Solveig, som är min högra hand & en stark kraft i projektet, är även "akut syrra" i botten & hon kontaktade Åke Stenberg som är överläkare på barnkliniken i Gällivare & frågade om han inte kunde komma & ha en information om just hästallergi, vilket Åke nappade på.
(Tyvärr har jag svårt att få bra bilder på Solveig...)
De som ville fick börja med att andas genom ett sugrör för att få känslan av hur det är att inte få nog med luft i lungorna, man skall dessutom hålla för näsan så man inte kan fuska. För de som inte tyckte det var svårt (jag tillhörde inte den kategorin) så ska man lägga till lite fysiska övningar.
1970 fanns det ca 70 000 hästar i Sverige, i år är de ca 360 000. 1970 fanns inte heller hästarna så nära samhället som de finns idag. I Gällivare går det ca en häst på 70 människor i dagsläget.
I och med att hästarna ökat & även kommit närmare människorna så har även allergierna ökat. I Sverige är ca 7 - 10% av befolkningen allergiska mot hästar, många av dem har inget med hästar att göra.
1989 sa man att avståndet till hästar bör vara minst 500 meter, 2004 pratade man om 200 meter & idag om 20 meter.
Man har mätt hästallergener & inne i stallet var det värden på 500, just utanför stallet var det bara 1 & 12 meter längre bort bara 0,17!
Dammet (eller stövet som vi hästfolk pratar om) innehåller äggviteämnen som allergikerna reagerar på. Dessa allergener är inte gjorda för att flyga som exempelvis björkpollen. Däremot fastnar de lätt på våra kläder & vi bär med oss dem. Även om vi duschar & byter kläder när vi varit i stallet så lyckas alltid någon liten allergen följa med :o)
Man hade dammsugit sängar som stod som skyltexemplar i butiker & från början fanns det enstaka katt & hundhår på dem, men allt eftersom tiden fortskred så fanns det även "häst damm" på sängarna som aldrig varit i kontakt med en häst!
1996 undersökte man allergi hos barn i Norrbotten & nästan 14% hade sensibilitet mot hund, 9% mot katt & 6% mot häst.
Vad utlöser då ett astmaanfall?
Allergen, hyperaktivitet (kyla, ansträngning, rök, kemikalier), stress samt infektioner.
Många allergiker kan faktiskt få ett astmaanfall bara av att tro att det varit en häst i närheten eller att se en häst. Detta på grund av att de är så rädda att få ett anfall att stressen utlöser ett verkligt anfall.
Hästbajs kan inte utlösa ett astmaanfall mot häst, hästallergenerna binds i fukten i bajset, däremot så kan man reagera på kemikalier i bajset.
En studien "Allergivänligahästar - finns de?" undersökta man Basjkirhäst, islandshäst & svensktvarmblod för att jämföra om det fanns skillnader mellan dessa raser. Rapporten finns att läsa här: Allergivänligahästar - finns de?
Sammanfattning
Man föds inte med en allergi, den utvecklas med tiden.
Vi som håller till i stall måste ta ett större ansvar! Idag finns det hästallergener i nästan varje klassrum!
Även om vi duschar & byter kläder så finns hästallergenerna i bilen & när vi sätter oss där med våra "civila" kläder så hoppar det några hästallergener vidare på dem & vi går iväg på jobbet & lämnar lite allergener bakom oss, in på affären & där hoppade det av ett gäng.
Åt detta kan vi kanske inte göra så mycket åt, men vi kan låta bli att gå in & handla i stallkläder, tänka på att inte gå på stan med stallskorna på osv.
Sen tycker jag även att allergikerna måste sluta vara så hysteriska!
Ta reda på fakta om sin allergi & undvika att få anfall. Många av anfallen är psykosomatiska dvs. rädslan att få ett astmaanfall, utlöser ett.
Jag känner allergiker som trotsar sin allergi & vägrar sluta med hästar (viljan kan ju försätta berg säger man)
Jag scannade in en artikel om Islandshästar på stan från Ponnyexpressen 1978 som jag länkade ut i gruppen: SIFs Islandshästvänner på Facebook, på den sidan kan man även läsa följande:
"APROPÅ ALLERGI!
I nummer 2 nv Ponnyexpressen år 1977 och skrev vi om allergi & TV-mannnen Ake Wilhelmsson berättade hur han blivit så bra från sin allergi så att han kunde rida. Han hade gått igenom något som hette hypersensibilisering. Den metoden går ut på att man sprutar in lite grann av det ämne man är allergisk mot i kroppen och sedan ökar man på dosen med jämnamellanrum. Kroppen bygger då upp sin motståndskraft mot ämnet och fungerar allt som det ska, blir man så gott som bra. En uppmärksam pappa till en av våra medlemmar i Ponnyklubben läste det här och skrev ett brev till oss. Pappan är läkare och heter Tord Jerndal. Han vill påpeka för oss att metoden inte är helt ofarlig, vilket man kanske kunde tro efter att ha läst artikeln i Ponnyexpressen. Det är ovanligt att komplikationer uppstår vid hypersensibilisering, men han menar att vi måste informera om att det finns allvarliga risker. Och det har han ju alldeles rätt i. Som vid all medicinering måste man veta om alla risker och alla för- och nackdelar. Tack docent Jerndnl för brevet."
Om jag gräver i mina gömmor så kan det hända att jag hittar hela artikeln.
Detta är min tolkning av kvällens information & jag kan ha missat eller missförstått något av det som sagts, men intressant var det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar