Men det är så här vi har det, vi här uppe, 10 mil norr om Polcirkeln som, trots att vi är en ganska hästtät kommun, förlorande vi vår Distriktveterinärsstation för drygt 1 år sedan...
Hästar skadar sig, de gör de alltid på ett eller annat sätt under sin livstid.
Oftast är det små saker som vi kan ta hand om själva men det händer även större saker, större saker som kräver veterinärvård, helst så snabbt som möjligt...
------------------------------------------------
"Det är nyårsdagen, du kommer till stallet och går ut i hagen, det är mörkt och kallt, du ropar på honom i hagen, men ingen kommer. Du ser hästarna stå i en klunga, tätt intill varandra men du inser att allt inte är som vanligt, något är fel och du känner en oro sprida sig i magen. Var är han? Han han rymt? Du går sakta fram emot flocken och ser ett välbekant ansikte, Puh, han står ju där, mitt i flocken. Du ropar hans namn och du ser honom börja röra sig emot dig, men något är fel, fruktansvärt fel, han hoppar på tre ben och vill inte stödja alls på ett framben. Detta händer 20 mil norr om Polcirkeln, som tur är finns det en veterinär som kan ge smärtlindring, råd och stöd, men benet behöver röntgas för att se om det finns hopp, eller om allt hopp är ute...
Röntgen finns, men den är dryga 30 mil bort. All lasta en trebent häst och åka den sträckan mitt i smällkalla, mörka vintern är omöjligt! Dessutom är det ju nyårsdagen och ingen klinik har jour, vad göra? "
------------------------------------------------
"Klockan är strax efter fem, du kommer till stallet, kikar ut i hagen och ser tre hästar som står och filosoferar i kylan. Du går in i stallet och skyndar dig att mocka så du kan ta in din häst och pyssla lite, kanske ta en mysig barbackatur i snön. Efter stallsysslorna inne tar du grimman i handen och går ut, hmmmm bara två hästar syns, vart är den tredje?
Så ser du den, längst bak i hagen ligger han på rygg men alla fyra benen i luften! Shit! Du springer allt du kan genom hagen, ropar hästens namn men får ingen reaktion, de andra två hästarna däremot reagerar och springer iväg från den skrikande vettvillingen i hagen, den tredje hästen ligger kvar på rygg. Är han död?
När du kommer fram ser du att han både blinkar och andas. Har han rullat fast? Men på vad? Du knuffar lite på honom och han kämpar sig upp på benen men vinglar omkring. Snabbt får du av honom täcket och han sjunker genast ihop igen, han är svettig! Shit! Kolik!
Det här är en stor häst och du har bara din ponnys grimma i handen, det blir till att trolla, får upp honom på benen och ringer hästägaren samtidigt som du får ut hästen ur hagen på vingliga ben.
På stallplanen har hästens skötare dykt upp, du förklarar stammande vad som hänt och skötaren börjar promenera med honom efter stallvägen..."
------------------------------------------------
"Det är lördag och du ska ut med kompisen och rida. Redan när du tar in hästen från hagen känns något fel. Ni gör i ordning hästarna och innan du sitter upp låter du hästen gå på en liten volt för att se om något är fel, lite stel kanske, du hoppar upp och ni rider iväg. När ni ska trava känns det som om hästen går i sirap, stegen är korta som hos en shetlandsponny. Ni skrittar på en liten sväng och när ni är tillbaka kollar du igen, jo visst är det något med frambenen? I hagen ställer sig hästen och lyfter upprepade gången på höger framben, nu förstår du att det är verkligen något som inte är som det ska.
På söndagen stapplar hästen fram och är ovillig att gå, jaha vad göra nu?
Distriktsveterinär finns 12 mil bort, men vad ska de göra?
Du har tur, redan på måndagen kommer en av de tre ambulerande veterinärerna som egentligen finns 25 mil bort som kommer upp och de har röntgen med sig!
Diagnosen går ganska fort att fastställa - fång!
Smärtlindring och vila, återbesök om fyra veckor då de kommer upp igen.
Behandling påbörjas och det ser bra ut, du väntar med spänning på återbesöket för att se om det bara är du som ser att det blivit bättre, även utan smärtlindring.
Så slår den till ordentligt i kommunen - Covid-19, allt blir inställt. så även veterinärens besök och inget nytt besök är planerat för än om ca 2 månader!"
------------------------------------------------
"Det är mitten på juni och din häst är ute på bete i ett samhälle ca 10 mil söder ut. Du får ett samtal att det har varit bråk i hagen, Din häst har ett fult sår och är lite halt och svullen på ett bakben. Du åker dit för att titta och tar med hästtransporten för att om såret behöver daglig omvårdnad kunna ta med den hem. När du kommer dit ser du att det är rejält svullet och såret ser ganska otrevligt ut, du tänker att nu är jag ju nästan halvvägs till en klinik, det är lika bra att jag ringer och kollar om de kan ta emot oss direkt för en röntgen, du har tur de har tid. Hästen däremot hade inte sådan tur, griffelbenet är av. Djurägaren i fråga är väldigt glad att hon åkte de extra milen för att ta en röntgen, eftersom hästen redan dagen efter inte visade hälta och såret läkte fint. Tänk om jag inte åkt och tänk om jag börjat rida i god tro att det "bara" var ett sår....
Historien är inte slut ännu, men vi har ett liknande fall, samma dag men här i kommunen"
------------------------------------------------
"Jag får ett meddelande av en hästägare som skulle komma förbi stallet att hon var kvar i stallet med halt häst, ett litet sår på frambenet, men det gjorde ack så ont...
En veterinär kommer ut och tittar på såret, ger rekommendationer och skriver ut smärtstillande, men såret vill inte läka, hästen vill inte sluta halta. Det kommer tillslut upp en veterinär med röntgen och nu kan det äntligen få sin förklaring, griffelbensfraktur även här och splitter som antagligen gör att såret inte vill läka.
Nu behöver dessa två hästar opereras, en inte allt för svår operation om jag förstått det rätt.
Men VAR?
Kliniken Boden (25 mil enkel väg) kan inte göra detta just nu, Oulu i Finland (40 mil bort) tar inte emot Svenskar, inte heller Rovaniemi, så var är närmsta klinka som kan göra detta?
Jo i Sundsvall (80 mil bort enkel väg) Det blir långa resor för hästar och mattar..."
------------------------------------------------
"Det är mitt i maten, telefonen ringer -DU MÅSTE KOMMA UT TILL BETET! Benet är av, benpiporna sticker ut, kan inte ringa hästägaren, det är hemskt... skriker en röst i andra änden.
Jag kastar mig upp från bordet och hoppar i bilen, kör som en vettvilling de mil som är ut till sommarbetet, mycket riktigt där i hagen står en häst och försöker stödja på ett bakben som är helt av, benpiporna sticker verkligen ut ur huden, men hästen står där så lugnt och stilla men försöker ställa ner sitt trasiga ben, men det går inte. Synen är hemsk!
Nu börjar nästa hemskhet, vänta på veterinär. Det finns nog ingen väntat som är så lång även när den är kort, men det var den inte i det här fallet. Vi alla förstår vad som måste ske och vi kan inget göra för att lindra hästens smärta, bara vara där, klappa, smeka och tala lugnande. Det börjar regna och tillslut även åska och vi bara står där i regnet, klappar, kliar, gråter och bara väntar på det ovidkommande slutet, ett slut som borde ha få kommit mycket, mycket fortare..."
------------------------------------------------
Förutom dessa berättelser så har jag blivit kontaktad flera gånger av panikslagna hästägare som inte får tag på veterinär, det har varit allt från sårskador till kolik. Vi har minst tre veterinärer från angränsande kommuner som kommer upp och kan utföra utredningar, röntgen, ultraljud, tandvård etc. Vi har även i dagsläget en veterinär på orten som kan vaccinera, ta prover, kolla hältor mm, detta är toppen!
Men vi har ingen vid akuta skador eller sjukdomar, när det verkligen gäller så sitter vi helt enkelt på pottkanten!
Jordbruksverket har ett uppdrag att se till att se till att djurskyddet fungerar i hela landet, men det gör det verkligen inte för oss här uppe!
Så här säger man: Distriktsveterinärerna är en del av Jordbruksverket och är en garanti för att det finns tillgång till veterinär dygnet runt, året om.
