Har vi bitit oss själva i svansen?

Beskedet att Distriktsveterinärerna lägger ner sin mottagning i Gällivare har upprört många, inte minst mig själv som blir dubbelt drabbad. Inte nog med att jag förlorar mitt älskade jobb, jag ser med skräck hur situationen kan bli med en akut sjuk/skadad häst, både dag & jourtid.

För flera år sedan då jag ännu inte jobbade på DV så hade jag en diskussion men en veterinär där om att de inte fick mer utbildning och verktyg för att jobba med häst. Svaret jag fick var att "Om bara 75% av hästägarna skulle anlita DV för exempelvis vaccinationer så man till ledningen kunde påvisa hur många hästar det verkligen fanns i området, så skulle de lättare kunna äska pengar för utbildningar och utrustning" Detta fick mig verkligen att tänka om. Vi har haft många inresta veterinärer för att fixa tänder osv. och ofta valde hästägarna att vaccinera i samma veva, det blev ju billigare så...

Jag har själv varit engagerad i att ta upp externa veterinärer, men har inte anvät dessa för saker som jag vet att DV kan klara av, detta har jag även påpekat förandra.

Jag tror det var 2012 som en tråkig händelse inträffade i Luleå men en häst som fick benet avsparkat, ingen jourveterinär fanns i området då DV i Luleå stängt och man fick stå 5 timmar med en häst med brutet ben innan någon tillslut kunde ända djurets lidande! När jag läste detta så skrämde det mig ännu mer, en djurägares mardröm!

En Distriktsveterinär ska vara som en allmänpraktiserade läkare, de ska kunna det grundläggande om mycket. Hos oss har vi haft inne allt från havsörn till renar, och många gånger får man använda sunda förnuftet och en massa kontakter för att lösa ett problem till det bästa, så visst några specialister jobbar sällan på en DV klinik, men de kan se till att du får en första hjälp innan du remitteras till en klinik med speciell kunskap.  Ofta innebär den hjälpen du får på en DV stationen skillnad mellan liv och död för ens älskade husdjur.

I september 2014 skrev jag inlägget Vi gör gott,  varje dag där jag lovordade min nya arbetsplats för att redan på den korta tiden hade jag redan fått en inblick i vad en Distriktsveterinär gör, vilket är gott varje dag!
Jag är glad för varje minut jag har fått jobba och visst det är inte alltid jobbet är en dans på rosor, Att vara där när en djurägare fattat sitt livs tuffaste och viktigaste beslut, att låta sitt älskade djur somna in är inte alltid så kul... Jag har ändå fått enorm respons för att jag funnits där, stöttat, lagt en hand på en axel, gett en värmande kram och oftast bara lyssnat. Senast idag har två djurägare tackat mig. det känns otroligt skönt att höra att man gjort nytta.

Att få vara med vid lyckliga ögonblick är underbart! Engagemang är A och O i det här yrket som djurägare själv så har man lättare att ta till sig de känslor som djurägarna förmedlar.

Jag hade ingen aning om hur jag skulle tacka operationer, sorg eller glädje när jag började, men insåg snabbt att detta inte bara var ett jobb, det var en passion, ju mer hjärta man har desto bättre blir det för både djur och djurägare. Jag har själv upplevt hur det är att stå bredvid en häst med brutet ben som gjorde allt för att försöka stå på det brutna benet, men det gick inte då benpiporna stack ut genom huden, haft hästhuvuden i famnen då de dragit sina sista andetag både vid avlivning och där tyvärr inte den hjälp de fick av veterinär hjälpte utan de självdog, min egen som dog i en brand och att ha en veterinär på plats en lördagsmorgon som kunde gå in i stallet och chippläsa hästarna så de kunde identifieras innan förflyttning,

Det är med både längtan och sorg jag går till jobbet nu och gör min sista tid, jag kommer att sakna alla djur och djurägare och jag hoppas verkligen att jag lämnat positiva spår i deras liv, för det har de gjort i mitt!

Min vädjan till er alla är att var rädd om din distriktsveterinär, det är den du ringer till när du är i nöd mitt i natten, det är den som sätter sig i bilen och kommer ut och hjälper dig när du står handfallen med en ett sjukt djur vare sig det är måndag morgon eller en sen fredag kväll...