När jag var liten... Del 1

Jag har varit tokig i hästar så länge jag kan minnas. Tydligen har jag varit tokig i alla möjliga djur & mamma har berättat hur jag samlade på daggmaskar, spindlar & annat otyg i mina fickor... Jag har även försökt få liv i räkor & fiskar genom att lägga dem i blöt i en balja under min säng tills mamma upptäckte hur det luktade illa & slängde mina "återupplivnings försök"

Här är jag 3 år gammal & har just funnit min första kärlek, Silverlea. Silverlea & hennes ägare Monica tog mig under sina vingar & lärde mig grunderna i ridning. 

Den här bilden är tagen 2 år senare, 1975 då hade min ridkarriär startat.

När vi åkte på semester så jagade mamma & pappa alltid hästar till mig så jag skulle vara nöjd, & på något konstigt sätt så "hittade" jag hästar nästan överallt!

I Skåne intill min farmors torp så fanns den en bondgård som givetvis hade hästar inhyrda & där hästarna fanns, där fanns jag.

Jag klappar fina Silver. Ägarinnan gjorde ofta så att han fick stå & äta lös utanför foderrummet. En dag så hade hon lämnat dörren öppen & när han ätit klart så stack han (givetvis) in mulen i foderrummet & tog sig en tugga till. Jisses så arg hon blev & smockade till honom mitt på mulen! Jag var helt förskräckt att man kunde göra så mot sin vän...

Gubben står också & äter ur sin hink & här sitter jag i godan ro, utan hjälm & utan att någon håller fast honom... Konstigt att mamma vågade, hon var ju ändå "hästtjej" själv, fast det kan hända att det var pappa som var med mig & tog bilderna & han hade nog inte så mycket hum om vad som skulle kunna hända....

Gumman var ett fjordsto som jag hittade i Hishult 1975 när vi hade hyrt en stuga där. Jag hade alltid med mig min tygkasse med borstar & när man hittade en RIKTIG häst bakom knuten kom de väl till pass. En kille kom förbi på cykel & hittade mig utanför hagen, han kände ägaren till Gumman & så cyklade vi dit & saken var "biff" jag fick borsta Gumman & "sköta om henne" under tiden vi hyrde stugan.

Min mormor & morfar bodde i Strängnäs & där fanns Näsbyhoms Stuteri, som än idag finns kvar: http://nasbyholm.webs.com. Här födde de då upp Welsh & New forest, Tom Cobbley blev min favorit & det var ett återkommande inslag att få åka ut till Näsbyholm & rida på "Tommen" som han kallades. Jag besökte Näsbyholm i vuxen ålder & frågade då om "Tommen" & han hade tydligen levt länge, men blivit blind de sista åren.

Fortsättning följer en annan dag :o)