Fyra år, ett annat liv, en annan tid

I natt är det fyra år sedan den hemska natten, den hemska natten då våran värld kastades omkull. Natten då telefonen väckte oss 4.44 & polisen talade om för Jessica att stallet brann, att det var tyst där inne. Natten då våran vackra Saxi rycktes ifrån oss i stallbranden.

Jag minns fortfarande den tomhet som fyllde mig & sen en otrolig trötthet.
När mina vänner dök upp här hemma var jag bara så trött, så trött. Jag ville inte åka med dem till stallet & se, jag ville bara få gå & sova igen.
Jag var så trött på deras tjat & fattade inte varför de ville att jag skulle åka dit. Vad fanns där att se? Ingenting.
Idag har jag förstått att det var chocken & den släppte inte & tårarna kom inte för än jag kom ner på plats & såg förödelsen. Då kom skriket, då kom tårarna.

"Att förlora någon gör ont, men med tiden lär man sig minnas med glädje..."
Jag är inte riktigt där ännu, men jag är på väg.
Jag ler åt minnet av Saxi, men det gör ännu ont.

När man är där, längst nere på botten, då har man två val.
Ligg kvar & dö, eller res dig upp & börja klättra tillbaka.
Jag har valt att klättra tillbaka. Jag kan se glädje i livet igen, men jag vet hur lätt det är att rasa ner igen.

Vissa saker glömmer man aldrig, det värsta var Jessicas smärta. Att ett barn fick ta emot samtalet, att hon fick ta största smällen, för att jag som mamma inte kunde skydda henne mot det onda som drabbat oss, jag kunde inte lätta hennes smärta.

Idag har vi glädje i livet, vi har den otroliga glädjespridaren Galsi, han som ser till att vi alltid ler innan vi åker hem från stallet. Han som med sin charm & sprallighet, läkte trasiga hjärtan.

Igår var det fyra år sedan jag sista gången satt på Saxis rygg. Jag minns den ridturen än idag. Han gick så fint, något hände i tölten, det kändes som om han bara reste sig framtill & jag fick lite känsla att åka "racerbåt"
Jag tänkte att jag måste få någon att filma så jag ser om det ser lika bra ut som det känns :o)
Vi hann aldrig så långt.
Jag red ut med Galsi efter stigen igår, men jag klarade inte av att rida den sträckan jag red med Saxi fyra år tidigare, jag vände & red tillbaka.

Fyra år, det känns som igår, det känns som ett annat liv

Mina tre vackra, Galsi, Saxi & Titan