Däremot kvällen den 13/6 ganska tung, det är många minnen som faller över en...
Fick ett klokt svar på min fråga; När ska det går över?
- Priset för stor kärlek är väl tyvärr stor saknad...
I Saxis stallbok skrev jag:
Sista veckan med Saxi
Måndag river han nästan mellanväggen mellan honom & Gassi under natten. När Jessi tar in honom så är han oroligt & gnäggar hela tiden.
På kvällen när de andra hästarna går ur hagen för att beta, gnäggar han efter dem i hagen.
Onsdag eller torsdag morgon är han lös i stallet då B kommer för att fodra. Jag har kvällat kvällen innan, Saxi har förutom sitt boxlås en extra hasp på dörren. Jag går & känner på alla boxdörrar innan jag går från stallet. Spelar ingen roll om vi är flera & någon annan kollar boxdörrarna, jag måste ändå kolla dem.
Fredag, Jessi ska inte med till stallet, skolan har just slutat & hon ska ut med kompisarna. Men efter vi ätit så säger hon att hon följer med ändå. När vi kommer ner så frågar hon om hon kan rida, javisst säger jag & tar hand om mockningen.
Jessi tar in honom, han är "galen" på henne & ska bara pussa & pussa & pussa, han är super gosig med henne & hon säger själv: Kolla vad tokig han är, han bara ska pussas :o)
Jag säger att hon ska ta bootsen & rida efter stigen, han har fått en UNDERBAR tölt, något nytt har hänt, jag har bett en kompis filma för jag förstår inte själv vad som har hänt. Det känns om om bakdelen åker långt inunder honom & han bara "kommer upp" & lättar framtill & det bara flyter framåt, man sitter helt stilla & blir glad i hela kroppen...
Aldrig mer...
Jessi säger att hon är rädd för älgen som varit efter stigen & rider ut på Saxis favoritvägar i skogen i stället. När de gått skogsrundan så tycker hon ändå att han bör få springa lite så de rider efter stigen en sväng. När de kommer tillbaka så brukar det alltid vara bråttom hem, det är ju dessutom fredag...
Men vi går & betar med honom, kliar lite & pratar.
Snart ska han åka till sommarmatte & hur ska vi klara oss utan honom i sommar.... I sommar?
Hur ska vi klara oss i ett liv utan honom...?
Jessi tycker att vi släpper ut honom i hagen igen, det är ju så fint väder. Ö har kvällen & de är på cirkus.
Det är tävlingar på klubben & grannen har hyrt ut sitt stall, hon frågar oss: Ska era sova ute i natt?
Oh nej, svarar jag, Saxi har ju eksem, jag RISKERAR inte att ha honom ute.
OM jag bara vetat...
Vid 20,45 tar vi in de andra, Mimir syns inte till, men Odin kommer in & äter. Fodrar dem alla, jag brukar alltid ge Saxi en puss, men i kväll gör jag inte det...
Tittar in över boxen & säger: Godnatt älskling, syns i morgon...
Kollar boxdörrarna & säger: Sov gott pållarna....
Stänger stalldörren för sista gången & har ingen aning om hur världen kommer att vändas upp & ner i natt...
På fredag 14/6 2013 vaknar jag upp till Jeppes studentdag & trots att det regnat lite så skiner solen emellanåt. Jag har varit glad hela dagen, inte en tår har fällts i sorg. Det känns bra, jag kan minnas med glädje, allt är inte bara sorg.
Jag har knåpat ihop en studentskylt åt Jeppe med olika roliga bilder från när han var liten. Jag gjorde samma till Jessica. Det är roligt att gå igenom bilder från när barnen var små. Jag önskar jag hade en fjärrkontroll som kunde ta mig tillbaka till roliga minnen från när de var små, de växer upp så fort att man inte hinner med! Jag tycker det är nyss de var 5 år gamla :-)
På lördag morgon steg jag upp tidigt, åkte & fodrade hästarna (möttes av Galsis glada gnäggande som vanligt. Funderar om han gnäggar åt alla bilar som stannar i närheten eller om han vet när jag kommer?)
Lät Galsi beta lite gräs innan det var dags för hö i grushagen. Satte mig sen i bilen & så har jag varit en tripp i Haparanda & även en sväng över till Finland & shoppat lite.
Stannade till vid Saxis grav på morgonen, satt mig ner & snackade lite. Det var så lugnt & fridfullt i skogen så jag hade nog kunnat sitta där ett bra tag. Gläds åt mina minnen från denna underbara häst, hoppas på att få lika många underbara minnen med Galsi.
Avslutar inlägget med den underbara dikt som vår veterinär & vän Peter skrev efter branden:
Requiem
I Valhall grälar Gudarne Med arga ord och skäll
Vad som skall ske med fagra tre som kommit dit ikväll
En grå som molnets skugga, som genom dalen drar
Två svarta såsom korpen, som över fjället far
Så stolta och så tappra så skall de stridsdjur bli
Så råder högste Odin och Tor står honom bi
Nej knappast, säger Balder, är striden deras lott
För i sin tid i Midgård de gjorde bara gott
De gladde människofränder med sin stil och fart och fläkt
Och värmde frusna händer med mulens andedräkt
De gav åt flickor trohet och vänskap ren och skön
Åt den som levt det livet kan finnas blott en lön
Då Balders tal har tystnat är Asaborgen still
Och alla som har lyssnat Förstår vad Balder vill
Till ängder invid Valhalls vägg
De tappra tre går ut och hälsas utav hundra gnägg
Från de som lämnat oss förut.
Vila i frid Pållar, nu sticks jag inte mer. Er Veterinär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar