Ögonblicksbilder?

Ett foto, en bild visar något här & nu. Det behöver inte vara så hela tiden, utan just när avtryckaren trycks ner & motivet fångas i kameran.
En ögonblicks bild kan visa osanning, inte ljuga, det som fastnar på bild har ju hänt.
Men just när avtryckaren trycks ner så kanske hästen slänger med huvudet & du hänger inte med, den gapar, det ser ut som om du drar hästen i munnen.
Just i det ögonblicket som bilden fångas & förevigas så tar du ett ledande tygeltag, hästen är inte med, den visar vitögonen, är det så du rider hela tiden?
Hästen dyker ner för djupt med huvudet just som bilden tas, rider du rollkur, är du för hård i handen?
Hästen har jättefin tölt, men du trycker av kameran precis när den tar ett nytt steg & benen är huller om buller, har den dåliga gångarter?
Oftast (tack & lov) är svaret nej, det är som sagt en ögonblicksbild, just då & där.

Just nu är detta en bild som upprör många, Andreas Helgstrands häst på denna bild, en ögonblicks bild.
Vad man kan se på denna bild om man tittar närmare är färgen på tungan.

I den rosa ringen syns tungan ovanför bettet, rosa som den ska vara.
I den röda ringen syns tungan där bettet ligger & trycker, den är blå av syrebrist, från ett hårt tryck av bettet ner mot underkäken.
Visst detta är en ögonblicksbild, men "ögonblicket" har pågått en längre tid, annars skulle inte tungan vara blå...

Det här är en bild på min Galsi, fruktansvärt blåmärke i munnen, sliter jag & drar min häst i munnen, rider jag med hårda händer?
Nej, så här ser han ut i munnen efter att jag ridit honom på ledat bett med lös tygel.
Han viker in bettet i munnen & biter sig själv (= dumskalle)
Men om en domare sett detta efter en tävling så hade jag fått en varning, om inte diskats, även om jag inte hållit i tyglarna alls, en ögonblicksbild.

Vars vill jag då komma med mina bilder & inlägg?
Jag anser att man ska titta noga på de bilder man lägger ut på nätet, har sett hemska exempel där jag tror att många av bilderna är just ögonblicksbilder, där något hänt just när avtryckaren gått ner.
Jag skulle aldrig publicera en "dålig" bild om jag inte visste att den var "sann", jag skulle bli oerhört ledsen om någon publicerade en bild på mig som inte var "sann"

Bilden på Akeem Foldager är sann, tungans färg ljuger inte.
Men alla andra bilder tycker jag vi ska ta på oss kritiker glasögonen innan vi dömer/fördömer, att du som fotograf skall titta på de bilder du lägger ut en extra gång innan du publicerar dem, talar de sanning, eller råkar de vara en ögonblicksbild?

Mina tankar & funderingar så här på påskaftonskvällen :-)

Så imponerad av min snigel!

Efter stor beslutsångest & en miljon fjärilar i magen så beslöt jag mig slutligen att anmäla mig till Galgbackens gaedingakepni som gick av stapeln idag.
Galsi har varit supertrött i vår & jag kallar honom för min snigel :-)
Däremot brukar  han bli helt kokko när han kommer på nya ställen & beter sig som en hormonstinn hingst...

Vi har aldrig åkt iväg & tävlat med Galsi så det var ett lagom avstånd till premiären (ca 1,5 mil) & han har varit på Galgbacken i somras när han lastades för hemfärd från betet, han bete ligger på tomten.
Fjärilarna i min mage lyckades hålla John Blund på avstånd i natt...
När jag trött (& sen) kommer till stallet & öppnar skåpet så hade Jenny köpt eucalyptusskumbad åt mig & jag började asgarva, gulliga stallpolare man har!

Jennifer & Hala skulle oxå tävla så vi fick åka med dem & Börje var så snäll & körde eftersom det gav mig ännu fler fjärilar i magen :-)

Galsi gick på väldigt bra på transporten, lite tvekan & massor av frågor om, "Var ska vi? Vad gör vi? Ska vi åka?" från honom så gick han in.

Vi lastade ur hästarna nere på vägen & gick upp för den branta backen & Galsis ögon var stora som tefat! Han såg ut som om han aldrig sett så många hästar samtidigt förut!
Jag var ändå imponerad över att han var så trygg bredvid mig, jag hade förberett mig på att ha en studsade drake i andra änden av grimskaftet...

Dagen började med en föreläsning av domaren Caroline Wintzell om den nya domarhandledningen som det även dömdes efter idag. Jag tycker att den verkar mycket bra, mer fokus på lösgjordhet och harmonisk ridning. Har du en häst som är flott och med stora rörelsen, men som hänger i stången eller att ryttaren rider med hårda händer så dras poängen ner drastiskt efter de olika brandväggarna som domarna har att jobba efter. Det ska bli spännande att i år se hur det fungerar i praktiken.

Vi körde på rosa idag & hade rosa G-bootsen, Faukurtränset med rosa foder & stenar samt rosa stigbygelinlägg & jag hade rosa fleecetröja & det verkade fungera :-)

Red fram & fick prova banan innan starten av Grön klass tölt (för oss som fått under 4,9 i tölt) som var vår första gren.
Vi skulle bedömas på en långsida & fick välja själv om vi skulle rida runt den upplogade ovalbanan eller vända efter långsidan & visa nästa moment.
Jag red efter långsidan på en spänd stålfjäder, vände var på Galsi körde huvudet upp i luften & försökte dra, fjärilarna förökades sig i snabb takt i magen. Tog ett djupt andetag & red något varv runt banan i tölt & trav.

Red runt lite i collectingring & lösgjorde honom medan de första red in på banan, vi hade startnummer fyra (8 st startande)
När det sen var vår tur på banan så hade Herr Snigel infunnit sig igen & jag fick driva en massa, tölten kändes som ren grisepass & vi fick inte veta några poäng för än hela tävlingen var över.

Det var tre ekipage som kvalade upp sig att rida i Blå klass tölt (de som fått 4,9 - 5,5 för tölt) men det var bara en som valde att rida den klassen också. Den högsta klassen var Rödklass för de som fått 5,5 eller över.
Jättebra med denna poängindelning så vi gröngölingar fick rida för oss själva :-)

Stod kvar nere vid banan tills det var dags för fyrgångsgrenarna där vi startade i Äppelfyrgång (samma poängindelning som i tölten) även 8 ekipage här.
Jag körde högervarvet & valde att rida hela varv runt ovalen.
Tölten först & den kändes seg & passtaktig :-)
I traven försökte jag få samma känsla som på lektionen i tisdags där jag liksom lyfte upp hela underredet med underskänkeln & då hade en fin, schvungfull trav,  det gick inte alls så bra & när jag kom ut på andra långsidan började jag rida lätt & halleluja, där kom den fina traven fram! Svor lite att jag inte ridit lätt under själva visningen!
Skritten, som han brukar få bra för, så var han ännu segare & tittade på allt han såg som om han var ute på söndagspromenad (fast hellre det än en galen gutaperka :-)

Galoppen är jag nästan alltid lite nervös för, men han gjorde en fin övergång & sen fick jag rida & driva, rida & driva. Det var bara sluta driva så saktade han av & var så nöjd så :-)

Sen var det dags för resultatet & jag blev väldigt glad att hamna på 4é plats i tölten!
För långsamt tempo tölt fick vi 4,0 & kommentarerna: Något passtakt, bra tempo, okej form
Valfritt tempo tölt: 4,5 - Bättre takt, lite emot handen
Slutpoäng 4,3
Jättenöjd! Vi brukar alltid få passtakt & emot handen & jag trodde jag red i allt för högt tempo.

I fyrgången fick vi.
Tölt: 4,0 - Okej tempo men något styv
Trav: 5,5 - Bra grundtakt, spänstig, bitvis fin form (svor ännu mer att jag inte ridit lätt eftersom formen även blev tusen gånger bättre på andra långsidan :-)
Skritt: 5,0 - Bra takt & energi, kunde vara lite rundare i formen
Galopp: 4,5 - Fin fatt fattning, något fyrtaktig
Slutpoäng 4,8 & en delad 2:a plats!

Jag är mycket nöjd med dagen, det var jättekul att åka bort & tävla. Super imponerad av hur bra min buse skötte sig!
När vi skulle hem & promenerade ner för backen så rörde sig Bergelmer i hagen (en ENORM 2-åring) & Galsi tvärnitade & stirrade på honom som om han aldrig sett en häst förut! Detta ledde givetvis till skratt & inte var det många steg till vi hann gå innan token flyger i luften i ett glädjeskutt & slår med frambenen :-)
När vi kom ner för backen skulle han absolut gå till vänster & inte till höger där transporten stod, går man till vänster så kommer man ju till sommarhagen & inte vet jag om stollen trodde att den alltid är grån & fin & aldrig drabbas av vinter... :-)

Eftersom Lillmatte var ute & svängde sina lurviga igår så adopterade vi Rebecca som fotograf & hästskötare under dagen. Trodde ju som sagt att vi skulle behöva vara minst två för att hålla Galsi på jorden :-)
Mycket nöjd med dagen & har jag nu tagit ett hett bad med eucalyptusskummet, fjärilarna verkar ha flyttat ut så då kanske John Blund kommer i kväll.
God natt!

"Hästtjejer är, med andra ord, the shit"

Hittade en krönika på nätet; "Hästtjejer vs machomän" och denna kille har verkligen slagit huvudet på spiken.
Vi är tuffa, vi lär oss ledarskap, ordlös kommunikation, hur ska annars en liten tjej på 30 kg få en stor häst på 500 kg att lyda?
Stallet fostrar ledare, det finns forskning om detta. Stallet är en skola för tuffa tjejer som kräver en tydlig kommunikation för att det ska fungera.
Ändå måste vi ofta försvara vårt intresse.
Snobbsport, pippinetta flickor som leker med maten, alla med fördomar borde tillbringa en dag i stallet och se hur det verkligen är.
Att mocka skit, bära  vatten eller rulla fram 350 kg höbollar är inte det minsta glamoröst, det tillhör vår vardag.

Små krafter och hästkrafter

Intresset vaknar oftast tidigt, kan försvinna i tonåren och för vissa komma tillbaka i vuxen ålder, eller så är man född och dör som hästnörd hela livet :-)
Jag tillhör den sista kategorin...
Hästarna blir en livsstil, man tänker, andas, lever häst. Ser man en härlig sandväg är det första man tänker på hur härligt det vore att sträcka ut i galopp efter den.
Visst finns det annat, men det mixas liksom ihop med hästvärlden, när man ber någon flytta på sig sätter man gärna handen emot, trycker till & smackar, vill man att någon ska stanna så kommer det oftast et "WHOOO" ur munnen, har även provat detta på bilen utan lyckat resultat...

"WHOO, halt!"

Att gå på gymmet och betala för att träna behövs inte, vi får nästan all träning vi behöver i stallet. Vi använder muskler vi inte ens visste att vi hade för än dagen efter då de värker på alla möjliga och omöjliga ställen.
Vi försöker få olydiga kroppar att lyda, att man hade så många kroppsdelar som kan agera på egenhand har man ingen aning om för än man ridit en riktigt bra ridlektion, och det känns dagen efter.

Det är ett stort ansvar att ha häst. Hästen kan inte "torka sig i rumpan när den skitit, eller servera sin egen mat" den är helt beroende av oss, så som vi gör, så får hästen det.
Ibland får man står över saker och ting, har man stallmorgon så har man, kommer jag inte ner och fodrar och släpper ut hästarna så står de inne hungriga. De kan inte själva ta sig en matbit då hungern faller på (även om de nog skulle önska det...)
Man får göra uppoffringar eller kompromissa ibland, men så är livet.

Vad är väl en bal på slottet...

Lediga dagar spenderas i stallkläderna, hela dagen. Jag blev full i skratt när jag på tv programmet Ryttareliten såg att de stod och lagade mat i ridbyxor, fullt så glamorös är inte jag, ridbyxorna brukar åka av & så står man i köket i understället och lagar middag.
Dress code vid middagsbordet existerar sällan :-)

Hästar väcker känslor hos de flesta på ett eller annat sätt

Villkorslös kärlek

Det är ett härligt liv som oftast bara de invigda förstår och de oinvigda rynkar på näsan åt.
Men för de som väljer detta så väntas ett spännande, underbart liv, fullt av ordlös kommunikation, träningsvärk och blåa tår!

Se din häst i ögonen

Som vanligt en spännande dag med veterinär, kiropraktor och hästodontolog Anna Semrén idag igen. Jag känner mig så privilegierad att få vara med henne och ta del av hennes stora kunskap, här har vi verkligen en människa som ser till hela hästen, jobbar för att lösa problemen, inte dämpa symptomen. Mycket viktigt anser jag! (efter egna erfarenheter som människa)

Idag har vi pratat lite om obalanser i kroppen hos hästar.
Detta kan bero på många saker & ge olika symptom & problem hos hästen.
Att se sin häst i ögonen & se att ögonvitorna är vita är en sak att göra.
Är hästens ögonvitor brunaktiga så kan detta vara ett tecken på en obalans i kroppen.

Många människor & djur är idag försurade på grund av den miljö vi lever i, gifter, gaser, miljöutsläpp mm, den mat vi stoppar i oss och våran hälsa, allt detta påverkar oss och våra kroppar, människa som djur.

Problemen kan visa sig i stela muskler, strålröta, gallor, magsår, tandsten mm.
Vi kan behandla symptomen till döddagar men kommer inte åt problemet för än vi löst orsaken till det.

Hittade en bra text om detta på en sida som jag länkar till, på den sidan kan man läsa följande om ögonvitornas färg:
Att man genom att titta på hästens hull, päls och tagel för att få ett hum om hästens hälsostatus känner nog de flesta till. Men det finns ett sätt till att kolla statusen på sin häst – ögonvitorna. 
- En frisk häst vars organ fungerar som det ska utan problem har klarvita/vita ögonvitor. 
- En häst med leverproblem har brunaktiga ögonvitor. 
- En häst med en infektion i kroppen/ansträngda njurar har rödsprängda ögon. 
- En häst med njurproblem (eller leverproblem, eller både och) har gula ögonvitor.

Så att se sin häst i ögonen då och då kan tala mycket om dess hälsa.
Jag har även under mitt liv som hästnörd och även under de tillfällen jag fått vara med Anna under hennes besök här, sett att det finns en hel del att utläsa i hästens ögon.
Man ser oftast en stor förändring hos hästen både i ögonen och i kroppshållningen då Anna behandlar hästarna, ibland har jag till och med känt en stor våg av tacksamhet välla ut från hästen, det är en häftig känsla :-)
På Galsi såg man tydligt i ögonen att något var fel när han höll på med sina mystiska tryningar förra vintern (Jag blir galen, vad är det som är fel?) när han satte igång blev han liksom "världsfrånvänd i ögonen" jag kan inte förklara det på något annan sätt & att då inte hitta vad som var felet höll på att göra mig galen!
Att Lyssna när din häst talar har jag skrivit om tidigare, oftast så känner vi våra djur bättre än vad vi tror...

Så ta nu i morgon & titta din häst djupt i ögonen, ta ett djupt andetag och lyssna på vad den vill säga dig, hör du bara "mera mat och mindre motion", så driver den nog med dig... ;-)

För er som vill läsa mer om obalanser finns denna sida som jag tycker förklarar mycket bra: Hästhälsa

/Annika, kunskapssugerskan :-)

Hit med pengarna annars slår jag ihjäl dig!

Sitter & tittar på Efterlyst & ser hur en man blir rånad i sin butik & kommer ihåg Halloween 1994.
Jag hade precis börjat jobba efter mammaledigheten med Jeppe. Vi hade haft en genomgång på jobbet vad man ska göra & hur man ska reagera vid ett rån, något man ändå aldrig trodde skulle hända.

Jag packade upp varor i butiken då en ganska överförfriskad ung kille i blå täckjacka kom in i affären & gick till ölen.
Jag tänkte för mig själv; Jo det kan du ju drömma om...
Det är (eller var i alla fall så på den tiden) att om jag som kassörska sålde alkohol till någon uppenbart onykter person & denna i sin tur skulle fara illa av det så kunde jag som kassörska kunna åka dit för det.

Det kom kunder till kassan & jag satte mig där & expedierade dem, när de gått ut ur butiken kom den unga killen fram till kassan & bad om ett paket cigaretter, jag ställde mig upp för att ta det märke han ville ha från konsolen som satt ovanför kassan. När jag sätter mig ner igen så ser jag att han håller en skiftnyckel i handen som han dessutom höjt till ett slag. Han säger; Får jag pengarna annars slår jag ihjäl dig!

Miljoner tankar hann fara genom skallen, bakom mig hade jag en vägg så jag kunde inte komma undan på något sätt. Han fortsatte hota att slå ihjäl mig om han inte fick pengarna.
Samtidigt som jag öppnar kassan skjuter jag stolen så långt bak jag kan & hoppas att han missar eller att jag hinner ducka om han slår, jag vet att det knappt finns några pengar i kassan eftersom vi räknat kassorna just innan han kom in i butiken.
Han böjer sig fram & rafsar åt sig pengarna & ger sig av ut från butiken.

Samtidigt kommer en jobbarkompis till mig fram till kassan mittemot, hon har en påse bananer i handen & säger; Påminn mig att jag skall köpa dessa till mamma
Jag funderar; SER HON INTE VAD SOM HÄNDER?

När jag fick Jesper så hade jag ingen bedövning alls vid förlossningen. När smärtan var som värst så kändes det som om jag var "ovanför mig själv", det var liksom inte jag som låg i födslovärkar, det var någon annan.
Precis så kände jag nu, jag var som i en bubbla & såg allt utifrån & det hände inte mig!

Tydligen har jag ropat efter rånet: Han tar pengarna, det är ett rån!
Jag kommer ihåg att jag tryckte på larmknappen jag hade hängandes runt halsen. Min granne var inne & handlade & kom fram & frågade vad som hänt.
- Jag har blivit rånad, hade jag sagt varpå hon kom fram & gav mig en kram, då brast allt & jag grät.

Jag kommer ihåg att jag blev arg, riktigt arg! Jag ringde chefen själv & berättade vad som hänt, gick in i rökrummet där jag slängde larmet i väggen så det gick sönder.

Jag bor på gatan ovanför butiken, men kommer inte ihåg hur jag tog mig hem.
Min dåvarande sambo hade fotbollsfest hemma med laget & de skulle ut när jag kom hem & tog över. Det blev inget av det.
Polisen kom, de hade med sig ett album med bilder & jag kunde ganska snabbt peka ut killen som gjorde detta, jag sa att jag var till 99% säker. Mina två arbetskollegor samt ett vittne som försökt stoppa killen hade även de identifierat samma kille från albumet.

Han åkte dit & det blev rättegång.
Dagarna efter rånet var jag sjukskriven, sen jobbade jag förmiddag en vecka & fick vara på golvet & slapp kassatjänst.
Jag kommer ihåg att jag stod & packade upp mjöl när två damer kommer in & diskuterar rånet, den ena tycker inte det var så allvarligt, han hade ju bara en skiftnyckel...
Jag blev så upprörd att jag var tvungen att bita mig i tungan & gå ut på lagret.
DE kunde inte på något sätt förstå vad man känner när man sitter fast mellan en berusad rånare & en vägg, man har en skiftnyckel höjd ovanför skallen & vet att om han slår den i skallen på mig är det godnatt, mina barn där hemma, hur ska de gå för dem. Livet, jag är inte klar!
Skräcken när man inser att personen som står där faktiskt är så ostabil att han verkligen kan göra detta, han kan slå skiftnyckeln hårt i skallen på mig, han kan släcka mitt liv, här & nu. Han har makten!

Att möta honom under rättegången var jobbigt, han visste inget  eller förnekade allt. Varje gång han sa att han inte visste eller att det hade han inte gjort så strök han fingrarna över den fjuniga mustasch han fått, både jag & pappa märkte detta.
Dom föll & han fick fängelse, 1 år & 3 månader, då var det även påföljd för tre andra domar, gissar att han satt av en tredjedel innan han kom ut....

Enligt domen hade skulle han in på avgiftning samma dag men på grund av att han var så alkoholpåverkad att han inte blev mottagen för avgiftningen...
Han fick i stället lugnande tabletter som han tog direkt innan han begav sig till systembolaget för att köpa ut 8 - 10 starköl.
När han häktades hade han  "ett suddigt minne"  av att ha varit hos en tjej där han lämnat jackan efter rånet (den återfanns där), han hade supit i tre veckor & hade minnesluckor, att han ens varit i butiken & utfört ett rån hade han absolut inget minne av...
Ett vittne såg honom slänga skiftnyckeln i en slänt utanför butiken & polisen hittade även den där, allt var som glasklart & han kunde förneka bäst han ville.

Ca 4 år senare ser jag honom på krogen, jag går fram & pratar. Jag är ganska arg, men när jag ser den ynkliga killen framför mig så inser jag att det monster som förföljt mig de senaste fyra åren är borta, kvar finns bara en ynklig liten kille som förstört inte bara sitt liv, men sina föräldrars, skadat mitt liv & jag kan inte annan än att känna någon form av medlidande, jag tycker verkligen synd om killen!
En blond tjej klänger på honom & försöker få hans uppmärksamhet, men han lyssnar verkligen på det jag säger & föser undan henne.
Jag förklarar att det spelar ingen roll att ett hundra personer sagt åt mig att inte ta det personligt, det var inte mig han rånade, det var kassörskan. Det är en av de mest korkade kommentarer jag fått efter rånet, det var jag som satt i kassan, det var jag som drabbades, det var jag som fick mardrömmarna.

Jag tror tyvärr det gick åt helvete för honom, vet inte ens om han lever idag.
Vet att hans lillebror är borta, kommer inte ihåg om det var olycka eller självmord. Tycker synd om hans föräldrar, han är ju ändock deras son.
Mamman har jobbat i samma korridor som mig i flera år, hon måste veta vem jag är, jag vet vem hon är, men vi har aldrig berört frågan.

Jag kan än idag känna obehag vid rån, jag är glad att jag kom undan med förskräckelse & mardrömmar.
Händelsen bearbetade jag nog inte klart för än jag flera år senare lärde känna en tjej som även hon blivit utsatt för rån, om man ska klassificera dem så "värre" än mig, beväpnade & maskerade.
När vi pratade, pratade & pratade om det vi varit med om så kunde jag släppa en massa av det som hänt.
Det kommer alltid att påverka mig, det har förändrat mig, men jag har nog idag bearbetat det klart.

Fladdermöss & Eminem

Ibland dyker de upp, en doft, något man ser eller bara en känsla som väcker ett minne.
Nyss när jag var ute på balkongen & såg dimman så kom ett minne till mig från Sommaren 2003.

Vi var på Slätterne Gård & Orka skulle få sitt första föl & vi vakade.
Just den här kvällen såg vi 8 miles med Eminem & jag gick upp till stallet för att se om det var något föl på gång. Jag vet inte om det var dimma, om det var det som fick detta minne att dyka upp hos mig i kväll.
Men när jag gick över gräsmattan så flaxade det ordentligt omkring mig, det var en massa fladdermöss ute & flög :-)

Jag minns att Idas pappa (de bodde i en stuga på gården) var ute & kom skrattandes till mig, för han hade hört när jag hade kört balansövningar med ridläger tjejerna på dagen & när de longerades så skulle de ta tag i sina ben vid anklarna & hålla dem upp mot rumpan för att stretcha ut framsidan av benen.
Jag hade bett dem "Ta tag i sina bakben..." Inget jag tänkte på, men det bjöd till skratt :-)

Orka fölade inte den natten, men sent den  30/7 2003 fick hon ett fuxfärgat hingstföl som fick namnet Brijann från Slätterne.

Han växte sedermera upp till en väldigt ståtlig herre, var han finns nu har jag ingen aning om.

Vad är väl en guldmedalj i OS? :-)

Idag är jag glad, riktigt glad!
Efter mycket tvekan om vi är redo eller ej så anmälde jag mig & Galsi till Bifrosts Vinterjippo förra helgen, den gick av stapeln idag.

Trots en miljon fjärilar i magen & tusen funderingar & tankar som snurrade i skallen om varför man utsätter sig för tävlingar under framridningen, är jag super glad att vi genomförde det.
Brukar bara hinna rida fram 5 - 10 minuter för jag är en sådan virrpanna & tidsoptimist, men idag hann vi rida fram ett bra tag. Tog bara lite tölt & trav & en liten, liten galopp, sen var det skritt & mjukgörande övningar. Rygga & flytta bogen, böja, sidvärtes & känna efter att han lyssnade.
Fast jag klargjorde ordentligt åt honom innan vi gick ut från stallet (& medan jag stoppade godis i fickorna) att; Nu gör du som jag säger & säger jag fel så gör du rätt ändå, klok & förståndig som han är så fattade han :-)

Kom till och med ihåg att göra de gympaövningar som vi fått av Anna Semrén att göra innan ridning (som jag nu för tiden mest gömmer bort) Galsi hade inte glömt utan sänkte sig fint & höjde ryggen.
Härlig anda under framridningen på ovalbanan & en massa snack gjorde nog också att jag kände mig avslappnad.

När jag ridit klart som skakade jag dock som ett asplöv, men det var av glädje :-)
Tycker att poängen talar för att Galsi börjar komma tillbaka & med tanke på hur lite riden han egentligen är så känns det som om vi vunnit OS trots att det "bara" var ett jippo.
Mer rumpträning var Lindas ordination, var på jag sa att nu får hon baske mig hjälpa mig med det! Linda är en "dressyrmupp" med två stoooora fina hästar som hon tävlar dressyr med.
Älskar att stå på Småstallsområdet så man får inblick i den ena & den andra disciplinen & kan plocka gobitar & tips & idéer av kloka människor :-)

En 4é plats i V5 & en slutpoäng på 5,0 hade jag aldrig vågat drömma om!
Jag gissade på 3,8 & fick ett leende som gick från öra till öra när jag hörde poängen.
När jag sedan fick domarkommentarerna så blev leendet ännu större.
4,5 för tölten! Det hade jag aldrig trott! Tungt underlag inne i ridhuset & så 4,5 för tölt!

Så här såg kommentarerna ut: (vi hade bara en domare)

Tölt: Ok takt, hög form, jämnt fint tempo - 4,5
Trav: Bra takt, trevlig form, önskar mer sväv - 5,0
Skritt: Bra övertramp, trevlig form - 5,5
Galopp: Fin fattning, ok takt, ok form - 5,0

Fick rida till Avicci - Addicted to you & kände mig super peppad (filmad i Malmberget) samt att när vi stack in mulen & näsan i ridhuset så hade jag visst en hejarklack på läktaren som ropade, det gjorde mig ännu mer peppad :-)

Jag hade en liten klump i halsen efter att Galsi stått på mulen i ridhuset i torsdags, han verkade ha glömt bort att han hade 4 ben... Det gick bra, men jag har redan sedan tidigare fobi för att gå om kull (ålders noja gissar jag) & det gjorde ju inte saken bättre att han käkade grus i torsdags...
Vågade rida på lite i galoppen & Galsi var så arbetsvillig & glad, tror till och med att jag hörde honom smälla med läpparna i skritten, något han gör när han trivs & tycker det är roligt :-)

Vi har knappt varit inne i ridhuset det senaste året, det är nästan ett år sedan jag red lektion senast & sedan i höstas har vi bara varit inne 4 gånger i ridhuset (om vi räknar med det lilla gästspelet på Luciashowen)
Han tyckte det var jättekul med en massa kompisar som han var tvungen att glo på samt läskigt (som vanligt) om någon flåsar bakom honom. Det är något vi måste träna på!

Blöt snö, snö & åter snö har gjort det svårt att rida vettigt ute oxå, så med tanke på alla de omständigheterna så ler jag ännu bredare efter dagen :-)

Ny sadel är beställd eftersom Sellan inte passade mera :-(
Det blev en Maxflex Fina Island från Soft Saddles & jag hoppas, hoppas att den passar & att vi trivs i den (har inte ens provridit i en sådan bara en dressyrmodell av Maxflex)

Nu går ögonen i kors & tvärs så det är väl dags att hoppa i bädden & snarka lite.
Puss & kram!