Han blev han halt på ett bakben, efter vila & besök på kliniken i Boden så konstaterades det att han fått spatt. Det var vila, igångsättning, smärtstillande & lugn ridning & återbesök året efter. Efter ett år så var spatten inte bättre & han blev utdömd.... Jag grät floder!!!!
Han fick åka på bete & jag våndades för att jag skulle behöva leka gud & bestämma ödet för min älskade ponny. Han kom hem från betet & jag sköt & sköt på beslutet.
Veterinären var i stallet för att göra något med någon av de andra hästarna & jag frågade om han inte kunde göra ett böjprov på Titan. Han böjde & på "spattbenet" så visade han en 1% hälta EFTER böjprov, inget före. Veterinären förstod inte varför jag inte skulle kunna ha kvar honom som "skrutt ponny" han var trots allt nästan 17 år då. Jag var överlycklig & satte igång honom. Det gick toppen & Sen lånade jag ut honom till vad jag trodde var seriösa människor, tyvärr höll de i princip på att "rida ihjäl honom" & han var rejält överansträngd när jag fick reda på vad som hänt & kunde åka & hämta hem honom.
Det konstiga var att "spattbenet" var det som klarat sig bäst, han visade minst hälta på det benet?
Smärtstillande, vila & ny igångsättning & vi lullade på. Han var aldrig halt på det benet mer & jag hade kvar honom tills han var 21 år då han tyvärr fick cancer & var tvungen att avlivas på grund av detta.
När Saxi blev halt på frambenen hösten 2005, så gissade jag att det fanns en bakomliggande orsak & jag hade rätt.
Vi red kurs & han gick så super, duper bra! Vi fick mycket beröm & sådant blir man ju glad som hästägare att få ;o)
Helgen efter hade vi tävling & jag kände inte igen min häst, han var seg & fick en känsla av att han bara gjorde som vi bad honom om, utan glädje & villighet. Gjorde som vanligt efter träning eller tävling & "red ner" honom ett par dagar. Det vill säga, kravlös jogging så att slaggprodukterna skulle komma ut musklerna & han inte skulle få träningsvärk.
Ställde honom sen på en liten "höst-vila" Jag sa inget om mina misstankar utan bad Robban följa med mig på banan när jag skulle låta han gå i lina. Skrittade & värmde upp honom & bad honom sen komma fram i trav.
Jag såg att Robban tittade & så sa han; -Om jag inte ser helt fel så är han halt fram.
Tack, sa jag la av. Ringde veterinären som konstaterade hälta på ett framben. Metacam & vila, återbesök efter två veckor. Halt på det andra frambenet & vet. kliade sig i skallen & ordinerade besök i Boden för hältutredning.
Jag bokade tid & jag ringde upp ännu en extra gång för att kolla att vi fått ordentligt med tid & att jag ville ha en spattröntgen för en komplett hältutredning. Japp, det skulle det finnas tid för. Kom till kliniken & de böjde alla fyra benen, halt fram, lågt men ingen hälta alls bak. Jag fick frågan om vi ens skulle spattröntga bak eftersom han inte visade något.
Jag sa -Ja, jag hade ju bokat det & ville ha en komplett utredning.
Några suckar senare så hade vi även röntgen bak. Sen en ny suck när vi skulle titta på plåtarna, fram såg allt fint ute, men så skulle jag ju absolut ha "den där spattröntgen" & så visade sig att han hade spatt. -BRA, sa jag, nu vet jag vad jag har att göra med!
Saxi hade påbörjad spatt i nedersta glidleden på båda bakbenen.
Han var aldrig halt av sin spatt & jag tror att det är viktigt att en spatthäst hålls igång så länge den inte är halt. Lederna får en naturlig smörjnig i och med att hästen rör på sig. Hästar är ju skapta för att röra sig konstant. Vi har stängt in dem i hagar & begränsar deras rörelsefrihet. På stallområdet har vi, tyvärr, minimala hagar (men det blir det en ändring på nu bara kommunen har råd att flytta stigen som är i vägen) & även om de har hagkompisar de busar med, så är det inte säkert att de rör sig så mycket som de ska.
Jag beställde Glucosamin som han fick varje dag, vi såg till att han inte blev "stillaståendes", vi har ju så små hagar så var det vilodag så gick vi oftast på en liten promenad så han hela tiden hölls igång.
Jag vet att jag fått frågan om Glucosaminen hjälpte & det enda jag kunde svara var att det visste jag inte, men jag tänkte inte ta bort den för att prova.
 |
| Saxi & Jessi på tävling 2007 |
Han var aldrig halt av sin spatt & jag är idag 99,99% övertygad om att det var den som framkallade kotledsinflamationen fram.
Oftast är en en kotleds- eller knäledsinflamation en sekundärskada & jag tycker då det är viktigast att ta reda på orsaken & sedan behandla om behov finns, risen är annars att problemen uppstår igen.
Alldeles för få tar reda på vad det är som orsakat "skadan", man behandlar bara symptomen. Detta är som sagt mina tankar & funderingar om saker som snurrar runt i min hjärna :o)
Jag tror att om vi ska få hållbarare hästar så måste vi titta på vilka bakomliggande orsaker som skapar problemen innan vi kan åtgärda dem!
/Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar