Annika

Slänger ut lite bilder igen, fast nu inte på hästar utan skriver lite om mig i stället.
Nickis som smeknamn kommer egentlig ifrån att pappa kallade mig för Nickis, Nickan eller Knorpan som liten...
När man sen kom ut i Internet värden & skulle ha ett smeknamn så blev det Nickis. Samma har jag valt att ha på min firma, Nickis Design.
Nu är Nickis Design bara ett hobby företag, alla kan ju göra hemsidor idag så jag blev överflödig.

Det här är jag & min morfar Axel Ejefeldt när jag var ca 1 år gammal. 

Mormor & morfar bodde i Strägnäs där även mamma är uppvuxen. De hade en jättefin villa på Järpstigen som jag tillbringade alla mina somrar som barn i.

När sedan både mormor & morfar gått bort fick jag & mitt X frågan om att överta huset, men vi vågade inte flytta så långt bort...

Huset är i dag renoverat & utbyggt, min syster tog mamma & pappa dit på semester förra året & passade på att fota huset.

När jag var liten var det grus runt hela huset som morfar alltid krattat så det var fina ränder i det när vi kom.

Mormor hade gjort köttbullar & de serverades med färskpotatis & sockerdricka.

Jag hade en fin käpphäst som mamma gjort åt mig, han hette Blånte för han var gjord av en blå strumpa. Jag & morfar brukade ha kapplöpning runt huset med våra käpphästar.

I "backen" som vi kallade det, stod en hammock & bakom den fanns en körsbärsskog, underbart att gå ut & plocka färska bär!

Jag måste se om jag har fler bilder från Strängnäs & huset där, för det var ett riktigt drömställe att spendera somrarna på. Det enda tråkiga var att jag nästen inte hade några kompisar, men mamma (som är lika hästtokig som jag) snokade upp Näsbyholmsstuteri & kta dit med mig så jag fick rida på Tom Cobbley.

Här är en bild på mig & mormor Dagny, säkert taget i samband med bilden på mig & morfar.

Här är en bild på en julmiddag när jag var 2 år. Då bodde vi på Lasarettsgatan & med på bilden är från vänster: mamma, storebror Stefan, storasyster Nina, jag & storasyster Kicki. Pappa håller givetvis i kameran, vet inte om det fanns självutlösare på den tiden :o)

På den här bilden är jag 3 år & sitter i mammas knä. 

Mamma har gjort min fina batikkläning. Ja kan inte för mitt liv förstå det modet med korta, korta klänningar & trosor med "ankstjärt" på (volanger)

Nästa bild är våran superfina schäfertik Jorun. Även hon kommer från Strängnäs, Ingjalstorp (med reservation för stavningen) hette kenneln & ägarna Lillan & Holger var goda vänner till mamma & pappa.

Eftersom kortet är taget 1973 & hon var valp så gissar jag att det var det året hon var född. 

Nu kommer jag inte ihåg exakt vilket år vi tog bort henne, men det var nog 1984 eller 1985.

Någon gång ska jag ha en grå schäfer, gärna med hennes pappas blod i ådrorna. Hennes pappa kom från Tysklad & var väldigt väl meriterad, han hette Odin vom Andershofer Ufer.

Odin

Vi hade även katter hemma, Mymlan en svart väldigt speciell honkatt & en av hennes ungar, Pysse. Pysse fock man göra allt med. Han åkte gärna i dockvagnen, sov i ens säng, retade Jorun till vansinne. En härlig randig bondkatt var han.

Sen har jag släpat hem det ena efter det andra djuret till mamma & pappas förtret....

Allt från vandrande pinnar & ökenråttor till kaniner.... Pappa har svurit varje gång, men det är bara en fasad, han är lika djurtokig som vi andra :o)

När jag kom hem med en kanin från en klassresa till Luleå (det var annars killar som skulle köpa henne som ormmat, jag var tvungen att ta med henne hem...) så hotade han med att sälja Titan. Det visste jag att han aldrig skulle göra så jag kunde tryggt köpa kaninen & ta med henne hem. Jag ringde hem innan jag betalade & kollade läget & eftersom den hotelsen var så overklig så slog jag till & Tjejen flyttade med mig hem.

Pappa byggde om min gamla spjälsäng till kaninbur &  gjorde Tjejen rumsren....

Min vandrande pinne som jag tog hem var inte mamma så förtjust i, speciellt sen hon läst att de flesta är honor & förökar sig via jungfrufödsel & tydligen kunde en lös vandrande pinne äta massor av blommor  & mamma hade många fina blommor inne...

Nåväl jag fick i allfall behålla min ökenråtta Skorpan, som jag köpte i stället för ett par ridbyxor eftersom hästaffären var stängd & har man då en slant i handen & ser söta ökenråttsungar så tyckte jag det var lika bra att komma hem med en sådan i stället....   Som sagt Skorpan stannade & "Pinnen" flyttade, sen fick Skorpan en fru (pappa fick i julklapp) vi hade ett harem av ökenråttor, men det är en annan historia!

Glunt

När jag var liten så skötte jag hästar på Karlgrens slakteri, Olle Karlgren var även hästhandlare så det kom & gick en massa hästar i mitt liv på den tiden.

Det var ofta ont om ridhästar & när man visste att det skulle komma nya hästar & såg lastbilen komma trampade man iväg på cykeln för fulla muggar till stallet.
Glunt kom samtidigt som en vit liten ponny som hette Oscar, Lus Oscar kallade vi honom för. Jag kommer inte ihåg om han hade löss eller om han bara såg skabbig ut :o)

De flesta hästarna kom "namnlösa" & innan vi fått tag på Olle & han tittat på papperna (om det nu ens fanns några) så hade vi döpt hästarna.
Glunt hette egentligen Pricken.

Glunt & Oscar stod inne i lagården, i mjölkrummet. Alla samlades runt den söta lilla ponnyn Oscar & jag kände att någon blåste varmluft i nacken på mig, jag vände mig om & där stod Glunt, med huvudet på sned & tittade på mig.

Jag red Glunt & han var jättefin, jag tyckte bara mer & mer om den hästen. Sommaren 1983 skulle jag ha sommarhäst på Hedstallet i Gällivare. Stallet låg bara ett stenkast från där vi bodde så det var perfekt!

Sommaren med Glunt var underbar!
Vi han rida ut på långtur till Stenbron, vi tänkte egentligen rida till min kompis stuga i Björkberget (ca 5 mil) men vi kom bara till Stenbron (ca 1 mil) & det räckte. Våra föräldrar kom dit med fika & vi hade en mysig dag i solen.

Det blev dags för mig att åka på semester med mina föräldrar & Glunt fick åka tillbaka till Karlgrens. Jag hade redan börjat tjata på mamma & pappa att få ha honom över vintern, men inte riktigt fått något svar.

Just när vi skulle åka hem så ringer en tjej till mig & berättar att Glunt varit med om en olycka. En tjej hade ridit honom efter vägen & det hade kommit (om jag nu minns rätt) en taxi med släp som hade något löst på släpet som skramlade & Glunt blev rädd & hade hoppat till ut mot vägen & fastnade mellan bilen & släpet!!!

Nu hade mamma & pappa inte mycket att säga till om, så fort vi kom hem promenerade jag iväg till Karlgrens & hämtade hem Glunt!

Han var halt på ett bakben & hade tydligen haft blodförgiftning (?) så jag fick med några salvor som han skulle smörjas med. Han var ännu halt så det var promenader som gällde. 

När vi skulle gå från Karlgrens så sa tjejen som jobbade där som ridit Glunt att han skulle vara rädd för bilar & att vi inte skulle kunna leda honom "hem", det gick hur bra som helst.

Han repade sig & jag började rida honom igen. Han var så otroligt snäll!
Glunts pappa var en fin halvblods hingst vid namn Ibsen 526.

Hans stamtavla finns här: Ibsen 526

Mamma till Glunt var ett korsningssto som hette My Lady, han var född 1976. Han var ca 155 cm i mankhöjd & det räckte då åt mig :o)

Jag hade Glunt fram till 20 maj 1984 (min 16 års dag) & vi han med att tävla i hoppning på Ridklubben Dundret som då låg i Malmberget.

Det gick inte så bra på tävlingen fö vi rev & kom inte vidare, men det var bara en rolig grej :o)

Men han var duktig att hoppa min Glunt.

Här hoppar vi över stenmuren hemma.

Efter mycket tjat så gick mina föräldrar med på att jag skulle få köpa häst & det fanns ju bara en tänkbar, Glunt.

Veterinär besiktning beställdes som han inte gick igenom! Han hade en hälta på det bakben han skadade i bilolyckan & veterinären trodde inte han skulle hålla för ridning i längden så mina föräldrar sa nej, jag grät & bråkade men de vägrade köpa en halt häst.

Idag förstår jag dem, man behöver inte köpa problem, de kommer ändå.

Men Glunt var så speciell för mig att jag hade kunnat ha honom som promenadhäst just då.

Det var tungt att lämna tillbaka honom & jag vet inte hur många tårar jag grät.

Han åkte vidare efter en stund & jag köpte min ponny Titan

En dag så kom en kompis ridandes in på stallbacken med andan i halsen & skrek: Glunt är tillbaka, Glunt är tillbaka! Jag kastade mig på Titan & red iväg till Karlgrens & där stod han. Huvudskygg & med ett långt sytt sår på bogen... Jag grät igen.

Tjejen som jobbade i stallet frågade om jag kände honom & frågade om jag ville hjälpa till med honom så länge han var kvar. Givetvis ville jag göra det! Hon sa sen; -Han ska börja ridas nu så det går fortare att  sälja honom...

Jag red där ifrån & vände aldrig tillbaka. Vad som hände med min fina Glunt vet jag inte. Ett rykte sa att han blivit såld till Boden där han gick som sällskapshäst, men vad som verkligen hände med honom vet jag inte. Jag kan ännu idag känna den där varma pusten från hans mule på min hals & sakna denna stora underbara häst!

Lite bilder & filmer

Satt & bläddrade bland mina filer på datorn & kom på att jag ska lägga upp lite filmer & bilder.

Vi har väldigt små & tråkiga hagar, vi har snart slagits i tre år med det senaste ärendet hos kommunen för att få större hagar & förhoppningsvis så får vi ett ja i september då ärendet ska upp i fullmäktige.

Vi brukar busa lite & släppa killen lös på banan & träna & leka lite på kvällarna när man inte kan störa någon annan. Så här kan det se ut då:

Han kan verkligen spexa omkring den killen.

Galsi 2008-11-29, killen kissar på pottan.

När Galsi kom hem till oss så stod vi i ett stall där de hade "pott-tränat" ett halvblod att kissa i en hink, behändigt tyckte jag & så lärde vi Galsi att "gå på pottan". Han ställer sig i kisställning & vi tar in hinken & ställer den under honom & han kissa så snällt i den. Givetvis så kissar han utan hink om vi inte kommer fram med den i tid :o)

2009-03-14 Galsi uppställd för fotografering

 2009-03-14 anordnade ungdomarna i Bifrost en tolktävling på ovalbanan. Jessica red & Rebecca tolkade.

Jag vill lova att det gick undan! Ibland låg det mer ungar i snön än de stod på skidor :o)

Jessica Lundberg på Vera & Amanda Kantola dyker i snödrivan.

Det gällde att vara ordentligt rustad för det flyger en massa snö från hästarnas hovar :o)

Jennifer har både slalomglasögon & hjälm.

Just innan målgång dök Rebecca på näsan & ropade till Jessica: Rid, rid jag åker i mål!

Allt för att vinna.... (fast de vann inte :o)

Här åker Hanna på magen efter Frida & Bassi.

Vi försöker ha ovalbanan plogad även på vintern så vi kan träna där, men inne på hoppbanan så ligger snön tjock. Jessi & Glasi plumsade omkring i djupsnön 2009-03-21

Det är ganska djupt i snön, men det kan ju vara en fördel om man trillar av...

Jessica & Galsi myser i hagen 2009-09-20

Avslutar med en film från en träning för Lasse då vi jobbade på att flytta rumpan. Lasse började titta på min sits & justerade en massa & när vi väl skulle rida igen hade jag totalt glömt bort vems rumpa vi höll på att jobba med... :o)

Mera stallfix

Det är som om man aldrig blir klar när man väl börjat :o)

Igår hade vi mysigt i stallet & käkade tårta med halva familjen Öderyd från grannstallet & Pernilla & Evelina som stått hos oss tidigare men nu flyttat upp till Mias stall. Det var en super skön, varm & nästan insektsfri kväll.
Efter det så tog jag, Anna-Carin & Fanny & skruvade upp hyllorna intill garderoberna.

Nästa år får målarpenslarna komma fram så det blir ännu finare :o)

Hittade en fin hängare med hästar som legat här hemma i flera år i väntan på att jag ska hitta ett bra ställe att hänga upp den på & idag hittade jag det bra stället, i stallet :o)

Jag har gjort skyltar till våra ryktlådor.

Modellen till Galsis skylt är Dagur frá Thvera på en bild som jag fotat på honom när han var i Gällivare & tävlade på Bifrosts invigning av ovalbanan 2004.

Detta är en bild som jag är stolt över, jag tycker den blev kanon bra!

Galsi har extremt mycket man, men lyckas alltid tappa en massa under sommaren, tyvärr alltid på den sidan han har minst man.

Så här såg han ut innan betet den 4/7 2010:

Den 14/8 2010 efter betet:

I år är det inte riktigt lika hemskt:

Men det är nästan som om man "tappat" halva hästen framför sig när man rider.

Idag har vi varit ute på en härlig ridtur runt ridstigen, Galsi gick & slog med läpparna som han brukar göra så han är nöjd & glad. 

Vi träffade även på monster efter stigen, ett STORT PONNY ÄTANDE MONSTER stod i buskarna & lurade på stackars Galsi som räddade sin Matte från att bli uppäten genom att göra en tvärnit så att gruset sprutade, tur vi kom i tölt för jag tappade stigbygelen & hamnade på tre kvart.... 

Myggmedel

Jag har i år samt slutet på förra året använt Absorbine Ultrashield myggmedel & tycker den har fungerat toppen!
Jag tycker man får smörja på det oftare än var 14é dag som de rekommenderar, men den håller myggen borta.

Jag har tidigare använt RB86 från Nim Distribution Center Den tycker jag också fungerar toppen, men den är lite jobbig att handskas med när man bor här uppe. Är den inte nog varm så har den en förmåga att klumpa ihop sig & man får värma flaskan i varmvatten innan man smörjer.
Nim har även ett annat bra myggmedel MK19 som fungerar super på människor & även på hästar.
Nu hör jag till den lyckliga skaran som inte får myggbett mera, jag blir biten, men får inga kliande bett.

Ett annat medel som jag använder mycket är Vegebom , vilken underbar salva!!!

Den 25 juli såg Galsi ut så här under ganacherna:

Vi har smort med Vegebom & tvättat varje dag, kom idag på att jag kanske ska ta en "efter" bild & nu ser det ut så här:

Så här fint har det varit i ett par dagar nu, som sagt helt suverän salva!
Det är flera av mina vänner som använt denna salva & är lika nöjda.

Tävlingspremiär

Hittade denna text som jag skrivit för Bifrostbladet 2003 när jag hade debuterat på Istölten i Jukkasjärvi med Glaedir.

Tävlings premiär

Så var det då dags för mig att göra min tävlingspremiär.

