fredag 16 november 2012

Fröken vetgirig eller Nicke Nyfiken?

Det är frågan.
Jag kom på i unga år att min passion här i livet är hästar & om hästar vill jag lära mig så mycket jag bara kan.
Jag tycker det är jätte intressant att vara med när veterinären kommer eller om någon häst ska till veterinären, alltid lär man sig något nytt.
När vi haft specialister här uppe som gått igenom tänder eller kroppar på hästarna så skulle jag kunna vara med en hel dag & bara lyssna & dra in kunskap.


När folk frågar mig om råd blir jag glad, det betyder ändå att man litar på det jag säger. Men jag brukar alltid vara tydlig med att det är mina åsikter, tankar, funderingar eller erfarenheter, fråga 10 andra & man får säkert 10 andra svar :o)

Jag har hittat min linje som jag försöker följa i både ridning & hantering där jag har en hållbar häst som fokus & en mjukhet i ridning & hantering. Jag tror inte det finns elaka & dumma hästar, bara missförstådda eller (som det oftast brukar vara) handhavande fel, hästen förstår helt enkelt inta vad man begär av den.
Jag försöker låta bli att linda in i bomull, vilket är lätt när man förlorat hästar & varit med om skador & olyckor, men tar gärna både hängslen & svångrem på när det gäller saker som kan vara osäkra.

Jag älskar när folk vill dela med sig av sin kunskap & sina erfarenheter, då suger jag åt mig som en svamp, sorterar & sållar. Jag behåller det jag tycker är bra & följer min linje. Delar med mig av det jag lärt mig & hoppas att den jag delat det till uppskattar det lika mycket som jag.

När man har hållit på med hästar så länge som jag gjort har man en massa i bagaget, tyvärr en massa olyckor & tråkigheter också. Jag försöker dela med mig av dessa när jag kan, det är onödigt att det sker fler olyckor om de kan förhindras.


Hästar som skär av tungan på hösnören är inte så kul, inte heller när de fastnar med ett bakben i grimman & skadar sig så illa att det finns ingen annan utväg än att låta de somna in.
Hängande stigbyglar är ett riktigt sattyg som kan ställa till mycket oreda & skador. Jag är alltid noga med att hänga upp dem eller slänga dem i kors över sadeln. För löst spända maggjordar på täcken, ja listan kan göras lång. Vad man hoppas är att de olyckor som skett inte skall ske igen om man kan väcka folks uppmärksamhet på dem
Nätet som sitter runt höbollen kan innebära döden för din häst om den får i sig det, det är en lång väg genom tarmarna som det skall vandra innan det hittar ut igen, vilket inte alltid sker, utan det kan stanna & skapa kaos i tarmen...

Jag lider nog lite grann av säkerhetsnoja oxå :o)


Inga kommentarer: