Klicka på bilden för att komma till bloggen
tisdag 8 november 2011
Mardröm!
I söndags så hade jag planerat att åka ner till stallet, ta en ridtur innan vi skulle ha Luciashowsmöte & hade just börjat byta om när Marie ringde mig från Dokkas; -Kan du komma, Thytur & Frosti har dragit ur hagen & är spårlöst försvunna!
Det var bara att ringa runt & se vilka jag kunde få med mig & hoppa i bilen.
Som tur var så hade jag en känsla att jag inte borde ta min bil, jag har ju inte bytt bromsar på den ännu som jag skulle gjort i somras...
Hämtade upp Jenny & åkte ner till Hanna (som är storasyster till Evelina som äger Thytur & Frosti) tog hennes bil & iväg till stallet. Lastade in kläder, grimmor, pannband, kraftfoder så vi skulle kunna locka hästarna & sen plockade vi upp Jennifer & stack iväg.
Träffade Sussi i stallet & informerade henne om läget, givetvis en notis på Facebook oxå (bra ställe att sprida information på) & sen brummade vi ut de dryga 3 milen till Dokkas.
Åkte efter de små grusvägarna vid Dokkas & ropade & spanade efter hästarna, men inget resultat. Hanna fantiserade om all sankmark som finns runt Dokkas, tänk om de gett sig ut på en myr?
Man får mardrömmar bara av att tänka på vad som skulle kunna ske...
Nu hade vi hunnit bli ganska många & det hade blivit mörkt ute, det regnade givetvis & började bli dimmigt. Hästarna hade nu varit borta i ett par timmar. Vi samlandes alla uppe hos familjen Oscarsson & delade upp vilka vägar vi skulle gå. Vi gjorde så att vi gick ett gäng från ena hållet & ett gäng från andra så vi skulle mötas & rapportera av till varandra.
Jessica ringde & hade googlat fram namnet & telefon nummer till en fjärrskådare i Boden som det stått om i Aftonbladet. Annikka ringde honom & ha sa vilken riktning hästarna skulle finnas i & att de inte var i tät skog, utan mera gles skog.
Så tände vi pannlamporna & stack iväg. Jag, Jenny & Jennifer fick en skogsstäcka fram till ett kalhygge på våran lott & älgade iväg.
Jag var livrädd att stöta på björn & Jenny & Jennifer gjorde ju inte saken bättre genom att tala om hur hungriga & sura alla björnar måste vara nu när de inte fått gå i ide ännu...
Vi kom ut vid kalygget där vi skulle möta upp Evelina, Alexander & Ronny ingen av oss hade sett ett spår av hästarna. Vi beslutade att vi skulle vända tillbaka & ta bilen & åka ner mot ängarna där de gått på bete i sommar.
Annikka & Pernilla hade gått samma väg som oss, men tagit till höger där vi svängt vänster & kommit ut på kalhygget.
Vi vände tillbaka hem till Annikka & hann inte mer än parkera bilen för än Pernilla ringer & talar om att hästarna är återfunna, oskadda!
De hade hittat dem på kalhygget i den riktning som fjärrskådaren sagt.
Hästarna hade då varit borta i dryga 3 timmar.
Vi packade oss i bilen & åkte hem. Snabbt upp till katterna & gav dem mat & insulin till Tarzan. Bytte till torra kläder & hopp i bilen för jag hade allt i stallet kvar.
Det var bara att ringa runt & se vilka jag kunde få med mig & hoppa i bilen.
Som tur var så hade jag en känsla att jag inte borde ta min bil, jag har ju inte bytt bromsar på den ännu som jag skulle gjort i somras...
Hämtade upp Jenny & åkte ner till Hanna (som är storasyster till Evelina som äger Thytur & Frosti) tog hennes bil & iväg till stallet. Lastade in kläder, grimmor, pannband, kraftfoder så vi skulle kunna locka hästarna & sen plockade vi upp Jennifer & stack iväg.
Träffade Sussi i stallet & informerade henne om läget, givetvis en notis på Facebook oxå (bra ställe att sprida information på) & sen brummade vi ut de dryga 3 milen till Dokkas.
Åkte efter de små grusvägarna vid Dokkas & ropade & spanade efter hästarna, men inget resultat. Hanna fantiserade om all sankmark som finns runt Dokkas, tänk om de gett sig ut på en myr?
Man får mardrömmar bara av att tänka på vad som skulle kunna ske...
Nu hade vi hunnit bli ganska många & det hade blivit mörkt ute, det regnade givetvis & började bli dimmigt. Hästarna hade nu varit borta i ett par timmar. Vi samlandes alla uppe hos familjen Oscarsson & delade upp vilka vägar vi skulle gå. Vi gjorde så att vi gick ett gäng från ena hållet & ett gäng från andra så vi skulle mötas & rapportera av till varandra.
Jessica ringde & hade googlat fram namnet & telefon nummer till en fjärrskådare i Boden som det stått om i Aftonbladet. Annikka ringde honom & ha sa vilken riktning hästarna skulle finnas i & att de inte var i tät skog, utan mera gles skog.
Så tände vi pannlamporna & stack iväg. Jag, Jenny & Jennifer fick en skogsstäcka fram till ett kalhygge på våran lott & älgade iväg.
Jag var livrädd att stöta på björn & Jenny & Jennifer gjorde ju inte saken bättre genom att tala om hur hungriga & sura alla björnar måste vara nu när de inte fått gå i ide ännu...
Vi kom ut vid kalygget där vi skulle möta upp Evelina, Alexander & Ronny ingen av oss hade sett ett spår av hästarna. Vi beslutade att vi skulle vända tillbaka & ta bilen & åka ner mot ängarna där de gått på bete i sommar.
Annikka & Pernilla hade gått samma väg som oss, men tagit till höger där vi svängt vänster & kommit ut på kalhygget.
Vi vände tillbaka hem till Annikka & hann inte mer än parkera bilen för än Pernilla ringer & talar om att hästarna är återfunna, oskadda!
De hade hittat dem på kalhygget i den riktning som fjärrskådaren sagt.
Hästarna hade då varit borta i dryga 3 timmar.
 |
| Frosti, Evelina & Thytur (bilden stulen från Evves blogg :o) |
Just när jag svänger in på stallvägen så lägger bilen av...
Mest troligt har kamremmen gått, jag har inte kollat ännu, den blev bogserad till stallområdet & där tår den ännu.
Tänk om vi tagit min bil & hunnit en bit efter stora vägen så hade den gått sönder där...
Nu blir det att titta efter en nyare bil. Jag tycker om min gamla Volvo 740, men han börjar bli lite trött. När man sak hålla på att köra hästar, spån & hö så känner man att man vill ah en stabil bil att köra med så att man inte hamnar ståendes efter någon väg.
Vad som händer med "gammel-bilen" får vi se, ska först inventera vilka skador den fått innan beslut tas.
 |
| 5/2 2004 på väg till Boden för att hämta Saxi, bilen hade jag köpt dagen innan :o) |
lördag 5 november 2011
Lasse kurs med film!
Igår hade vi äntligen Lassekurs igen. Jag missade ju sist eftersom jag var med pappa på middag, Jessi red då & förra gången var Lasse på SM så då blev det inget alls.
Det känns som det var evigheter sedan jag kursade. Lasse hade plockat fram en trailbana vi skulle rida. Först var det skritt runt koner, sen skritt över liggande bommar, vända & skritt över bommar där ena änden låg på socker bitar, koner igen, men denna gång skulle vi trava eller tölta runt dem. Efter detta skulle vi in i en labyrint, skritta fram & sen rygga bak i vinkel. Ut från labyrinten & in i en box, vända helt om & sen ut & fram till en bom, gå över & stanna när axlarna var i linje med bommen. Här hade jag & Lasse olika syn på om axlarna var ovanför eller framför, Galsi tyckte vi skulle träna spanskskritt i stället & flaxade med benen....
Efter detta skulle vi fatta galopp & först rida i vänster varv på volt runt en kon, sakta av, byta varv & högergalopp runt nästa kon. Jag hatar att galoppera på volt, helst i vänster varv. Jag tror vi ska tippa i kull, rida in i väggarna & allt annat hemskt som skulle kunna hända :o)
Det är så nyttigt att bli filmad & varje gång så ser jag ju att det jag känner inte stämmer. Jag måste lära mig hålla käften & bara göra i stället :o)
Jag är hopplös på att titta ner i backen, jag blir tokig på mig själv att jag inte lär mig någon gång.
Här kommer filmen från en mycket rolig ridlektion!
Det känns som det var evigheter sedan jag kursade. Lasse hade plockat fram en trailbana vi skulle rida. Först var det skritt runt koner, sen skritt över liggande bommar, vända & skritt över bommar där ena änden låg på socker bitar, koner igen, men denna gång skulle vi trava eller tölta runt dem. Efter detta skulle vi in i en labyrint, skritta fram & sen rygga bak i vinkel. Ut från labyrinten & in i en box, vända helt om & sen ut & fram till en bom, gå över & stanna när axlarna var i linje med bommen. Här hade jag & Lasse olika syn på om axlarna var ovanför eller framför, Galsi tyckte vi skulle träna spanskskritt i stället & flaxade med benen....
Efter detta skulle vi fatta galopp & först rida i vänster varv på volt runt en kon, sakta av, byta varv & högergalopp runt nästa kon. Jag hatar att galoppera på volt, helst i vänster varv. Jag tror vi ska tippa i kull, rida in i väggarna & allt annat hemskt som skulle kunna hända :o)
Det är så nyttigt att bli filmad & varje gång så ser jag ju att det jag känner inte stämmer. Jag måste lära mig hålla käften & bara göra i stället :o)
Jag är hopplös på att titta ner i backen, jag blir tokig på mig själv att jag inte lär mig någon gång.
Här kommer filmen från en mycket rolig ridlektion!
Jag kan inte förstå
Folk som säljer eller skänker bort sina gamla & skadade hästar.
Vågar man inte själv ta beslutet om avlivning, bryr man sig inte alls?
Det är (tyvärr) allt för ofta man idag läser om vanvårdade hästar, hästar som far illa, hur vet man att den häst man skänker bort inte hamnar hos någon sådan? "Hästen får inte ridas mer på grund av skada", om man skänker bort den hur vet man att inte detta sker? Det har varit TV-program & diskussioner om bland annat Knorrevångens slakteri där tydligen många hästar har försvunnit spårlöst, hur vet man att inte det ödet väntar ens vän?
När man skaffar ett djur så tänker man inte så långt som att det kommer en dag då man måste ta svåra beslut, men så är det för många av oss djurägare. Min ponny Titan fick cancer, vad skulle jag göra? Lässas som ingenting & låta honom plågas ihjäl eller ta ett svårt beslut? För mig fanns det inga alternativ, har jag tagit ett djur i min vård så ska jag sörja för att det får den bästa vård jag kan erbjuda, det gäller även tuffa beslut.
Visst skulle man önska att "någon annan" kom & tog över när det var dags, att "någon annan" fattade besluten, men så fungerar det inte.
Jag måste berömma & hylla de djurägare som orkar ta de svåra besluten, som orkar med att "spela gud" (så som det ofta känns att man måste göra), att se till att man, när man inte kan göra mera, låter djuret få somna in, få sluta plågas. Tänk hur många dödssjuka människor som önskat få det samma, men det är inte tillåtet...
Jag kan inte förstå hur de människor som skickar sina gamla & sjuka djur i någon främlings vård kan sova gott om natten?
Det är (tyvärr) allt för ofta man idag läser om vanvårdade hästar, hästar som far illa, hur vet man att den häst man skänker bort inte hamnar hos någon sådan? "Hästen får inte ridas mer på grund av skada", om man skänker bort den hur vet man att inte detta sker? Det har varit TV-program & diskussioner om bland annat Knorrevångens slakteri där tydligen många hästar har försvunnit spårlöst, hur vet man att inte det ödet väntar ens vän?
När man skaffar ett djur så tänker man inte så långt som att det kommer en dag då man måste ta svåra beslut, men så är det för många av oss djurägare. Min ponny Titan fick cancer, vad skulle jag göra? Lässas som ingenting & låta honom plågas ihjäl eller ta ett svårt beslut? För mig fanns det inga alternativ, har jag tagit ett djur i min vård så ska jag sörja för att det får den bästa vård jag kan erbjuda, det gäller även tuffa beslut.
Visst skulle man önska att "någon annan" kom & tog över när det var dags, att "någon annan" fattade besluten, men så fungerar det inte.
Jag måste berömma & hylla de djurägare som orkar ta de svåra besluten, som orkar med att "spela gud" (så som det ofta känns att man måste göra), att se till att man, när man inte kan göra mera, låter djuret få somna in, få sluta plågas. Tänk hur många dödssjuka människor som önskat få det samma, men det är inte tillåtet...
Jag kan inte förstå hur de människor som skickar sina gamla & sjuka djur i någon främlings vård kan sova gott om natten?
torsdag 3 november 2011
onsdag 2 november 2011
Kvällstur i belysning!
Så underbart det var att kunna rida i belysning i kväll!
Kommunen har tänt Abbortjärnsspåret på kvällarna så vi kan rida där & det var underbart att slippa rida i bäckmörker!
Mitt sällskap i kväll igen var Jenny & Trulsa.
Tant Trulsa har fått en rosa outfit, hennes ljusrosa ländtäcke & rosa padd syns inte på bilden, till och med Matte Jenny har skaffat sig en rosa mössa...
Kvällens tur var på 3,21 km & tog drygt 35 minuter. Det var mest skritt eftersom Galsi fått sitt vaccin i måndags. Vi red fram till stället där stigen delar sig & man kan välja Malmberget eller Abborthärn. Till Abbortjärn finns det ingen belysning, men stigen till Malmberget är belyst.
Han har lyckats fixa till ett hål i höger framhov, just över sömmarna. Idag fick jag plocka bort en söm som var helt lös, den bakersta. Tur att Lasse kommer på fredag.
Tänkte blogga om mitt nya Mylerbett som jag testat idag, men det får bli en annan gång :o)
Kommunen har tänt Abbortjärnsspåret på kvällarna så vi kan rida där & det var underbart att slippa rida i bäckmörker!
Mitt sällskap i kväll igen var Jenny & Trulsa.
Tant Trulsa har fått en rosa outfit, hennes ljusrosa ländtäcke & rosa padd syns inte på bilden, till och med Matte Jenny har skaffat sig en rosa mössa...
Kvällens tur var på 3,21 km & tog drygt 35 minuter. Det var mest skritt eftersom Galsi fått sitt vaccin i måndags. Vi red fram till stället där stigen delar sig & man kan välja Malmberget eller Abborthärn. Till Abbortjärn finns det ingen belysning, men stigen till Malmberget är belyst.
Han har lyckats fixa till ett hål i höger framhov, just över sömmarna. Idag fick jag plocka bort en söm som var helt lös, den bakersta. Tur att Lasse kommer på fredag.
Tänkte blogga om mitt nya Mylerbett som jag testat idag, men det får bli en annan gång :o)
Galsi flyttar frammåt
I måndags fick Galsi sitt årliga vaccin, både Botulism & A2. Våran ordinarie veterinär är på semester så det var en vikarie som kom & stack, men det gick bra som vanligt.
Det blev vila på måndagen & igår skulle vi ta en liten promenad, men först skulle vi fixa hagen.
Galsi har ju haft sin fina skogshage bakom de andra hästarna, lite bökigt att ta sig dit på en smal remsa mellan två hagar & på ojämn mark, så nu har Galsi fått en egen grind & en avdelning i grushagen.
Jag, Jenny, Tuula & Bosse jobbade som små galärslavar igår kväll & det tog sin tid vill jag lova.
Jag hoppade i bilen för hemfärd från stallet strax före 23.00, någon promenad blev det inte tal om :o)
Galsi har dock promenerat. Han var mycket intresserad av vad vi pysslade med, helst då vad Bosse gjorde & skulle stå så nära honom som möjligt för att se vad han gjorde.
När han tittat klar där gick han vidare för att se vad vi andra pysslade med.
Vi har Polarband i hagen & det ska sys ihop när man skarvar eller avslutar, så det var rena sy juntan ute i hagen igår. Tur vi har bra belysning i hagen & bra pannlampor annars tror jag det hade varit många omplåstrade fingrar idag.
Åkte förbi stallet på morgonen & kollade läget & Galsi verkar trivas bra med sin nya del.
Han har ännu en massa skog kvar att gå in i & Trulsa & Moije ska få sin del öppnad till helgen.
Det är en helt ny front som byggts till hagen i järn, med snygga grindar. Vi kämpade med att få bort den gamla fronten i helgen & det var inte det lättaste. Vi grävde, slet & svor innan vi fick upp alla järnrör som satt i backen som det gamla staketet stod i. Nåväl vi kunde i alla fall konstatera att det var ordentligt gjort!
Det är ännu lite små fix kvar att göra så det blir snyggt.
Det blev vila på måndagen & igår skulle vi ta en liten promenad, men först skulle vi fixa hagen.
Galsi har ju haft sin fina skogshage bakom de andra hästarna, lite bökigt att ta sig dit på en smal remsa mellan två hagar & på ojämn mark, så nu har Galsi fått en egen grind & en avdelning i grushagen.
 |
| Galsis skogshage |
Jag hoppade i bilen för hemfärd från stallet strax före 23.00, någon promenad blev det inte tal om :o)
Galsi har dock promenerat. Han var mycket intresserad av vad vi pysslade med, helst då vad Bosse gjorde & skulle stå så nära honom som möjligt för att se vad han gjorde.
När han tittat klar där gick han vidare för att se vad vi andra pysslade med.
Vi har Polarband i hagen & det ska sys ihop när man skarvar eller avslutar, så det var rena sy juntan ute i hagen igår. Tur vi har bra belysning i hagen & bra pannlampor annars tror jag det hade varit många omplåstrade fingrar idag.
Åkte förbi stallet på morgonen & kollade läget & Galsi verkar trivas bra med sin nya del.
Han har ännu en massa skog kvar att gå in i & Trulsa & Moije ska få sin del öppnad till helgen.
Det är en helt ny front som byggts till hagen i järn, med snygga grindar. Vi kämpade med att få bort den gamla fronten i helgen & det var inte det lättaste. Vi grävde, slet & svor innan vi fick upp alla järnrör som satt i backen som det gamla staketet stod i. Nåväl vi kunde i alla fall konstatera att det var ordentligt gjort!
Det är ännu lite små fix kvar att göra så det blir snyggt.
Galsi i sin nya hage. Det är svårt att bedöma avstånd på bild, men den är ganska lång :o) Han kan ta en galopprepa om han så önskar.
Undrar om han kommer att vara något i skogen så länge de andra inte kommer sig dit bak?
Idag hoppas jag på att kunna ta en skritt tur i alla fall, jag har ett nytt bett som ska testas :o)
Solen skiner & det är nästan 6 grader varmt & inte ett snökorn så långt ögat kan se. Mycket konstigt väder för oss här uppe, vi brukar ha massor av snö i början på november.
Solen skiner & det är nästan 6 grader varmt & inte ett snökorn så långt ögat kan se. Mycket konstigt väder för oss här uppe, vi brukar ha massor av snö i början på november.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)