Livet kretsar verkligen kring hästar på alla de sätt nu.
I helgen stundar Bifrosts regionala SM kval. Jag ville göra något nytt & har klivit ur speakerbåset för att vara tävlingsledare. Tänk om jag hade kunnat hålla mig till det & sponsoransvarig...
Nu har jag tagit emot anmälningar, gjort incheckningslistor, listor till Ice Test, fixat stallplatser, fördelat stallplatser, gjort ryttarbrev, fixat funktionärer, jagat priser, hämtat priser... Ja, behöver jag ens säga tagit på mig mer än jag borde....
Jag har så svårt att säga nej, är hopplös på att fixa & dona så att saker & ting ska gå ihop, blir frustrerad när ingen kliver fram & tar på sig uppgifter så jag tar dem med *SUCK*
Ideella Idioten, det är jag.
Förutom tävlingen så har vi precis sparkat igång HästSam ekonomisk förening.
Målsättningen är att kunna köpa in en digital portabel röntgen som kommer alla hästar i norra Norrlands inland tillgodo. Vi har tagit emot anmälan om att köpa andelar & de kostar 500:-/st. Vi har ca 30 bokade nu, men behöver minst 100 innan vi känner att vi har "folket" med oss & kan gå vidare & söka medel för att införskaffa röntgen.
Det är tråkigt när man hör folk tissla om att det inte kommer att gå vägen, eller spekulera om de inte kommer att få röntga sina hästar eller att det är att slänga pengarna i sjön.
Jag förstår inte hur man tänker?
OM allt skiter sig & vi inte får ihop till röntgen så får man ju tillbaka sina 500:-, lyckas vi så kommer vi kunna ha en mobil röntgen vilket innebär att slippa långa, plågsamma transporter för skadade hästar. Dessutom slippa inkomstbortfall som lediga dagar för att åka till en klinik innebär & dyra bensinkostnader. Vad finns det att förlora?
Min älskade kille är inte okej. Han är ofräsch på höger framben, det verkar sitta i bogen, framknät eller där ikring. Jag har (givetvis) hundra olika teorier & funderingar. Haft equiterapeut till honom som ville få det till vänster fram & höger bak, men nu är han böjd & det är högt höger fram han visar, precis som jag var inne på från första början.
Nu går han på en kur Metacam så får vi se nästa vecka hur det ser ut, är förberedd på att det får bli en resa med röntgen & hela tjillevippen, hoppas bara det inte är något allvarligt...
Vi skulle behövt den förbenade portabla röntgen NU!
Tusen tankar som snurrar, livet rusar för fort & jag verkar rusa ännu fortare. Var så stort överens med mig själv att dra i handbromsen innan jag krockar med väggen. Har klokt folk omkring mig som försöker bromsa, men det är inte lätt att bromsa en skenande Annika...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar