På fyra år har det hänt mycket

Idag är det exakt fyra år sedan vi hämtade Galsi & Kerid från Piteå dit de kommit under natten med Greens hästtransport.

Jag kommer ihåg hur nervös jag var när vi skulle hämta dem, det var ju inte s¨å långt efter transportolyckan & jag var livrädd att något skulle hända.
Jag kommer ihåg hur jag satt & spelade på mobilen för att slippa vara i verkligheten.
Jag sa att nu kör vi i ett sträck hem & stannar inte för än vi är hemma.
Els-Marie frågade vad vi skulle göra om vi blev kissnödiga & jag svarade att vi får väl ta med en flaska & sätta oss på :o)
Vi stannade var 10é mil & kollade läget.
Galsi var småstökig i transporten & bet i höseglet & kastade omkring det & Kerid stod som en världsvan resenär hela vägen.
När vi kom in på stallområdet så var det en massa folk där & välkomnade oss & det kändes jätteskönt.

Galsi protesterade lite vid lastningen

Det känns som om Galsi varit hos oss mer än fyra år & ändå känns det som igår vi köpte honom.
Det är lite kul att han idag står i det stallet han kom till för fyra år sedan bara för att stå tillfälligt tills stallet var uppbyggt igen.

Jag byggde ett litet sommarbete åt Galsi på stallplanen & han var mer än glad att få går där & mumsa gräs.

Igår red Jessica & Frida på ovalen & checkade läget inför våran hemmatävling 1 - 2 september.
Jessica orkade inte rida så länge så jag tog över tyglarna & jag & Frida red jämsides på banan & jag kunde hjälpa henne på ett helt annat sätt. Det gick verkligen super!

Jag vågade ju köra Galsi själv från Ullatti för någon vecka sedan & igår red jag & Frida jämsides i alla gångarter. Jag var lite nervös när vi skulle galoppera, Galsi har ju dragit med mig ett par gånger under tävling & det var inte kul! Hatar att sitta på en häst & känna mig som en fis i rymden när de inte lyssnar ett skvatt utan kör sitt eget race...
Nu blev jag tuff & det gick super bra! Vi galopperade på i båda varven & jag gasade på ordentligt & vi red om varandra. Nu var ju detta inte tävling, men det stärkte självförtroendet lite :o)

I helgen sticker ett gäng Bifrostare till Vindurs tävling & vi här hemma håller tummar & hovar för våra ekipage. Är lite avundsjuk på de som åker iväg, det är så kul att vara borta på tävling. Men jag känner att vi inte riktigt har råd att åka  ut & tävla....

Tänkte på detta med pengar här om dagen. För drygt fyra år sedan hade jag ca 100 000:- på kontot, men jag har aldrig varit så olycklig som då...
När pengarna var slut & Galsi stod i stallet, då började glädjen komma tillbaka.
Det är som man säger: Pengar gör ingen lycklig, men de hjälper en hel del!