"Hästtjejer är, med andra ord, the shit"

Hittade en krönika på nätet; "Hästtjejer vs machomän" och denna kille har verkligen slagit huvudet på spiken.
Vi är tuffa, vi lär oss ledarskap, ordlös kommunikation, hur ska annars en liten tjej på 30 kg få en stor häst på 500 kg att lyda?
Stallet fostrar ledare, det finns forskning om detta. Stallet är en skola för tuffa tjejer som kräver en tydlig kommunikation för att det ska fungera.
Ändå måste vi ofta försvara vårt intresse.
Snobbsport, pippinetta flickor som leker med maten, alla med fördomar borde tillbringa en dag i stallet och se hur det verkligen är.
Att mocka skit, bära  vatten eller rulla fram 350 kg höbollar är inte det minsta glamoröst, det tillhör vår vardag.

Små krafter och hästkrafter

Intresset vaknar oftast tidigt, kan försvinna i tonåren och för vissa komma tillbaka i vuxen ålder, eller så är man född och dör som hästnörd hela livet :-)
Jag tillhör den sista kategorin...
Hästarna blir en livsstil, man tänker, andas, lever häst. Ser man en härlig sandväg är det första man tänker på hur härligt det vore att sträcka ut i galopp efter den.
Visst finns det annat, men det mixas liksom ihop med hästvärlden, när man ber någon flytta på sig sätter man gärna handen emot, trycker till & smackar, vill man att någon ska stanna så kommer det oftast et "WHOOO" ur munnen, har även provat detta på bilen utan lyckat resultat...

"WHOO, halt!"

Att gå på gymmet och betala för att träna behövs inte, vi får nästan all träning vi behöver i stallet. Vi använder muskler vi inte ens visste att vi hade för än dagen efter då de värker på alla möjliga och omöjliga ställen.
Vi försöker få olydiga kroppar att lyda, att man hade så många kroppsdelar som kan agera på egenhand har man ingen aning om för än man ridit en riktigt bra ridlektion, och det känns dagen efter.

Det är ett stort ansvar att ha häst. Hästen kan inte "torka sig i rumpan när den skitit, eller servera sin egen mat" den är helt beroende av oss, så som vi gör, så får hästen det.
Ibland får man står över saker och ting, har man stallmorgon så har man, kommer jag inte ner och fodrar och släpper ut hästarna så står de inne hungriga. De kan inte själva ta sig en matbit då hungern faller på (även om de nog skulle önska det...)
Man får göra uppoffringar eller kompromissa ibland, men så är livet.

Vad är väl en bal på slottet...

Lediga dagar spenderas i stallkläderna, hela dagen. Jag blev full i skratt när jag på tv programmet Ryttareliten såg att de stod och lagade mat i ridbyxor, fullt så glamorös är inte jag, ridbyxorna brukar åka av & så står man i köket i understället och lagar middag.
Dress code vid middagsbordet existerar sällan :-)

Hästar väcker känslor hos de flesta på ett eller annat sätt

Villkorslös kärlek

Det är ett härligt liv som oftast bara de invigda förstår och de oinvigda rynkar på näsan åt.
Men för de som väljer detta så väntas ett spännande, underbart liv, fullt av ordlös kommunikation, träningsvärk och blåa tår!