Kastade mig i bilen och for iväg (nästan lagligt) till Sakajärvi. En svart häst med vitt i ansiktet och AK förklarade vilken hage Lucifer gick i. Väl framme möttes jag av tre glada hästar i den hagen som alla gick på sina fyra ben, puh tänkte jag, falskt alarm. Ringer AK igen och frågar om det finns någon annan med vitt i ansiktet kvar på gården och jo, Hexa gick i en hage längre ner. Där hade jag tyvärr inte samma tur utan där hoppade verkligen en häst fram på tre ben 😥
Efter att ha kollat igenom henne och inte direkt sett att benet var av så ringde jag AK igen och berättade att det enda jag kunde märka var att vänster framknä (carpus) var svullet, inga sår eller märken fanns så verkade inte vara en sparkskada i alla fall. Hela höger bogmuskulatur darrade och skakade, säkert av ansträngningen över den extra vikt som det benet nu fick bära. AK ringde veterinär och förklarade läget. Nu har ju DV i Gällivare stängt och närmsta veterinär som behandlar häst är Kiruna ca 10 mil norr om Gällivare. Jag har tidigare bloggat om att vi förlorat våran Distriktsveterinärstation i inlägget Har vi bitit oss själva i svansen?
Veterinären ville att vi skulle få in hästen på stall och ta tempen. Hade hjälp av killen som upptäckte hästen samt hans allergiska flickvän. Sagt och gjort vi försökte flytta henne uppåt genom den stora hagen, tyvärr betydde det att hon skulle behöva gå genom väldigt blöt och ojämn mark och för att inte tvinga henne så fick vi de andra hästarna att gå upp mot grinden, men hon ville inte följa med. Ville inte tvinga henne att hoppa fram så jag sprang upp till stallet och hämtade termometer och hon hade bara 38,2 vilket var väldigt skönt att se. Hon åt gräs och var väldigt pigg i ögonen och nyfiken på oss tre obekanta som rörde sig i hagen. Veterinären skulle ringa upp mig när det började bli tid att åka ner mot Gällivare och när han ringde dubbelkollade jag om det var okej att lägga ett kylande bandage på knät med kallvatten och bomull, det var okej. Lämnade hjälpredorna i hagen och gav mig på jakt efter material, hittade ingen vetrap men några lindor från försvaret 😊
Dränkte bomullen i iskallt vatten och joggade tillbaka till hagen och trots en mycket nyfiken och hjälpsam (hmmm hmmm) häst fick jag till slut lindan på plats. När den väl var på plats så lockade den till sig ägaren och de andra hästarna i hagens uppmärksamhet och det var som den allergiska flickvännen sa: De är ju som dagisbarn som sett något nytt 😁
Det blev ett himla vaktande för att lindan skulle få sitta kvar...
Hjälpredorna var tvungna att ge sig av och jag och hästarna blev ensamma. De andra hästarna kom på att de ville gå upp mot grinden och med stöttning av mig började även Hexa ta sig uppåt, jippi tänkte jag och mödosamt hoppade hon fram, jag gick före och försökte släta marken så gott det gick och styra henne till de områdena. Sakta men säkert tog vi oss uppåt. Väl uppe började åskan mullra och jag är jävligt åskrädd samt att minnena från många år tillbaka dök upp när jag stått i en hage på andra sidan E10:an i åskan med kompisens häst som fått benet avsparkat...
Jag rusade upp på gården och körde ner bilen just utanför hagen så jag kunde hoppa in i den om det blev fördjävligt. När jag kom ner igen hade givetvis Hexa lyckats slita bort kylbandaget, men det satt på drygt 1,5 timme tror jag. Så plötsligt började hon hoppa iväg neråt i hagen igen så det var snabbt ur bilen och hämta henne. Hade kontakt med AK hela tiden och det fanns en annan hage bredvid som jag kunde sätta henne i, problemet var att få ut henne ur hagen och stänga grinden utan att behöva vända henne. Kom på att försvarets förband innehöll två lindor och en var kvar i min ficka, tänkte det är värt ett försök, jagade bort de andra och lyckades få ut henne och stänga grinden utan att ha ett gäng hästar på rymmen 😁 Hoppade upp mot den lilla hagen ovanför och fick in henne där.
Efter drygt två timmar kom veterinären och kunde undersöka henne. Han trodde som jag att hon fått någon vridskada i den blöta delen av hagen och förhoppningsvis blir hon bättre av vila och metacam. Nu kom AK's hjälpreda och jag hade en massa att göra så jag lämnade platsen.
Tanken jag bär med mig av dagen och hjärtknipet jag får när jag ser på filmen hur Hexa hoppar på tre ben, är hur fan hade jag fixat det om det var min egen häst?
Jag får alltid ett annat rationellt tänkande när det gäller någon annans djur men hade det varit min häst som jag hittat så i hagen så lovar jag att de dryga två timmarnas väntan, som nu kändes evighetslånga, hade verkligen känns helveteslånga och en isande hand kramar mitt hjärta för jag vet att just så ser det ut hos oss nu med veterinär på så långt avstånd... 😥
Torsdag 21 juni åkte jag förbi och tittade på henne på väg till min syster i Kalix och blev så fruktansvärt glad när jag möts av en häst som går obehindrat på alla fyra benen.
Utan röntgen kunde man ju inte utesluta fraktur eller fissur men veterinären valde att behandla henne med metacam och sjukhage för att se om det gav något resultat och det gjorde det verkligen! Vi har 25 mil enkel väg till närmsta klinik som har röntgen så det är inte bara att "kasta in i transporten och åka".
Ringde upp veterinär Johan som undersökt henne för att uppdaterade honom om hennes status när vi åkte från platsen, fick bara tag på en telefonsvarare men talade in ett meddelade och mitt nummer så han kunde ringa upp mig om han ville, jag sa till pappa - Så här önskade vi att alla kunder skulle vara
Senare på kvällen ringde han upp och var mycket nöjd med utvecklingen och att jag hört av mig. Berättade vad jag sagt till pappa och han höll med, trots att veterinärerna ibland är överhopade med jobb så funderar många av dem hur det gått för patienten och genom att lämna ett litet meddelande så slipper de fundera längre.
Nu verkar det i alla fall som om denna historia fick ett lyckligt slut och det värmde gott i hjärtat att se henne gå på alla fyra benen igen 💗
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar