Sadelköpar tankar

Det är smittsamt det där med sadelköp har vi kommit fram till... Min kompis har just köpt en ny sadel & genast började tankarna snurra i min skalle om en till sadel.
Vi har idag en Sensation Ride från Soft Saddles världens absolut skönaste sadel!

Det är en G3 som är uppgraderad med G4 säte & extra stora knästöd. Som sagt var helt underbar att rida i & passar hästen alla årstider, men jag har alltid även velat ha en bomsadel.

Den sadel som jag suktar mest efter är en Santa Cruz Leopold, den ser så underbart, underbart skön ut!

Men min plånbok säger ABSOLUT nej till denna, även om den "bara" ligger på 13 900:-

Däremot så hade jag en underbart skön sadel till Saxi, en Henri De Rivel Anthenor som var underbar att rida i. Jag vill ha en sadel med stora knästöd & djupt säte.

 Nu har jag hittat en som är till salu för ett mycket vettigt pris & har lånat en kompis HDR Treckner för att kolla in bomvidd, det var en 34 & den var för smal.
Den sadeln jag är intresserad av har en bomvidd som heter fit 4,5 som ska motsvara Xvid, men det sa mig inte mycket när de andra sadlarna är i siffror... Har googlat & googlat & nu tror jag att jag har kommit fram till att fit 4,5 motsvarar 35 i bomvidd, alltså borde den passa där i alla fall.
Nästa fråga är ju typen på bommen, Anthenor passa hästar med lite sväng rygg, men vad har då Galsi???
Lånade en Flexicurve av en kompis, men fattade inte mycket av den...
Visst du får en profil som du kan rita av (hela ryms inte på ett A4) men jag trodde man skulle få några gradtal eller så med den.

Nåväl har ritat så gott det går & skickat bilder på hans rygg, vet inte om den är mer rak eller svängd?

Räknas den som mera rak så är risken att Anthenoren inte passar, men då borde Leopolden passa i stället... På ett sätt så hoppas jag att Leopolden INTE passar för då kan jag släppa ut den ur min hjärna & slipper tänka på den mera.

Nåväl vi får väl an se vad det slutar med för sadel, kanske blir det ett till träns i stället 

Snoppstenar

Första gången jag hörde talas om detta var via SIF´s forum i någon fråga jag hade om Saxi, att det kunde bildas mineralstenar eller bönor som jag också hört att de kallas i skapet, kring urinröret, hade jag aldrig tidigare hört talas om.

Jag hade ute veterinären till Saxi i oförrättat ärende, trots att han fått lugnande så vägrade han hänga ut den så länge veterinären var kvar (vet inte om han tycket det var genant).
När veterinären sedan farit så hängde han ut hela härligheten & jag tyckte att jag kunde väl kolla själv. Sagt & gjort på med gummi handskar som jag smorde in i paraffinolja & in & grävde lite, inte så populärt, men jag fick ut en liten "sten".

När jag sen fick Galsi så tog jag ut veterinären igen & han fick tag på STORA stenar som satt intill urinröret. Tänk vad det ska ha varit obehagligt att kissa...

Det spred sig en "snoppstens" epidemi & min kompis Ankis pålle Bassi bräckte snabbt Galsis rekordstenar.

Nu har jag lärt mig själv att plocka ut dessa stenar & brukar ta en genomgång av Galsis skap var annan var tredje månad.
Jag har minskat ner på hans mineraldos & jag tycker att det blivit mindre stenar.
Idag plockade jag ut några pyttesmå & det är första gången efter betet jag kollar.

Jag brukar även få kolla andras hästar, jag har ingenting emot det, man vet ju att det hjälper hästen. Jessi däremot klarar inte ens av att vara i stallet då jag gör detta, hon tycker det luktar så illa från skapet  

Hoppas på tur :o)

Vinn ett snyggt fleecetäcke!

Dyr pålle...