Efter att ha jobbat med på de tävlingar som vi hitintills ordnat, tyckte jag att det var dags att se en tävling från sadeln för en gångs skull. Att sedan min dotter Jessica även skulle göra premiär så jag även fick agera hispig mamma gjorde inte saken sämre J

Tävlingen var Bifrosts istölt utanför Icehotel i Jukkasjärvi & hästen som skulle få äran att bära mig runt var Glaedir. Skjóna var redan upptagen av Anna-Karin & Jessica, så jag tänkte satsa på ett säkert kort & starta Glaedir i töltheatet för seniorer.

Min egen nervositet höll sig i schack i och med att Jessica skulle tävla. Så nu kunde jag vara nervös för att hon inte skulle orka hålla Skjóna & man skulle se dem susa iväg över isen jagade av såväl hundspann & skotrar som Japaner på sparkar. Att det även fanns en stor isvak i närheten där man kan bada naken (jag såg dem minsann) lade ju bara en extra krydda till min fantasi.

Tävlingsdagen kom & jag väntade så på min nervositet. Vi åkte upp till Kiruna & lastade av hästar för veterinär besiktning. Givetvis så hade det snöat under natten så isen var täckt av ett snölager vilket gjorde den väldigt hal. Snabbt var en traktor på plats & banan plogades. Ingen nervositet ännu.

Först skulle defileringen ridas med alla ekipage. Jag & Anna-Karin red själva Glaedir & Skjóna, skena runt med barnen kunde de göra under deras töltheat som kom direkt efter.

Det var ett 40-tal ekipage som töltade runt med Matti & Kátinna i täten som fanbärare & det kändes väldigt högtidligt & fint. Jag & Glaedir red på som om vi redan red ärevarvet efter vinsten i tölten…

Sen var det barnens tur, snabbt blev det hästbyte & barnen töltade in på isen, nu var nerverna på helspänn & jag vågade knapp titta. Jessica red på säkerhet & höll sig i baken på Glaedir (som INTE hade bråttom) Även i varvbytet var hon kvar bakom Glaedir.

Massor av peppning när de kom ut & ord som om att man ska inte räkna med att komma till final på sin första tävling hasplade jag ur mig till henne.

Finalekipagen ropades upp & det var verkligen lång näsa mamma, Jessica & Skjóna gick till final.

Så var det min & Glaedirs tur att beträda isen, ingen nervositet ännu, men en otrolig hunger efter hamburgarna som grillade bredvid banan.

Vi kom så in töltandes på banan & skulle minsann visa vad vi gick för.

Och gå kan väl nästan det tempo som vi höll kallas för.

Efter ett tag blev jag omriden av ekipage, efter ekipage Jag försökte öka tempot lite, med resultat att Glaedir tyckte att ska det gå fortare så skulle han byta gångart till galopp, för det är lättare än att öka tölten. Jag tog ner honom i tölt igen & blev varvad av flera ekipage, Anna-Karin susade förbi på Skjóna & frågade hur det gick & jag tror hon han höra mitt –Bra, innan hon töltade vidare.

Ann-Helen & Iggan (som annars alltid blir varvade på tävling) kom ridandes förbi mig,

-Rider du om mig! hann jag ropa innan de försvann framför mig i ett för mig rasande tempo.

-Vi kör på säkerhet, sa jag till Glaedir & han krökte ännu mer på nacken & jag tycket att en av finalplatserna är i vår hand så fint i form som han gick. Jag glömde nog bort att det var tölt tävling & inte dressyr…

Så talade domarna om att de var nöjda & vi fick sakta av & rida ut. Att vi fick rida så länge som vi gjorde, hade säkert att göra med att de var så imponerade av Glaedirs form att de ville se oss längre.

Äntligen fick jag min hamburgare & nu väntade spedpass, ”öl”-tölt & finaler.

(Kan ju bara tillägga att Skjóna men racerbenen, vann speedpassen)

Jessica började se nervös ut & nu började mina nerver verkligen dallra, hur skulle hon klara av att hålla henne i tölt just efter passen?

Så var det dags för henne att beträda banan & rida final.

Ekipagen kom in & jag tänkte att hur ska det nu gå, hon har ingen Glaedir att styra in i rumpan på!

Det gick bra, Jessica red med ett leende på läpparna förbi de andra när det behövdes, här behövdes det inte någon bromskloss inte!

Jag stod på utsidan & hade tårar i ögonen & fladdrade omkring som ett nervvrak, så det var till detta som min nervositet sparat sig.

När de så var klara upptäckte jag att jag saknade en häst, jag hittade Glaedir hos Lotta, vars häst även gått till final med Sara.

-          Jasså du har fått en häst, sa jag till henne.

-          Du gav honom till mig innan finalen & bad mig hålla honom en liten stund, svarade hon.

Jag bad så mycket om ursäkt & tänkte än en gång att det måste vara så här att vara virrig tävlings mamma.

Resultatet ropades ut & Jessica & Skjóna slutade på 3.e plats!

-          HA! Mamma, där ser du att det kan gå bra i första tävlingen man ställer upp i.

Ja, det var nog bara något jag intalade mig själv för att det skulle kännas lättare att sen min snälla mamma sa till Jessica i telefon:

-          Så nu är det bevisat, du rider bättre än mamma! gjorde ju verkligen saken bättre.

Tack för det mamma, ska man inte hålla på sina barn i ur & skur & peppa dem?

På kvällen var det äkta norrländsk ryttarmiddag i tältkåta med mat som tillagats över öppen eld, vid Jukkasjärvi kyrka. Maten var underbart god & jag tyckte jag åt & åt. (jag fick ju bara i mig en hamburgare under tävlingen)

Domarna, Anna Jardelin & Ylva Hagander verkade var vid gott mod trots att de fått sitta på sparkar täckta av renskinn & döma tävlingen.

Anna-Karin skulle i egenskap av ordförande överräcka presenter till domarna. Hon ställde sig upp & sa att nu ville hon överge domarna, vilket gjorde att stora skratt salvor bröt ut & Ylva sa att – det är väl bara att ta sparken, för det kan väl bara vara nedför härifrån till Stockholm…

Så avslutades Bifrost först istölt på natur is & jag hopas verkligen att detta blir en tradition med sparkar, renskinn, japaner & nakenbadare trots att jag missade min finalplats så var jag väldigt nöjd.

En sak kan jag då säga er, jag har fått blodad tand & det är bäst att ni ser upp i 4-gången på sommartävlingen för då kommer jag & Glaedir igen & denna gång SKA vi rida ärevarv!

----------------------------------------------------------------

Nu blev det inte så utan den premiärtävling jag gjorde var med Saxi på invigningen av ovalbanan 2004 som jag lyckades klanta till ordentligt, men det är en annan historia

Fixat idag med

Idag fortsatte sadelkammar fixet. Först åkte jag med Sussi & hämtade hem Bassi från betet. Det tog 1 timme & 45 minuter innan han var lastad, men det hade kunnat ta längre tid. Idag var han mest tjurig, men den stackaren har varit totalt LIVRÄDD att sätta in ens en hov i transporten. Så fick Sussi låna en fronturlastad & då gick det bra så länge han vara fick gå igenom transporten, det är just detta med att stanna & bli fastsatt som är hans problem. Han har en gång lyckats komma under bakbommen med rumpan & slängt sig ut så transporten gick sönder & han själv fick skrapmärken på ryggen.
Tydligen så har tidigare ägaren lastat honom med en säck över huvudet så det förklarar en hel del av hans beteende.

Då Bassi var säkert hemma igen så fortsatte fixandet i stallet, hem, middag & tillbaka för mera fix.

Så här blev det inne i stallet.

Inne i sadelkammaren börjar det oxå arta sig & det ser nästan ut som om jag får plats med alla mina saker!!! :o)

Galsis garderob är den som är längst in & det finns faktiskt lite plats på hyllorna ännu...
I morgon kan det bli ett "fixar-uppehåll" för min älskade son fyller 18-år i morgon!