Bild

Den här dagen blev inte som jag tänkt mig...

Tisdagen den 19 juni blev jag uppringd av Anna-Karin Nordvall (Galgbackens Islandshästar) som på väg ner till Skåne blivit uppringd av en person som vistades på gården och fått veta att en häst i hagen står på tre ben och hon frågade om jag kunde åka ut och kolla läget. 
Kastade mig i bilen och for iväg (nästan lagligt) till Sakajärvi. En svart häst med vitt i ansiktet och AK förklarade vilken hage Lucifer gick i. Väl framme möttes jag av tre glada hästar i den hagen som alla gick på sina fyra ben, puh tänkte jag, falskt alarm. Ringer AK igen och frågar om det finns någon annan med vitt i ansiktet kvar på gården och jo, Hexa gick i en hage längre ner. Där hade jag tyvärr inte samma tur utan där hoppade verkligen en häst fram på tre ben 😥

Efter att ha kollat igenom henne och inte direkt sett att benet var av så ringde jag AK igen och berättade att det enda jag kunde märka var att vänster framknä (carpus) var svullet, inga sår eller märken fanns så verkade inte vara en sparkskada i alla fall. Hela höger bogmuskulatur darrade och skakade, säkert av ansträngningen över den extra vikt som det benet nu fick bära. AK ringde veterinär och förklarade läget. Nu har ju DV i Gällivare stängt och närmsta veterinär som behandlar häst är Kiruna ca 10 mil norr om Gällivare. Jag har tidigare bloggat om att vi förlorat våran Distriktsveterinärstation i inlägget Har vi bitit oss själva i svansen?

Veterinären ville att vi skulle få in hästen på stall och ta tempen. Hade hjälp av killen som upptäckte hästen samt hans allergiska flickvän. Sagt och gjort vi försökte flytta henne uppåt genom den stora hagen, tyvärr betydde det att hon skulle behöva gå genom väldigt blöt och ojämn mark och för att inte tvinga henne så fick vi de andra hästarna att gå upp mot grinden, men hon ville inte följa med. Ville inte tvinga henne att hoppa  fram så jag sprang upp till stallet och hämtade termometer och hon hade bara 38,2 vilket var väldigt skönt att se. Hon åt gräs och var väldigt pigg i ögonen och nyfiken på oss tre obekanta som rörde sig i hagen. Veterinären skulle ringa upp mig när det började bli tid att åka ner mot Gällivare och när han ringde dubbelkollade jag om det var okej att lägga ett kylande bandage på knät med kallvatten och bomull, det var okej. Lämnade hjälpredorna i hagen och gav mig på jakt efter material, hittade ingen vetrap men några lindor från försvaret 😊
Dränkte bomullen i iskallt vatten och joggade tillbaka till hagen och trots en mycket nyfiken och hjälpsam (hmmm hmmm) häst fick jag till slut lindan på plats. När den väl var på plats så lockade den till sig ägaren och de andra hästarna i hagens uppmärksamhet och det var som den allergiska flickvännen sa: De är ju som dagisbarn som sett något nytt 😁 

Det blev ett himla vaktande för att lindan skulle få sitta kvar...
Hjälpredorna var tvungna att ge sig av och jag och hästarna blev ensamma. De andra hästarna kom på att de ville gå upp mot grinden och med stöttning av mig började även Hexa ta sig uppåt, jippi tänkte jag och mödosamt hoppade hon fram, jag gick före och försökte släta marken så gott det gick och styra henne till de områdena. Sakta men säkert tog vi oss uppåt. Väl uppe började åskan mullra och jag är jävligt åskrädd samt att minnena från många år tillbaka dök upp när jag stått i en hage på andra sidan E10:an i åskan med kompisens häst som fått benet avsparkat...
Jag rusade upp på gården och körde ner bilen just utanför hagen så jag kunde hoppa in i den om det blev fördjävligt. När jag kom ner igen hade givetvis Hexa lyckats slita bort kylbandaget, men det satt på drygt 1,5 timme tror jag. Så plötsligt började hon hoppa iväg neråt i hagen igen så det var snabbt ur bilen och hämta henne. Hade kontakt med AK hela tiden och det fanns en annan hage bredvid som jag kunde sätta henne i, problemet var att få ut henne ur hagen och stänga grinden utan att behöva vända henne. Kom på att försvarets förband innehöll två lindor och en var kvar i min ficka, tänkte det är värt ett försök, jagade bort de andra och lyckades få ut henne och stänga grinden utan att ha ett gäng hästar på rymmen 😁 Hoppade upp mot den lilla hagen ovanför och fick in henne där. 

Efter drygt två timmar kom veterinären och kunde undersöka henne. Han trodde som jag att hon fått någon vridskada i den blöta delen av hagen och förhoppningsvis blir hon bättre av vila och metacam. Nu kom AK's hjälpreda och jag hade en massa att göra så jag lämnade platsen.

Tanken jag bär med mig av dagen och hjärtknipet jag får när jag ser på filmen hur Hexa hoppar på tre ben, är hur fan hade jag fixat det om det var min egen häst? 
Jag får alltid ett annat rationellt tänkande när det gäller någon annans djur men hade det varit min häst som jag hittat så i hagen så lovar jag att de dryga två timmarnas väntan, som nu kändes evighetslånga, hade verkligen känns helveteslånga och en isande hand kramar mitt hjärta för jag vet att just så ser det ut hos oss nu med veterinär på så långt avstånd... 😥



Torsdag 21 juni åkte jag förbi och tittade på henne på väg till min syster i Kalix och blev så fruktansvärt glad när jag möts av en häst som går obehindrat på alla fyra benen. 

Utan röntgen kunde man ju inte utesluta fraktur eller fissur men veterinären valde att behandla henne med metacam och sjukhage för att se om det gav något resultat och det gjorde det verkligen! Vi har 25 mil enkel väg till närmsta klinik som har röntgen så det är inte bara att "kasta in i transporten och åka". 

Ringde upp veterinär Johan som undersökt henne för att uppdaterade honom om hennes status när vi åkte från platsen, fick bara tag på en telefonsvarare men talade in ett meddelade och mitt nummer så han kunde ringa upp mig om han ville, jag sa till pappa - Så här önskade vi att alla kunder skulle vara
Senare på kvällen ringde han upp och var mycket nöjd med utvecklingen och att jag hört av mig. Berättade vad jag sagt till pappa och han höll med, trots att veterinärerna ibland är överhopade med jobb så funderar många av dem hur det gått för patienten och genom att lämna ett litet meddelande så slipper de fundera längre. 

Nu verkar det i alla fall som om denna historia fick ett lyckligt slut och det värmde gott i hjärtat att se henne gå på alla fyra benen igen 💗

Vilket element tillhör din häst till?

En rolig sak vi lite snabbt gick igenom på Akupressurkursen var de olika elementen och kom då givetvis in på hästarna. Jag har även kikat runt lite på egen hand och detta har jag kommit fram till :-)
Hittar du vilket element din häst tillhör?

Eldhästen – Representeras oftast av fullblod eller hästar men ”mycket blod” de har hög sympatikus (stress, flyktbeteende) , de är älskvärda men svåra att lugna. Vill gärna stå i centrum och få full uppmärksamhet. De gillar att jobba, tänka och arbeta. Vaken, känslig, ”Spooky horse” (reagerar med flykt) Arroganta.  De behöver därför en ”chef” som är konsekvent, känsligheten kan nämligen bli ångest eller nervositet. Denna typ av häst kan orsaka stress och hyperaktiva beteende. En eldhäst kan aldrig stå ensam i ett stall, den behöver flera hästar i sin omgivning att behålla lugnet. Detta är ofta en lämplig häst för dressyr. Hästen kan utveckla koncentrationsproblem på grund av känsligheten som bara en erfaren ryttare kan fixa. Träningen bör varieras eftersom den lätt blir distraherad om många olika övningar ska göras i följd. Korta ridpass fungerar bättre än långa. 

Eldhästen är lämplig för dressyr och shower. De svaga organen hos denna typ av häst är hjärtat och tunntarmen.

Raser där denna typ ofta förekommer är: Trakheners,  fullblod och araber

Jordhästen – Snäll och ärlig, en mild häst, lite ”laid back”, slappnar av i de flesta situationer. Får den mat är den nöjd, ibland tror den att dess livsuppgift är att äta. Det är en generös häst som är lite blyg, men social, tar gärna hand om andra. En häst som barnen kan göra allt de vill med. Denna typ av häst är mycket lämplig för nybörjare på grund av sin toleranta karaktär. 

Hästen kan snabbt utveckla en tendens att lättja. En jordhäst är känslig för socker och vatten. Denna typ av häst behöver en regelbunden träning, men inte uttömmande. Den är lämplig som ridskolehäst, långdistans och nöjesridning. Att träna hästen kräver tålamod och repetition är viktigt. En jordhäst lär långsamt. Har lätt för att gå upp i vikt och lätt för att få ödem. 

De svaga organen denna häst är magen och mjälten.

Raser där denna typ ofta förekommer är:  Fjordhästar, Haflinger

Metallhästen – Bra ledare i grupp, följer alltid regler, jämn i humöret. Har bra syn och koll på vad som händer. En stolt häst som gillar att synas men är ofta lite tyst av sig. Denna typ förväntar sig mycket ärlighet. Den gör vad chefen säger och är ganska lugn och behärskad. Den kan fungera bra på tävlingarna, men allt måste göras ärligt. En metallhäst lär sig snabbt. En metallhäst tycker om att vara i kontakt med andra, även med sin ägare och tycker om att bli borstad och göra andra fysiska övningar än bara ridning. Du utbildar en metallhäst genom att skapa rutiner och repetera. Den här typen av häst är lämplig för westernridning, samt långa turer som kräver uthållighet.

Har ofta problem med astma och förkylningar. Kan bli stel i nacke och rygg och kan även få hudproblem, även andningen kan påverkas och kan drabbas av förstoppningar.

Raser som ofta förekommer är Quarterhorses och islandshästar.

Vattenhästen – Är en riktig ensamvarg, lite introvert, reagerar starkt på allt. Är en bra observatör och har bra fysisk styrka, lite tyst av sig. En stark ryttare kan göra den här hästen nervös och envis. Hästen ska inte klassas som svår, men den måste få utrymme att utveckla sig själv och för att visa vad den kan göra. Under tävlingar kan hästen bli orolig. En hel del tålamod och lugn krävs för att träna en vattenhäst. Det kan ta lång tid att bygga upp förtroende och det kan krävas en hel del tålamod av ryttaren. Dessa hästar behöver massor av motion och värme, eftersom det är också benägna att artros. Nervositeten hos hästen kan göra att den urinerar ganska mycket. Den som ska utbilda en vattenhäst måste ha mycket tålamod och vara lugn. En vattenhäst är ofta lämplig för avel och nöjesridning.

Har ofta problem med njurar och urinblåsa, drabbas av ryggproblem, diarré och depressioner. Kan bli väldigt långlivad.

Denna typ förekommer hos alla raser.

Trähästen – Den här typen av häst kan vara svåra att hantera. De är oftast mycket dominanta, snabba, otåliga och outtröttliga, men de är också modiga. Denna häst är en bra typ att tävla. Den tycker om att arbeta och kan springa fort. Trähästar älskar konkurrens, även mot sin tränare vilket kan göra dem extremt svåra att träna. Den som rider och tränar en trähäst måste själva vara både fysiskt och psykiskt starka. En häst som passar erfarna människor, men för nybörjaren blir den en plåga. Man ska akta sig för att träna en sådan häst vid ung ålder då de mognar väldigt sakta. Muskler och senor är ofta svaga punkter. Känslor som kännetecknar denna typ är aggression, ilska, frustration och stress. Dessa känslor framkallas av att hästen har så mycket energi. Ledarhästar i en flock är oftast trähästar. Belöning är viktig för denna typ av häst, inte bestraffning, de är långsinta. Går man in i en kamp med denna typ av häst så är det hästen som vinner. När man ska utbilda en sådan här typ av häst så gäller det att ha korta, intensiva pass.

Drabbas ofta av stroke, allergi, leverstagnation. Hysterisk, har ofta kort liv. Svagheten i denna typ av organ är levern

Denna typ förekommer oftast hos följande raser: Fullbod, varmblod, araber.

Har vi bitit oss själva i svansen?

Beskedet att Distriktsveterinärerna lägger ner sin mottagning i Gällivare har upprört många, inte minst mig själv som blir dubbelt drabbad. Inte nog med att jag förlorar mitt älskade jobb, jag ser med skräck hur situationen kan bli med en akut sjuk/skadad häst, både dag & jourtid.

För flera år sedan då jag ännu inte jobbade på DV så hade jag en diskussion men en veterinär där om att de inte fick mer utbildning och verktyg för att jobba med häst. Svaret jag fick var att "Om bara 75% av hästägarna skulle anlita DV för exempelvis vaccinationer så man till ledningen kunde påvisa hur många hästar det verkligen fanns i området, så skulle de lättare kunna äska pengar för utbildningar och utrustning" Detta fick mig verkligen att tänka om. Vi har haft många inresta veterinärer för att fixa tänder osv. och ofta valde hästägarna att vaccinera i samma veva, det blev ju billigare så...

Jag har själv varit engagerad i att ta upp externa veterinärer, men har inte anvät dessa för saker som jag vet att DV kan klara av, detta har jag även påpekat förandra.

Jag tror det var 2012 som en tråkig händelse inträffade i Luleå men en häst som fick benet avsparkat, ingen jourveterinär fanns i området då DV i Luleå stängt och man fick stå 5 timmar med en häst med brutet ben innan någon tillslut kunde ända djurets lidande! När jag läste detta så skrämde det mig ännu mer, en djurägares mardröm!

En Distriktsveterinär ska vara som en allmänpraktiserade läkare, de ska kunna det grundläggande om mycket. Hos oss har vi haft inne allt från havsörn till renar, och många gånger får man använda sunda förnuftet och en massa kontakter för att lösa ett problem till det bästa, så visst några specialister jobbar sällan på en DV klinik, men de kan se till att du får en första hjälp innan du remitteras till en klinik med speciell kunskap.  Ofta innebär den hjälpen du får på en DV stationen skillnad mellan liv och död för ens älskade husdjur.

I september 2014 skrev jag inlägget Vi gör gott,  varje dag där jag lovordade min nya arbetsplats för att redan på den korta tiden hade jag redan fått en inblick i vad en Distriktsveterinär gör, vilket är gott varje dag!
Jag är glad för varje minut jag har fått jobba och visst det är inte alltid jobbet är en dans på rosor, Att vara där när en djurägare fattat sitt livs tuffaste och viktigaste beslut, att låta sitt älskade djur somna in är inte alltid så kul... Jag har ändå fått enorm respons för att jag funnits där, stöttat, lagt en hand på en axel, gett en värmande kram och oftast bara lyssnat. Senast idag har två djurägare tackat mig. det känns otroligt skönt att höra att man gjort nytta.

Att få vara med vid lyckliga ögonblick är underbart! Engagemang är A och O i det här yrket som djurägare själv så har man lättare att ta till sig de känslor som djurägarna förmedlar.

Jag hade ingen aning om hur jag skulle tacka operationer, sorg eller glädje när jag började, men insåg snabbt att detta inte bara var ett jobb, det var en passion, ju mer hjärta man har desto bättre blir det för både djur och djurägare. Jag har själv upplevt hur det är att stå bredvid en häst med brutet ben som gjorde allt för att försöka stå på det brutna benet, men det gick inte då benpiporna stack ut genom huden, haft hästhuvuden i famnen då de dragit sina sista andetag både vid avlivning och där tyvärr inte den hjälp de fick av veterinär hjälpte utan de självdog, min egen som dog i en brand och att ha en veterinär på plats en lördagsmorgon som kunde gå in i stallet och chippläsa hästarna så de kunde identifieras innan förflyttning,

Det är med både längtan och sorg jag går till jobbet nu och gör min sista tid, jag kommer att sakna alla djur och djurägare och jag hoppas verkligen att jag lämnat positiva spår i deras liv, för det har de gjort i mitt!

Min vädjan till er alla är att var rädd om din distriktsveterinär, det är den du ringer till när du är i nöd mitt i natten, det är den som sätter sig i bilen och kommer ut och hjälper dig när du står handfallen med en ett sjukt djur vare sig det är måndag morgon eller en sen fredag kväll...

2018 i ord & bild

Ska försöka göra en summering av 2018 som som vanligt hade sina toppar & dalar.

Det nya året började i Kalix dit jag åkte på Nyårsafton för att fira med pappa och syster Kicki med familj. Kicki kom upp till Gällivare & hämtade pappa i mellandagarna.

Den 17 januari hade vi begravningsceremoni för mamma och det var givetvis väldigt tungt. Jag hade fått tag på en tjej som sjöng Björn Skifs - Håll mitt hjärta, det var helt underbart vackert!

<3 td="">

Att förlora en familjemedlem är väldigt hårt, man tror på något sätt man är förberedd när föräldrarna blir gamla, men det är man aldrig. En tröst i sorgen är att mamma lugnt & stilla fick somna in hemma i sin egen säng.

I Februari spelade E-type här i Gällivare & jag hade sådan tur att jag fick biljett, men hade ingen att gå med, tjurig som man är så gick jag själv & givetvis var det värt det alla gånger!
Efter spelningen så kom Jessica & hämtade mig & ledde iväg mig till ett ensligt bord där HAN SATT! Fick ju knäck i halsen & visste knappt vad jag skulle säga, jo givetvis talade jag om hur underbar hans musik är att rida till... :-) Fick en puss på kinden innan jag snurrade iväg därifrån med ett stort leende på läpparna.
Massor av blåmärken hade jag på armarna dagen efter, men så klart värt det!

Bästa utsikten, en lurvig man & hopp om en ljusare framtid

Lyckades fota något ljusfenomen utanför jobbet

Ett annat ljusfenomen från hästryggen

En suddig E-type :-)

Spännande möten på jobbet

Jagade av renar & här höll jag verkligen på att ploga ridstigen med nnäsan först...

Frostig häst som ser ut som en utblommad maskros som någon blåst på :-)

Odin tycker om att krypa ner på alla möjliga & omöjliga platser, typiskt katter :-)

Mars började med att jag bytte bil! Jag blev Volovägare igen. Hyenan flyttde in och Ulwen flyttade till en kollega. Efter mitt bilbyte så köpte både pappa & brorsan nya volvos :-)

HYEnan

Påsken tillbringade jag & pappa i Kalix & vi åkte ut till stugan i Akusjärvi & pappa fick åka skoter :-)

Skoterfarsan (han fick åka & inte köra)

Hjalmar, Tyra & Pappa

Äntligen hopp om en vår!

I April hade vi äntligen kurs för Lasse & jag & Galsi red bana, det var så himla roligt & jag är så stolt över att han gick upp på pallen utan att tveka!

Så duktig häst!

I slutet på april åkte jag på hygienutbildning i Östersund, passade på att ta några dagar ledigt & hälsa på älskade Jeppe i Järpen.

Hos Jeppe

<3 td="">

Maj kom & med den min 50-års dag (kan inte fatta det själv)
Min älskade familj överraskade mig rejält med en resa till Nerja i Spanien till hösten!  Det var tungt att inte ha mamma med vid firandet...

I slutet på maj påbörjades resan ner till Strängnäs för att gravsätta mamma i familjegraven.
När vi kommer fram till kapellet & packar upp urnan ur kartongen så ser vi att de satt fel namn på urnan, Karin som är mammas mellannamn, jag kan lugnt säga att jag flög i taket!

Det hade strulat från dag ett med detta begravningsbolag, felaktiga fakturor, dåligt bemötande då de ville (nästan krävde) att jag skulle komma ner på lasarettet & klä mamma innan begravningsceremonin ja fruktansvärt dåligt bemötande & jag fick inte tag på någon so kunde svara på hur det kunde gått så fel för än jag mailade & hotade med att gå till tidningarna!

Jessica & pappa vid Mälaren

Kändes inte så kul att mamma skulle begravas med sitt mellannamn...

Sov i ro lilla mamma

Strängnäsdomkyrka  

På vägen hem gjorde vi en nostaligtripp & åkte förbi gamla Slätterna, kan ännu säga att sommaren 2003 var den lyckligaste i mitt liv....

Här föddes Galsi

Ingången till Slätterne gård,  men vi kom in... :-)

Bastun vid vattnet

Annexet där ridlägerbarnen bodde & vi åt alla måltider

Stallet

Stallet igen tyvärr en stor sten framför dörren så vi kunde inte gå in & titta

Annexet fullt med en massa minnen...

Boningshuset

Efter de här vägarna har man töltat många, många gånger...

Efter en hundpromenad på Dundret med kollegorna så blev vi stoppade av polisen i en blåskontroll & filmade då man tydligen spelade in en dokumentär om Norrlandspolisen, får se när den kommer på tv...

I Juli flyttade Vidalin in i stallet & Galsi fick en ung, rödhårig tjej då Monica & Astrid köpte henne. Jag fick min lägenhet inlöst av LKAB men hyr så bor kvar ett tag till. Nu är jag hemlös miljonär...

