"Tämj mig" sa räven

För många år sedan så läste jag böcker av Torey Hayden, helt underbara böcker om hennes arbete med barn med psykiskt handikapp. I en av böckerna, tror det var rävungen, så citerar hon text från boken Lille Prinsen av Antoine de Saint Exúpery. Jag fastande för denna text & skrev ner den, började tänka på den idag & med teknikens under kunde jag googla fram texten som här följer:

Kapitel XXI Ur Lille Prinsen av Antoine de Saint Exúpery Då kom räven:'
- God dag, sade räven.
- God dag, svarade Lille prinsen artigt. Han vände sig om men såg ingenting.
- Jag är här, sade rösten, här under äppelträdet.
- Vem är du? Frågade Lille prinsen. Du är så näpen…
- Jag är en räv, sade räven.
- Kom och lek med mig”, föreslog Lille prinsen. ”Jag är så ledsen…”
- Jag kan inte leka med dig”, sa räven. ”Jag är inte tam”
- ”Åh, förlåt”, sa Lille prinsen. Efter att ha funderat en stund tillade han: - ”Vad innebär att vara ’tam’?”
- Du är tydligen inte hemma här, sade räven. Vad söker du?
- Jag söker människorna, sade Lille prinsen. ”Vad innebär att vara ’tam’?
- Människorna, sa räven, har gevär och jagar. Det är mycket obehagligt. De föder upp höns också. Det är det enda dem intresserar sig för. Söker du efter höns?
- Nej sade Lille prinsen. Jag söker vänner. ”Vad innebär att vara ’tam’?”
- ”Det är en konst som är nästan bortglömd” sa räven. ”Det betyder ’att fästa sig vid någon’…
- ”Fästa sig vid någon?”
- ”Ja visst”, sa räven. ”Än så länge är du bara en liten pojke för mig, lik hundratusentals andra små pojkar. Och jag behöver dig inte. Och du behöver inte mig heller. För dig är jag ingenting annat än en räv lik hundratusentals andra rävar. Men om du tämjer mig, så kommer vi att behöva varandra. Du kommer att vara den ende i världen för mig. Jag kommer att vara den ende i världen för dig…”
- Jag börjar förstå, sade Lille prinsen. Det finns en blomma… jag tror att den har tämjt mig…
- Kanske det, sade räven. Man ser allt möjligt här på jorden.
- Åh, det är inte på jorden, sade Lille prinsen.
- Räven verkade mycket nyfiken.
- På en annan planet?
- Ja.
- Finns det jägare på den planeten?
- Nej!
- Det var intressant! Och höns?
- Nej.
- Aldrig är någonting fullkomligt, suckade räven och fortsatte: ”Mitt liv är enformigt, jag jagar höns och människorna jagar mig. Alla hönor liknar varandra och alla människor liknar varandra. Jag tycker det är lite långtråkigt. Om du tämjde mig skulle det lysa upp min tillvaro. Jag skulle känna igen ljudet av steg, som var olika alla andra. De andras steg kommer mig att försvinna under jorden. Dina steg skulle vara en locksång, som fick mig att titta upp ur lyan.
Titta! Ser du sädesfältet där borta? Jag äter inte bröd. Säden är inte till någon glädje för mig. Sädesfält kommer mig inte att tänka på någonting. Och det är synd! Men du har hår som guld. Det blir härligt, då du har tämjt mig! Den guldgula säden ska föra tanken till dig. Och jag ska älska vinden som susar i säden…”

Räven tystnade och såg länge på Lille prinsen.
- ”Tämj mig, är du snäll!” sa han.
- ”Det skulle jag gärna göra”, svarade Lille prinsen. ”Men jag har så ont om tid. Jag måste skaffa mig vänner, och det är så mycket jag måste lära känna.”
- ”Man lär bara känna det man tämjer”, sa räven. ”Människorna har inte längre tid att riktigt bli bekanta med något. De köper färdiga saker i affärerna. Men eftersom det inte finns vänner att köpa i affärerna, har människorna inte längre några vänner. Om du vill ha en vän, så tämj mig!”
- ”Hur ska man göra då?” frågade Lille prinsen.
- ”Man måste ha mycket tålamod”, svarade räven. ”Först sätter du dig en bit ifrån mig, till exempel där borta i gräset. Jag tittar under lugg på dig, men du säger ingenting. Men för varje dag kan du sätta dig lite närmare…”

Nästa dag kom Lille prinsen tillbaka.
- Det hade varit bättre, om du hade kommit tillbaka vid samma tid, sade räven. OM du kommer till exempel klockan fyra på eftermiddagen, så hade jag börjat känna mig lycklig redan kl tre. Ju längre tiden lider desto lyckligare känner jag mig. Klockan fyra har jag redan börjat känna mig upprörd och orolig, jag får betala priset för lyckan! Men om du kommer när som helst, vet jag ju aldrig när jag kan börja ställa in mitt hjärta på dig.. det måste finnas en visst ritual.
- Vad är en ritual? Sade Lille prinsen-
- Lille prinsen tämjde alltså räven. Och när tiden var inne för honom att resa sin väg, sa räven:
- ”Åh! Jag kommer att gråta!”
- ”Det är ditt eget fel”, sa Lille prinsen. ”Jag ville dig inget ont, men du bad själv att jag skulle tämja dig…”
- ”Ja visst”, sa räven.
- ”Men nu kommer du att gråta”, sa Lille prinsen.
- ”Ja visst”, sa räven.
- ”Vad har du då för glädje av det hela?”
- ”Jag blir lyckligare när jag ser den gyllene säden.”
- Adjö, sade Lille prinsen.
- Adjö, sade räven. Nu ska du får höra min hemlighet.
Den är mycket enkel: det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen.

6 juni

Dagen började med morgonfodring med hjälp av överkonstapel Odin :-)
Han är ganska rolig som ska ha full koll på oss människor & se till att vi gör det vi ska.

Sen stack jag & Tuula iväg & hämtade hö.
I förrgår upptäckte vi värmeutveckling i deras stora höbollar & alla fem fick kasseras. Detta betydde att höladan i princip blev tom!
Städade ur den & packade färdigt hösäckar igår.

Drygt 600 kg hö fick vi med oss hem & det borde räcka ett tag även till "stor glufsare" som Moije & Trulsa :-)

På vägen hem stannade vi till i Ullatti hos min vän Anki & den mystiska vinflaskan jag hittade i mitt stallskåp i går fick sin förklaring...

Hem & lasta ur hö från släp & in i hölada. Det hade hunnit bli riktigt varmt så jag hade t-shirt på mig. Kan säga att det inte var så smart. Det ser ut som om jag fått pricksjuka på armarna & jag svettades som en tok när vi lossade höet så det satt till och med hö fastklibbat på kroppen innanför min bh...
Hem & dusch. Lyckades till och med slumra till en stund.

Jag & Jessica fick ett ryck på kvällen & åkte ut till Galgbackens Islandshästar.
Fick snosa på ett tre dagar gammalt föl, så himla söt!
Freja från Galgbacken E: Frakkur frá Mýnesi & U: Nama frá Rödli

Kliade även på min gamla bekanta Skjóna frá Hjardarhvoli, hon börjar bli till åren nu född 1989 så hon är 24 år i år. Det var på henne jag lärde mig rida islandshäst & hon har en speciell plats i mitt hjärta.

Det var tack vare henne & hennes avkomma Frode från AndraSidan som jag sommaren 2003  hamnade på Slätterne Gård där jag hittade Saxi <3 p="">
Väl i stallet i kväll fick Galsi lite spa, jag tycker inte jag pysslat med honom på evigheter så det fick bli extra pyssel i kväll. Ryktade ordentligt, smorde in hans vassa mule med helosan (vilket han direkt doppade ner i spånet), rensade ut en ganska hård snoppsten, klappade, kliade & borstade tänderna på honom. Han brukar inte tycka att allt detta är nödvändigt, men i kväll så stod han stilla & bara njöt (jag förutom när jag rensade snoppsten :-) Han har en spricka i en framtand & det fastnar höstrån där som jag brukar borsta bort med jämna mellanrum. Jag hade även plockat ca 1 kg gräs åt honom som han lyckligt mumsade i sig.

Baron har börjat gräva ett hål i gräsmattan utanför stallet, vad det är som lockar där har vi ingen aning om, men han är 100% fokuserad på jobbet!

Bifrosts sommartävling med tölt i midnattssol

I helgen har Bifrosts sommartävling gått av stapeln på Sveriges nordligaste ovalbana, 10 mil norr om polcirkeln. Jag har för första gången klivit ut ur speakerbåset & tagit på mig rollen som tävlingsledare. 

Som flitiga små myror har järngänget i Bifrost jobbat för att få allt att gå i lås. Anmälningar skall tas emot, filer till Icetest skall skapas, startordning skall lottas, programblad göras, listor till speaker, domare & sekreterare skall skrivas ut *PUH* Det är ett svettigt jobb.
Vi har de senaste året satt ett stoppdatum för efteranmälningar och byten av varv & grenar. Allt för att underlätta för för de som sitter & jobbar som galärslavar för att få allt att gå ihop.
Trots att vi kollar & dubbelkollar allt så sker det ändå misstag, men de är oftast bagateller :-)
Stallplatser skall fördelas, de flesta vill ha boxar men vi har en prioriteringsordning. Först hingstar sedan långväga gäster, efter detta går det in i turordning som man anmält att man vill ha box. Vi har jagat boxar på Småstallsområdet & försökt göra alla nöjda & glada. Mat till ryttarmiddagen skall bokas & information skall ut till de tävlande. Priser från sponsorer jagas och skall hämtas ut, sponsorernas loggor & länkar skall ut på hemsidan. Det skall fördelas ut ansvariga till de olika posterna som i sin tur ska jaga personal.
Som sagt ett svettigt men roligt jobb :-)

Det kryllar av aktivitet på tävlingsplatsen dagarna innan, det höga staketet som sitter runt hoppbanan skall ersättas med ett lågt staket så domarna kan se hästarna röra sig på banan & domarkurer skall bäras ut. Inlånat dressyrstaket ställs upp på utsidan av kortsidorna, passbanan ska byggas, traktorn som ska komma och slyröja går sönder och passbanan ser ut som en djungel, det ska handlas till fiket, priser sättas ut i prispåsar till de olika klasserna, musikanläggning skall kopplas in och ljudet testas, även mot datorn där de inne i sekretariatet ska kunna höra "plinget" som talar om hur länge ett moment pågår. Gäststallet skall saneras med Vircon & det skall spånas upp i boxarna & märkas ut med vilken häst som ska stå var.

Ovalbana redo för tävling

Ovalbanan till vardags

På fredag förmiddag får vi besked att en domare eventuellt fått personliga förhinder och kanske inte kan hoppa på planet som skall gå från Arlanda 19,15. 

PANIK! Kan vi få dispens? 
Det var tydligen inte det lättaste och något ordentligt svar på frågan fick vi inte.
Tack och lov så ordnar saker upp sig och domaren beger sig till Arlanda för att stiga på planet.

Vi donar på i hettan & tar emot ekipage, kollar ryttarlicenser & vaccinationskort, tar emot betalningar & visar var deras hästar skall stå under helgen. Banan är öppen för träning & ekipage testar den inför morgondagens allvar. Musiken strålar ut från högtalarna & man känner att nu är det nära.

Då kommer telefonsamtalet till mig som tävlingsledare; "Planet i Stockholm kan inte lyfta, sprucken vindruta & punka. Domarna kommer i morgon vid 13-tiden"

Vad annat att göra än att skratta :-)

Ut med information till ekipage & funktionärer att tävlingen inte kommer att starta för än tidigast 14.00. Vi beslutar att köra veterinärbesiktningen 7,30 som planerat & lämna information till alla där. Tack & lov att vi valt att köra obligatorisk besiktning för alla hästar!
Tidscheman skall räknas om, maten är beställd till 19,00 så vi beslutar att i stället för lunchpaus ha en middagspaus & sedan fortsätta, tävlingarna beräknas vara klara vid ca 22,00 på lördagskvällen.

Det är inte bara den tryckande & ovanliga värmen som får oss att svettas den kvällen.

Tur att det fanns fläktar att låna när personalen var så sura :-)

På lördag morgon försover jag mig! Jag har stigit upp med Tarzan 5,50 i snart fyra år då han fick diabetes & under den tiden har jag försovit mig två gånger, den andra gången var i lördags! Vaknade & tittade på klockan & den var 7,00, inte 6,00!
Hoppade upp ur sängen, matade katter i reketfart medan jag klädde på mig & ringde & väckte Jessica.Tarzan strulade & ville inte riktigt äta, gissar att min stress smittade av sig. Snabbt in med sprutan under nackskinnet & iväg.
Det var tryckande hett & svetten sprutade. Efter att ha fodrat & släppt ut hästar & bytt hagar till våra helggäster så tänkte jag åka hem & äta lite frukost & ta en dusch, tänkte, men jag kom mig inte hem för än vid 10,00. Skriva ut nya listor med tider & information. Räknade om tiderna på söndagens finaler eftersom vi  fått in önskemål om att köra T1 & T3 B-klass i en final. Vi lyckades med lite pusslande få ihop det med.
Tillbaka ner & förbereda inför ryttarmöte 13,00. Strax efter detta så skulle Norrbottens radion komma & intervjua mig om tävlingarna & HästSam.

Nordnytt

(går bara att se till 9/6 2013)

14,00 kunde vi så sparka igång tävlingarna & de flöt nog på ganska bra. Jag har aldrig sett så lite av tävlingarna som jag gjorde i helgen! Jag hann knappt fota något heller, frågor & funderingar skulle svaras på, se till att allt flöt på som det skulle & att folk fick den hjälp de behövde. Man kan inte göra alla glada så en hel del skäll fick jag oxå, men det tillhör väl jobbet?

Det började givetvis mullra & regna när tävlingarna startade & jag som är så åskrädd fick bita ihop & bege mig ner på passrakan på ridstigen där första grenen som var P2 gick av stapeln. Det var en hel del strul innan första start kunde gå. Det var som sagt en djungel nere på passrakan & startdomaren fick hjälp att lösa situationen med att tidtagarna inte såg startflaggen för allt sly. Man tog helt enkelt & satte fast den med tape på en grep :-)

Tidtagare väntar på häst i pass

Jag hann se lite av Frida & Dofris ritt & det var så kul att se hur bra det gick för dem. Första gången på tävling tillsammans & de var så fina!

Äntligen, efter drygt ett & halvt års letande med många bakslag, verkar min vän Anki hittat sin drömprins!
Frida & Dofri fick fina poäng & låg 2:a i V5 uttagning med 4,67 i T8 låg de oxå 2:a med poängen 5,50!
De slutade även 2:a i båda klasserna med poängen 5,21 i V5 & 4,92 i T8.

Frida & Dofri från Fagerland

Det gick överlag bra för Bifrostarna & Jennifer lånade syster Lenas fina Assa & tävlade i femgång där de kvalade till B-klass! Passen fick inte så höga poäng, men för de andra gångarterna fick hon fina poäng. Assa är dessutom till salu.

Jennifer & Assa från Tullus (Foto Ronja Näckstam)

Med sin egen häst Halastjärna från Agersta som Jennifer kvalat in till B-klass i både V2 & T3 på Vindurs tävling & hon nu startade för första gången i B-klass, gick det toppen!

Hon vann V2 med 5,40 kom 2:a i T3 med 4,89.

Jennifer & Halastjarna från Agersta (Foto Ronja Näckstam)

Tävlingarna flöt på bra & vi åt god middag på ridklubben innan vi fortsatte 20,30 & körde lite tölt i midnattsol. Vädret var mycket bättre nu, inget regn & härlig frisk luft & lite svalare vilket gynnade hästarna.
Vi funderar på om vi ska börja köra så här på varje sommartävling & göra dem lite mer exotiska & ridvänliga genom att köra dem kvällstid.

Söndag & finaldag.
Nu fick jag verkligen springa!
Våran ordförande Cecilia delade ut rosetterna på banan efter varje klass men jag höll koll på prisbordet & det var inte så kul att lägga upp priser på ett blött bord i regnet. Jag slängde ut några regnponchosar över priserna & lyckades hålla dem något så när torra :-)

Ettan har första tjing att välja pris, sen tvåan osv. Med det fina prisbord vi har så är det ibland svåra val att göra...
Dessutom kom Nordnytt & gjorde reportage om HästSam under lunchen. 

Ankis företag Norrskensmotor sponsrade priser till ett lovande senior- & ungdoms ekipage. Båda priserna kneps av Bifrostare :-)

Kerstin Nilsson på Breki (inte med på bild, som hon dessutom valde i sista sekund eftersom hennes sto som hon skulle tävla blivit skadad) blev lovande senior & fick en motorsåg, Anki som delade ut priserna & Prins & Jessica Johansson som fick ett vackert swarowski träns!

Efter slutfört uppdrag tackade jag av domarna med lite priser från Visit Gellivare Lapland, de blev så glada över sina fina Gellivare mössor!

Kicki Flanck, Thomas Manske, Caroline Agerhill, Gunilla Lindgren & Anna Jardelin

 Då tävlingarna var över så fanns ingen tid att andas ut. Nu skulle allt göras bakvänt. Lågt staket bort, högt sättas tillbaka, ut med domarkurer & bort med dressyrstaket. Gäststallet kollas, fiket plockas ihop & städas, tillbaka med allt i rätt plastlåda, fiket städas ur, ja listan kan göras lång.

När allt detta är klart kör vi utlottning på vårat "funkis lotteri"
Det blir nästan alltid priser över så vi kör utlottning bland våra underbara funktionärer vars hjälp innebär att det går att genomföra en tävling! Vi har dessutom fått mycket hjälp utifrån vilket är guld värt!

Nu återstår en del jobb, listor med resultat skall rapporteras in till SIF, varningar, diskningar & kvalningar, resultatlistor till hemsidan skall fixas med mera.

När man äntligen dimper ner i soffan & andas ut så saknar man helt plötsligt allt & hade kunnat dra igång en ny tävling redan nästa helg :-)

Tusen miljoner tack till alla underbara människor som lägger ner sin själ & hjärta för att vi ska kunna stressa & jobba som idioter utan lön en hel helg...
Ja inte är det knäna det är fel på hos oss hästfolk :-)

VARNING HÄSTAR

Hittade en rolig skylt när jag & Galsi var på promenad. Passade perfekt att fota honom intill :o)

Livet kretsar verkligen kring hästar på alla de sätt nu.
I helgen stundar Bifrosts regionala SM kval. Jag ville göra något nytt & har klivit ur speakerbåset för att vara tävlingsledare. Tänk om jag hade kunnat hålla mig till det & sponsoransvarig...
Nu har jag tagit emot anmälningar, gjort incheckningslistor, listor till Ice Test, fixat stallplatser, fördelat stallplatser, gjort ryttarbrev, fixat funktionärer, jagat priser, hämtat priser... Ja, behöver jag ens säga tagit på mig mer än jag borde....

Jag har så svårt att säga nej, är hopplös på att fixa & dona så att saker & ting ska gå ihop, blir frustrerad när ingen kliver fram & tar på sig uppgifter så jag tar dem med *SUCK*
Ideella Idioten, det är jag.

Förutom tävlingen så har vi precis sparkat igång HästSam ekonomisk förening.
Målsättningen är att kunna köpa in en digital portabel röntgen som kommer alla hästar i norra Norrlands inland tillgodo. Vi har tagit emot anmälan om att köpa andelar & de kostar 500:-/st. Vi har ca 30 bokade nu, men behöver minst 100 innan vi känner att vi har "folket" med oss & kan gå vidare & söka medel för att införskaffa röntgen.
Det är tråkigt när man hör folk tissla om att det inte kommer att gå vägen, eller spekulera om de inte kommer att få röntga sina hästar eller att det är att slänga pengarna i sjön.
Jag förstår inte hur man tänker?
OM allt skiter sig & vi inte får ihop till röntgen så får man ju tillbaka sina 500:-, lyckas vi så kommer vi kunna ha en mobil röntgen vilket innebär att slippa långa, plågsamma transporter för skadade hästar. Dessutom slippa inkomstbortfall som lediga dagar för att åka till en klinik innebär & dyra bensinkostnader. Vad finns det att förlora?

Min älskade kille är inte okej. Han är ofräsch på höger framben, det verkar sitta i bogen, framknät eller där ikring. Jag har (givetvis) hundra olika teorier & funderingar. Haft equiterapeut till honom som ville få det till vänster fram & höger bak, men nu är han böjd & det är högt höger fram han visar, precis som jag var inne på från första början.
Nu går han på en kur Metacam så får vi se nästa vecka hur det ser ut, är förberedd på att det får bli en resa med röntgen & hela tjillevippen, hoppas bara det inte är något allvarligt...
Vi skulle behövt den förbenade portabla röntgen NU!

Tusen tankar som snurrar, livet rusar för fort & jag verkar rusa ännu fortare. Var så stort överens med mig själv att dra i handbromsen innan jag krockar med väggen. Har klokt folk omkring mig som försöker bromsa, men det är inte lätt att bromsa en skenande Annika...

Utökat B-kort

Utökad B-behörighet gör det möjligt att köra fordonskombinationer där bilens och släpvagnens sammanlagda totalvikt är högst 4 250 kg. Körkortsbehörighet B ger normalt rätt att köra en bil som väger högst 3 500 kg. Den utökade B-behörigheten ger inte rätt att köra större personbilar eller lastbilar. Den utökade viktbegränsningen gäller enbart vid tillkopplad släpvagn. Begränsningen för personbilars och lätta lastbilars totalvikt på högst 3 500 kg påverkas inte av utökad B.

I projektet HästSam som jag jobbar i kom det in önskemål att göra detta tillsammans.
Sagt & gjort. Vi kontaktade en bilskolelärare som ställde upp & vi kallade till en träff.
Först gick vi igenom en massa frågor & fick en massa frågor som vi fick sitta & klura på.
Hur säkrar du last?
När du säkrat lasten hur mycket ska förtöjningen hålla framåt, sidledes & bakåt?
Hur fungerar påskjutsbromsen?
Hur vet du vad dina spännband håller för vikt?

Jisses tänkte jag (som inte är teoretiker för fem öre) jag kommer aldrig att lära mig detta!
Visst, det är inget teoretiskt prov, men du kan få frågor som berör lasten som du ska kunna redogöra.

Vi gjorde gemensam säkerhetskongtroll på bil & släp, pratade om vad & hur vi skulle lasta släpet så vi kom upp i minst halva totalvikten som var kravet.

Så kom då denna vecka när det var dags för merparten av oss att köra upp.
Det släp som jag skulle få låna & köra med lastade vi in spånbalar i, Britta hade fixat en plywoodskiva som vi satte vid bommen, den stagades upp av plankor som gick till framänden av transporten så lasten inte skulle kunna åka fram.

Plywoodskivan vid bommen

Här hade vi lastat ur några spånbalar, det var 16 spånbalar som låg på varandra &
3 stod bakom så de låg kloss mot rampen. 

Fästen som stagar upp plywoodskivan

Jag provkörde ekipaget (helt olagligt :-) på stallområdet & det var lite skillnad när släpet nu var lastat.
Man ska göra en högerbackning & vända ekipaget & det var nog det de flesta var osäkra på...

På tisdagen körde första gänget upp, blanda annat jag.
Någon hade glömt körkortet (nämner inga namn :-) & fick på så sätt inte köra upp, men hade sådan tur att det fanns en tid redan samma eftermiddag & då klarade hon.
Några hade gjort ögonoperationer men hade villkor glasögon i körkortet, detta var tvungen att ändras innan de fick köra upp. Men eftersom de hade tid bokad så rök det 800:-.

Redan på säkerhetskontrollen missade jag. Jag såg att vajer & elkabel var för långt ner i backen, påpekade detta, men gjorde inget åt det för än besiktningsmannen (kvinna i detta fall) sa åt mig.
När jag tyckte jag var klar med kontrollen fick jag frågan: Hur vet du att släpet sitter fast ordetligt på kulan?
Nu stod det helt stilla i skallen & jag hade helt glömt bort att när jag fått på släpet på kulan, veva upp för att se om det lossnade eller satt fast. Fixade det & så körde vi iväg.
Jag var mest koncentrerad på backningen & den gick ju inte så bra. I stället för att köra lite fram & räta upp när jag märkte att släpet åkte för mycket till höger, så fortsatte jag & tråckla, vilket gjorde att jag kom upp på trottoaren. Jag var helt inne i min backning & det hade kunnat springa 10 nakna brandmän framför & bakom bilen utan att jag märkt detta... Men annars tyckte jag att det hade gått bra, det hade det inte...

Jag tog körkort 1986 (tror jag) & ecodriving fanns inte på kartan då. Jag frihjulade in i alla korsningarna, använde inte motorbromsen alls, stannade när det var väjningsplikt & fri sikt, gasade upp på tok för sakta, körde som om jag ägde vägen i rondeller & av- & påfartsleder. KUGGAD med andra ord :-)

Svor som en borstbindare, men fick rådet att gå in & kolla efter en ledig tid snarast det fanns en på torsdag redan så jag bokade den.

