en traktor på plats & banan plogades. Ingen nervositet ännu.
Först skulle defileringen ridas med alla ekipage. Jag & Anna-Karin red själva Glaedir & Skjóna, skena runt med barnen kunde de göra under deras töltheat som kom direkt efter.
Det var ett 40-tal ekipage som töltade runt med Matti & Kátinna i täten som fanbärare & det kändes väldigt högtidligt & fint. Jag & Glaedir red på som om vi redan red ärevarvet efter vinsten i tölten…
Sen var det barnens tur, snabbt blev det hästbyte & barnen töltade in på isen, nu var nerverna på helspänn & jag vågade knapp titta. Jessica red på säkerhet & höll sig i baken på Glaedir (som INTE hade bråttom) Även i varvbytet var hon kvar bakom Glaedir.
Massor av peppning när de kom ut & ord som om att man ska inte räkna med att komma till final på sin första tävling hasplade jag ur mig till henne.
Finalekipagen ropades upp & det var verkligen lång näsa mamma, Jessica & Skjóna gick till final.
Så var det min & Glaedirs tur att beträda isen, ingen nervositet ännu, men en otrolig hunger efter hamburgarna som grillade bredvid banan.
Vi kom så in töltandes på banan & skulle minsann visa vad vi gick för.
Och gå kan väl nästan det tempo som vi höll kallas för.
Efter ett tag blev jag omriden av ekipage, efter ekipage Jag försökte öka tempot lite, med resultat att Glaedir tyckte att ska det gå fortare så skulle han byta gångart till galopp, för det är lättare än att öka tölten. Jag tog ner honom i tölt igen & blev varvad av flera ekipage, Anna-Karin susade förbi på Skjóna & frågade hur det gick & jag tror hon han höra mitt –Bra, innan hon töltade vidare.
Ann-Helen & Iggan (som annars alltid blir varvade på tävling) kom ridandes förbi mig,
-Rider du om mig! hann jag ropa innan de försvann framför mig i ett för mig rasande tempo.
-Vi kör på säkerhet, sa jag till Glaedir & han krökte ännu mer på nacken & jag tycket att en av finalplatserna är i vår hand så fint i form som han gick. Jag glömde nog bort att det var tölt tävling & inte dressyr…
Så talade domarna om att de var nöjda & vi fick sakta av & rida ut. Att vi fick rida så länge som vi gjorde, hade säkert att göra med att de var så imponerade av Glaedirs form att de ville se oss längre.
Äntligen fick jag min hamburgare & nu väntade spedpass, ”öl”-tölt & finaler.
(Kan ju bara tillägga att Skjóna men racerbenen, vann speedpassen)
Jessica började se nervös ut & nu började mina nerver verkligen dallra, hur skulle hon klara av att hålla henne i tölt just efter passen?
Så var det dags för henne att beträda banan & rida final.
Ekipagen kom in & jag tänkte att hur ska det nu gå, hon har ingen Glaedir att styra in i rumpan på!
Det gick bra, Jessica red med ett leende på läpparna förbi de andra när det behövdes, här behövdes det inte någon bromskloss inte!
Jag stod på utsidan & hade tårar i ögonen & fladdrade omkring som ett nervvrak, så det var till detta som min nervositet sparat sig.
När de så var klara upptäckte jag att jag saknade en häst, jag hittade Glaedir hos Lotta, vars häst även gått till final med Sara.
- Jasså du har fått en häst, sa jag till henne.
- Du gav honom till mig innan finalen & bad mig hålla honom en liten stund, svarade hon.
Jag bad så mycket om ursäkt & tänkte än en gång att det måste vara så här att vara virrig tävlings mamma.
Resultatet ropades ut & Jessica & Skjóna slutade på 3.e plats!
- HA! Mamma, där ser du att det kan gå bra i första tävlingen man ställer upp i.
Ja, det var nog bara något jag intalade mig själv för att det skulle kännas lättare att sen min snälla mamma sa till Jessica i telefon:
- Så nu är det bevisat, du rider bättre än mamma! gjorde ju verkligen saken bättre.
Tack för det mamma, ska man inte hålla på sina barn i ur & skur & peppa dem?
På kvällen var det äkta norrländsk ryttarmiddag i tältkåta med mat som tillagats över öppen eld, vid Jukkasjärvi kyrka. Maten var underbart god & jag tyckte jag åt & åt. (jag fick ju bara i mig en hamburgare under tävlingen)
Domarna, Anna Jardelin & Ylva Hagander verkade var vid gott mod trots att de fått sitta på sparkar täckta av renskinn & döma tävlingen.
Anna-Karin skulle i egenskap av ordförande överräcka presenter till domarna. Hon ställde sig upp & sa att nu ville hon överge domarna, vilket gjorde att stora skratt salvor bröt ut & Ylva sa att – det är väl bara att ta sparken, för det kan väl bara vara nedför härifrån till Stockholm…
Så avslutades Bifrost först istölt på natur is & jag hopas verkligen att detta blir en tradition med sparkar, renskinn, japaner & nakenbadare trots att jag missade min finalplats så var jag väldigt nöjd.
En sak kan jag då säga er, jag har fått blodad tand & det är bäst att ni ser upp i 4-gången på sommartävlingen för då kommer jag & Glaedir igen & denna gång SKA vi rida ärevarv!
----------------------------------------------------------------
Nu blev det inte så utan den premiärtävling jag gjorde var med Saxi på invigningen av ovalbanan 2004 som jag lyckades klanta till ordentligt, men det är en annan historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar