Just nu är det mycket som är tungt, man jag fortsätter le & visar mig glad utåt, varför gör jag så?
Varför inte bara säga som det är, skit!
Jag tror de som befinner sig i min närhet märkt av lite i alla fall, jag är grinigare än vanligt.
Det känns som om jag är inne i ett skov av "bad shit" just nu,
Gått två dygn med jordens smärta i nacken som givetvis ger huvudvärk värre än den värsta bakfyllan. Jag har vaknat på natten med en fruktansvärd frossa, den kommer inifrån & den skaka om märg & ben. Klarade knappt få ut armen från täcket för att slå igång värmedynan, så mycket skakade jag. Blir rädd samtidigt, men jag har ju varit & lämnat prover flera gånger.
Projektet gick inte igenom som det skulle, tror budgeten bantades med 70%, min plan att sjukskriva mig efter avslutat jobb för att vila upp min kropp & själ glömde jag bort. A-kassan denna månad (har bara hunnit lämna in för 2 veckor) ger mig 1 467:- eftersom jag har 7 karensdagar. Galsi är ännu inte frisk & jag missade Lassekurs i helgen. Små saker kan man tycka - känslor är individuella & man får både deppa & vara glad över små saker. Mamma har varit på akuten några svängar & det gör mig lika rädd varje gång.
Mycket annat oxå som jag inte tänker skriva om...
Så fort jag känner mig minsta glad är det som om någon måste sparka undan benen på mig & se till att något tråkigt händer.
Är detta karma? Då skulle jag gärna vilja veta vad jag gjort? Jag tycker alltid ja försöker ställa upp på alla andra, även om jag ibland inte ens orkar.
Just nu skulle jag behöva att någon kom & lyfte upp mig när benen inte bär.
Tio år på jobbet & inte ett tack har jag fått, inte för att jag hade förväntat mig det.
Tack verkar dessutom vara ett utrotningshotat ord så sällan man hör det nu för tiden...
Nu har jag fått kräkas så nu ska jag andas & hoppa i säng, stallmorgon i morgon, trots att det är jobbigt att stiga upp tidigt så är det ganska mysigt.
Just nu trivs jag nog dessutom bättre med Galsi än med människor...
Allt är inte skit, men ibland är avstånd för långa när man behöver en kram...
Gråter ut skiten, reser mig upp & biter ihop.
/The Bitch
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar