180 knyck i livet!

Så känns det just nu. Mycket händer & har hänt.
Framför mig har jag bland annat uppkörning av utökat B-kort, Galsi inbokad hos kiropraktor, min födelsedag & firande med underbara familjen, tävlingsledare & sponsoransvarig för Bifrosts regionala sommartävling sist men inte minst bildandet av HästSam ekonomiska förening.

Det är så roligt att vi verkligen är på gång nu, drömmen om den digitala portabla röntgen för häst kan bli verklighet för oss här uppe!
Tyvärr så känns det som om inte alla är delaktiga, man väntar sig att "någon annan" ska ordna allt, meningen är att vi tillsammans skall  få detta att fungera.
Jag blev så glad idag när en kvinna (måste jag nog kalla henne nu :-) sa att hon är så tacksam över att vi fixar en massa, det är så roligt att när vi jobbar med HästSam är vi inte "islandshästfolk", "hoppmänniskor", "dressyrnissar", "cowboysare", "fritisdryttare" osv (ni fattar), vi är HÄSTFOLK!
Vad vi sedan har våra hästar till är inte viktigt, vi delar med oss, lär oss & utvecklas tillsammans, plockar det godaste av det godaste av varandras erfarenheter & lägger ner det i den stora ryggsäck med kunskap vi bär med oss.

Vi har kurs med Lasse Lindvall (Hovslagar Lasse, Western Lasse eller vad man vill kalla honom) i helgen. Jag har ju förut ridit kontinuerligt för honom, men eftersom hans efterfrågan på hans hovslagartjänster ökat, så har han tyvärr inte tid för våra regelbundna lektioner det här året (vi gråter :-( )
Jag hade nog aldrig fått upp ögonen eller ens tänkt på att rida för en westerntränare med min islandshäst, om det inte vore får våran gemensamma, numera helgonförklarade vän, Robban.
Han fick mig att inse att kommunikationen med din häst bygger du upp från marken, inte från ryggen. Det är här Lasse kommer in i bilden, tyvärr hann aldrig Robban uppleva att jag började rida för hans själsfrände & guru, Lasse.
På kursen är vi blandat inom alla olika sorter, grenar & nivåer, men vi har alla samma mål, en bättre kommunikation med hästen.

Jag & Galsi rider för Lasse april 2009

Meningen var ju att jag & Galsi skulle kursa för Lasse i helgen, tyvärr är inte min prins riktigt ok så förra helgen insåg jag med gråten i halsen, att det inte blir något kursande för min del :o(
Min guldvänn Anki skor då på en av sina hästar & anmäler mig till kursen <3 p="">

Min kumpan Lotus

Lotus är en fin men mycket känslig & ganska osäker kille. Igår var jag ganska nervös när jag klev upp på hans rygg, men givetvis fanns Lasse redan till hands i ridhuset & guidade mig hur jag skulle guida Lotus.
Vi körde ett kortare skrittpass igår i ridhuset.
Sen gick vi ut på ovalbanan där Ankis dotter Frida fick chansen att prova mammas fina häst Dofri. Tjejen (får väl inte kalla en 16-åring) unge, hade ett leende från öra till öra :o)
Jag stressade på henne & sa hoppa av, det är min tur nu! Men hon ville även testa lite tölt på lös tygel, vilket de även fixade galant.
Sen fick jag kliva upp, jag lovar det var knappt att de fick ner mig igen! Vilken häst, vilken gång & så jäkla lyhörd! Steget i traven var så stort att jag höll på att blåsa av sadeln! (fast Galsi är ändå bäst! Konstigt att man får dåligt samvete, nästan som om man är otrogen när man tycker om att rida någon annan häst.... :o)

Idag var det kurs på riktigt & jag var ganska nervös när jag klev in med Lotus i ridhuset. Jobbade honom i lina först. När skritt, trav & halt satt så började jag skrämmas lite. Petade med foten på en kon & flyttade runt den med foten tills Lotus insåg att det inte skulle anfalla honom, bytte varv & gjorde samma sak i anda varvet. När han insåg att det inte var farligt så gick vi ut på spåret, han insåg ganska snabbt att den snygga musblacken som gick emot honom inte tänkte anfalla, den bara försvann (spegelbilden), när vi klarat av det så var det lite bankande & skrapande i ridhusväggarna från båda hållen & när han var lugn med det så hämtade jag tyglarna & satt upp.
Det gick över förväntan & vi kunde jobba i tölt & trav oxå. Han har ett härligt steg & är mycket arbetsvillig. Han frustade & verkade lika nöjd som jag när vi avlutade. Det känns som om det var lärorikt för oss båda. Jag ser fram emot morgondagens lektion!

Nu går jag på övertid så det är nog bara att slå igång värmedynorna & spela lite Wordfeud så lär jag nog somna innan sista bokstaven är lagd....

Blickar framåt & är glad för den uppskattning man får, försöker slänga allt annat i "papperskorgen" & töltar vidare glad & lycklig över de goda vänner & underbara familj jag har runt omkring mig!
Håller en tumme att det snart är min vackre, svarte springares rygg jag får sitta på.