Småstallsområdet där vi har Galsi ligger just intill Ridklubben Dundret i Gällivare & där finns även Bifrosts ovalbana så vi har inte många meter till banan när vi vill träna. Innanför ovalbanan ligger ridklubbens hoppbana.

Det röda krysset är stallet.

Jag ska rida kurs för Camilla Hed  26 - 27 augusti & sen har jag anmält mig till klubbtävlingen den 28 augusti, det sak bli jättekul!

Idag var Galsi MYCKET dyr, han gick så bra att det var en ren fröjd att rida & jag ville inte riktigt sluta, men det är när man som minst vill sluta som det är dags att sluta har jag lärt mig genom åren :o)

En bild på mig & Galsi från hösttävlingen 2008.

Host och slemlösande!

Galsi hostar nästan alltid när man tar första traven. Jag frågade en veterinär om detta & fick höra att han mest troligt är lite dammkänslig. Det är inget vi behöver hoppa i taket för, men bör ha det lite i bakhuvudet.
Jag googlade runt lite för att se om det fanns några örter man kan ge som hjälper.
Jag försöker alltid i första hand hitta örter eller sådant som är naturligt, jag tycker inte riktigt om syntetiskt framtagna preparat, även om de kan vara bra att ha ibland.

Jag hittade en "Häxbrygd" som vi kallar det som faktiskt hjälper.

Här kommer receptet på den:

Host och slemlösande!

• 1,5 liter vatten
• 40 g Anis
• 30 g Timjan
• 25 g Lakrisrot 
• Äppelcidervinäger

Låt vatten och anis sjuda i ca 10 min under lock, häll i timjan och lakrisrot. På med locket och låt allt stå i minst 12 timmar. Sila bort allt och pressa ut vätskan eftersom det är vätskan du ska använda. Kolla varje dag innan du använder avkoket så att den inte har börjat jäsa.

Jag låter grytan stå i kylen över natten & häller sen upp den genom en sil. Jag pressar ut vätskan från örterna i silen.

En urdiskad 2 liters colaflaska duger bra att förvara "Häxbrygden" i.

Jag ger ½ dl av "Häxbrygden" & ½ dl av äppelcidervinägern i kraftfodret morgon & kväll.

Jag köper kryddorna från Borgeby Kryddträdgård

080808

080808 det datumet skrev jag på köpekontraktet när vi köpte Galsi, jag reagerade inte för än efteråt att det var ett "speciellt" datum. Hans dåvarande matte var ute & red när jag skulle betala honom, en siffra var fel i kontonumret & jag ringde henne & medan vi pratade gjorde jag överföringen. Jaha, säger hon, då får jag tacka för ridturen på din häst. Ganska lustigt att hon red ut på sin häst & kom hem på min :o)

Så just i dag är det tre år sedan kontraktet skrevs & 080815 hämtade jag prinsen i Piteå dit han & Kerid kommit med Greens transport & vårat äventyr tillsammans började.

Annika

Slänger ut lite bilder igen, fast nu inte på hästar utan skriver lite om mig i stället.
Nickis som smeknamn kommer egentlig ifrån att pappa kallade mig för Nickis, Nickan eller Knorpan som liten...
När man sen kom ut i Internet värden & skulle ha ett smeknamn så blev det Nickis. Samma har jag valt att ha på min firma, Nickis Design.
Nu är Nickis Design bara ett hobby företag, alla kan ju göra hemsidor idag så jag blev överflödig.

Det här är jag & min morfar Axel Ejefeldt när jag var ca 1 år gammal. 

Mormor & morfar bodde i Strägnäs där även mamma är uppvuxen. De hade en jättefin villa på Järpstigen som jag tillbringade alla mina somrar som barn i.

När sedan både mormor & morfar gått bort fick jag & mitt X frågan om att överta huset, men vi vågade inte flytta så långt bort...

Huset är i dag renoverat & utbyggt, min syster tog mamma & pappa dit på semester förra året & passade på att fota huset.

När jag var liten var det grus runt hela huset som morfar alltid krattat så det var fina ränder i det när vi kom.

Mormor hade gjort köttbullar & de serverades med färskpotatis & sockerdricka.

Jag hade en fin käpphäst som mamma gjort åt mig, han hette Blånte för han var gjord av en blå strumpa. Jag & morfar brukade ha kapplöpning runt huset med våra käpphästar.

I "backen" som vi kallade det, stod en hammock & bakom den fanns en körsbärsskog, underbart att gå ut & plocka färska bär!

Jag måste se om jag har fler bilder från Strängnäs & huset där, för det var ett riktigt drömställe att spendera somrarna på. Det enda tråkiga var att jag nästen inte hade några kompisar, men mamma (som är lika hästtokig som jag) snokade upp Näsbyholmsstuteri & kta dit med mig så jag fick rida på Tom Cobbley.

Här är en bild på mig & mormor Dagny, säkert taget i samband med bilden på mig & morfar.

Här är en bild på en julmiddag när jag var 2 år. Då bodde vi på Lasarettsgatan & med på bilden är från vänster: mamma, storebror Stefan, storasyster Nina, jag & storasyster Kicki. Pappa håller givetvis i kameran, vet inte om det fanns självutlösare på den tiden :o)

På den här bilden är jag 3 år & sitter i mammas knä. 

Mamma har gjort min fina batikkläning. Ja kan inte för mitt liv förstå det modet med korta, korta klänningar & trosor med "ankstjärt" på (volanger)

Nästa bild är våran superfina schäfertik Jorun. Även hon kommer från Strängnäs, Ingjalstorp (med reservation för stavningen) hette kenneln & ägarna Lillan & Holger var goda vänner till mamma & pappa.

Eftersom kortet är taget 1973 & hon var valp så gissar jag att det var det året hon var född. 

Nu kommer jag inte ihåg exakt vilket år vi tog bort henne, men det var nog 1984 eller 1985.

Någon gång ska jag ha en grå schäfer, gärna med hennes pappas blod i ådrorna. Hennes pappa kom från Tysklad & var väldigt väl meriterad, han hette Odin vom Andershofer Ufer.

Odin

Vi hade även katter hemma, Mymlan en svart väldigt speciell honkatt & en av hennes ungar, Pysse. Pysse fock man göra allt med. Han åkte gärna i dockvagnen, sov i ens säng, retade Jorun till vansinne. En härlig randig bondkatt var han.

Sen har jag släpat hem det ena efter det andra djuret till mamma & pappas förtret....

Allt från vandrande pinnar & ökenråttor till kaniner.... Pappa har svurit varje gång, men det är bara en fasad, han är lika djurtokig som vi andra :o)

När jag kom hem med en kanin från en klassresa till Luleå (det var annars killar som skulle köpa henne som ormmat, jag var tvungen att ta med henne hem...) så hotade han med att sälja Titan. Det visste jag att han aldrig skulle göra så jag kunde tryggt köpa kaninen & ta med henne hem. Jag ringde hem innan jag betalade & kollade läget & eftersom den hotelsen var så overklig så slog jag till & Tjejen flyttade med mig hem.

Pappa byggde om min gamla spjälsäng till kaninbur &  gjorde Tjejen rumsren....

Min vandrande pinne som jag tog hem var inte mamma så förtjust i, speciellt sen hon läst att de flesta är honor & förökar sig via jungfrufödsel & tydligen kunde en lös vandrande pinne äta massor av blommor  & mamma hade många fina blommor inne...

Nåväl jag fick i allfall behålla min ökenråtta Skorpan, som jag köpte i stället för ett par ridbyxor eftersom hästaffären var stängd & har man då en slant i handen & ser söta ökenråttsungar så tyckte jag det var lika bra att komma hem med en sådan i stället....   Som sagt Skorpan stannade & "Pinnen" flyttade, sen fick Skorpan en fru (pappa fick i julklapp) vi hade ett harem av ökenråttor, men det är en annan historia!