Se din häst i ögonen

Som vanligt en spännande dag med veterinär, kiropraktor och hästodontolog Anna Semrén idag igen. Jag känner mig så privilegierad att få vara med henne och ta del av hennes stora kunskap, här har vi verkligen en människa som ser till hela hästen, jobbar för att lösa problemen, inte dämpa symptomen. Mycket viktigt anser jag! (efter egna erfarenheter som människa)

Idag har vi pratat lite om obalanser i kroppen hos hästar.
Detta kan bero på många saker & ge olika symptom & problem hos hästen.
Att se sin häst i ögonen & se att ögonvitorna är vita är en sak att göra.
Är hästens ögonvitor brunaktiga så kan detta vara ett tecken på en obalans i kroppen.

Många människor & djur är idag försurade på grund av den miljö vi lever i, gifter, gaser, miljöutsläpp mm, den mat vi stoppar i oss och våran hälsa, allt detta påverkar oss och våra kroppar, människa som djur.

Problemen kan visa sig i stela muskler, strålröta, gallor, magsår, tandsten mm.
Vi kan behandla symptomen till döddagar men kommer inte åt problemet för än vi löst orsaken till det.

Hittade en bra text om detta på en sida som jag länkar till, på den sidan kan man läsa följande om ögonvitornas färg:
Att man genom att titta på hästens hull, päls och tagel för att få ett hum om hästens hälsostatus känner nog de flesta till. Men det finns ett sätt till att kolla statusen på sin häst – ögonvitorna. 
- En frisk häst vars organ fungerar som det ska utan problem har klarvita/vita ögonvitor. 
- En häst med leverproblem har brunaktiga ögonvitor. 
- En häst med en infektion i kroppen/ansträngda njurar har rödsprängda ögon. 
- En häst med njurproblem (eller leverproblem, eller både och) har gula ögonvitor.

Så att se sin häst i ögonen då och då kan tala mycket om dess hälsa.
Jag har även under mitt liv som hästnörd och även under de tillfällen jag fått vara med Anna under hennes besök här, sett att det finns en hel del att utläsa i hästens ögon.
Man ser oftast en stor förändring hos hästen både i ögonen och i kroppshållningen då Anna behandlar hästarna, ibland har jag till och med känt en stor våg av tacksamhet välla ut från hästen, det är en häftig känsla :-)
På Galsi såg man tydligt i ögonen att något var fel när han höll på med sina mystiska tryningar förra vintern (Jag blir galen, vad är det som är fel?) när han satte igång blev han liksom "världsfrånvänd i ögonen" jag kan inte förklara det på något annan sätt & att då inte hitta vad som var felet höll på att göra mig galen!
Att Lyssna när din häst talar har jag skrivit om tidigare, oftast så känner vi våra djur bättre än vad vi tror...

Så ta nu i morgon & titta din häst djupt i ögonen, ta ett djupt andetag och lyssna på vad den vill säga dig, hör du bara "mera mat och mindre motion", så driver den nog med dig... ;-)

För er som vill läsa mer om obalanser finns denna sida som jag tycker förklarar mycket bra: Hästhälsa

/Annika, kunskapssugerskan :-)

Hit med pengarna annars slår jag ihjäl dig!

Sitter & tittar på Efterlyst & ser hur en man blir rånad i sin butik & kommer ihåg Halloween 1994.
Jag hade precis börjat jobba efter mammaledigheten med Jeppe. Vi hade haft en genomgång på jobbet vad man ska göra & hur man ska reagera vid ett rån, något man ändå aldrig trodde skulle hända.

Jag packade upp varor i butiken då en ganska överförfriskad ung kille i blå täckjacka kom in i affären & gick till ölen.
Jag tänkte för mig själv; Jo det kan du ju drömma om...
Det är (eller var i alla fall så på den tiden) att om jag som kassörska sålde alkohol till någon uppenbart onykter person & denna i sin tur skulle fara illa av det så kunde jag som kassörska kunna åka dit för det.

Det kom kunder till kassan & jag satte mig där & expedierade dem, när de gått ut ur butiken kom den unga killen fram till kassan & bad om ett paket cigaretter, jag ställde mig upp för att ta det märke han ville ha från konsolen som satt ovanför kassan. När jag sätter mig ner igen så ser jag att han håller en skiftnyckel i handen som han dessutom höjt till ett slag. Han säger; Får jag pengarna annars slår jag ihjäl dig!

Miljoner tankar hann fara genom skallen, bakom mig hade jag en vägg så jag kunde inte komma undan på något sätt. Han fortsatte hota att slå ihjäl mig om han inte fick pengarna.
Samtidigt som jag öppnar kassan skjuter jag stolen så långt bak jag kan & hoppas att han missar eller att jag hinner ducka om han slår, jag vet att det knappt finns några pengar i kassan eftersom vi räknat kassorna just innan han kom in i butiken.
Han böjer sig fram & rafsar åt sig pengarna & ger sig av ut från butiken.

Samtidigt kommer en jobbarkompis till mig fram till kassan mittemot, hon har en påse bananer i handen & säger; Påminn mig att jag skall köpa dessa till mamma
Jag funderar; SER HON INTE VAD SOM HÄNDER?

När jag fick Jesper så hade jag ingen bedövning alls vid förlossningen. När smärtan var som värst så kändes det som om jag var "ovanför mig själv", det var liksom inte jag som låg i födslovärkar, det var någon annan.
Precis så kände jag nu, jag var som i en bubbla & såg allt utifrån & det hände inte mig!

Tydligen har jag ropat efter rånet: Han tar pengarna, det är ett rån!
Jag kommer ihåg att jag tryckte på larmknappen jag hade hängandes runt halsen. Min granne var inne & handlade & kom fram & frågade vad som hänt.
- Jag har blivit rånad, hade jag sagt varpå hon kom fram & gav mig en kram, då brast allt & jag grät.

Jag kommer ihåg att jag blev arg, riktigt arg! Jag ringde chefen själv & berättade vad som hänt, gick in i rökrummet där jag slängde larmet i väggen så det gick sönder.

Jag bor på gatan ovanför butiken, men kommer inte ihåg hur jag tog mig hem.
Min dåvarande sambo hade fotbollsfest hemma med laget & de skulle ut när jag kom hem & tog över. Det blev inget av det.
Polisen kom, de hade med sig ett album med bilder & jag kunde ganska snabbt peka ut killen som gjorde detta, jag sa att jag var till 99% säker. Mina två arbetskollegor samt ett vittne som försökt stoppa killen hade även de identifierat samma kille från albumet.

Han åkte dit & det blev rättegång.
Dagarna efter rånet var jag sjukskriven, sen jobbade jag förmiddag en vecka & fick vara på golvet & slapp kassatjänst.
Jag kommer ihåg att jag stod & packade upp mjöl när två damer kommer in & diskuterar rånet, den ena tycker inte det var så allvarligt, han hade ju bara en skiftnyckel...
Jag blev så upprörd att jag var tvungen att bita mig i tungan & gå ut på lagret.
DE kunde inte på något sätt förstå vad man känner när man sitter fast mellan en berusad rånare & en vägg, man har en skiftnyckel höjd ovanför skallen & vet att om han slår den i skallen på mig är det godnatt, mina barn där hemma, hur ska de gå för dem. Livet, jag är inte klar!
Skräcken när man inser att personen som står där faktiskt är så ostabil att han verkligen kan göra detta, han kan slå skiftnyckeln hårt i skallen på mig, han kan släcka mitt liv, här & nu. Han har makten!

Att möta honom under rättegången var jobbigt, han visste inget  eller förnekade allt. Varje gång han sa att han inte visste eller att det hade han inte gjort så strök han fingrarna över den fjuniga mustasch han fått, både jag & pappa märkte detta.
Dom föll & han fick fängelse, 1 år & 3 månader, då var det även påföljd för tre andra domar, gissar att han satt av en tredjedel innan han kom ut....

Enligt domen hade skulle han in på avgiftning samma dag men på grund av att han var så alkoholpåverkad att han inte blev mottagen för avgiftningen...
Han fick i stället lugnande tabletter som han tog direkt innan han begav sig till systembolaget för att köpa ut 8 - 10 starköl.
När han häktades hade han  "ett suddigt minne"  av att ha varit hos en tjej där han lämnat jackan efter rånet (den återfanns där), han hade supit i tre veckor & hade minnesluckor, att han ens varit i butiken & utfört ett rån hade han absolut inget minne av...
Ett vittne såg honom slänga skiftnyckeln i en slänt utanför butiken & polisen hittade även den där, allt var som glasklart & han kunde förneka bäst han ville.

Ca 4 år senare ser jag honom på krogen, jag går fram & pratar. Jag är ganska arg, men när jag ser den ynkliga killen framför mig så inser jag att det monster som förföljt mig de senaste fyra åren är borta, kvar finns bara en ynklig liten kille som förstört inte bara sitt liv, men sina föräldrars, skadat mitt liv & jag kan inte annan än att känna någon form av medlidande, jag tycker verkligen synd om killen!
En blond tjej klänger på honom & försöker få hans uppmärksamhet, men han lyssnar verkligen på det jag säger & föser undan henne.
Jag förklarar att det spelar ingen roll att ett hundra personer sagt åt mig att inte ta det personligt, det var inte mig han rånade, det var kassörskan. Det är en av de mest korkade kommentarer jag fått efter rånet, det var jag som satt i kassan, det var jag som drabbades, det var jag som fick mardrömmarna.

Jag tror tyvärr det gick åt helvete för honom, vet inte ens om han lever idag.
Vet att hans lillebror är borta, kommer inte ihåg om det var olycka eller självmord. Tycker synd om hans föräldrar, han är ju ändock deras son.
Mamman har jobbat i samma korridor som mig i flera år, hon måste veta vem jag är, jag vet vem hon är, men vi har aldrig berört frågan.

Jag kan än idag känna obehag vid rån, jag är glad att jag kom undan med förskräckelse & mardrömmar.
Händelsen bearbetade jag nog inte klart för än jag flera år senare lärde känna en tjej som även hon blivit utsatt för rån, om man ska klassificera dem så "värre" än mig, beväpnade & maskerade.
När vi pratade, pratade & pratade om det vi varit med om så kunde jag släppa en massa av det som hänt.
Det kommer alltid att påverka mig, det har förändrat mig, men jag har nog idag bearbetat det klart.

Fladdermöss & Eminem

Ibland dyker de upp, en doft, något man ser eller bara en känsla som väcker ett minne.
Nyss när jag var ute på balkongen & såg dimman så kom ett minne till mig från Sommaren 2003.

Vi var på Slätterne Gård & Orka skulle få sitt första föl & vi vakade.
Just den här kvällen såg vi 8 miles med Eminem & jag gick upp till stallet för att se om det var något föl på gång. Jag vet inte om det var dimma, om det var det som fick detta minne att dyka upp hos mig i kväll.
Men när jag gick över gräsmattan så flaxade det ordentligt omkring mig, det var en massa fladdermöss ute & flög :-)

Jag minns att Idas pappa (de bodde i en stuga på gården) var ute & kom skrattandes till mig, för han hade hört när jag hade kört balansövningar med ridläger tjejerna på dagen & när de longerades så skulle de ta tag i sina ben vid anklarna & hålla dem upp mot rumpan för att stretcha ut framsidan av benen.
Jag hade bett dem "Ta tag i sina bakben..." Inget jag tänkte på, men det bjöd till skratt :-)

Orka fölade inte den natten, men sent den  30/7 2003 fick hon ett fuxfärgat hingstföl som fick namnet Brijann från Slätterne.

Han växte sedermera upp till en väldigt ståtlig herre, var han finns nu har jag ingen aning om.