Galsi blev kär

Det blommade ordentligt på balkongen

Det var extremt varma dagar & väldigt torrt, som följd av detta blev det akut foderbrist i Sverige. Jag blev kontaktad av en vän i Mellansverige som frågade hur hösituationen såg ut här uppe & efter att ha skrivit en stund gick jag till tidningen & sedan skapades en facebookgrupp där ängar som kunde få brukas efterlystes. TV hörde av sig & jag hamnade till och med på nyheterna :-)
Det blev en hel del ängar som kunde slås, tyvärr så verkade det hela rinna ut i sanden då de inte hittade någon som kunde slå och bala höet, verkligen synd men jag kände att jag iallafall gjorde vad jag kunde.

TV inspelning 

Baronen badar

På jobbet fick vi celebert besök av självaste Jon-Henrik Fjällgren :-)

Taxtur efter stigen

Det blommade både här & där & jordgubbar i glaset

En liten beteshage till Galsi & Vidalin

I Augusti satte jag mig i HYEnan & åkte ner till Jesper i Östersund för att fira hans års dag. Var faktiskt väldigt skönt att köra ner själv, ta den tid man ville,m stanna där jag ville & lyssna på poddar på vägen.

På det här pensionatet i Arnäsvallen sov vi alltid över på väg till & från Strängnäs när jag var liten

Älskade Jeppe inne i Östersund

Vi besökte Åre & där var det verkligen slående vackert

Färgglada höbollar :-)

Här verkar många ha tappat sina navkapslar :-)

Härliga ljusa, varma sommarkvällar i stallet

Monica demonstrerar hur man tar en selfie med häst :-)

Sena härliga ridturer

Åkte med pappa till Kalix & en sväng till Akusjärvi

Vi åkte färja tillbaka

Så sjukt snygg häst man har

Odin tar igen sig på Galsis rygg

men tyckte det var säkrare på marken bredvid Monica

September blev lite svalare & höstmörkret smög sig på och dagarna blev kortare.

Vi hade hästloppis & givetvis handlade jag mer än jag sålde...

Vidalin & Galsi

Vinkväll med stallgänget

Mysigt ljus över hagen

Oktober bjöd på fler ridturer & det kom lite, lite snö som försvann nästan lika fort. I slutet på oktober & början på november så åkte vi till Nerja, en underbar resa med mina systrar <3 p="">

Lite snö i början av oktober

Bästa utsikten

Söta kunder på jobbet 

Äventyrliga skogsturer :-)

Laddade upp i Kalix innan resa till Stockholm & sedan Spanien

Vågade i alla fall mig ner i vattnet :-)

Kicki, Nina & jag

Min resa till Nerja kan man läsa om i ett annat inlägg som man hittar här: La viva Espana

November kom och gick den också. Var nere i Stockholm på Telefonstödskurs bara två veckor efter jag kommit hem från Spanien.

Älskar månbilder & Galsi

Investerade i en ordentlig dammsugare :-)

Frostig kille

Julpyntad box

Helt plötsligt var det december igen och ett helt år hade passerat. Avslutade året där jag började det, i Kalix med syster Kicki med familj & pappa.

M¨ånga härliga skogsturer har det blivit och ibland var vi båda täckrta med snö när vi kom ut ur skogen :-)

Kyrkan & figurerna i cernitlera som  vi gjort kom fram (älskar att julpynta)

Tuula fixade den årliga stallgranen

Ridklubben Dundrets årliga Luciashow

Tomtenissarna

Vi båda älskar verkligen att rida i skogen, som att rida i en Disney saga

Den riktiga TomteNissen :-)

Sjukt imponerad av Galsi som gick med bjällror så på julafton kunde vi bjuda på riktig "bjällerklang"

Den årliga julaftonsritten & i år fick jag sällskap av Monica & Vidalin & helt chockerande så kunde vi rida i skogen

Julmiddag hos pappa med brorsan Stefan & Siw

Galsi ÄLSKAR julmust :-)

Baron fick julkläder

Nyårsmiddag hos syster Kicki

Vackert att se men tycker inte om raketer för djurens skull 

 Ja så har jag summerat ihop mitt 2018, jag vet redan nu att 2019 kommer att bjuda på stora förändringar, tyvärr inte alla så positiva men, men.
Jag hoppas i alla fall att vi alla får behålla hälsan & livet 2019, skulle behövas ett år med lite medvind för den här familjen...