Vi gör gott, varje dag

Jag har varit hos Distriktsveterinärerna i Gällivare sedan den 19 maj. Först som praktikant & sedan som sommarvikarie.
Jisses så mycket jag lärt mig & så imponerad jag är!

Varje dag gör dessa "djurens hjältar" insatser för att dina och mina älskade djur ska må bättre.
Varje dag är det någon av Distriktsveterinärerna i Gällivare Kiruna eller Jokkmokk som har jour och är beredd att rycka ut om ditt djur blir dåligt.
Detta är fördelen med att ha distriktsveterinärer de är obligerade att ha jourverksamhet.
Jag blir mörkrädd när jag för något år sedan läste om en häst i Luleå som fick stå 5 timmar med brutet ben för att det inte finns kvar distriktsveterinärer i området!
Visst kan privata ibland vara billigare men frågan är vad blir "billigast" i längden?
Jag är då väldigt mån om att vi får ha kvar våra distriktsveterinärer så jag kan känna mig trygg 24 timmar om dygnet!

De veterinärer som jabbar på stationen i Gällivare idag är:
Dorina Lux är 36 år och kommer från Tyskland där hon haft egen praktik under drygt sex år.
Dorina har studerat veterinärmedicin i Tyskland 2003 – 2009 och har jobbat med både små djur samt en massa med både hästar och kor.
2013 började hon jobba hos Distriktsveterinärerna i Kiruna, men har nu anställning i Gällivare. Dorina har i sin ungdom varit verksam inom voltige och har även utbildat ungdomar inom den grenen. Hennes kunskaper inom ”häst” är hältutredningar och ledinjektioner. Nu behöver vi alltså inte åka till Boden för att ledspruta, utan kan göra detta på hemmaplan. Man har kommit fram till att det är mindre risker att ledspruta en häst på hemmaplan där den är med bakterier som den är van vid än på en klinik som aldrig kan bli helt steril. Dorina är även utbildad på ultraljudsundersökningar av såväl senor och skador som dräktighet, hon har även jobbat på en stor hästgård i Tyskland med insemination. Hon har även gått utbildning för akupunktur.

Anna Eidenert Eriksson är det andra nya ansiktet på stationen. Anna är 36 år och är i botten husdjursagronom med inriktning mot utfodring av häst med sadlade om och utbildade sig till veterinär. Hon har jobbat som sköterska på hästkliniken på universitetsdjursjukhuset under studietiden och har goda kontakter med forskare och kliniker. Anna har även gått steg 1 på Axelssons hästmassage. Hon är hobbyryttare och är nyinflyttad Gällivarebo med intresse för både stora och små djur.

Dessutom jobbar det tre ”hästtjejer” som assistenter på stationen, Britt-Marie Mallfors, Fanny Järdeholm och Anna Mattson.

I måndags hade vi en föreläsning om Akutsjukvård för häst tillsammans med HästSam, Distriktsveterinärerna & RKD. Det lockade drygt 50 personer!
Efter den teoretiska delen där vi fick information om den friska hästen, sårskador, kolik, foderstrupsförstoppning (kommer vara ännu mer noga i framtiden att blöta all pelleterad mat..), korsförlamning  så gick vi ut i två stall & hade en praktisk genomgång där vi lärde oss känna pulsen på en häst, hur man lyssnar på tarmljud & hur man bandagerar. Mycket nyttig information som även vi som haft häst länge behöver påminnas om.

Idag har jag haft praktik & lärt mig göra tandsanering, "försökskatt" har min egen Nisse fått vara. Han var i stort behov av en tandsanering & jag skäms som djurägare att det fått gå så långt med hans tänder. Men jag har i ärlighetens namn inte tittat mina katter så mycket i munnen som jag tittat i Galsis mun... En sak som borde fått mig att vara mer noga är att Nisse inte äter torrfoder, han får på så sätt inte en naturlig slipning av tänderna.

Nisse hade en massa tandsten & man ser verkligen skillnaden på tändernas färg före & efter ultraljudet...

En tand fick dras ut, det är den med röd ring omkring.

Här sanerar jag tandsten med ultraljud himla effektivt & man har nästan lust att köra på sina egna tänder, de ser så himla rena & fräscha ut efteråt :-)

En sak är säker, hade jag varit (hmm) mycket yngre så hade mitt yrkesval varit helt klart!
Vi gör gott, varje dag, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året!

Sensation Ride till salu

Nu säljer jag min underbart sköna Sensation Ride sadel. Det är en G3 med uppgraderat G4 säte för att kunna ha vanliga stigläder i. Original lädren finns ej kvar.
Den har extra stora knästöd, 3 paddar ingår, 2 st Skito (ett par inlägg i memory foam) samt en röd Grandeur vojlock med inlägg.

Sensation Ride G3  med G4 säte blir mer uppbyggd i bakvalvet & man får ett djupt säte.
Den är underbart mjuk att rida i. Plattan där stiglädren sitter fast är flyttbar så att man kan ställa in den efter egen smak. Sadeln är 100% flexibel.
Den väger knappt någonting utan stigbyglar, man lyfter den lätt på en hand.
Man kan byta ut många av delarna på sadeln som säljs av Soft Saddles

Pris: 10 000:- + frakt (ny pris på allt ca 17 500:-)
Kan skickas med Blocketpaketet vilket innebär att du som köpare har 24 timmar på dig att godkänna varan.

Ca 45 cm från bakvalvet till sömmen på framvalvet

Skitopadd

Grandeur vojlock

Yihaaa!

Idag har jag & Galsi varit med om något nytt, vi har varit med på Westerntävling & tävlat Trail E. Superkul!

Jag har under flera år ridit kontinuerligt för min hovslagare Lasse som är westerntränare. Jag började träna redan när jag hade Saxi för det var något inom westernridningen som tilltalade mig. Tanken att hästen ska hitta sin egen balans & bära sig själv. Mycket arbete med lösgörande övningar & att arbeta med sin egen kropp & koordination.
Lasse har slutat hålla lektioner för ett bra tag sedan & när jag nu fick chansen att rida för honom igen så insåg jag hur mycket jag saknat det.

Många blir avskräckta över att vi jobbat med ganska stora rörelser med våra kroppar, men tanken är att överdriva en rörelse för att hjälpa hästen på rätt väg & på så sätt tillslut knappt röra sig alls i sadeln (kan inte förklara det på annat sätt :-)
Skithäftigt när jag förra veckan red serpentiner & det räckte med att jag bara vinklade om händerna & red med benen för att vi skulle fixa dem :-)

När vi kursade för Lasse fick vi ofta rida trailbanor, rygga i L, sidepass, serpentiner mm. Så nu när jag såg att det skulle vara tävling här så tänkte jag att både jag & Galsi behövde få göra något roligt :-)
Banan i sig var inte så svår, så här såg den ut.

Första momentet var bara att rida genom två hinderstöd, vilket vi klarade utan avdrag... :-)
Över bommen så slog han i & det blev -1 poäng, i ryggningen fick vi ½ poängs avdrag & det var nog för att han sladdade lite, de fyra bommarna smällde han i igen & det blev 2½ poängs avdrag (han är slarvig över bommar & jag håller andan för jag tycker inte om travbommar... ), vid bron, som var en lastpall med träskiva på, tvekade han lite så - ½ poäng igen. Serpentinerna kom jag lite snävt på & jag tyckte vi hade för hög fart & lyckades välta (sparka iväg) den sista konen så -3 där samt -1 på hur vi klarade hela momentet med serpentiner. Slutpoäng blev 62,5  vilket tydligen var bra för en "rookie" :-)
Vi vann ju såklart eftersom vi var de enda startade i den här klassen....

Helt klart ska vi fortsätta med detta, jättekul med lite hjärngympa för oss båda & jag ser att Galsi tycker det är roligt & det är huvudsaken!

Nackdelen med att tävla är att man inte hinner se någon av de andra & jag missade de svårare trailbanorna.
Men det kommer fler tillfällen hoppas jag.
Jag är så glad att stå på ett "blandat" stallområde, detta gör att man får inblick i andra grenar & törs prova på, något som berikar både häst & ryttare!

Här är en film från 2011 då vi rider trailbana för Lasse:

En sak är då säker, jag är lika dålig på att använda benen nu som då.... :-)

Avslutar med den obetalbara "Flytta rumpan" filmen :-)

Vad är det för fel på hästen?

Så heter en mycket bra bok som Håkan Lundell, "guru" inom kiropraktik på häst. Håkan är diplomerad equiterapeut sedan 1992 och har hunnit med en hel del hästar under sina händer de år han jobbat.

Boken handlar mycket om problem med SI-lederna (Sacro-Iliaca eller Ileosakral)
Vad är då SI-liederna?
Si-lederna eller korslederna är en mycket liten led som sitter där bakdelens skelett fäster in mot ryggraden. På en del av bäckenet, på båda sidor finns en plan yta, på översidan av korsbenet finns en motsvarande plan yta, dessa hålls emot varandra av ett system av kraftiga ligament och muskler. När problem uppstått i området har dessa plana ytor sugits fast mot varandra likt två glasskivor med vatten emellan. Ledens funktion är att hålla ihop rygg och bakdel och att överföra kraft från bakbenen till ryggen och framdelen. Även om rörelsen i denna led är liten resulterar detta i obehag och får stora konsekvenser. Hästen blir sned och kommer att förskjuta tyngdpunkten diagonalt på höger framben om låsningen sitter på vänster sida.

SI-lederna är en svag punkt i hästens kropp, kan nästan säga en dålig konstruktion iallafall för det ändamålet vi använder hästen till. Det behövs inte så mycket våld för att det ska bli bekymmer, det räcker att hästen går omkull, tappar fästet med ena bakbenet när den ska springa iväg, att den backar snett och trampar av transportlämmen för tidigt. Med bekymmer menas förskjutningar och kompressioner i lederna.

Symptomen för "låsta" SI-leder är många & olika från häst till häst, vissa väldigt diffusa det kan vara sakar så som:

• Hästen ställer inte upp sig jämt på alla fyra benen
• Dålig ryggverksamhet
• "Släpar" bakbenen
• Kortar steget på ena bakbenet
• Svårt att sko hästen, framför allt bak
• Passtaktig skritt och tölt
• Rollar i tölten
• Växlar bakben ofta vid vila
• Hård i munnen, biter tag i bettet

Detta är några av de symptom som man kan läsa om i Håkans bok.

På Galsi såg man att han var dålig att lyfta & sätta in bakbenen inunder sig, han släpade dem nästan bakom sig, dessutom hade han väldigt "ank-lik" gång, han vaggade fram.

Trots att SI-leden är en mycket liten led så är den väldigt omtalad. Vissa hävdar att den inte går att behandla och att man alltid ska låta en veterinär ställa diagnosen. Det känns jätteskönt att Anna Semrén är både veterinär och kiropraktor. 

Jag har sett henne behandla många SI-leder, sett hästar som efter behandling av SI-lederna blivit mycket bättre. Galsi var ju på god väg innan han gjorde sitt bredställ & satte sig på rumpan...

Jag rekommenderar er att läsa Håkans bok och själva bilda er en uppfattning om den beryktade SI-leden.

Glädje & sorg

Nu har jag hunnit vara tre veckor på praktik hos Distriktsveterinärerna & det är så roligt & spännande!
Första veckan slutade väldigt, väldigt sorgligt.
Min älskade Tarzan blev dålig & fick avlivas akut på söndagen.
Mitt hem, mitt liv & mitt hjärna blev så mycket tommare...

Jag fick fem extra bonus år med min mycket speciella "trassel-man"
Han fick diabetes och jag trodde redan då det var dags att ta farväl, men fem år kämpade vi.
Revelj 5,50 varje morgon för mat & insulinspruta, samma vid 18-tiden på kvällen. Lunch & kvällsmat på detta. Många tider att passa & lika förvirrat varje år när man ska ställa om klockan till sommar eller vintertid.
Den 24/7 skulle han fyllt 14 år.

Jag tror han väntade med flit tills min första vecka var över på veterinärstationen.
Jag hade hunnit ta hand om några avlivade hundar och det gjorde på något sätt saken lättare. Det var bara beslutet som var svårt att fatta...

Jag ska skriva mer om Tarzan en annan dag, just nu orkar jag inte. Han låg mig så varmt om hjärtat just för den speciella katt han var <3 p="">

Näst efter sommaren då jag jobbade på Slätterne Gård är nog detta det roligaste jag gjort!
Mycket lärorikt & ett härligt gäng att jobba med.

Jag frågar så mycket jag kan & suger i mig kunskap, klantar mig ibland, men de har ännu inte slängt ut mig :-)
När det gäller hästarna i kommunen känns det nästan som om jag har pinsamt mycket kunskap om dem .
Telefonnummer till ägare, har koll på i vilket stall de flesta hästar står i och vem som äger vilken häst.

Vi har en mycket kompetent veterinär här nu som heter Dorina. Vad många inte vet är att det finns ett portabelt ultraljud för undersökningar av skador som Dorina är duktig på att läsa av, hon gör även ledsprutningar. Något som vi tidigare fårr åka till Boden (25 mil enkel resa) för att göra.
Man har dessutom kommit fram till att det är bättre att göra ledsprutningar i hästens hemma miljö där den är van vid de bakterier som finns än på en klinik med en massa okända bacilussker.

Jag har hunnit vara med på operationer och det är verkligen spännande!
Jag trodde att det skulle vara lite läskigt att se blod och öppna sår, men det är det inte. Den enda känslan man har är att detta hjälper djuret.
Jag har lyckats klanta mig också när jag skulle serva med sterilt material, så det gick en del kompresser innan jag lyckades. Gick ut & packade ett gäng & tränade på att öppna & vända ut dem på ett bord & givetvis fungerade det klockrent då...

Har lärt mig sterilpacka instrument & köra dem i autoklaven.
Med guidning har jag gjort blod- och urin analyser.
Givetvis så klumpade jag mig där oxå, fast jag hör tydligt, Tryck på knappen när det piper, så var min tumme tvungen att trycka innan... *SUCK*
Gör om, gör rätt!
Att lära mig alla namn på de olika instrumenten kommer jag nog aldrig göra, men jag har lärt mig en del i alla fall.

Tandsaneringar är spännande att se. Det är otroligt vilken skillnad det blir i hundens mun efter att man sanerat den med ultraljud. Det är nästan så man vill göra det på sig själv :-)

Avlivningar är nog det jag fasat för mest, dels är jag nog inte riktigt överens med döden, dels så känns det jobbigt att möta djurägarens sorg, det ligger så nära en själv. Det är varje djurägares största, viktigaste & jobbigaste beslut att fatta. Jag tycker djuren har en förmån där, de slipper lida.
Som det är nu så är oftast veterinären själv med djurägaren.
Jag erbjöd mig själv redan första veckan att vara med att vara med vid omhändertagande efteråt och det var inte så hemskt. Däremot tycker jag alltid att de blinkar åt mig, jag måste stå & stirra en lång stund & det händer inget, men när jag vänder bort huvudet så ser jag den där blinkningen i ögonvrån...
Fridfullt ser det ut i alla fall och det ger mig tröst.

Jag & Galsi har hunnit prova på ett halvt pass i Integrerad Ridning för Camilla Bellander, C Harmoni
Vi hade anordnat kursen i HästSam & var en salig blandning av olika kulörer, valörer, raser & inriktningar på kursen. Har bara hört positivt & vi kommer att fortsätta köra med lite kontinuitet till hösten.
Många nyttiga tips fick jag. Det var så roligt att hon såg samma som Anna Semren, det är höger bakknä som strular, men att han är lös & fin i bogarna. De som varit våran tidigare akilleshäl.
Nu har vi satt in behandling med löksoppa (DMSO) & skrittar var annan, var tredje dag, annars är det promenader som gäller. Vi går en liten bit i skogen & lyfter på fötterna, en ganska brant uppförsbacke i mycket sakta mak med huvudet lågt, lite rump-förflyttningar på plan mark & en svagt lutande nerförsbacke. Ganska friskt tempo emellan.

I helgen är det Bifrosts 10-års jubileum & det känns konstigt att inte vara delaktig på något vis, eftersom Galsi inte är okej så blir det inte ens att tävla.
Vi kommer att ha en loppis under tävlingen i HästSams regi & där kommer jag att jobba under helgen.

Nu blir det bädden nästa, har tre IKEA säckar med saker jag ska ta till loppisen & de ska märkas upp i morgon + en massa annat som ska fixas.

Bloppis

Nu har jag rensat lite & har följande saker till salu.
Alla priser är utan frakt om inget annat anges.

2 par reflexer, helt nya
Nypris: 89:-/par
Pris: 50:-/par

Grått schabrak med snygg passpoal i vinrött, vitt & grått. Använt en gång
Längd: ca 51 cm, bredd: ca 44 cm
Pris: 150:-

Rött Jacson schabrak
Längd: ca 56 cm, bredd: ca 47,5 cm
Pris: 150:-

Horsepower bett. Stl 11,5 använt ett fåtal gånger
Pris: 100:-  SÅLT

Tennflätat pannband. Ca 35 cm långt.
Pris: 200:- SÅLT

V-format fodratpannband med rosa stenar. Några stenar tyvärr borta men det är inget som syns.

Ca 39 cm rakt över.
Pris: 50:-

Rosa Catago boots, en liten reflex ditsydd. Stl small/ponny. Omkrets upptill ca 27 cm & längd ca 8 cm
Pris: 50:- 

Globus vita neoprenboots. Stl Small. Helt nya!
Pris: 100:-

Helt nya neopren boots, Hansbo Event stl: small
Nypris: 169,00
Pris: 150:-

G-boots  Nerklippta så de väger ca 230 g. Inte mycket använda 

Pris: 600:- inkl frakt

G-boots. 200g. Inte mycket använda.
Pris: 600:- SÅLDA

Säkerhets stigbyglar
Pris: 75:-

Helt ny Globus reflexgrimma cob
Pris: 100:-

Oöppnad glitterspray för häst. 400 ml silver

Nypris: 89:-
Pris: 75:-

Helt ny blå Magic Brush

Pris: 30:-

Maila om du är intresserad av något: annika-hagstedt@telia.com

Betthysteri!

Nyss så släpptes det en rapport från Island där man i samband med Landsmót och Islandsmót 2012 genomförde undersökningar på 77 deltagande hästars munnar både före och efter finaler. Lokalisation av sår i munnen protokollfördes och graderades från lindriga till kraftiga. De lindriga såren innebar ytliga, max 1 cm stora sår utan ömhet eller tecken på inflammation. De kraftiga förändringarna innebar sår på mer än en centimeter, tecken på inflammation och ömhet samt uttalade förändringar i vävnaden på lanerna.
På grund av denna rapport så är stångbett med tungfrihet förbjudna på Island från och med i år  och man vill att övriga länder skall följa efter. (Läs mer här: Stångbett med tungfrihet (oledat eller ledat) orsakar skador i munnen på hästar och får ej användas i Sverige enligt svensk djurskyddslag.)

Självklart så ska vi inte använda några saker alls som skadar hästen, men oftast är det utövaren som avgör om hästen skadas eller ej...
Debatten går het, är dessa bett skadligare för hästmunnar än andra bett?
Anses man som djurplågare om man rider på stång med tungfrihet?
Är det inte handen som håller tygeln som bestämmer hur skarpt bettet är?
Det slängs spydiga kommentarer om de som rider på stång, de är inte riktiga ryttare, rider man i balans så behövs inga skarpa bett. Vad hästen har med sig i bagaget struntar man i.

Jag själv har bara ett fåtal gånger ridit på stång och då verkligen ridit som om jag hade fågelungar i händerna vid de tillfällena :-) Äger ingen stång överhuvudtaget, jo hackamore samt ett kimblewickbett som räknas som hävstångsbett.

Men jag har sett vad ett vanligt 3-delat bett kan göra med en hästmun (som ändå skall räknas som ett av de mildaste betten).
Min kille har så kallad "aktiv mun", han tuggar & tuggar på betten, är de ledade så viks de in i munnen & han biter sig själv så han får blåmärken på kindens insidor. Detta gör han även om han får stå i boxen med bettet i munnen & ingen håller i tygeln, med eller utan nosgrimma, så detta har absolut inget att göra med utrustning som inte är rätt anpassad eller med hårda händer hos ryttaren.

Jag har haft förmånen att få följa med en otroligt duktig tjej som är veterinär, kiropraktor samt hästodontolog och jag har lärt mig massor av henne!
Jag har fått se in i flera olika munnar och ta del av problem som ryttare upplevt och som hästarna haft.

Här berättar jag lite kort om hur en undersökning går till.
Efter att hästen sederats och fått på sig munstege så börjar Anna se och känna i hästens mun, hon förklarar för ägaren vad hon ser och känner i munnen och ägaren får själv se in eller känna i munnen på hästen.

Anna använder vanliga raspar, inga elektriska prylar, hon vill känna vad hon gör där inne i munnen.

Efter undersökning och åtgärder så provas bett, träns och nosgrimmor ut. Anna visar var bettläget finns på hästen, om den har gott om plats eller lite plats i munnen för bettet, hur hästens mun är utformad, hur du själv ska veta var bettet bör ligga, vilka typer av bett som passar i munnen samt vilka träns och nosgrimmor du bör använda. När undersökningen är klar får du ett tandkort som talar om exakt vad som hittats i din hästs mun för att journalföra hur hästens mun ser ut.

Alla hästars munnar är olika, även om islandshästarna har lite speciellare munnar.
Jag har sett bettslipade hästar, där man sonika slipar tänderna för att bettet skall ligga bra, inte anpassar bettet efter hästen (görs inte i Sverige)

Som de flesta vet så bör man variera bett och nosgrimma helst varannan dag för att undvika tryck samt förslitningsskador.
Hästägare har visat sin oro över att hästen går bäst på stångbett och man upplever att när man rider på vanligt bett så blir hästen stark och ridturen slutar i dragkamp, när de rider på stång så "håller de fågelungar" i handen. Hästen har absolut inga skador alls i munnen, varken nya eller gamla. Skall då den ryttaren sluta rida på det bettet som fungerar för ekipaget, inte ger skador på hästens mun bara för att man i en studie på Island kommit fram till att stångbett med tungfrihet ger skador i hästarnas munnar?
Jag tycker det är fel.

De som diskuterar för ett förbud lutar sig mot Djurskyddslagen; 17 § Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att de utsätts för lidande. Lag (2007:362).
Visst jag håller med till 100%
Om då hästen i fråga ser ut som min i munnen efter att ha använt ledade bett (min är inte den enda med aktiv mun som gör på det här sättet) skall vi då förbjuda alla ledade bett?

Ryttaren som rider på stång med tungfrihet och knappt behöver ta i tygeln, hästen har en felfri mun, bryter denna mot djurskyddslagen?

Varför inte i stället antingen visa upp intyg av utbildad odontolog att hästen är undersökt i munnen varje år eller halvår och munnen är felfri. Vi visar ju upp vaccinationsintyg vid incheckningen.

Utbilda tävlingsveterinärer på hästars munnar, se till att de undersöks ordentligt före och efter start. Diska direkt vid skador. Utbilda domarna att kunna göra en grundligare munundersökning vid hovbeslagskontrollen, diska direkt vid skador.

Till alla hästägare som värnar om sina hästar rekommenderar jag att minst en gång per år låta en utbildad hästodontolog gå igenom hästens mun en lista på de som är utbildade finns på SLUs hemsida, klicka på länken och det finns en Excelfil länkad till höger på sidan.

Avslutar med kloka ord jag hört från Anna;  Alla bett kan bli som ett rakblad i en apas hand