Sen har jag tränat på att vara uppmärksam i trafiken, lånat Jessicas manuellt växlade bil & tränat ecodriving (lite svårt med automatlåda), kört som man ska i rondeller & inte mitt i.
Mitt ex var så snäll att han kom med sin bil & vanligt släp & vi var ute & snurrade & backade & rondellade en massa på onsdagen.
Sent på onsdag kväll körde jag med Brittas ekipage igen på stallområdet & tränade höger backningar. Vi satte ut koner som skulle simulera en trottoarkant & det gick galant. (som det brukar göra när man övar)

Så kom då torsdag & ny uppkörning. Fick en annan besiktningsman denna gång & nu var jag super fokuserad när jag körde. Gasade på för att komma upp i fart, motorbromsade, tog hänsyn till mina medtrafikanter & höll mig där jag skulle i rondeller (vi har pyttesmå rondeller) & på- & avfartsleder.
Backningen gick galant, fick köra fram en liten bit & räta upp. Det kom en massa bilar när jag backade, men jag såg dem & stannade upp med det jag höll på med tills de passerat.

Råkade blinka ut för tidigt i sista rondellen (vänstersvängar givetvis) men räddade situationen med att; - Den väger behöver vi ju inte köra... (skulle köra tillbaka på eget bevåg)
Svettig som om jag badat stängde jag av motorn efter att ha kopplat bort släpet & fick ett grattis, du har nu körkort med utökad B-behörighet! 

Sa att jag måste ringa Britta (som klarat sitt på tisdagen) & be henne komma & hämta ekipaget, då tittade han på mig & sa; - Du får ju faktiskt köra det själv härifrån :-)

Så snart kommer mitt nya körkort & jag måste nu lära mig att räkna ut fordonskombinationer & se till att jag kör lagligt, för om jag skulle tappa körkortet skulle det väl ta evigheter innan jag lärt mig allt & fått tillbaka det igen....

Snoppstenar igen :-)

Har inte varit så tydlig med att förklara hur man går tillväga när man ska känna efter eller plocka ut dem, så här kommer det.

Många har läst mitt tidigare inlägg om snoppstenar

Som sagt använd en oparfymerad olja, jag använder paraffinolja & gummihandskar.
Det är viktigt att stå i en sådan position så att hästen inte kommer åt att sparka dig.

Bilden är från Stall Backes blogg

 Alla hästar tycker inte om att man är i deras heligaste & gräver :-)

Se till att ha ordentligt med olja på handsken. Jag brukar börja med att känna igenom själva skapet & rensa ut gegga där. Är det mycket gegga så byter jag handske innan jag känner på själva snoppen (som vid det här laget brukar vara långt indragen i buken)

För in ett finger under förhuden, man känner toppen på snoppen när man fått in handen en bit. Man ska känna ett urinrör där & det är allt som ska finnas. Känner man något hårt är det oftast snoppsten. Se till att ha ordentligt med olja på handsken för de sitter oftast fast mot huden & då får man luckra upp dem så att det inte gör ont att ta ut dem. Man pillar försiktigt lös dem med fingret, se hela tiden till att det finns ordentligt med olja på handsken så man inte river & sliter.

Snoppsten, Bilden är från Stall Backes blogg

Efter att jag rensat så torkar jag rent med papper så det inte ligger kvar en massa olja i skapet.

Hoppas detta var en bättre beskrivning om hur man går till väga.

På Galgbacken bloggen finns en film när jag rensar :-)

Lycka till!

180 knyck i livet!

Så känns det just nu. Mycket händer & har hänt.
Framför mig har jag bland annat uppkörning av utökat B-kort, Galsi inbokad hos kiropraktor, min födelsedag & firande med underbara familjen, tävlingsledare & sponsoransvarig för Bifrosts regionala sommartävling sist men inte minst bildandet av HästSam ekonomiska förening.

Det är så roligt att vi verkligen är på gång nu, drömmen om den digitala portabla röntgen för häst kan bli verklighet för oss här uppe!
Tyvärr så känns det som om inte alla är delaktiga, man väntar sig att "någon annan" ska ordna allt, meningen är att vi tillsammans skall  få detta att fungera.
Jag blev så glad idag när en kvinna (måste jag nog kalla henne nu :-) sa att hon är så tacksam över att vi fixar en massa, det är så roligt att när vi jobbar med HästSam är vi inte "islandshästfolk", "hoppmänniskor", "dressyrnissar", "cowboysare", "fritisdryttare" osv (ni fattar), vi är HÄSTFOLK!
Vad vi sedan har våra hästar till är inte viktigt, vi delar med oss, lär oss & utvecklas tillsammans, plockar det godaste av det godaste av varandras erfarenheter & lägger ner det i den stora ryggsäck med kunskap vi bär med oss.

Vi har kurs med Lasse Lindvall (Hovslagar Lasse, Western Lasse eller vad man vill kalla honom) i helgen. Jag har ju förut ridit kontinuerligt för honom, men eftersom hans efterfrågan på hans hovslagartjänster ökat, så har han tyvärr inte tid för våra regelbundna lektioner det här året (vi gråter :-( )
Jag hade nog aldrig fått upp ögonen eller ens tänkt på att rida för en westerntränare med min islandshäst, om det inte vore får våran gemensamma, numera helgonförklarade vän, Robban.
Han fick mig att inse att kommunikationen med din häst bygger du upp från marken, inte från ryggen. Det är här Lasse kommer in i bilden, tyvärr hann aldrig Robban uppleva att jag började rida för hans själsfrände & guru, Lasse.
På kursen är vi blandat inom alla olika sorter, grenar & nivåer, men vi har alla samma mål, en bättre kommunikation med hästen.

Jag & Galsi rider för Lasse april 2009

Meningen var ju att jag & Galsi skulle kursa för Lasse i helgen, tyvärr är inte min prins riktigt ok så förra helgen insåg jag med gråten i halsen, att det inte blir något kursande för min del :o(
Min guldvänn Anki skor då på en av sina hästar & anmäler mig till kursen <3 p="">

Min kumpan Lotus

Lotus är en fin men mycket känslig & ganska osäker kille. Igår var jag ganska nervös när jag klev upp på hans rygg, men givetvis fanns Lasse redan till hands i ridhuset & guidade mig hur jag skulle guida Lotus.
Vi körde ett kortare skrittpass igår i ridhuset.
Sen gick vi ut på ovalbanan där Ankis dotter Frida fick chansen att prova mammas fina häst Dofri. Tjejen (får väl inte kalla en 16-åring) unge, hade ett leende från öra till öra :o)
Jag stressade på henne & sa hoppa av, det är min tur nu! Men hon ville även testa lite tölt på lös tygel, vilket de även fixade galant.
Sen fick jag kliva upp, jag lovar det var knappt att de fick ner mig igen! Vilken häst, vilken gång & så jäkla lyhörd! Steget i traven var så stort att jag höll på att blåsa av sadeln! (fast Galsi är ändå bäst! Konstigt att man får dåligt samvete, nästan som om man är otrogen när man tycker om att rida någon annan häst.... :o)

Idag var det kurs på riktigt & jag var ganska nervös när jag klev in med Lotus i ridhuset. Jobbade honom i lina först. När skritt, trav & halt satt så började jag skrämmas lite. Petade med foten på en kon & flyttade runt den med foten tills Lotus insåg att det inte skulle anfalla honom, bytte varv & gjorde samma sak i anda varvet. När han insåg att det inte var farligt så gick vi ut på spåret, han insåg ganska snabbt att den snygga musblacken som gick emot honom inte tänkte anfalla, den bara försvann (spegelbilden), när vi klarat av det så var det lite bankande & skrapande i ridhusväggarna från båda hållen & när han var lugn med det så hämtade jag tyglarna & satt upp.
Det gick över förväntan & vi kunde jobba i tölt & trav oxå. Han har ett härligt steg & är mycket arbetsvillig. Han frustade & verkade lika nöjd som jag när vi avlutade. Det känns som om det var lärorikt för oss båda. Jag ser fram emot morgondagens lektion!

Nu går jag på övertid så det är nog bara att slå igång värmedynorna & spela lite Wordfeud så lär jag nog somna innan sista bokstaven är lagd....

Blickar framåt & är glad för den uppskattning man får, försöker slänga allt annat i "papperskorgen" & töltar vidare glad & lycklig över de goda vänner & underbara familj jag har runt omkring mig!
Håller en tumme att det snart är min vackre, svarte springares rygg jag får sitta på.