Första veckan slutade väldigt, väldigt sorgligt.
Min älskade Tarzan blev dålig & fick avlivas akut på söndagen.
Mitt hem, mitt liv & mitt hjärna blev så mycket tommare...
Jag fick fem extra bonus år med min mycket speciella "trassel-man"
Han fick diabetes och jag trodde redan då det var dags att ta farväl, men fem år kämpade vi.
Revelj 5,50 varje morgon för mat & insulinspruta, samma vid 18-tiden på kvällen. Lunch & kvällsmat på detta. Många tider att passa & lika förvirrat varje år när man ska ställa om klockan till sommar eller vintertid.
Den 24/7 skulle han fyllt 14 år.
Jag tror han väntade med flit tills min första vecka var över på veterinärstationen.
Jag hade hunnit ta hand om några avlivade hundar och det gjorde på något sätt saken lättare. Det var bara beslutet som var svårt att fatta...
Jag ska skriva mer om Tarzan en annan dag, just nu orkar jag inte. Han låg mig så varmt om hjärtat just för den speciella katt han var <3 p="">
Näst efter sommaren då jag jobbade på Slätterne Gård är nog detta det roligaste jag gjort!
Mycket lärorikt & ett härligt gäng att jobba med.
Jag frågar så mycket jag kan & suger i mig kunskap, klantar mig ibland, men de har ännu inte slängt ut mig :-)
När det gäller hästarna i kommunen känns det nästan som om jag har pinsamt mycket kunskap om dem .
Telefonnummer till ägare, har koll på i vilket stall de flesta hästar står i och vem som äger vilken häst.
Vi har en mycket kompetent veterinär här nu som heter Dorina. Vad många inte vet är att det finns ett portabelt ultraljud för undersökningar av skador som Dorina är duktig på att läsa av, hon gör även ledsprutningar. Något som vi tidigare fårr åka till Boden (25 mil enkel resa) för att göra.
Man har dessutom kommit fram till att det är bättre att göra ledsprutningar i hästens hemma miljö där den är van vid de bakterier som finns än på en klinik med en massa okända bacilussker.
Jag har hunnit vara med på operationer och det är verkligen spännande!
Jag trodde att det skulle vara lite läskigt att se blod och öppna sår, men det är det inte. Den enda känslan man har är att detta hjälper djuret.
Jag har lyckats klanta mig också när jag skulle serva med sterilt material, så det gick en del kompresser innan jag lyckades. Gick ut & packade ett gäng & tränade på att öppna & vända ut dem på ett bord & givetvis fungerade det klockrent då...
Har lärt mig sterilpacka instrument & köra dem i autoklaven.
Med guidning har jag gjort blod- och urin analyser.
Givetvis så klumpade jag mig där oxå, fast jag hör tydligt, Tryck på knappen när det piper, så var min tumme tvungen att trycka innan... *SUCK*
Gör om, gör rätt!
Att lära mig alla namn på de olika instrumenten kommer jag nog aldrig göra, men jag har lärt mig en del i alla fall.
Tandsaneringar är spännande att se. Det är otroligt vilken skillnad det blir i hundens mun efter att man sanerat den med ultraljud. Det är nästan så man vill göra det på sig själv :-)
Avlivningar är nog det jag fasat för mest, dels är jag nog inte riktigt överens med döden, dels så känns det jobbigt att möta djurägarens sorg, det ligger så nära en själv. Det är varje djurägares största, viktigaste & jobbigaste beslut att fatta. Jag tycker djuren har en förmån där, de slipper lida.
Som det är nu så är oftast veterinären själv med djurägaren.
Jag erbjöd mig själv redan första veckan att vara med att vara med vid omhändertagande efteråt och det var inte så hemskt. Däremot tycker jag alltid att de blinkar åt mig, jag måste stå & stirra en lång stund & det händer inget, men när jag vänder bort huvudet så ser jag den där blinkningen i ögonvrån...
Fridfullt ser det ut i alla fall och det ger mig tröst.
Jag & Galsi har hunnit prova på ett halvt pass i Integrerad Ridning för Camilla Bellander, C Harmoni
Vi hade anordnat kursen i HästSam & var en salig blandning av olika kulörer, valörer, raser & inriktningar på kursen. Har bara hört positivt & vi kommer att fortsätta köra med lite kontinuitet till hösten.
Många nyttiga tips fick jag. Det var så roligt att hon såg samma som Anna Semren, det är höger bakknä som strular, men att han är lös & fin i bogarna. De som varit våran tidigare akilleshäl.
Nu har vi satt in behandling med löksoppa (DMSO) & skrittar var annan, var tredje dag, annars är det promenader som gäller. Vi går en liten bit i skogen & lyfter på fötterna, en ganska brant uppförsbacke i mycket sakta mak med huvudet lågt, lite rump-förflyttningar på plan mark & en svagt lutande nerförsbacke. Ganska friskt tempo emellan.
I helgen är det Bifrosts 10-års jubileum & det känns konstigt att inte vara delaktig på något vis, eftersom Galsi inte är okej så blir det inte ens att tävla.
Vi kommer att ha en loppis under tävlingen i HästSams regi & där kommer jag att jobba under helgen.
Nu blir det bädden nästa, har tre IKEA säckar med saker jag ska ta till loppisen & de ska märkas upp i morgon + en massa annat som ska fixas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar