Hösttrött

Jag tror jag hade kunnat sova minst en vecka, fattar inte varför jag är så energifattig.
Skulle egentligen träna nu innan jag ska till sjukgymnasten, men det enda jag tränar är fingrarna då jag skriver på tangentbordet...

I hallen står nu 3 IKEA säckar med blandade saker från stallet, mest tvätt, där står de & jag försöker att inte se dem då jag går förbi.
I hallen står oxå tvättkorgarna med ren tvätt, de borde plockas in på plats.
I vardagsrummet står det en gammal TV, en gammal skrivare & i hallen står det ännu en till gammal TV, alla väntar på att få åka till soptippen, men de bara står där.
Jag fattar inte varför inte bara någon tar med sig dem & slänger?
Varför packar inte någon upp grejerna ur IKEA säckarna?
Varför har inte någon plockat upp tvätten?

I morse upptäckte jag att jag satt trosorna ut & in, orkade inte ens vända dem, så idag är jag ut & in.
På morgonen får jag knappt upp ögonen när klockan ringer (som alltid) 6 på morgonen, jag tror jag matar katter & ger Tarzan sprutan i sömnen & sen måste jag bara snooza lite så jag kommer upp försent & får stressa till jobbet.

Det har ju hänt en hel del på senaste tiden & just nu tänker jag extra mycket på min vän som ska låta sin tro-tjänare somna in i morgon. Jag erbjöd mig att vara med, men det löste sig på annat sätt. Jag ska ju på fin-middag med pappa i morgon.
Den dagen jag tog bort Titan så lovade jag mig själv att om någon av mina vänner någonsin ber mig om hjälp att hålla i när ett djur ska avlivas så ska jag ställa upp. Jag har hittills inte behövt infria det löftet, men jag har erbjudit mig två gånger & jag skulle hålla mitt ord!

Jag googlade på energiboost för att ha en bild till bloggen, denna kom upp:

 Nu var inte detta en energiboost på sant, utan en bild från en blogg :o)
Jag kom på att jag behöver inte googla på energiboost för att hitta en bild, det finns en massa i min dator.

Nackdelen är att jag är i stallet på kvällarna & då behöver jag ingen energi....

Det börjar arta sig

Nu börjar vi komma i ordning i nya stallet.
Odin verkar oxå trivas, han sover ute i höladan & kommer in & äter & gosar med oss.

Jag trodde aldrig vi skulle få plats med alla grejjer, men i söndags när jag fått in allt så upptäckte jag att jag till och med fick flera korgar över... Nåväl jag har ju samma korg mani här hemma så nog lär jag hitta plats för dem!

Jennys lek med grävmaskinen är färdig & elkabeln är i backen. Det blir nog super bra med hagen då den är klar.

Idag fick det bli lite markarbete med Galsi, det är evigheter sedan vi körde lite lydnad i repgrimman.
Efter att ha låtsats glömma bort hur man gör när man är lydig. (Varför får man inte hålla grimmskaftet i munnen?, Joho Matte jag är säker på att men inte alls behöver backa om det är lerigt på backen, Åhh, Matte det luktar så gott från hallongodisarna i din ficka, kan vi inte smaka, bara liiite???)


Han travade jättefint på volten & sänkte sig ordentligt så att ryggen kom upp & jobbade. Underbart att slippa ha snoddar & inspänning när man jobbar longering.
Det är så roligt att han blir så lyhörd efter att man jobbat en stund från backen i repgrimma.

Fotade lite med min nya telefon idag. Jag har ju låtsats bli modern & skaffat mig en Samsung Galsxy mini & nu fattar jag kanske 1% av telefonen, jag som alttid sagt att jag ska ha mina hederliga gamla knappar & telefonen sk vara vikbar...

Från denna

Till denna...

Fast jag håller hårt kvar i min gamla, man vet inte när jag blir less på pekandet & vill ha knappar igen!

Galsi nyflätad & fin

Moije

Moije & Trulsa väntar på mat

Nicke Nyfiken

Igår började jag utbildning för BE-kort. Jisses så mycket regler det finns! Ska bli spännande att se om man lär sig allting eller om man kanske blir av med det körkort man har...

Nu ska jag surra med min underbara vän Anki som just att fattat en svårt beslut som man som hästägare tyvärr behöver ta ibland... Lider med henne, men vet att hon tagit helt rätt beslut, hon har gjort allt hon kan & lite till, men tyvärr har vi inga trollspön i våra händer...

En sliten grimma hänger i ett stall.

En blanknött sadel ligger på en pall.

Frågar du varför jag tårar bär

blir mitt svar: Min ponny borta är...

Min ponny nu nått slutet av sin färd.

Hans hovtramp ekar i en annan värld.

Han på klöverängar går på vall,

jag är ensam i mitt tomma stall.

En massa fixande & fotande

Kom till stallet vid 13.30 idag & då var det en massa hål utanför hagen. Tuula håller på att bygga om så Galsi också får en ingång där framme & får ha både grus-& skogshage.

Jenny skulle rida kurs med Trulsa i Centrerad ridning så jag fixade på med Galsi medan de var borta.
Eftersom det hade varit kallt på morgonen så hade Galsi täcke på sig. Plockade bort det, rengjorde Thermobaren & mockade hagen. Tog en bild inifrån hagen, Moije ser ännu större ut eftersom marken ligger lite högre upp i grushagen :o)

Gick in & donade i stallet & när jag kom ut igen så såg jag att Galsi låg & tog en siesta, smög in i hagen & fotade.

Gick närmare & hjärtat stannade nästen, Gasli lät jättekonstig! Det rosslade & lät som om han hade fruktansvärt svårt att andas. Det fick sin förklaring när jag kom närmare...

Han hade mulen i backen & snarkade!!! Kunde inte låta bli att skratta, så som han skrämde mig!
Satte mig ner hos honom i hagen, klappade honom & bara njöt. Han har alltid legat kvar fast vi kommit ut i hagen.

Trött kille myser med Matte i höstsolen

När Trulsa kom tillbaka var det dags att stiga upp

Moije

Galsi ser ut som en mini-mini bredvid Moije :o)

Odin kom upp till stallet, stackaren hade suttit utanför gamla stallet igår kväll & sett en aningen förvirrad ut. Jennifer hade kommit upp med honom till Jenny & han hade tagit en inspektionsrunda.
På morgonen hade han kommit igen & "hjälpt" Jenny fodra hästarna.
Nu kom han samtidigt som Jenny & Trulsa kom tillbaka från kursen. Han gick in i stallet & strök sig mot allt han kom åt precis som om han sa; Okej här kan jag väl bo.
Sen hoppade han upp på bänken Jenny satt i stallet igår & låg & åmade sig.

Nu var det dags för arbete.
Galsi har haft en stor gammal stubbe i sin hage & den skulle vi frakta bort med den lilla grävaren som Tulla kommit med till stallet. Eller vi & vi, Jenny var maskinist & jag var assistent :o)

Stubben kopplad till grävaren

Det gick sakta men säkert att släpa ut den genom hagen :o)

Jag kom inte hem för än vid 20-tiden, då slängde jag på lite tvätt eftersom tvättstugan var ledig, sydde ett fäste i en vojlock & käkade middag, sen var det dags att åka ner & kvälla pållarna.

Lampan Galsi har fått i sin hage är verkligen super, snacka om att vara upplyst :o)

Det såg så hemtrevligt ut när jag kom in med Galsi & vi såg Trulsa genom stallfönstret, det är väl det enda som är trevligt med mörkret, upplysta fönster ser så hemtrevliga ut.

Nu är jag tröttare än en gnu & det är väl dags att krypa i kojjen. Stallmorgon, tvättstuga & en massa att göra i stallet i morgon igen.
Dessutom har yr.no lovat en massa regn i morgon, 19mm!!!
Kanske bäst att ta med cyklop & baddräkt när jag sak ut med hästarna i morgon bitti...

Utvecklingen går framåt, tack & lov!

Tänkte på hur det var att ha häst när jag var yngre & hur mycket mer man lärt sig & hur mycket som förändrats.

När jag hade Glunt tyckte jag det var helt okej att "morgonfodra" vid 11-tiden... Törs inte ens tänka på vilken tid vi tyckte det var okej att ge kväll & hur många timmar de stod inne...
Vissa resonerar att "när jag var yngre & hade häst så gjorde vi si eller så & inte dog de..."
Nej, brukar jag tänka, men hur bra mådde de egentligen?

Thermobar är en av de uppfinningar jag prisar väldigt högt!

När jag hade Titan så fick de oftast klara sig med att äta snö vintertid, men nu när man lärt sig mer & det finns alternativ så finns det ingen anledning att vara kvar i det förgångna. Visst, det kanske fungerade (trodde man) men hur bra mådde hästarna av det?
Innan jag fick min Thermobar så åkte jag förbi stallet innan jobbet med en 2½ dunk med kokat vatten & hällde i, innan jag åkte hem så kokade jag vatten på jobbet & åkte till stallet & fyllde på nytt...
Jag har för mig att hästen måste äta 10 liter snö för att få i sig 1 liter vätska, dessutom går det en massa energi att omvandla snön till vatten!

Bomlösasadlar är något jag omvärderat sedan jag provat på & ridit i ett par stycken. Men det är samma där, utvecklingen går framåt & de gamla tidernas bomlösa är inte alls konstruerade som nutidens. Då var det väldigt vanligt att man sa att man skulle variera mellan en bomsadel & en bomlös för att man satt på ryggraden i en bomlös eftersom det inte fanns någon bom som fördelade & lyfte upp vikten. Så är det inte med dagens bomlösa, utvecklingen har även där gått framåt. Dessutom så är det tusen gånger bättre att rida barbacka än att ha en bomsadel som sitter illa, en sadel skall sitta bra året runt även om hästen ändrar sig i kroppen (sommar fet, höbollsfet eller slimmad & slank)
När vi köpte Galsi så tänkte vi just på det att han kommer att lägga om sig i kroppen eftersom han inte reds så mycket innan. Vi hade en Torsion sadel till Saxi som han trivdes bra i, men jag & Jessi var inte så där överlyckliga över den, den var lite klumpig & bred, dessutom var den ju inte så snygg... :o)
Helen som säljer Sensation sadlarna hade jag känt sedan flera år tillbaka.
(Det är hon som gjort målningarna på Titan & Saxi)

Jag kontaktade Helen om en annan sadel hon hade i sortiment då, men blev rekommenderad en Sensation, efter de önskemål vi hade så blev det en G3 med G4 säte & extra stora knästöd. Den har vi haft sedan vi skaffade Galsi & är supernöjd med den!

Flexibom fick mig att rysa förut, en bom som klämde åt som en klädnypa runt maken på hästen kunde ju aldrig vara bra! Nu finns det sadlar som har en flexibom längs efter & inte runt manken. Jag kunde inte förstå att folk kunde köpa sadlar med flexibom, nu har jag själv gjort det... Jag har ännu inte fått min Eques Sella Soft som har just en flexibel, längsgående bom, men det ska bli jättespännade att prova. En flexibel bom som följer ryggen borde i mina tankar vara bättre än en hårdstoppad stum bom längs ryggen?
Jag har själv ridit med renskinn under sadeln i många år & är verkligen förtjust i renskinnets egenskaper. Eftersom renens päls innehåller 2000 ullhår och mer än 700 luftfyllda celler/cm2 så blir det i princip som om man sätter luft under sadeln & även här så får ryggmusklerna jobba utan motstånd.
Jag har hjälpt Ulla på Nordic Horseselect i många år att marknadsföra & åka runt & sälja renskinn på Islandshästtävlingar, så jag har hunnit lära mig heldel om renskinn. Tyvärr så har Ulla flyttat söderut & jag vet inte hur igång hennes företag är idag. Men jag har ett helt renskinn kvar som ska bli padd åt Galsis Sella!

Fodertillskott är något annat som brukar diskuteras. "Inte gav vi mer än havre åt hästen när jag var ung & nog överlevde den" Jo, men hur bra mådde den? Mineraler, vad ska det vara bra för, inte får vildhästarna mineraler!
-Nej, men de strövar fritt & kan själva leta upp i naturen de som de har behov utav. Vi begränsar hästarna med staket & väljer vilket underlag det ska vara i hagarna, de har inte en chans att själva plocka i sig det som de behöver.

När jag berättar något till ungarna om när jag var liten så får man ofta säga "Det var innan mobiltelefoner, datorer & internat fanns" & ibland har de tittat på en som om man levt på stenåldern...
Utvecklingen har tack & lov gått framåt & vi måste lära oss att följa med i den, för hur många är utan mobiltelefon idag eller bor i grottor?

Flytt & hårdträning

Kört en massa grejer & flyttat över Galsi till nya stallet idag.
Han var så söt när han kom in i sin nya hage & hälsade på stora Moije & Trulsa. Trulsa som tidigare klart & tydligt deklarerat att sådana som Galsi kan man äta som mellanmål, ställde sig nu & brunstade åt honom för fulla muggar. Tanten är 24 år, men det verkar hon inte förstå...
Även Moije verkade tycka att Galsi var en "latjo liten pryl"
Galsi hittade en massa gräs & annat spännande i hagen så han var helnöjd.

Tuula & Bosse har jobbat på som riktiga elektriker & fixar en STOR ljus lampa som lyser upp nästen hela Galsis hage, tur så slipper han vara så mörkrädd.

Jag har en 130 L Themobar (fattar inte hur man klarat sig utan dessa i så många år!) & Jennty hade en 40 L, så vi kom på så smart att Galsi får ta den lilla så får Trulsa & Moije ha den stora, så nu har vi även kopplat in den i kväll.

I dag är det torsdag & det var dags för dressyrlektion igen.

Jisses så vi har skrattat! Det var jag & Sussi (jämngamla) Sussis dotter Emma & hennes kompis Evelina som red idag & vi skulle jobba med våra egna sitsar...

Vi fick rida på volt utan stigbyglar. Först skulle vi lägga benen bakom sadeln & det gick bra så länge det var ett ben i taget, så fort jag satte upp båda så fick jag kramp i vänstra låret. 

Sen skulle vi lägga benen framför sadeln, genast sjönk jag ihop som om jag satt i en sackosäck :o) Men så skulle vi givetvis inte sitta så det var bara att räta på ryggen & sitta & känna efter om vi kände båda sittbenen lika mycket. Vi fick träna på att öka & minska skritten bara med hjälp av sittbenen, svänga, göra halt & det gick väl inte så lysande.

Sen skulle vi trava på det sättet oxå...

Jag häll på att garva ihjäl mig för Galsi har inte direkt små travsteg, sen kom jag på att man kunde ju faktiskt fuska & tölta i stället, men det såg ridfröken & jag blev kommenderad trav igen....
Hon kunde kallt konstatera att det var mammorna som hade störts problem med dessa övningar.
Hon sa till Sussi att det kan ju ha med åldern att göra. Absolut, svarade jag, för vi har samma problem & är jämnåriga...
Lektionen gick så fort & det var väldigt nyttigt förutom att det var roligt.
Trots att jag är osäker på om jag kommer att ta mig upp ur sängen i morgon, fast i så fall beror det säkert på  alla grejer jag släpat på när vi flyttat & ingenting annat, så längtar jag redan tills nästa torsdag & vad vi ska hitta på då!

Avslutar med en film när jag släppte in Galsi i sin fina skogshage & han bekantade sig med Trulsa & Moije, det är Galsi som piper & gnäggar som en fjolla...

Då slutar en saga...

Så är slutet på en dikt som fastnade i min skalle då jag tog bort Titan.
Idag är det 14 år sedan, jag kan inte förstå var tiden tagit vägen?

För 14 år sedan jag jag & Ann in i stallet & borstade & pysslade med Titan för sista gången. Jag kan ännu känna ångesten jag hade när jag skulle ta på honom grimman för sista gången, det var då minuterna började räknas ner. Jag tog ett djupt andetag & tog fram hans lila grimma & satte på den.
Jag visste att jag tagit rätt beslut, jag visste att det inte gick att bota hans cancer, men ändå kände jag mig så hemsk, att det var jag som tagit detta beslut, att han skulle få somna in.

Jag hade varit förberedd på denna dag i nästan ett år, men ändå kändes det så hemskt, så jobbigt, man ville bara göra som strutsen & sticka huvudet i sanden, men det går inte, man har ett ansvar som djurägare att förhindra lidande...

Alla steg jag tog på vägen, från att ringa SLU & ställa frågor, låna böcker på biblioteket & lära mig mer om malingt melanom som han hade till att boka avlivning, fixa gravplats & grävare, alla de stegen var sorgearbete, ändå kände jag mig inte klar, ville inte, inte ännu...

Att berätta för 6 åriga Jessica vad hennes mamma beslutat göra, att tala om för skötaren Lena som fyllde 13 år två dagar innan, att han skulle förvinna inom en vecka var hemskt! Fy vad rutten jag kände mig, ändå visste jag att det var det schysstaste jag kunde göra för min vän som jag haft i 13 år...

Jag hade sedan länge beslutat mig för att inte vara med, man behöver inte se allt. Min dåvarande sambo fick gå med honom över ängen & vara med. Jag har ännu bilden på min näthinna hur de sakta går iväg över ängarna & gör sig ingen brådska alls, Titan tar en tugga gräs & jag känner mig ännu hemskare att han inte vet att han går rakt in i döden... Alla tankar som snurrade i skallen på en då & hur man gett vad som helst för att få en liten. liten tid till....
Jag valde att få honom avlivad med bultpistol. Jag hade läst mycket om olika metoder & alla var överens om att detta var det mest "smärtfria" sättet att låta sin vän somna in på.
Med sprutor kan de kämpa för att hålla sig på benen, en häst som är ett bytesdjur vet att när den går ner i backen kan den inte skydda sig alls & jag hade hört & läst om hästar som kämpat emot & det har bara varit obehagligt.
Sen kom nästa fundering, hur skulle det fungera i praktiken? Titan var ju fortfarande huvudskygg & speciellt skygg för karlar. Det hade gått hur bra som helst. min FD hade hållit armen över hans ögon när de la bulten mot pannan & jag insåg att Titan visste. Han stod dessutom just intill sin grav så det skulle vara lätt att få i honom. Inge sådana praktiska saker hade jag tänkt på, så här var det tur att den fanns andra som tänkte åt mig.
Skorna fick han behålla på, han var ju så öm om fötterna. Grimman skulle av, men läggas i graven & hans ögon skulle slutas. Det var mina önskningar & jag fick som jag ville.

Att behöva ta ett sådant beslut händer nästan varje djurägare minst en gång i livet, alla steg på vägen är bearbetning av sorgen.
När Saxi ryckets i från mig hade jag inga val alls, han inte ta farväl, han var bara borta. Jag förstod ingenting & var bara i chock. Det enda jag kunde planera var begravningen, samma här, skorna på & ögonen stängda.
Här kom all sorg & smärta efteråt & ångest, ångest över att man inte gjorde si eller så. Men det är sällan vi får  välja alla våra val här i livet...

"Som leendet bytes i skälvande tår, så växlar vårt liv några jordiska år. Ibland leker tanken i solljuset fri, ibland kommer nattsvarta skuggor förbi. Då slutar en saga, då slocknar en vind. Och allt blir så stilla, som tårar mot kind."

Sov gott älskade Titan, du lever ännu i mitt & många andras hjärta!

Statist

Läste i dagens tidning att man ska sanera gamla gruvområdet Nautanen & kom att tänka på när jag var statist i en musikvideo 10juli 2009 som bland annat spelades in i Nautanen, Kitarias Women of the sea. Det var en rolig & annorlunda upplevelse!

Vi startade dagen uppe i Nautanen där man slagit upp ett stort tält där vi blev sminkade & fick byta om.

Denice hade en läpp piercing & Hanna försöker få bort den, men den satt som sten!

Som tur var gick den att sminka över till en liten vårta.... :o)

Rebecca & Berit i "väntans tider"

Hanna

Katarina, Kitaria, går igenom bilder med fotografen

Tommy har blivit förhäxad...

Jag sminkad & omklädd.

Om man tittar på himlen utanför så ser man att den börjar bli svart, det kom ett riktigt äckligt åskoväder & regnet började vräka ner! Både jag & Rebecca är livrädda för åskan & vi fick bita ihop ordentligt för att klara av att vara kvar på filminspelningen. Det kändes inte så tryggt att stå med högafflar höjda mot himlen & hojta i åskan....

Eftersom Nautanen är en gammal gruva så var det givetvis fullt med sten på backen & det var inte så skönt att springa barfota, men vad gör man inte för att få vara i filmbranschen... :o)

På kvällen var det dags för scenerna som skulle spelas in i Kåkstan & nu hade vi bättre tur med vädret!

Innan tagning

Denice med sitt ok 

Katarina, Tommy & hästen Lillan

Jag hytter med näven

Vi har tillfånga tagit trollpackan! Jag i lila/grönt till vänster i bild

Vi höll stackars Katarina så hårt att hon fick blåmärken, snacka om att vi levde oss in i filmen :o)

Det var jätteroligt att se resultatet efteråt. Fina vyer från Gällivare, bra musik & givetvis otroligt bra statister!